Jag, 3,5-åringen och 1,5-åringen ska hänga med morfar som kommer hit. Han får avlasta genom att diska och hänga med barnen så jag får laga mat ifred utan någon som försöker tränga sig mellan mig och spisen.

Min mamma kommer imorgon och stannar till helgen. Hon är pensionär, så äldre, tröttare... Men när hon kommer packar hon typ alltid ner förkläde och diskhandskar och mer eller mindre sköter köket. Ingen hon måste så klart, men hon vill. Hon kommer nog också ihåg hur det var när hon själv var i 40-års åldern med heltidsjobb o tre barn och aktiviteter med mera med mera... Och hur hennes mamma (min mormor) alltid kom några veckor innan jul och hjälpte till. Hoppas så att jag kan göra lika för mina barn om en 20-30 år!! Hejja våra mammor!!!

Vi ska åka till St Mortiz med barnen för skidåkning i eftermiddag! De har senaste åren börjat tycka att skidåkning är väldigt roligt (10 och 12 år gamla). Det är jag, min man, våra barn samt barnens farbror och hans familj som åker tillsammans. Vi har hyrt ett hus där. Ska bli fantastiskt kul att komma bort lite. Alla barn är i ungefär samma ålder och gillar att umgås, vilket funkar bra för oss som slipper underhålla dem på kvällstid :)

Vintergrill i skogen! Till efterrätt grillade kanelbullar!

älskar att pyssla om mina vuxna barn när dom kommer till mig eller när dom kommer till mig(bor i samma stad)vill ju laga favoriträtter och gulla med dom, längtar tills jag får barnbarn och kan avlasta på loven.

Ösmo simhall har en jätterolig hinderbana i bassängen under sportlovet, rekommenderas.
Och självklart hjälps man väl åt i familjen, den här gången är det du som behöver avlastas - nästa gång kanske du är hos din mamma och hjälper till.

Skit i kommentarerna, klart hon ska hjälpa till! Hon vill säkert det också som motvikt till "leka på golvet" för det tror jag inte att någon gillar i längden. Vem orkar sitta och stirra i två veckor?

Jag lämnar 3,5-åringen till dagmamman och de ska gå på bio och åka skridskor. Vi var i simhallen i söndags. Jag o snart 10-mån kör lite öf och därefter soffhäng.

Jag undrar varför folk är så rastlösa numera? Vet inte hur jag ska få fram mina funderingar utan att det ska se ut som att jag klagar eller ser ner på nån... det gör jag INTE. Men jag undrar verkligen varför folk inte kan ha "tråkigt" numera? Det ska alltid hända nåt, annars klättrar man på väggarna. Jag är så "illa tvungen" att ha tråkigt pga smärtproblematik och från min "tråkiga" hörna förundras jag över folk på språng. Att alltid ha något för sig. När skedde detta och varför... *känner sig efter*

Jag tänker att hon kanske hjälper till för att hon vill det? Men måste en hjälpa till om en besöker en barnfamilj? Umgås gärna med familj och släkt, men har noll behov av att ta reda på deras disk eller roa deras barn. Skulle inte heller trivas med att ha den förväntningen på mig, det är ju inte mitt fel att min kusin har barn och har sömnbrist? Ps på att jag inte förstås förväntar mig att bli uppassad eller att hon typ ska ha bakat. Men skulle liksom inte vilja hälsa på och agera hemtjänst heller. Vet inte om det har att göra med att en kompis ville städa hos mig en gång. Har nog aldrig blivit så kränkt och ledsen. Och det var ändå min bästis och sades med kärlek under en period när jag var nedgången som fan och typ gamla mat-tallrikar stod och möglade. Men kan än idag ta på känslan, hur ofantligt sårad jag blev. Hm, det här blev mer en inre dialog än någon vettig kommentar!

Hellre diska än att umgås/leka med barn. Det är topp 1 absolut tråkigaste som finns. Sen får man väl vara glad om man får lite hjälp med disk och annat men definitivt inte något man kan kräva eller förvänta sig. Men har man den inställningen så antar jag att både du och din man gör exakt samma sak när ni är hos släkt och vänner, annars blir det ju konstigt...? :)

Fast barn har en ju skaffat med flit, så att jämföra det med ett benbrott blir väl inte helt rätt. Mer kanske om någon vän hade gjort en frivillig skönhetsoperation och sedan hade svårt att sköta hemmet. Och näe, jag hade faktiskt inte åkt hem och städat/diskat hos hen i det läget om inte personen specifikt ber om det. Jag hade säkert kommit över med glass och sällskap. Har du samma förväntningar när någon manlig släkting besöker? Alternativt om Oskar hälsar på någon utan dig? Eller är det mer att detta ska falla sig naturligt för någon inom kvinno-normen om en inte har bristande empati?

Ja men dåså, om ni gör likadant när ni är hemma hos din mor så ser jag inget konstigt i det :) Själv passar jag upp mina gäster och vill absolut inte att de diskar och röjer i mitt hem, skulle få panik verkligen!

Oftast kommer ju mor- och farföräldrar för att de vill umgås med barnen dvs "hjälpa till" och diska mm ingår väl? Jag personligen skulle ALDRIG bo hos någon alla utan att åtminstone erbjuda mig att hjälpa till med disk eller vad det kan vara. Förväntar mig samma när folk kommer hit. Det är väl inget privilegie att åka bort och bo hos någon gratis? Och har denne någon tre barn och jag ett så försöker jag såklart hjälpa till med det jag kan. Om barnen tillåter. Så är jag uppfostrad. Dessutom går ju tråkiga saker mycket fortare om man hjälpa åt och man kan umgås mer sedan.

När min far hälsar på gör jag ALLT,ALLT, ALLT, inklusive roar honom (utöver barnen). Jag frågar tom om han vill ha kaffe och brygger enbart för hans skull.

När mamma kommer hit tar hon självmant en sväng med vagnen (men barn i), spontandammsuger hallen på väg ut från tjotta, handlar en bukett tulpaner, diskar upp efter varje mål och säger ibland "gå och lägg dig en stund, eller ta en promenad?"

När jag hälsar på min far aktiverar jag barnen (mina), städar hans snubbiga toa, torkar golv, dammtorkar, organiserar, lagar mat. Ibland ber jag honom leka med barnen, men det brukar sluta i att barnen kommer till mig och frågar om leken, för morfar sitter i ett hörn och stirrar oförstående.

När jag hälsar på mormor hjälps vi åt med allt, hon har bäddat finaste sängen åt mig och barnen.

När jag gjorde misstaget att leva med en man jobbade jag 620 % och han ca 50. Först klädde jag alla (våra) barn, gav frukost, packade väskor (om han skulle ha tvingats "hjälpa till" hade det tagit 9 ljusår innan vi kommit ut), tog till dagis, stack till jobbet, jobbade livet ur mig för att blidka dem som var tvungna att ha en småbarnsmamma som anställd, planerade inköp och to do's på tunnelbanan, hämtade barn, hem, lagade mat, städade, tvättade, tröstade, läste nattade, sen plockade jag undan och sov.


När jag umgås med vänninor sätter den första som vaknar på kaffe, den andra fixar bröd, den tredje dukar. Som ett urverk. Inga illaluktande karlar som gnäller och klagar och stirrar.


Att hjälpas åt är det naturliga, det är bara snubbar som är såpass brukslösa att de inbillat sig något annat. Plus att en kvinna är ca 16000 ggr mer effektiv och intelligent än män (typ fattar automagiskt att om det är rent i diskmaskinen dit man anvisats med sin skitiga tallrik så GÅR det faktiskt att plocka ut HELA diskmaskinen innan man ställer in den skitiga tallriken och de blanka tavlorna i köket är faktiskt skåp som utgör förvaring).

Ja självklart passar jag upp? De får gärna erbjuda sig för att vara artiga men mina gäster diskar inte, familj eller inte!! Och är de inbjudna av mig är de klart de ska behandlas som gäster

Skulle aldrig få för mig att hälsa på någon i två veckor! Haha! :p