Det här med vänner. Som jag skrivit tidigare så har jag alltid varit väldigt ensam. Jag var nog alltid lite konstig när jag växte upp. Lite för desperat efter kontakt, lite för på. Så där jobbigt kontaktsökande och lite off.

Och när jag blev äldre så såg jag helt enkelt jävligt otrevlig ut. (Hysteriskt blyga människor tenderar att se lite sammanbitna ut nämligen). Lite för stroppig och lite för snygg.

När jag tänker tillbaka på mitt liv så kan jag nästan beskriva det som att stå utanför ett hus en kall vinterkväll, det är fest och jag tittar in på andra som skrattar, pratar och har kul inne i värmen. Så. Precis så.

Jag vet inte riktigt varför det har blivit så, för jag är trevlig, social, rolig, smart. Men jag tror det ligger hos mig. Mitt eget avståndstagande. Om jag håller mig för mig själv så kan jag inte bli bortvald. Eller nåt sånt. Det där bekräftelsebehovet igen. Och rädslan att bli avvisad. Ett personlighetsdrag som definerar mig på andra områden också. Om jag avvisar först så gör det inte lika ont.

Men nu var det ju inte bristen på vänner jag ville skriva om egentligen. Jag har haft ett par. Och jag har fått ett par nya. Jag försöker omge mig med fina människor. Kloka tänkande människor som gör mig glad. Jag har fantastiskt fina minnen av människor som berikat mitt liv och istället för att sörja förlusten av dem så borde jag glädjas åt det vi fick. Livet går vidare.





Idag fick jag följa med min nya fina vän Bambi på invigning av Geggamojas nya butik på Grev Turegatan. Då tänkte jag på vilken tur jag haft som lyckats träffa flera fantastiska människor på så kort tid som jag har så mycket gemensamt med.






Det var trevligt och trångt. Jag drack champagne (och kände mig berusad av en mun) och åt räksnittar. Köpte en rosa body till Korvas och fick en märklig Goodiebag med bland annat pasta, kaffe och en burk färg (!!).