MENY
Det här med vänner. Som jag skrivit tidigare så har jag alltid varit väldigt ensam. Jag var nog alltid lite konstig när jag växte upp. Lite för desperat efter kontakt, lite för på. Så där jobbigt kontaktsökande och lite off.
Och när jag blev äldre så såg jag helt enkelt jävligt otrevlig ut. (Hysteriskt blyga människor tenderar att se lite sammanbitna ut nämligen). Lite för stroppig och lite för snygg.
När jag tänker tillbaka på mitt liv så kan jag nästan beskriva det som att stå utanför ett hus en kall vinterkväll, det är fest och jag tittar in på andra som skrattar, pratar och har kul inne i värmen. Så. Precis så.
Jag vet inte riktigt varför det har blivit så, för jag är trevlig, social, rolig, smart. Men jag tror det ligger hos mig. Mitt eget avståndstagande. Om jag håller mig för mig själv så kan jag inte bli bortvald. Eller nåt sånt. Det där bekräftelsebehovet igen. Och rädslan att bli avvisad. Ett personlighetsdrag som definerar mig på andra områden också. Om jag avvisar först så gör det inte lika ont.
Men nu var det ju inte bristen på vänner jag ville skriva om egentligen. Jag har haft ett par. Och jag har fått ett par nya. Jag försöker omge mig med fina människor. Kloka tänkande människor som gör mig glad. Jag har fantastiskt fina minnen av människor som berikat mitt liv och istället för att sörja förlusten av dem så borde jag glädjas åt det vi fick. Livet går vidare. 
Idag fick jag följa med min nya fina vän Bambi på invigning av Geggamojas nya butik på Grev Turegatan. Då tänkte jag på vilken tur jag haft som lyckats träffa flera fantastiska människor på så kort tid som jag har så mycket gemensamt med. 
Det var trevligt och trångt. Jag drack champagne (och kände mig berusad av en mun) och åt räksnittar. Köpte en rosa body till Korvas och fick en märklig Goodiebag med bland annat pasta, kaffe och en burk färg (!!).
Fick en inbjudan att få följa med dit. Men tackade nej..... lite avis på skumpan dock! :-P
Apropå inlägget; känner igen mig till viss del. Framförallt det där att stå utanför och titta in. När jag gick i grundskolan så var jag lite av en egenväg.
Jag var "för cool" för att vara bland töntarna, och jag var uppenbarligen "för töntig" för att få vara med de riktigt coola. Vi hängde ihop, var ute på rökrutan, var på vissa fester. Men räknades liksom aldrig dit när det blev "exklusivt" när det bara var "vissa" som fick vara med. Då var jag ett femte hjul.
Hellre få ordentliga vänner, än 358 st på FB som man egentligen inte känner (TG för sekretessinställningar!)
du menar väl ka-fä? :)
du beskriver det bra, det där med vänner. jag har också gjort valet att vara ganska asocial med få vänner. jag trivs med det dock..
mysigt att titta in hos dig innan man ska krypa ned i sängen, ett inlägg hos dig gör min kväll!
kram
Men jeflar vilka rattar du har! (ursäkta haha men blev helt fascinerad)
Så känner jag mig ibland med, jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att komma med in. Antigen så är jag för gåpåig eller så är jag knäpp tyst och folk verkar tro att man är lite smått efterbliven eller extremt blyg.
Som tur är så har jag underbara vänner som tar mig för den jag är. Och jag är så sjukt glad att jag hittat din blogg, du skriver så bra, du fångar verkligen en med dina texter. Du är så jäkla bra, jag vill krama dig och inhalera din intilligens
:bigeyes: Om jag får lov? Hahaha!! Kram på dig :love:
Du är modig och inspirerande och du är en intressant person. Jag tycker det är hemskt synd att vi inte bor närmare varandra för då tror jag faktiskt du och jag skulle kunnat bli goda vänner. Eller, jag VILL iaf tro det.:love:
Det känns precis som om du skrev m mig...:rolleyes:
Det känns precis som om du skrev om mig
:rolleyes:
håller med flera av de ovanstående.
det kändes som om du skrev om mig och hur jag haft det.
älskar din blogg!
Även jag känner igen mig i det du skrivit. Hellre rata än att bli ratad.. Försvarsmekanismerna är på högspänn i förväg, ifall man skulle bli nekad. Hemskt.
Men iallafall, nu tänker jag vara supersexistisk och vråla: God daaaaaaamn, vilken hot mama du är!
Wohoo!
Fnissar lite åt Miss E's kommentar, den var rolig den. Får mig att tänka på en videoblogg du gjorde för läääängesen - PATTARNA PÅ BORDET! Hahahahaha förjävla bra.. Måste kolla på den igen.
Jag blir helt berörd av dina berättelser, känner igen mig så mycket att man bara vill gråta.
Funderar också på att göra listan!
Vilket igenkänningsinlägg...usch ja...
Hej, varje gång jag tittar in här får jag sånt behov av att berömma dig för det du skriver. Jag tycker att du är duktig, rolig, kreativ och mycket mer =)
Ville bara att du skulle veta =)
Nu sitter jag här igen och ska komentera haha. Läste om din familj. Din pappa var ju exakt som min. Jävla greker! Är tillsammans med en grek men är rädd för att vi ska förlova oss sedan skaffa familj senare i livet, tänk om det blir samma? Inga barn av mina ska få flytta till grekland! Jag hatar grekland även fast jag är grek! Eller jag är en riktigt försvenskad grek som man säger tydligen. Saken är ju också, greker är väldigt stolta över sig, ska ha snygg fru, bil, hus och ska skryta osv och det skrämmer mig! Jag hatar sådant! Men läste lite om din familj, hur många syskon har du? Har du kontakt med någon och bor kostas fortfarande i grekland? har du kontakt med din pappa?
Jag var lite tvärtom, umgicks med allt och alla. Hade alltid någon att hänga med. men jag saknade den där specifika vännen, den som man gjorde ALLT med. så som jag sett i filmer, läst i böcker.. "Så som vänskap SKA vara". Så jag försökte hitta en sån... å där kommer det du skriver in: för på, hellre avvisa innan jag blev avvisad.. idag har jag lärt mig att en vän är en bra vän även om man inte kan och gör ALLT tillsammans. idag är jag jäkligt nöjd över hur bra vänner jag har :)
Förr: bekant och kompis till allt och alla.
Idag: många bekanta, men ett litet gäng nära och kära vänner!
Åhh, du är min nya hat-älska-människa! Hatar dig (andra skulle kanske säga avundsjuka ;)) för att du är så klockrent klarsynt, och önskar att jag hade fått liiite mer av just den egenskapen!
Älskar dig också därför!
/ Hanna
Jag tittar också in.. och funderar ibland på varför jag inte bara stiger in. Sen kommer den där lite kalla krypande känslan i ryggraden och jag studerar lite till, tills festen kanske är över och fötterna har frusit fast.
Vilken fin kofta du har på bilden.. :)
Känner gen mig i det du skriver om utanförskap. Jag spenderade flera år (läs: tonåren) med att undra varför jag aldrig riktigt passade in, trots att jag försökte anstränga mig. Nu har jag insett att jag egentligen inte VILLE passa in, ville inte följa de sociala regler som krävdes för att hänga med de "coola".
20