Utmaningen: 31 dagar feminism
Åh alltså världens grej händer i mars. Jag har länge känt att vi stagnerat lite. Att de feministiska samtalen gått bakåt. Vi debatterar glitter och läppstift och Beyonce och enhörningar och jag har som ni märkt blivit frustrerad vilket resulterat i trampade och ömma tår här och var. Denna frustration har delats med mina bättre tredjedelar Hanna och Lisa och nu har Hanna knåpat ihop en fantastisk mars-utmaning för oss alla på Instagram! Hon (vi) tycker nämligen att vi (alla vi på Instagram som gillar feminism) ska, istället för att gnälla på vad andra pratar om istället lyfta egna grymma feministiska diskussioner komplett med analyser och problemlösning (ok det sistnämnda är svårare). Sätta agendan lite själv istället för att bemöta och problematisera andras. Så därför har Hanna,  @flickvansmaterialet på Instagram, satt ihop en liten feministisk instautmaning: 

#5inistagram! 

Hoppas att ni vill vara med, Hanna kör gasen i botten från och med imorgon och jag ska försöka trotsa adhd'n och haka på! Både här och på Instagram! Och ni! Haka på ni med?!! Ämnena:
  1. Jag behöver feminismen
  2. En av mina hjärtfrågor
  3. Kärlekskneget
  4. Visste du att
  5. Fittan, snippan, vulvan
  6. Sex i gråzonen
  7. Att kvinnofieras
  8. Internationella kvinnodagen
  9. Överlevnadsstrategier
  10. En intressant bok
  11. Typiskt kvinnoyrke
  12. En annan av mina hjärtefrågor
  13. Pengar, pengar, pengar
  14. Enligt statistiken
  15. Normkroppar och idealkroppar
  16. Grejen med porr
  17. Mamman, myten, legenden
  18. Vad är våld
  19. En bortglömd kvinna
  20. Ett bra kvinnoporträtt
  21. Feministiska segrar
  22. Ytterligare en av mina hjärtfrågor
  23. Det obetalda arbetet
  24. Forskningen visar
  25. Kvinnohälsa
  26. Sex till salu
  27. Pojkarna
  28. Mäns våld mot kvinnor
  29. Att göra feminism i praktiken
  30. Följ en feminist
  31. Inom min livstid
ellen

Sicket bra initiativ💪✌🤘

Sara

Kul initiativ men saknar punkten "vad hände med det traditionellt kvinnliga värdena?"

Jag har på fullt allvar slutat kalla mig feminist. Jag kunde relatera innan jag fick barn, men inte längre. Jag ställer inte upp på att så som jag, i mitt hjärta vill leva mitt liv, totalt dissas av dagens feminister. Jag vill jobba (max) deltid (helst inte alls), jag vill vara den som vabbar, jag vill ha det fint hemma, jag älskar att baka och högst på min inköpslista står en symaskin. Jag har fått heeeelt andra prioriteringar sen jag fick barn, men det tog mig några år(!!) innan jag kunde erkänna och bejaka dessa. För enligt feminister gör jag fel.

Så länge jag levde traditionellt manligt, skaffade mig en utbildning, gjorde karriär, tjänade pengar, konsumerade, då var allt frid och fröjd. ...hur kommer det sig att feminism blivit så väldigt likt kapitalism? Eller i alla fall omfamnas av kapitalismen? Jo, för att den såklart tjänar på att ha dubbelt så många förslavade människor i sina lönelistor... sorgligt är vad det är, ocj det saknas helt en diskussion kring detta.

(Och skit i vad min man gör eller inte gör. JAG vill leva mitt liv så här. Han är fri att göra detsamma, eller inte göra detsamma, det är totalt irrelevant. Och peka på vilket kvinnlig låglöneyrke som blivit bättre betalt för att mammor stressas tillbaka till arbetsmarknaden?? För det är DÄR och endast DÄR som löneskillnaderna ligger, INTE i styrelserummen.)

Svar: Det låter väl som något att ta upp under punkten "en av mina hjärtefrågor". Eller 23 - det obetalda arbetet. Möjligtvis 29 - feminism i praktiken.
breakuntil

Ellen

hej!!! har en fråga, som jag inte vet om du kan/orkar svara på, men jag ger det ett försök: hur får man vänner att sluta fatshamea/alltid kommentera sina egna och andras kroppar? alltså, hur tycker du man kan säga till dem på ett bra sätt? det gäller kvinnor som är så väldigt feministiskt insatta osv, men inte alls på denna fronten,förmodligen pga att de båda ser ut precis som idealet. När de talar om folks kroppar och vikt blir jag väldigt illa till mods för att de alltid använder tjock som ett skällsord, alltid måste benämna vikten på någon om det är någon de inte tycker om osv. Trots att jag inte vill ta illa upp då jag försöker intala mig att tjock inte är ett det är det så är det ju så man är inlärd att det är, och alla gånger kan man inte ta till sig. Att vara personen i gänget som är större än idealsmal samt att få höra dessa kommentarer när man även är f.d anorektiker (som de vet om!) gör mig alltid så illa till mods och trots att jag inte vill ta illa upp så ger det mig ångest. Har du något tips på hur man kan lära dem? Både att sluta fatshamea samt att få dem förstå att det inte spelar nån jävla roll hurvida exets nya tjej väger 50kg eller 80kg t.ex?

Tack på förhand och tack för allt du lär mig och många andra varje dag. Kram!

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog