Ja jag håller med dig och tycker att Elaines resonemang inte riktigt är rätt. Partnern måste få onanera. Och bra att han tar saken i egna händer istället för att använda sin fru som ett redskap för att lätta på trycket (dock är jag emot porren pga prostitutionsbiten). Däremot är det ej ok att göra det bredvid i sängen. Vad fasen - gå in i ett annat rum! Sen det där om att ett förhållande utan sex är dött: vi behöver INTE mer hets kring att vi måste sexa mer. Vi behöver vara mer accepterande kring att alla kanske inte vill eller kan ligga alls eller kanske bara väldigt sällan. Att döma andras relationer utifrån antal ligg är inte ok. Jag måste säga att i perioder när jag mått dåligt, haft det tufft har det varit en befrielse att vi lagt sexlivet på is och att jag fått kramar och pussar men inte behövt känna pressen att "få till det" mitt i allt annat.

TACK! Jag får också sån oerhörd press av uttryck som att sex är typ den viktigaste delen i en bra relation. Jag ägnade mig nämligen åt husfridssex med mitt ex, jag stod inte ens ut med lukten av honom till sist men ställde upp ändå. När jag träffade min nuvarande man för snart 10 år sen hade vi ett fantastiskt nykära-sexliv och på riktigt är det sexet vi hade då fortfarande ofta något jag tänker på när jag har sex med mig själv. Tre barn senare ligger vi inte lika ofta vilket enligt mig beror på flera år med enorma issues pga att maken levde enligt devisen "har man inte regelbundet sex har man ett dåligt förhållande" och jag som lovat mig själv att aldrig, aldrig, aldrig någonsin ställa upp på husfridssex igen, hellre skilsmässa. Lång historia kort så har vi synkat ihop varann och hittat en vardag utan press på sex där vi ändå gärna pratar om sex, tar på varann osv. men utan den skuldbeläggning/känsla av skuld som låg där innan. Men varenda gång jag läser såna där grejer om sex i relationer blir jag avstressad och känner mig jättedålig. Jag tänker också porrmissbruk när jag läste inlägget, vet inte om det lyfts så ofta som det borde? Porr- och spelmissbruket väl lite liknande faktorer (snabbt ökande frekvent bruk och därmed beroende typ).

Om man delar in intimitet och sex anser jag att förhållandet är dött när intimiteten är slut, inte sexet.
Det värsta är när man har sex utan intimitet i ett förhållande. Då är det slut magin på riktigt.

Alltså nej. En relation har inget med sex att göra per se. Knulla kan man göra med den man är kåt på, själv har jag varit kåt på och knullat med flertal individer jag aldrig haft eller velat ha en relation med. Sex = relation upplever jag inte. Lika lite som jag ser icke sex och icke relation vara jämställt.

Jag har aldrig haft djupare, mer seriös eller trygg relation i mitt liv än den jag är i nu. Inte heller har jag någonsin haft så lite sex som nu. Ja, han känner samma. Vi har ju tvingats prata om ett ickeproblem pga just denna press kring sex som finns. Tron om att det MÅSTE ingå ett visst antal ggr i månaden/veckan annars dör relationer ut, eller man bara är kompisar. Liksom utanför relationer knullar vi när vi är sugna även i en relation. Just nu är vi inte så sugna. Vi har trots det en relation. Han är inte intresserad av att ligga med mig för husfridens skull, inte jag heller med honom. Det där knulla för partnerns skull har jag lagt bakom mig (och fan vad mkt bättre sex det blir av det). Jag och han vill ligga med varandra när den andra är kåt, vill och känner för det. Herregud så tråkigt sex är när man gör det "för att". Bebisproduktionen var galet osexig. Vi är hellre utan sex då. Vissa perioder ligger vi mer, andra mindre. Vi är ju inte mer eller mindre i en relation för det 😂

"Jaha. Nu är bebisen tre månader här. Dags att ligga så vi kan säga att vi är ett par igen" "Jaha nu har vi inte legat på ett halvår. Är det slut nu?"

Det där är nog hiskeligt individuellt men det vore ju najs om myten slutade spridas. Det är lite tabu att inte knulla, typ.

Porr. Ja. Det hade irriterat mig. Inte för att han inte får ha ett sexliv med sig själv utan för att porr inte är okej pga just utnyttjandet av kvinnor, och barn (under 18 år). Utsattheten. Om han onanerar men inte vill ha sex med mig stör mig inte alls. Det är helt skilda ting. Jag är trygg i vår relation. I jämförelse med tidigare relation där jag var otrygg hade jag nog funderat. Idag. Nej.

Bland det bästa du skrivit! (Och du har skrivit sjukt bra grejer) Tack!!! Förstår också hur Elaine tänker men denna text är verkligen spot on! Just nu har inte jag sex med min man pga graviditet samt födde barn för två veckor sedan, sprack och har avslag. Kommer säkert inte vilja ha sex på flera månader. Och det är helt ok. Vi pratade om detta innan också och självklart får vi/och kommer onanera i stället på varsitt håll (eller tillsammans ) dock vet min man vad jag anser om porr så hade helst velat att han inte använde sig av det. Han själv påstår också att han blev äcklad av porr den vi sett dokumentärer om det. Men han tar så klart egna beslut i den frågan.

Hej Lady Dahmer. Superbra blogg som jag följer.
Skulle vilja veta mer om dina tankar kring porr (vet att du skrev att du pratar om det i din podd men gillar mer att läsa). Känner mig delad i frågan om det. Jag tittar på det för att det känns bra för mig och för att jag vill men jag tänker på de kvinnor som blir utnyttjade inom porrindustrin och måste göra det fastän de inte känns bra eller för att de vill. Jag vill höra dina åsikter i ett enskilt inlägg eftersom du skriver så bra och nyanserat.

Fast bara för att det är helt naturligt att bli kåt på att se andra knulla måste ju det inte likställas med att det är okej att porrsurfa eller att det inte är att vara otrogen mot den man är i en relation med. Det är gissar jag helt naturligt att kunna bli kåt på en arbetskamrat också, men tror de flesta tycker att det är otrohet att leva ut det. För mig är min partner otrogen mot mig om han istället för att fantisera för sig själv i huvudet gogglar upp riktiga människor att runka till. Och är så sjukt trött på att från andra feminister få nerkört i halsen vilken avundsjuk och kontrollerande och dålig flickvän jag är som inte låter min stackars partner kolla på porr! Han står fri att göra slut med mig om det inte passar, precis som era partners kan göra slut med er om det inte passar att exempelvis inte gå på strippklubb eller ligga med andra eller var nu er gräns går.

När har porr blivit en jävla mänsklig rättighet!? Och so what om det också ligger avundsjuka eller vad man ska kalla det bakom? Ingenting är svart eller vitt och jag har flera anledningar till att ogilla porr. Avundsjuka är absolut en faktor, jag tycker inte att det känns kul om min partner söker på minderåriga åriga brudar med jättetuttar när jag är det motsatta. (Och han också vet att jag haft komplex över minas små bröst sen jag fick dem. Det känns liksom falskt att säga att de är perfekta och underbara och sen gå och runka till motsatsen.) Och här ställer jag mig väldigt frågande till ert skammande av avundsjuka. Blir ni aldrig avundsjuka? Om ni är 50 och er man flörtar/raggar/ligger med någon som är 30, menar ni alltså att ni inte skulle bli det minsta avundsjuka? Jag fattar inte denna hets, jag fan kvävs mer av era åsikter att man aaaaaldrig får vara avundsjuk än de mycket få tillfällen jag möjligtvis blir avundsjuk. Ochvar går då gränsen? Har fortfarande inte fått något vettigt svar på detta från er som fanatiskt aka försvara ert eller mäns porrtittande. Är det okej att gå på strippklubb? Är det okej med lap dance? Är det okej att köpa sex? Är det okej att sexschatta? Skicka sexiga sms med kollegan? Gissar att gränsen går olika för olika människor, och jag skulle aldrig slamma er för var er gräns går. Så ge då fan i att skamma mig och mitt förhållande för var vår gräns går!

Det är också en faktor att porr är sjukt problematiskt ur ett feministiskt perspektiv. Både hur kvinnorna behandlas men även anser jag denna uppfattning att det är någon form av okränkbar rättighet att konsumera porr. Det är väl för fan upp till var och en att i sin relation dra upp gränserna? Vissa tycker att det i deras relation är okej att ligga med andra också, då ska väl ingen annan ha åsikter om det och hetsa om att de är otrogna. Som det är nu går många tjejer och mår otroligt dåligt over sina partners porrtittande/beroende men vågar inte ta upp en diskussion om hur de vill ha det i sin relation. För ve den tjej som har åsikter om porrtittande! Moralism! Svartsjuka! Man måste få ha sin egen sexualitet i fred! (Jamen fantisera då i huvudet, det är inte din egen när längre när din partner får upp det i datorn och det utnyttjas kvinnor världen över för att framställa den.)

Men blir fan lessen av att så många feminister ständigt ska försvara porrtittande. Lite som att problematisera hur sexsäljare har det och deras villkor men alltid lägga till "MEEEEEN det är givetvis okej att köpa sex! Och har du problem med det så är du bara en svartsjuk och dålig flickvän, att han går och köper sex när du är höggravid har ju ingenting med dig att göra, tänk bara vad skönt för dig att slippa pressen! Nu tar han ju hand om det själv, han älskar inte dig mindre för det!" Pfff:(

Lever i en relation fylld med närhet, ömhet och intimitet. Sexet, det är helt borta från relationen och vi pratar inte ens om det. Men vi är båda lyckliga som aldrig förr. Antar att vi måste avbryta relationen utifrån hetsen i samhället om det sexuella och den ständiga kåtheten som tydligen även ska fortgå efter plus 30 år...

Jag tänker att det som verkligen skaver är att vi någonstans har en känsla av att den syn på sex vi tvångsmatas med är fundamentalt fel - inte bara att relationen inte är värd något om vi inte har sex, som du skriver - utan att vi har ett sexuellt behov men det är helt jävla förvridet och ägt av samhället, strukturer, sociala konstruktioner osv. Det är en röra av skam och skuld och begär och oskrivna regler och förvirring.

Vad skulle hända om vi klarsynt såg skillnad mellan relationer, förhållanden, vänner, familj, närhet, kärlek, förälskelse, passion, sex och alla sätt vi människor önskar förhålla oss till varandra? Skulle vi månne bli friare människor? Som värderade mänskliga värden mer än materiella? Som insåg potentialen och nöjet i att utforska, lära känna och släppa på våra begränsningar? Tänk om även kvinnor släppte lös sitt begär och hade sex, så mycket och med så många som de ville? Till och med insåg att bortanför barnalstrandet finns det inte ens någon nödvändighet att blanda in män i onödan?

Personligen gick min svartsjuka, avundsjuka och besatthet av relationens kvalitet utifrån sexkvantitet över som genom ett trollslag när jag lyckades släppa begäret löst. Jag har mängder med olika relationer - syskon, föräldrar, barn, partners, mostrar, sambo, vänner, mentorer, älskare och så vidare, men inte i någon av dem låter jag min sexualitet eller exklusivitet definiera vad jag tycker om vare sig dem eller andra. När man petar på det är det ett jävligt märkligt fenomen - vi älskar inte ett barn mindre för att vi får ett till, vi tycker inte sämre om en vän för att vi har en annan, men när det kommer till sex säger normen att vi inte värderar den enda relationen vi får ha sex i alls, om vi vill ha sex med någon annan. I detta fall - inte ens med oss själva! Vem har fått oss så övertygade och osäkra på oss själva om att vi inte är något värda, att relationen inte är något värd om inte de två i den, och enbart de har, eller inte har, sex?

Jag vet dock hur detta sticker i ögonen på folk, hur det får dem att vråla i ursinne. Min tröst och övertygelse ligger i att det som upprör mest är den oslagbart säkraste kompassnålen. Det som känns bränns och och vad önskar vi inte mer än värme?

Jag blev irriterad över biten med att om man inte har sex så är man inte tillsammans utan bara vänner eller partners. En bra relation rymmer så mycket mer än bara sex. Sexet inte är värdemätare för hur bra förhållandet är. Närhet och intimitet är så mycket mer än bara ett samlag. Jag själv värdesätter närhet mer än sex.

Elaines smörja till svar både skäms jag för å hennes vägnar och blir förbannad på.
En människa har väl fan rätt å ta på sig själv (sen är det sjukt gränslöst att göra det bredvid en vaken partner). Och vadå man är inte tillsammans om man inte har sex?! Asså vilken smörja.
Håller med dig LD om porren.

Tack! Kände att Elaines inlägg skavde någonstans, men kunde inte sätta ord på det. Nu gjorde du det åt mig, tack!

yup. elaines svar var osmakligt imo. att porrindustrin är fucked up är en sak men onani on its own är helt ok sålänge ingen kränks. jag själv stör mig på porr snarare än solo-onani. men sambon min föredrar camgirls som onanerar framför att se en par-sexakt så det är iaf lite bättre imo. eftersom dcamgirls generellt sett har bättre autonomitet jämfört med de som inte filmar sig själva. jag har haft minskad sexlust de senaste 2 åren pga depression+ medicinering. vårt sexliv har förändrats på grund av detta. medicinen jag tar gör det otroligt svårt att få orgasm vilket gör det sjukt ovärt att försöka i många fall. gillar ändå sexuell intimitet med sambon! ofta blir det inte sex i den traditionella bemärkelsen utan mer petting etc. och förstår att han tycker det känns lite tråkigt och orättvist när jag inte vill försöka komma(för mig alltså, inte att han blir sur för att han inte får ge mig orgasm utan för att han kommer men inte jag) men ibland orkar jag helt enkelt inte superfokusera på att försöka komma i 30+ minuter. idk många kanske känner att det inte är 'fullbordat' utan orgasm men jag själv tycker det är skönt oavsett. sen de gånger jag vill komma så säger jag ja när han frågar och så tar han hand om mig. :) människor och relationer ändras och med dem även omständigheterna.

Så. Jävla. Bra. Inlägg. Tack för att du finns, LD. Du är så jäkla bäst.

"I min värld så är man inte tillsammans då, då är man partners eller kompisar som bor ihop."
Detta är nästan det jag reagerar starkast på i citaten från Elaine. Det frodas så förjävligt mycket fördomar och osynliggörande av asexuella. Ingen har rätt att definiera någon annans relation åt dem bara för att en själv lever i villfarelsen att kärlek = gos = kåt = knulla.

Elaines svar får stå för henne, men att hon anser att relationer utan (penetrations?)sex bara är på kompis/partnernivå tycker jag är sorgligt.
Precis som relationen i stort är sexlivet inte linjärt, det har ju oftast sina toppar och dalar, ibland försvinner sexlusten av olika anledningar men det betyder ju inte att man inte har ett riktigt förhållande.

Jag har funderat på detta jättemycket de senaste åren då jag själv är i en relation utan "sex", vi är intima med varandra och gör i princip allting utom att ha penetrationssex och då gills det inte vad jag har förstått ;)
Jag tappade min sexlust för ca tre år sedan och blev kroniskt sjuk för 1 1/2 år sedan, iom det fick jag väldigt ont i kroppen, gick upp massa i vikt och är väldigt stel så att ligga är liksom inte skönt utan bara jobbigt och gör ont.
Ser ingen vits i att plåga mig igenom något jag egentligen inte är sugen på bara för att "man ska" och har inga synpunkter på att min partner som stöttar mig fullt ut onanerar.
Våran relation är lika stark som tidigare och har inte lidit någonting, jag älskar min sambo till månen och tillbaka, med eller utan det klassiska ligget.

Vad folk gör i sängen är helt och hållet deras ensak och inte upp till någon annan att ha åsikter om eller döma, sålänge alla mår bra och är lyckliga!

Tack för ett av bästa inläggen på länge :) Jag tyckte genuint illa om Elaines inlägg, kändes så sorgligt och enkelspårigt. Som du säger-detta med att sex är det enda som definierar ett förhållande är en tossig norm. Nu blir det swishande =) Ser jättegärna fler inlägg på synen på relationer.

Jag tycker sex är viktigt. Sex tillför spänning och är ett kul sätt för ett par att komma nära. En av många sätt såklart. Tror att ett aktivt kärleksliv är något normalt för de flesta par. Hur aktiva är ju upp till varje par/individ. Porr tycker jag är skit pga en mängd olika orsaker. Förutom det du nämde LD så är det den vidriga kvinnosynen och de oftast omöjliga ideal. Vill inte att min partner ska titta på porr.

Tack!
Jag började skriva en kommentar som svar till Elaines inlägg, men orkade inte. Jag är i ett förhållande där vi har olika sexdrive, min partner vill gärna ha mer men efter att jag fick barn för ett år sedan och drabbades av en allvarlig förlossningsskada finns lusten inte alls längre. Jag vill däremot gärna få igång lusten igen, för sex kan ju vara roligt och avslappnande och spännande och allt det där. Men för mig är det inte det nu, så vi lever i ett förhållande utan sex. Vi är intima och har väl sex, men bara inte penetrationssex. När jag läste Elaines inlägg väcktes ångesten, att mitt förhållande inte är ett förhållande. Att min man egentligen är en vän och inte en partner för att han inte får doppa veken på regelbunden basis. Sex är individuellt, svårt, lätt, och allt där emellan. Bara för att Elaine har en lust och en kropp som klarat graviditeter och förlossningar utan att ta stryk känner jag, men mindre bra att hon väljer att inte se ur någon annans synvinkel än sin egen...

Håller med det Johanna skrev i sin kommentar. Till 100%.

Jag bryr mig inte alls om hur ofta andra har sex. Jag bryr mig bara om hur jag känner. Har aldrig känt hets över att jag måste oftare eller mer sällan. Under perioder har det varit dagligen. Ibland har det tagit 6 månader. Har inte sex om jag inte vill. Har aldrig haft. Skiter fullkomligen om min partner lämnar mig pga det. Då är inget för mig. Tvång går jag inte med på. Tycker bara Elaine uttryckte sin personliga åsikt. Tycker oftast sex är kul. Men inte med random snubbe utan med en man jag tycket om. Så ser jag på min sexualitet. Och trivs bra med det. Alla är vi olika. Helt ok.

Åh vad glad jag blir av det här inlägget. Blev så ledsen när jag läste Elaines inlägg och kände helt plötsligt att jag inte får vara med min man, att jag måste skilja mig för att jag lever ett stressig liv och inte alltid är kåt. Det här inlägget BEHÖVS <3

Har ganska stressiga jobb båda två och då tycker jag det viktigaste är att man respekterar när den andra är trött och hellre bara vill mysa eller – hör och häpna – vill ligga och glo i telefonen!

Allt handlar om respekt och jag har haft sex mot min egna vilja för att han vill, men har på sistone klart och tydligt sagt nej när jag inte har lust. Har ingen lust att ligga där och spreta på benen som hans personliga verktyg för att komma när jag själv är på tok för trött och stressad för att komma i stämning. När jag inte är sugen spelar det ingen roll vad han gör, är huvudet inte med är inte heller de nedre regionerna det. Om han ändå känner att han måste komma får han ta saken i egna händer och det har jag helt accepterat (dock utan porr).

Intimitet för mig är att ligga på soffan och killa på varandra, att hålla om varandra, att skratta tillsammans, att busa, att prata och lyssna på varandra.

Största tacket till dig för det här inlägget, du räddade min kväll!

Jag tänker mycket på det här med sex sedan min man blev svårt hjärtsjuk, så att det t o m slutade med en hjärttransplantation. Visst vi kan fortfarande ha sex, men det är ju lååååångt ifrån hur det var förr, p g a alla mediciner han måste ta för att överleva och som påverkar sexlusten. Tyvärr. Det som däremot inte påverkas är vår kärlek till varandra. Kan definitivt sakna att ha sex oftare med honom, men kärleken är större än så. Jag vill hellre att han ska leva ett tag till än att få en hjärtattack ovanpå mig. Huvaligen då avstår jag hellre ;) <3

Orkar och hinner inte formulera en vettig kommentar nu så vill bara säga så bra inlägg! Tack för att du tar upp den här frågan!

Jäklar vad ledsen jag blev av att läsa Elaines inlägg. Jag brukar inte vara jättekänslig och var helt oförberedd på att jag skulle bli så sårad och arg som jag blev. Nu har det gått några timmar, så har väl lugnat mig någorlunda. Jag och min sambo har inte haft sex på över två år, sedan jag blev våldtagen. Jag har bara ingen sexlust över huvud taget och jag vet inte om jag kommer att få tillbaka den eller inte. Min sambo har hanterat det jättebra och är världens mest stöttande, men klart som fan att jag har dåligt samvete ändå. Okej, nu börjar jag lipa igen. Jag borde ju inte bry mig om att Elaine - den självutnämnda bästa vännen till alla som råkat ut för sexuella övergrepp - tydligen menar att jag och min älskade sambo inte ens är tillsammans, men det är tydligen en väldigt öm tå för mig. Att vi inte borde sova tillsammans för då låtsas vi vara något vi inte är. Att det är det jag utsätter min sambo för: Att han sitter fast nu i något som inte ens är ett riktigt förhållande. Att vi bara borde göra slut och att om min sexlust inte kommer tillbaka så är det slutet för några kärleksförhållanden för min del och slut på att få sova i samma säng som någon jag älskar.

Att komma in på den här bloggen var som att krypa upp i mammas famn, helt ärligt. Kände inte ens att jag orkade skriva en kommentar på hennes blogg för jag blev bara för upprörd och ville bara skriva elaka saker åt henne som den primitiva människa jag är.

Åh. Jag visste inte att jag själv gått i den där fällan. Vad pinsamt. Jag har sagt alla de där klyschorna till min sambo. "Vi är som rumskompisar bara om vi inte ligger"... eller "Ett förhållande beeeehöööööver sex för att vara bra". Jag har tvingat mig själv, och han har nog halvt tvingat sig själv också, att sära på benen när jag inte varit 100% kåt. Vi har väl typ intalat oss själva att vi varit kåta innerst inne och legat fastän lusten kanske egentligen inte infann sig. I höstas hade vi en deal att vi skulle ligga varje (!) dag oavsett lust eller ej, det höll vi i tre månader. Nu fattar jag hur sjukt det är. Men jag är också glad över att du hjälpt mig att komma till insikt, och jag är glad över att jag är analytisk nog att kunna tänka om över mitt eget beteende. Har alltid tänkt att det bara är killen som kan "tjata" till sig sex, men det är ju fan vad jag har gjort. Pinsamt, otäckt och inte alls roligt att inse. Men viktigt!! Tur att jag läste ditt inlägg före jag läste Elaines så jag inte fick för mig att jag gjort rätt. :) Nu ska jag pussa på min sambo och fråga honom om spelet han spelar (obs det ser skittråkigt ut men vad gör man inte).

Håller helt med dig LD. Det där med sex går väl upp och ner i livet som det mesta annat. Ibland är det viktigt, ibland inte. Ibland har man problem i livet som gör att det där med sex kommer långt ner på listan även om man lever i ett i grunden bra förhållande. Så är det ju så idag att det finns så mkt annat att hitta på, alla dessa serier man kan kolla på, sociala medier osv, allt detta tar tid och kraft, tid som man kanske för några årtionden sedan lade på sex. Alltså Elaine var ute och cyklade tycker jag.

Nu hör ju säkert jag och min man till undantaget. Men ingen av oss onanerar eller ser porr.
Min man är av samma åsikt som jag. Därför vi inte onanerar har vi diskuterat länge om i början av våran relation. Men för min egna del så tycker jag att min onani tar bort focus från våran relation om min lust till att ha sex med partnern. Jag blir mättad. Nu får vi tänka också att jag har högst drift av mig och min man. Och av att inte onanera, så sänker jag även min lust till hans nivå. Det låter motsägelsefullt. Men om jag onanerar, så blir jag mätt på lust, däremot kanske jag är sugen dagen efter igen, och om jag då onanerar så mättas det igen. Men om jag inte onanerar och får lust så håller den i sig tills min make får lust. Och eftersom vi är tillfredsställda samtidigt, så kommer våran lust alltid att synka.
För min makes del handlar det mera om no fap, och att inte gå på impulser utan ha mer kontroll över sina begär och inte vara en "slav för det". Och att våra sex blir mer intensiva av att vi helt enkelt bara ser varann nakna och har lusten tillsammans,
Och porr tycker vi bara inte är okej öht, så ingen av oss ser det av flera olika skäl.

Jag skulle bli GLAD om min partner nån gång kunde ta sin kåthet i egna händer utan att blanda in mig jämt.

Tänk min situation då som kom på maken med att porrsurfa och runka till..... SHEMALEPORR

@bittersomfan,
Alltså, menar du att du äcklas av att din man tänder på fetischisering av transkvinnor eller att du äcklas av transkvinnor? För det senare borde faktiskt leda till en block, tycker jag.