Sen säger de attNu ger vi narkosoch sen vaknar jag sittandes i nåt jäkla kontorslandskap
Nu är jag äntligen hemma. Allt gick bra såklart. Vilken pärs. Jag och Anja drog till akuten i Onsdags, jag hade inga större förhoppningar men vi sa att vi inte skulle ge oss innan jag fick en remiss iallafall. Ett steg framåt. Jag hade ju en tid hos läkare om två veckor men med tanke på alla anfall senaste tiden så hade jag inte orken kvar att vänta. Man blir liksom utmattad, fysiskt och psykiskt av att ha ont. Men jag trodde inte det skulle gå så här snabbt. Jag trodde att de skulle prioritera ner mig, konstatera att ja du måste opereras men du får vänta ett par månader typ. Eller iallafall några veckor. Men så blev det ju inte! Jag opererades på fredagen som planerat. Klockan sex på morgonen kom de in med sån där antiseptisk tvål och så fick jag duscha. Sen rullades jag iväg. Eftersom att jag ammar tog jag inte värkmedicinen de kom med eftersom att de inte kunde svara på om den funkade eller ej och det var lika bra för de gav mig den för sent konstaterades uppe på operation. Jag fick förflytta mig till operationsbordet. "Jag har glömt att väga mig!" ropade jag för jag tänkte att sånt är viktigt när man ger narkos men de ba "vi kan estimera utifrån din längd" och jag försökte förklara att jag antagligen inte ser så tjock ut som jag egentligen är och att jag faktiskt är fet till och med. Då lutar sig en sköterska fram och säger "Du är jättefin!" Haha ba ja okej? Men jag är fortfarande fet och det är relevant här och nu. Jag sa att jag trodde jag vägde mellan 85 och 90.  Ursäkta detaljberättelse men jag tyckte allt var så intressant. De satte sådana där hjärtmojänger på mig och sen la de flera pappersprassliga filtar över mig. Jag frös som fan men tänkte att ja jag kommer ju sövas så det gör väl inget. Men plötsligt kom det en massa skön värme?! De lutade mig neråt så jag blev mer stående och så pulade de in en massa konstiga kuddar under mina knän och ben som var jättebekväma och fick min rygg i bra läge. Sen fick jag andas syrgas och nej det tycker jag inte om. Jag gillade inte lustgasen heller på bb. Nåt med att ha en mask över ansiktet tror jag. Usch. Så säger de att de ska ge mig ett långtidsverkande värkmedel och att det kan snurra till lite. Alltså lite? Ni vet när man supit som fan och knappt tagit sig hem och man lägger sig på sängen och det snurrar som fan? Värre än så. Fy fan vilken smäll. Sen säger de att "Nu ger vi narkos" och sen vaknar jag sittandes i en säng i nåt jäkla kontorslandskap (?) av att nån säger "Natashja!". Jag får sitta kvar där och nån jäkla maskin piper och nån säger att "Natashja nu får du ta ett djupt andetag!" för tydligen andades jag uselt, men jag andas ganska lätt generellt. Efter en stund körde de tillbaka mig till mitt rum och där mötte jag Oskar och bebisen. Jag sa att nej, nån bebis vill jag inte ha idag och så blev det. Jag fick morfin så jag fick pumpa ur och kasta mjölk ett par gånger. Vi gav ersättning resten av dagen och på natten och så nästa morgon ammade jag igen. Vi kom i alla fall hem igår kväll. Jag var så jävla mörbultad och trasig. Ont inte bara i operationsärren utan i nacken och axlarna (helt sjukt ont?) och svårt att andas ordentligt. Kände mig liksom överkörd av en lastbil. Men att komma hem var så skönt. Jag satt i soffan en timme eller två med en varm filt över mig och liksom fick bli varm och gosig, sen gick vi och la oss. Barnen sov hos Anja.  Att sova med bebisen gick jättebra även om jag hade väldigt ont. Han krånglade lite innan vi somnade, antagligen tuttförvirrad av ersättning och napp och grejer fr han vägrade ta bröstet. (Han blir aldrig arg på ersättningen)  Men Oskar bar omkring honom tills han somnade och sen så gick det bra att amma när han sov. Och imorse när jag vaknade så mådde jag cirka tusen gånger bättre. Nu har jag bara ont i såren och magen. Går lite framåtlutad och sakta. Det blev en titthålsoperation iallafall, komplikationsfri. De körde även ner en sån där ERCP-mojäng och städade ur gallgångarna. Där hittade de tydligen två stenar och massa grus som inte synts på ultraljudet. Inte konstigt att jag haft ont så ofta! Nu får jag hoppas att allt gått som det ska och att inga komplikationer uppstår. En del får fortsatt ont efteråt pga typ kramper i gallgångarna så håll tummarna för att det inte händer mig! Nu ska jag läka och hoppas att magproblemen är ett minne blott. Oskar stannar hemma denna vecka.
Emmy

Hahaha, rolig serie :). I maked theese.
My kind of humour.

Skönt att det gick bra. Bra jobbat och kul att få ta del av resan. Jag är sjuksköterska och ändå sjukt fascinerad av berättelser inifrån vården.

Josse

Skönt att det gick bra. Å jag vet att du inte vill höra det men sköterskan hade alldeles rätt- du är jätte vacker!

Svar: Men oavsett om sköterskan hade rätt eller inte så var det ju helt irrelevant? Graden av ens snygghet påverkar inte narkosen - men det gör ens vikt. Hon sa inte "jag är ful" utan "jag är fet".
Katarina

ozzy

Så skönt för dig att du har blivit opererad och att allt har gått bra. Önskar dig en snabb och bra återhämtning. :-)

Anna C

Härligt att du kunde få hjälp så snabbt.

Loanne

Gott att höra att allt gått bra!

Tinis - en blogg som vill göra dig glad!

Krya på dig! Håller verkligen tummarna för allt går bra! :)

Julia

1. Grattis!!! Skönt att allt flöt på som det skulle. Även rutiningrepp är läskiga liksom.
2. Jag blir lite konfunderad över när du beskriver situationen kring vikten och narkosen. Jag undrar lite över hur du bedömer vad som är "fet" och inte. Jag tycker nämligen inte du är fet, alls. Och jag säger inte det för att vara "snäll" eller smickra dig eller något sådant, jag bara anser inte att du är fet. Men, inser oxkså att jag vet inte vad du lägger i ordet fet. Är det utseende? Procent kroppsfett? Något annat?

Jag är 167 cm, har inga som helst muskler (hehe, rör mig aldrig) och väger 86 kilo. Jag tycker inte att jag är fet, utseendemässigt. Men jag vet inte heller om det finns något allmänt mått för vad som objektivt sett är fetma?

Ursäkta om det blev rörigt, men blev helt enkelt lite ställd av ditt påstående och ville veta mer. För enligt mig är ordet "fet" ganska sällan ett ord som har samma definition för olika människor.

Svar: Jag går på BMI. Jag väger 85-90 på en längd av 160. Det är fetma grad 1 eller 2.
O

Rebekka

Grunnen til at du hadde vondt i skuldrene var at de pumper opp magen med luft når de operer. For å se bedre hva de gjør elns. Det var i hvert fall det de sa på sykehuset når jeg opererte ut blindtarmen. Luften går på en måte oppover til skuldrene og nakken, så det gjør vondt der. Det hjelper å prompe!
Så vet du det. :)

Patruska

Amen snuttblåsan då 😢 jag vill ta hen i min famn och trösta 😅

Hanna Öhman - Mitt liv som förlossningsskadad

Visst är det sjut när man får narkosen och poff så sover man och när man vaknar fattar man knappt att man sovit, bara ömheten och smärtan (och för mig även såren) som vittnar om att man varit med om något under tiden man sov!

Jag har som jag skrev i något inlägg tidigare opererats 24 ggr och vid min 22 operation lämnade jag över min digitalkamera till en operationssköterska så nu har jag en massa bilder. Jävligt skumt att se sig själv sovandes med alla dessa slangar! Haha :)

Svar: Det är för att man inte "sover" som man gör på nätterna, Därför man är förvirrad :P
Kim

Lillgammal - en FÖR ärlig blogg?

Vad skönt att det är avklarat och nu håller vi tummarna för att du slipper mer smärtor.

Gosa bebis på heltid låter bättre ♥️

Ann som i Annorlunda

Hoppas verkligen att du får må bättre nu! När jag opererades var jag en mardröm på uppvaket. Jag skulle upp och hem på en gång och vägrade ligga i sängen. Jag var extremt påverkad av narkosen efteråt. Min mamma fick komma och sitta bredvid mig och prata ner mig sängen var femte minut. Hur mådde du timmarna efter narkosen?

Ann som i Annorlunda

När jag opererades var jag en mardröm på uppvaket. Jag skulle upp och hem på en gång och vägrade ligga i sängen. Jag var extremt påverkad av narkosen efteråt. Min mamma fick komma och sitta bredvid mig och prata ner mig sängen var femte minut. Hur mådde du timmarna efter narkosen? Hoppas du får må bra nu!

Hanna S

Skönt att du fått hjälp nu! Och den bebisbilden... den är nog roligast hittills.

Lisa

Smärtan i nacke och axlar hade jag med efter min titthålsoperation, tydligen rätt vanligt. Men för mig var operationen det bästa jag gjort! Det roligaste var att jag gick runt i flera veckor efter och tänkte " hmmm, nånting är fel, det är något som inte är som vanligt" och insåg efter ett tag att det var för att jag vant mig vid att ha lite molande värk hela tiden (utöver de hysteriska krampanfallen).

Lisa

Upplever du att du blev negativt särbehandlat för att du är tjock? Hur många gånger?
Skönt att du är hemma, önskar dig ett snabb tillfrisknande!

Svar: Men om du läser så ser du väl att sköterskan sa att hon var fin ! Sluta att se allt som påhopp! Vad jag kan läsa i texten så verkar LD vara nöjd m vården och hon behandlades som en person som ska opereras.Om hon varit rökare så lovar jag att dom varit negativ och tom. Inte ens opererat henne. Dom krävde inte ens att hon skulle väga sig .inom vården/ operation ser vi inte en tjock eller smal människa ..... vi ser en person som vi ska hjälpa som har ont och opereras.
C

Malin

Hej! Vet inte om du redan har fått höra det en massa gånger, men ont i axlarna och nacken kommer från att de "blåser upp" magen för att se bättre under titthålsoperationer och luften ligger sen kvar i kroppen och letar sig uppåt genom vävnaden, så det är ungefär som smärtan man får i tarmarna av att vara gasig fast längre upp! Ska släppa efter nån dag när kroppen har absorberat luften/gasen!

På tal om nåt helt annat läste jag just en fantastisk kommentar av en härligt victimblame:ande pappa i vår lokaltidning, kände bara att jag ville dela med mig till dig som är typ den klokaste i världen och så bra på att skriva svar till såna här idioter: http://www.vk.se/1849014/pappan-ga-till-anfall-sjalv?mobil

"Pappan vill skicka ett råd till andra som drabbas att de ska ta för sig och gå till anfall själv.

– Det är bättre att bli arg än att bli rädd och passiv. Vråla och slå själv, säger han. Den passningen vill jag skicka med."

Yevonde

Åh värmefiltar på op, det bästa. Man är så sjukt kall och frossig och så kommer den där fantastiska varmluften. gött. Fint att det gått bra!

Susanne

Hallåj!

Skönt att du äntligen blev av med det onda.
Har en lite fråga till dig gällande amningen (frågar för min dotter )
När Oskar gav tillägg nu gav han det i flaska eller kopp?
Min dotters barn är 1 vecka yngre än din bebis och just nu är det jobbigt på nätterna hon får knappt sova.
Vi pratade då om att hennes kille skulle kunna ta ett mål med pumpad mjölk men hon är rädd att flaska ska ställa till det.
Sa att jag skulle fråga dig då hur ni gjorde! :-)

Kram från Susanne

Svar: Dock att regelbundet börja ge ersättning kan tyvärr ställa till det.
Lady Dahmer

Läkaren

Vill bara lägga till att axelsmärtan inte har något att göra med att gasen från magen har "vandrat" till axlarna. Gasen som pumpas in i magen vid titthålskirurgi retar diafragman som innerveras av nerver som även är kopplade till axlarna. Det kallas för "referred pain" och är samma fenomen som när man hör om folk som får ont i vänsterarmen vid hjärtinfarkt - nämligen nerver som råkar innervera flera ställen. Diafragman är inte ett jättevanligt ställe för kroppen att vanligtvis ha ont i så hjärnan blir lite förvirrad, och förlägger smärtkänslan på ställen som man är mer van vid att känna. :).

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog