MENY
Ja jag har ju fött ett barn som ni kanske gissat er fram till. Orkar inte skriva nån förlossningsberättelse just nu iallafall. Kanske en kort redogörelse? Eller jag vet inte, jag knapprar så länge jag orkar så får vi se vad resultatet blir.
Självklart slog det till på midsommarafton. Vid lunch skrev jag på instagram att:
Äter räkor och sill i nåt slags blygsamt försök till midsommarmys mitt i plågorna. Tror det kan ha satt igång faktiskt. Har luriga värkar.Och så fortsatte det resten av dagen och in på kvällen och vid åttatiden så blev de regelbundna om än ganska milda. Klockan 23.30 så ville vår barnvakt/skjuts att vi skulle åka in. Inte för att hon hade bråttom nån annanstans utan för att hon tyckte att jag inte fattade allvaret och var superstressad. (lol) Vi ringde till Huddinge och de sa att de hade plats och att jag faktiskt kunde komma in. Vi har ju lång resväg osv. De lovade att ej skicka iväg oss men att jag kanske fick ta en promenad.
Vi kom in och fick ett rum och bla bla ni vet ju hur sånt här går till, jag hade ganska veka värkar och var inte öppen mer än fyra centimeter och vet ni, när de sa det så dog min motivation helt. Jag såg framför mig en repris på Ninjas förlossning, den där där allt gjorde så vansinnigt ont men ingenting hände. Jag tror även att jag borde ha haft aurorasamtal efter Tamlins förlossning, så här i efterhand, för jag var verkligen inte mentalt redo för ännu en förlossning och jag kände det så intensivt att det var överväldigande.
De frågade om jag ville ha smärtstillande och jag sa nej. De erbjöd lustgas men det ville jag inte heller ha. Detta är jag såklart mycket stolt över i efterhand, och det tänker jag tillåta mig själv vara även om jag såklart tycker att ALLA som sätter barn till världen är hjältar oavsett hur det gick till och oavsett om de tog alla smärtstillande som finns.
Jag fick till slut värkstimulerande och sen gick allt fortare. Jag minns att det gick fort, att det inte blev så otroligt många värkar i jämförelse med mina andra förlossningar men jag minns mest också bara ett haveri av smärta. Och att jag liksom försökte köpslå eller övertala barnmorskan att jag inte ville mer. Som om hon då skulle kunna avbryta processen och fortsätta vid annat tillfälle. Men så funkade det inte. Jag var skiträdd. Hade ångest. Panik.
Vid åtta centimeter satte krystvärkarna igång. De ville ej att jag skulle krysta men jag mindes Tamlins förlossning där barnmorskan sa åt mig att lita på min kropp när samma sak hände då. Så till slut fick jag börja. Också det kändes annorlunda från de andra gångerna. Jag har alltid upplevt krystfasen som positiv. Men här hade jag liksom gett upp från början. Jag hade ingen ork kvar. Jag var rädd. Men lång story kort, jag krystade ut en bebis till slut. Klockan halv fem på morgonen 25 juni, midsommardagen.
Jag skrek även så högt att min hals var trasig i två dagar.
Men sen var det frid. Bebisen upp på bröstet och allt var liksom euforiskt. Det är över nu! Jag är klar! tjoade jag i lycka.
Fast det var jag inte. Moderkakan kom inte ut. Jag började blöda som en gris. Och alla skulle trycka på magen. Jag fick massa värkstimulerande och fler och fler personer kom in i rummet och till slut en läkare och under tiden satt Oskar med en ny bebis i famnen och jag kände hur det forsade ut blod. Jag fick två infarter i vardera hand. (alltså en i varje) och en massa mer medicin och tabletter under tungan och till slut fick de ut den. Och så skulle det tryckas mer och mer och mer.
När de började sy ihop mitt underliv så hade jag förlorat mer än 2 liter blod, fått 40,2 graders feber och blodtrycket rusat upp. Och all medicin jag fått hade fruktansvärda biverkningar. Jag fick skakningar i hela kroppen som varade i minst tre timmar. Kanske mer, men jag minns att Oskar hade bebisen i tre timmar och att jag skakade under tiden.
Jag vet inte riktigt varför det blev så här. Men jag äter antibiotika nu, fick en blodtransfusion och det visade sig att jag även hade havandeskapsförgiftning. Vi stannade på BB i tre dygn, först då vågade de skicka hem mig (jag insisterade). Detta var en mardröm och jag kommer behöva älta och gå igenom allt i huvudet tusenmiljoner gånger om. Jag är fortfarande helt trasig.
Men resultatet är såklart helt ljuvligt. En stor bebis på 5,2 kilo. Frisk och fin och amningen har kommit igång helt trots att de var tvungen att koppmata ersättning första dygnet pga min status.
Välkommen till världen lilla underverk. Ett stort grattis till hela familjen.
Förstår att du vill ha ett svar på varför det blev som det blev. Att älta i en sån här situation är nog det som alla gör ❤️ Vid min första förlossning föddes barnet med sugklocka, det jag var allra räddast för i hela världen. Mådde såååå dåligt efteråt, på alla sätt. Barnet mådde dock bra och jag repade mig så sakteliga. Fick ingen blodtransfusion, men på alla bilder första veckorna är jag blekare än ett lakan, så jag borde bog ha fått det... min mamma och mormor var med om samma sak, moderkakan lossnade inte. Min mormor fick till slut ut den ändå (1940-50tal), mamma blev opererad på 70-80talet. Vid mina båda förlossningar har jag varit mer rädd för just det än att bebisen inte skulle komma ut.
Hur som helst, GRATTIS till ert barn!! Du har gjort världens jobb!!
Wow vilken bamse - så söt han är!! <3
Vad tråkigt att inte förlossningen blev som du tänkt dig, hoppas att du kan bearbeta det och att du snart är piggare. GRATTIS till prinsen - nyfiken på vad han ska heta :)
Åh grattis. Jag hade en liknande förlossning. Min son vägde 5860 och var 54 cm. Huvudet 38 cm. Det var det värsta jag varit med om. Tog 48 timmar. Kommer ihåg att de sa till mig att hålla tyst och inte skrika. Jag vågade inte skaffa fler barn.
Åh, fy i helvetet! Men nu är det över och det blev en underbar liten palt. GRATTIS <3
Så himla mycket grattis till dig och familjen. Klart du ska känna dig duktig och stolt, det ska alla föderskor göra!
Det är fantastiskt va fint amningen kan fungera trots krångel. Min parvel lyckades börja amma igen trots över en veckas respiratorvård för hans del. Alltså vi kämpar ju rätt hårt vi kvinns för att få till amningen. Men de där barnen kan en hel del de också!
Den där bilden med första entrén var det vackraste jag sett! Snacka om livet på en bild!
Vilken tuff förlossning och start på trebarnsmödraskapet. Jag hoppas att kroppen din läker fort och väl och att ältet och samtalen gör att tanken blir klar och att både skallen och övriga kroppen får... frid ( kommer inte på något ord som passar bättre).
En superljuvlig dunderklump blev det, och tänk så fint att oron gällande barnet under graviditeten hade så fel! Det gick bra med godingen! Och en ren lycka att amningen funkar! Grattis till er alla!
Stort grattis till klimpen. Kom att tänka på min andra (av tre) förlossning, jag försökte också köpslå med barnmorskan att jag skulle få gå hem ?. När jag trodde vattnet gick var det en massa blod som kom och läkare tillkallades. Bebisen kom ut med sugklocka och när läkaren skulle kolla upp varför jag hade blött så stegade sambon ner och kikade in han med. Det slutade med att läkaren stod och förklarade för sambon vad allt var, det var bra sikt rakt upp i härligheten. Tog 9 år innan trean kom efter den pärsen ?
Hoppas allt flyter på ❤
Vill bara säga grattis och önska er all lycka!
Grattis till ert barn! Hände nåt liknande på min förlossning, fick opereras, förlorade massa blod och skakningarna m.m. Jag upplevde dock min förlossning som positiv, beror nog på att jag var jäkligt peppad och personalen var underbar. Är tacksam för smärtlindringen, och lustgasen älskade jag ? gav mig ork. Fick också en liten bjässe ? Ännu en gång stort grattis till dig och familjen! Hoppas du mår bättre!
Inte lätt det där. Jag hade själv en del komplikationer och personalen på sjukhuset var noga med att man får komma tillbaka och ställa frågor och det var väldigt skönt att ha erbjudandet men själv kände jag inte ett så stort behov av det. Jag är orolig inför min nästa förlossning, inte för förlossningen i sig men jag är rädd pga att jag är sjukhusrädd och det kan inga samtal i världen hjälpa mig med. Jag blev bra behandlad förra gången men jag har den där rösten inom mig att jag bara hade tur den gången.
Har du haft värkstimulerande dropp förut? Jag hade det och hade samma känsla att jag inte ville krysta. Jag vet inte om det hör ihop.
Jag fick också havandeskapsförgiftning och den utvecklade varianten av det - HELP-diagnosen - så det blev akut kejsarsnitt, intensivvård i två dygn efteråt etcetera. En fruktansvärd erfarenhet... Fick efteråt höra av läkare att jag kanske skulle vara trött och väldigt sjuk i cirka ett år osv på grund av detta... Så ta din tid, var trött och svag och ta all hjälp du kan få. Hoppas du blir bättre snart. Stor kram och grattis till nya familjemedlemmen! <3
Bara fett jävla stort wow och grattis. Älskar sjukhustrosbilden oxo. Mäktig!!!!
Stort Grattis till sonen och skönt för dig att allt blev bra till slut.
Du HAR rätt att älta! Jag tycker det låter som en väldigt jobbig förlossning bara av att höra det utifrån. Hemskt att de inte upptäckte havandeskapsförgiftningen heller men då är det ju absolut inte konstigt med skyhögt blodtryck, hade likadant själv men blev igångsatt i tid (minns att det låg på 180/100! och att jag varken klarade ljud eller ljus). Härligt att er bebis äntligen är här det hjärtegrynet iaf!! Hoppas bara att allting blir bättre nu! Grattis till underverket!!
LD du äger. Bra jobbat!
Och grattis!
Var stolt! Födde också mitt första barn utan smärtlindring. 4,6 kg, huvud 36 cm. Gick sönder massor, hade problem i åratal efteråt och födde trots månader av aurorasamtal mina två efterföljande barn med kejsarsnitt. Kan knappt tänka på eller prata om min första förlossning, det är ett trauma som aldrig läker. Och så lite kvinnlig skam över att vara "vek" och inte klara att föda ut de andra två på egen hand!
Hoppas det läker för dig både i kropp och själ! Kram och stort grattis till fina Bamsen, vilken hjälteinsats!
Mäh, fick du bara två infarter??? ;-) jag fick fyra... I fötterna också... Förlorade också runt 2 liter och akutopererades direkt ... Tog mig 6 dagar att få amningen att funka å 3 veckor innan jag orkade gå mer än 1 km i ett sträck...ta hand om dig! Ni är jättefina å du har överlevt!!! <3
Grattis till superfin bebis! Hen är en riktig sötnos!
Älskar bilden på dej i nättrosor, och önskar att någon talat om för mej att det är såhär en ser ut när en fött barn. För mej var det en chock att magen inte försvann direkt när bebisen kom ut och att det behövdes superduperstora bindor! Och att det gjorde svinont överallt efteråt! Önskar att mödravården pratade mer om detta! (Födde trots detta ytterligare fem barn)
Åh grattis! Så fint! Klart du var slut efter att ha gått över tiden i det här vädret och med foglossning och havandrskapsförgiftning osv osv... Men nu är barnet ute fint och friskt och ammar, så himla bra jobbat! Värkstimulerande dropp är f ö jävulens påfund och orsak till den enda mening jag formulerat i mitt liv som innehållit fler svordomar än andra ord.
Grattis till barnet! Förstår att det känns traumatiskt, det är viktigt att prata med någon och gå igenom journalen för att bearbeta. Jag arbetar själv på en förlossningsavdelning och just stora blödningar och kvarhållande placenta ökar om man får Syntocinon under förlossningen, det blockerar din kropps egna förlossningshormoner (bland annat oxytocin). Tyvärr inte många födande som vet om det. Jag ser en kraftig ökning av såna komplikationer för mammor som får Syntocinon under förlossningen och som får syntocinoninjektionen snabbt efter barnet är fött. Lite info finns bland annat här när man googlar https://m.facebook.com/permalink.php?story_fbid=245529568830473&id=241120549271375
En annan stor riskfaktor för stora blödningar är högt BMI.
(Det finns mycket om det att läsa via Google)
Vila dig och återigen, grattis!
Shit, vad stark du är! (Jag vet, man måste. En förlossning är lite som en ångvält man måste lägga sig under.) Njut av din fina bebis och att amningen kommit igång! När du blir piggare ältar du så mycket du behöver, med eller utan vårdens hjälp, tills du kan hantera den där händelsen känslomässigt. <3
(Och jag tänker ännu en gång: vilken jävla tur man har som bor i ett i-land med med bra sjukvård.)
Jag planerar inte fler ångvältligganden ?
Grattis!
Hade också en förfärlig förlossning med min nummer 4. Var ganska kaxig inför, eftersom jag hade tre fantastiska förlossningar i kropps-minnet. Men högmod går för fall...shit vad jag fick äta upp det. Nog om mig, det jag ville säga var att en mycket klok bvc-sköterska (tack, världens bästa Gun) sa till mig mitt i all fulgråt, att älta var det BÄSTA jag kunde göra. För varje gång jag berättade min (skräck)förlossnings-historia så bearbetade jag den, och för varje gång blev det lite bättre...och ta mig tusan, hon hade rätt. Så ÄLTA, prata, tänk högt, fråga tusen och en miljon gånger om allt...och njut någon gång där emellan av miraklet du trots allt krystat ut!
Kram
Jag tycker att alla mammor är så jävla grymma när de föder barn! Är 21 år och födde mitt barn för snart ett år sedan, allt gick bra fast med massor av stygn nere i fiffin som fortfarande skrämmer mig.
Du är så jävla grym! Har du lagt ut om Ninja och Tamlins förlossningar också? Hittar inte när jag sitter på mobilen.
Grattis till ert bamsebarn!
Grattis till underverket! Och beklagar allt det onda runtom förlossningen.
Havandeskapsförgiftning... Hoppas du får helande nu på alla sätt!
Jättegrattis till Bamsen och till dig!! Jag hoppas att traumat inte att över för mycket utan att det får kännas ganska mycket bra också ❤
Jag måste bara få fråga fast skit i den om det inte är rätt läge att ställa frågor. Varför är du stolt över att inte ha tagit smärtstillande? Från mitt utifrånperspektiv (vet att jag antagligen inte vet någonting om hur du skulle reagerat dock) så tänker jag att det kanske hjälp mot rädslan och haveriet av smärta. Jag hann inte med någon smärtlindring under min första förlossning som jag upplevde som traumatisk och jag har alltid tänkt att bara en stunds lindring skulle ha hjälpt mot den upplevelsen. Jag kan bli lite ledsen över att kvinnor vill låta bli smärtlindring av något diffust duktighetsskäl. Såklart finns det anledningar att välja bort smärtlindring men om grundskälet är för bekräftelse och att känna sig duktig så tycker jag att det är problematiskt. Har sett det lite för ofta i min omgivning.... Och lite som att patriarkatet står och applåderar bredvidnär kvinnor är självuppoffrande, har hört inte för få gånger någon man säga lätt nedvärderande "kan min mamma/kusin/fans moster som är så klen föda utan smärtlindring kan väl du också"... Eller så kan vi bara ta de alternativen som finns för att få en så lite helvetisk upplevelse som möjligt?
Nu menar jag INTE att jag utgår ifrån att det var så för dig. Det är därför jag frågar och funderar på varför du känner så. Blir så nyfiken på ditt feministiska perspektiv på det.
Men som sagt, önskar dig bara att må bra och skit i frågan om det inte är läge. Du har precis fött barn och är helt amazing. Du gör helt rätt som låter den positiva känsla slå bo!
Man kan ju välja att föda utan smärtlindring pga medicinska orsaker men känna sig stolt för att man också klarade av att fullfölja sin plan. Har ej fött barn men ska (förhoppningsvis) göra det i december och med de alternativen som erbjuds av sjukvården idag vill jag nog helst vara utan smärtlindring faktiskt.
????
Jag ältar än idag båda mina förlossningar. Sprack inte, höll inte på att förblöda. Har inget exceptionellt märkligt att berätta annat än att det inte på nåt sätt är nåt naturligt med att pressa ut 37cm stora huvuden ur underlivet. Finns inget mänskligt med den smärtan trots epidural och lustgas. Att föda är dödsångest och panik för mig - trots fullt "normala" förlossningar.
Att älta och läsa journal är det absolut bästa för att läka ❤️
Stort grattis till er! Nu längtar jag tills min bebis kommer :P
Åh jag sitter och gråter för ganska exakt så gick min förlossning till och jag har drygt fem år senare inte bearbetat detta alls och fler barn finns inte på kartan. Modiga du.
Grattis till er fina bamse!
Stort grattis! Vilken härlig bebis! Å bra jobbat mama!
Har även jag funnit den enormt läkande faktorn i att älta en förjävlig förlossning samt eftervård.
Å vad du måste få älta det nu. Jag hade en liknande upplevelse och fattade inte ens att det inte var en normal och komplicerad förlossning utan trodde att det skulle vara så.
Vi behöver verkligen höja statusen på graviditet och barnafödande för så jävla naturligt är det ändå inte. Vi får så mycket skador och så mycket ångest av att bli mödrar men det ska vi liksom inte låtsas om och sen ska vi le och hålla god ton och för all del inte berätta för någon att vi sprack ända upp i ändtarmen och numera måste bajsa med ett finger i fittan för att hjälpa skiten att över huvud taget komma ut. Fy fan, jag blir så jävla arg!!
Men nu är du hemma och ni lever och mår bra så grattis till det. Och kram!
Har kikat på instagram men inte kommenterat, så vill säga super Grattis och hoppas allt går bra, lycka till med allting och älta förlossningen så mycket du behöver! :)
Stort grattis till er!!
Åh fantastiskt, stort Grattis!!!
Jag har själv fött tre barn och började nästan gråta av att läsa din berättelse, det var som allt kom tillbaka, alla minnen, all smärta, all rädsla.
Men också en känsla av WOW, tänk att vi klarar detta, så fantastiska vi kvinnor är!!
Och vilken ljuvligt söt liten (eller stor :-)) bebbe du fått.
Om igen, stort Grattis, njut nu av denna här första magiska tiden!
Vill gratta dig och Oskar igen, fantastiskt gjort med allt! Skönt att graviditeten är över för dig och att "Bamsen" är frisk och kryp. Starkt jobbat av dig att du pallade utan bedövning och smärtstillande. Sjukt imponerad. Ska bli ännu roligare att följa dig nu när du har ett barn till. Ska bli spännande med namn och hens utveckling.
Grattis! Och vilken sötnos! (Jag skulle iaf kännt mig lugnare av att ha fått en så stadig en, ser inte lika ömtålig ut som de som föds mindre.)
Stort grattis! Hoppas du får må bättre nu och att återhämtningen går enkelt och snabbt.
Vill, precis som andra här, slå ett slag för att be om samtalshjälp via kvinnokliniken på sjukhuset. Ofta räcker det med bara någon gång där och få ventilera lite tankar om allt som hände.
Jag bloggade om ptsd eget förlossning för ett tag sedan, om det skulle vara av intresse att läsa mer så skrev jag detta: http://bakingbabies.se/2014/09/30/det-har-med-att-ma-daligt-efter-en-forlossning/
Grattis igen!
Fantastiskt jobbat!! Läser dig var dag och är så tacksam för allt du skriver. Blir stärkt i mitt val att inte skaffa barn av din berättelse. Ilandssjukvård javisst men vet fan hur långt vi kommit när läkemedlen för att stimulera värkar också gör att man riskerar att förblöda. Eller när hälften får bestående förlossningskador. Vill inte vara en hjälte.
Stort grattis till er fina bebis!
Han är bedårande! Stort grattis till er! ??????
Grattis till ert nya, härliga barn!
Har inte sett eller läst nåt alls men GRATTIS!!!
Stort grattis till den stora pojken :) Det är helt fantastiskt! Får mig att längta tillbaka till mitt jobb på BB från semestern :)
Stort grattis till hela familjen!
Min syster var med om nåt liknande, moderkakan ville ej komma ut, förlorade mängder av blod, hade under den långa förlossningen kräkts upp all mat så var nu helt uttorkad o utsvulten, fick näringsdropp o massor av blod o efter ett (två?) dygn ljög hon att hon mådde bra o släpade sig svimfärdig fram genom korridoren till patienthotellet hängandes på sin man för att det var enda chansen att få vara tillsammans på sjukhuset, på bb fanns ej rum för maken.
Hon fick samtal sedan inför nästa förlossning o det gick ok.
Förlossningar alltså, hur många kvinnor har inte strukit med vid barnafödande under evolutionen? Man tycker ett smidigare sätt skulle ha utvecklats för länge sen.
Hoppas du kan må bättre o laga dig. Hoppas du får rätt stöd från vården.
Kramar/ Lisa
Fött båda barnen vaginalt, första med Eda och andra utan då vi inte hann det. Har inte haft några enl sjukvården komplicerade förlossningar, men inte kunnat sitta efteråt på typ åtta veckor, fått sitta på en hemorojdring (googla...:(). Detta pga skador på svanskotan. Inte hört det från ngn annan, är det ovanligt? Normalviktiga barn, men tyvärr med gigantiska huvuden... Hursomhelst, blir så j-a arg över att vi inte får bestämma själva hur vi skall föda våra barn. Och om det mot all förmodan skulle bli en trea så blir det snitt, mest för att nu jävlar är det ingen som sätter sig på mig igen!! Nog inte färdigältat här heller märker jag... Och stort grattis till dig LD, skönt att skiten är över, no offence<3
Grattis och bra jobbat:)
Ett alldeles perfekt namn till en fin och stor och snäll kille: BAMSE
(Bamsen låter inte som ett namn tycker jag) men Bamse, så fint och passande med en historia bakom också! Ett namn att vara stolt över. Varsågod! :) Lycka till!
Åh, superfin! Är det ok att lämna ett namnförslag? Annars sluta läsa nu :-)
TARALD!
Kan inte kommentera direkt på ditt Instagram men ser att du får många namnförslag och mitt förslag är Grim, tycker det passar bra till lillen och det passar bra ihop med dina andra barns namn.
Åh vilken pärs (får flashback till egna förlossningar av att läsa) men så sjukt bra jobbat! Grattis till stor-liten ny familjemedlem!
Du är helt jävla fantastisk! Oavsett om du fött med all smärtlindring som finns, bara det att du delar med dig så ärligt av hur du tänker, och av det du upplever. Och är DIG SJÄLV, i bild, i text och i tanke. Tack för det! Och ett sjukt stort grattis till dig och din lille bamsing.
Fy tusan vilket trauma!
Hoppas att du kan få svar på varför det blev som det blev och att du gar möjlighet att älta så mycket du vill
Stort grattis! <3
Så fantastisk at du blogger om dette. INGEN som forteller om hvordan en føler seg etter fødsel, risiko for skader etc. Jeg ble sterkt skadet i min første fødsel. Jeg skulle ønske noen hadde opplyst meg om hva en fødsel kunne føre til, men først og fremst dette: skader i bekkenbunnen kan man gjøre lite med kirurgisk. Så hvis uhellet er ute, så må man leve med ettervirkningene.
Ett stort grattis till er! Kände att jag ville skriva, trots att jag oftast inte kommenterar så mycket på bloggar, för jag känner verkligen med dig efter att ha varit med om en jobbig förlossning. Även om en är lycklig över bebisen kan det lämna djupa ärr efter en sådan upplevelse. Det fick jag efter min första förlossning.
Jag vill också säga att jag läst flera av dina inlägg om amning sedan tidigare och jag känner mig peppad och inspirerad. Jag fick mitt andra barn för tre månader sedan och jag var redan innan inställd på att amma i två år, men nu känner jag mig ännu mer stärkt i min rätt att som kvinna amma mitt barn hur mycket och hur länge jag och mitt barn vill. Tack för att du skriver om något som är så viktigt!
Grattis!! Vad stolt över dig själv, vilka grymma kroppar vi har som inte bara kan baka världens finaste bullar, utan och skita ut en soffgrupp och överleva det <3
Grattis!!! Älta på! Med läsare och kanske ngn bra barnmorska/psykolog. Älta tills du inte orkar längre-då brukar det lätta <3
58