Jag är likadan. Led nu under sportlovet när jag jobbade och mormor och morfar tog tösen på semester. Men fick helt enkelt bita ihop och ta det, för jag visste ju att barnet hade hur kul som helst och att det är bättre att hon får en rolig semester med morföräldrarna än att ha långa dagar på fritids varje dag och en trött mamma på kvällen efter det. Men visst var det sjukt jobbigt att inte ha henne hos mig på natten! Sen kommer jag från en stor familj med attityden att vi alla tar hand om varandra och jag har alltid uppmuntrat att mitt barn bondar med övriga familjemedlemmar. Som ensamstående förälder på heltid så känns det tryggt att veta att hon känner sig trygg med andra i släkten också.

Håller med. Tycker att de timmar jag är på jobbet är tillräckligt mycket tid ifrån barnen. Nu börjar mina bli så stora att de vill hänga hos vänner på pyjamasparty odyl. Jag hatar det ?

Har inte varit ifrån mitt barn på nätterna än. Inte en enda gång faktiskt :) Men han är bara 2 än så. Dock tkr jag de dagarna han är med sin pappa är oändligt sköna hehe. Men,ja ,får se om jag är lika positiv första natten han ska sova hos honom. Tror inte det ;(

Jag kunde tycka det var rätt så skönt att ha sängen för mig själv ibland, vi samsov väldigt mycket med dottern. Att nån gång slippa bli väckt stup i kvarten av nån barnkroppsdel eller för den delen att kunna njuta av att ha sängen ensam med maken var inte heller fel. Men visst var hon samtidigt saknad när hon var borta nån natt då o då. Samtidigt visste jag ju att hon hade det så himla kul när hon sov hos mormor, för henne var det ett äventyr och hon själv som bad om att få göra det. Tror det handlar mycket om vad man är van vid. Jag gillar inte förändringar om det inte är jag själv som initierar dom.

Jag är likadan och har ogärna barnvakt på nätterna.
Och det är toppen med sparkföret här hemma:)

Jag håller helt med! Jag hoppas hoppas att mina barn blir lika hemkära som jag även när de blir större, att de är här hemma mycket med sina kompisar, så att jag så länge som möjligt får ha dem nära.

Tycker vägarna här uppe tinade bra idag men lite sparkföre hår det nog hitta ?

Jag är likadan men inte min man. Jag vill ha dem hemma på natten och jag samsover med yngsta (4 år) och mannen med mellanpojken (snart 8). Han tycker det är mysigt att vi kan sova tillsammans men jag hatar det ärligt talat. Sover helt kasst (han snarkar). Mina barn vill dessutom helst vara hemma och längtar efter oss vilket gör att hela arrangemanget känns ännu mer fel. Går med på det ibland för att min man önskar egentid med mig.

Jag håller inte alls med! Jag älskar att få sova ut å ha en lugn morgon ifred då och då :)

Har min 4åriga son varannan vecka, och det är verkligen en pärs att vara utan honom så länge som en vecka. Jag vet att han har det lika bra hos pappa som här, men det gör inte saknaden mindre. Det är skönt att vara ifred några timmar, men sen kommer längtet.. Usch. Och så säger en del att man ska passa på att göra en massa saker på barnfria veckan men då vill jag helst bara gräva ner mig tills han kommer hem igen..

Hej! Vi är en liten familj som lever under hot och våld. Vi flyr just nu inom Sveriges gränser var dag för att slippa misshandel och hot. Men vi har ett problem, myndigheterna blundar för vår situation. Vi får klara oss själva. Vi har blivit spottade på och personerna som utsätter oss för detta hittar oss varje gång. Jag har en dotter på 7 år och är nu gravid i vecka 16. Jag ber er om hjälp. Snälla sprid vår historia. Hjälp oss att tvinga myndigheterna att reagera och agera genom att vi är många som pratar om det. Snälla rödda oss!

http://hjlpenfrndden.blogg.se/2016/february/hjalp.html

Och nej, det är absolut inget virus. Vill man inte använda länken så gå gärna in på blogg.se och sök efter: hjlpenfrndden

Jag förstår verkligen känslan men i förhållande till mina ungar brukar jag försöka särskilja deras önskemål och behov av att öva på frigörelse under roliga former från mina egna behov av att alltid ha koll. Minns hur kul jag tyckte det var som barn att sova borta, att åka buss själv etc. Vill inte begränsa ungarna och göra så de missar detta för att jag själv ska må bra. Men det är skitsvårt! Och ångestframkallande.

Jag är likadan ? Vi samsover med vår 6 åring och vad jag saknar och sörjer de få gånger jag sovit borta ?

Åh känner så igen mig. Enda natten jag hittills sovit ifrån min son var när min dotter föddes. Fyyyy vilken ångest.
Börjar fundera om samsovningen får slopas nu iom att vi måste natta två barn snart (minsta är bara 5 månader än). Får smärre panik bara jag tänker på det, mannen däremot tycker nog det skulle vara ganska skönt.
Men visst MÅSTE det finnas ett sätt att nätta två extremt lättväckta barn i samma rum så jag får ha mina pluttisar nära lääänge till??!!??

Som någon utan någon som helst möjlighet till barnvakt varken bara på kvällen eller över natten så känner jag att jag bara kan drömma om att min dotter skulle sova borta någon natt. Jag var borta från henne i ca en vecka och även om jag längtade efter henne var det så skönt att vara bara jag, inte mamma just för stunden. Jag har verkligen inget dåligt samvete för att jag nöjt av det. Jag vill inte ha barnvakt hela tiden men att kunna lämna barnet hos någon hon är trygg med och tycker om en kväll eller natt hade varit skönt. Ibland vill jag bara slå mina kollegor som gnäller över att de inte får barnvakt för att göra något när de normalt kan ha det flera gånger i månaden. Jag vill bara skrika att de ska vara tacksamma att de ens har den möjligheten, till och med när båda föräldrarna hade vinterkräksjuka men inte barnet hade vi någon vi kunde ringa.

Nääää, jag tycker det är härligt att ha barnvakt. Det händer inte så ofta så jag njuter för fullt!
Nu är han dessutom 9 år och frågar själv efter att få sova över hos människor som varit "hans by" sedan han var liten.
När han väl sover över så är det oftast hos min mans ex, vilket kan låta konstigt, men hon har ju liksom varit med i hans familj från början och så får han hänga med sina äldre syskon samtidigt... Och jag råkar veta att de skämmer bort honom hejdlöst, så... :-)
Sen har vi aldrig nånsin samsovit och han är en riktigt trött morgongris, så ända från början så har vi haft "sovmorgon" och kanske därför jag inte saknar när han inte är hemma nån natt. Vi märker liksom ingen skillnad för han jagar inte upp oss, eller kommer tassande ändå :-)

Åh jag är så fjantig sådär, kan inte sova utan mina små! Min äldsta är tre år och jag var ifrån honom första gången när dottern föddes, hemskt! Grät så dant efter honom när vi skulle till förlossningen ? Ville ju liksom dela det fantastiska med honom.. Kanske inte hade blivit så amazing på riktigt men ändå?

Jag sover helst heeeelt själv. Mina barn gillar stt sova borta och gör det ofta. Förutom yngsta, henne har jag sovit utan två nätter, hon blir två i juni. Hon har varit lite svårare än dom andra som har sovit som stockar sen dom var ett år, lättare att låna bort ;)
Jag hoppas på en barnfri helg innan sommaren men tvivlar på att det kommer bli så. Om så bara för att kunna ligga i sängen och titta serie en hel helg.