Tack för du får mig att tänka i nya banor och se nya saker! Självklart är de som du skriver att detta med filter kommer leda till mer självhat. Jag har tänkt att lite filter inte är nån big deal men såklart är det de. Precis som du skriver så tänker jag också på tonåringar och hur dem kanske läser bloggar å ser bilder där personen i fråga gjort om sitt ansikte. Det blir ett ideal som är omöjligt att uppnå. (Om man nu ens vill se ut så egentligen, som dockor alla stöpta i samma form) Även vuxna blir såklart påverkade, vi får till oss bilder i reklam och sociala medier hela tiden. Jag funderar mer och mer på om kanske ska sluta med sociala medier eller i alla fall vara väldigt selektiv med vad man konsumerar för bloggar och bilder. Omedvetet tar vi ju ändå in de vi ser även om vi på ett medvetet plan förstår att en bild (eller ett helt liv för den delen) är tillfixat.

Du sätter ord på mina tankar. Jag tror definitivt att detta vardagsphotoshopande/filter påverkar en själv och andra på de negativa sätt som du beskriver. Överhuvudtaget tycker jag retusch är problematisk oavsett om den sker digitalt eller med smink. Vi har vant oss vid att ett kvinnoansikte ska se ut på ett visst sätt trots att de flesta inte alls ser ut så under masken. Jag skulle önska att fler vågade visa sig som de är, endast så kan vi förändra det, i mitt tycke, skeva idealet som kräver extrema ansträngningar för att uppnås.

Ja gud mitt tonårssminkande kan fan likställas med ett filter, så mycket foundation, concealer och så 20 lager puder på det och ett enormt lass mascara. Bäst var det om man inte ens kunde ana hur min hud eller mina ögon "egentligen" såg ut. Kunde inte sticka huvudet utanför dörren för att ta tidningen utan att genomgå denna 30 min procedur. Det var också då mitt självhat var som värst, när jag ville ta bort mitt utseende med ett "filter". Ledsamt. Lyckades som tur var sluta tvärt med smink i 16-årsåldern sen och fick tillbaka lite självförtroende.

Ja, och det finns ju filter på telefoner som man inte aktivt aktiverar utan som finns ändå vid närbilder. Är ju rätt knäppt om man börjar tro man ser ut på ett visst sätt och det sen inte matchar verkligheten i spegeln. Ju mer normaliserat den "perfekta" hyn och sminkade ansiktet blir, desto konstigare blir det ju att se osminkade och helt "normala" ansikten med lite rynkig eller ojämn hud.

Ser nu också vid en noggrannare titt att din ögonfärg bytts ut på de två sista bilderna, jäkligt störigt!! Ska det vara finare med ljusare ögon än med mörka elelr vad vill filtret säga med det liksom??

Så många gånger jag möter tjejer som kommer och går hem från skolan. Jag slås varje gång vad fixade dem är. Smink och fixat hår till perfektion. Tänker varje gång att de måste vara så jobbigt att göra sig i ordning så mkt på morgonen. Det tar tid och energi. Detta kanske blivit ännu mer norm på grund av filtren. Man försöker komma så nära som möjligt som man ser ut med filter. Fler osminkade ansikten borde få plats i media och i vardagen.

Jag tycker nåt av det värsta att att så många ursäktar sig när de lägger upp en bild på sig själv utan smink, så oroliga är de över vad folk ska tänka! Jag slutade använda smink 2012 som en utmaning till mig själv och saknar det inte alls. Är till och med väldigt nöjd med mitt utseende som det är nuförtiden :)

Nu kommer jag med en hobbypsykolog-analys, om det blir för mkt får du gärna ta bort den. Men jag tänkte på detta att du under hela din uppväxt och liv fått så mkt uppmärksamhet kring ditt utseende. Både positiv och negativ uppmärksamhet - antastningar, sexuella övertramp, positiva och negativa kommentarer. Och då har ditt utseende blivit nästan "ett ting" mer än en del av dig då någon annan alltid identifierat dig utifrån hur du ser ut. Kanske därför det då blir ett problem för dig med smink osv.
Jag själv har aldrig fått särskilt mkt uppmärksamhet för mitt utseende varken från familj eller andra. Har upplevts som "söt" tror jag, men utseendet har liksom inte varit mitt primära attribut. Jag själv kan se när jag tycker jag ser fin/snygg ut. Sminkar mig dagligen (lätt sminkning som tar 1 min - endast mascara och rouge) då jag tycker det tillför något, kan även gå utan smink om jag inte skulle hinna av någon anledning. När jag ska gå ut sminkar jag mig mer, känner mig vacker och det är liksom inget problem för mig. Jag tycker det är kul. Tar aldrig selfies, har aldrig använt Photoshop, jag bryr mig helt enkelt inte.
Kanske är smink mindre av ett problem för vissa/vi som inte lägger så stor vikt vid det. Om man mår dåligt av det så känns det ju väldigt dumt att fortsätta. Lite som anorektiker som har ett stört ätbeteende men inte ännu är underviktiga - de har ju ändå ett gravt problem som behöver tas itu med. Kontra andra icke ätstörda som kanske är smalare än anorektikern men har ett sunt/normalt förhållande till mat.
Vet inte om min poäng kommer fram.
Fattar såklart att du samtidigt lyfter ett samhällsproblem med skeva ideal, detta var bara min tolkning av texten just nu.

Det finns många problem med detta, men på ett sätt tycker jag filter är bättre än smink. Det "drabbar" i större utsträckning både killar och tjejer, medans smink (generaliserat) är något döttrarna ser mamman greja med varje dag och då lär sig att tjejer måste fixas till innan de sticker ut huvudet utanför hemmet. Jag är väldigt inaktiv med att "mata" sociala medier med delar av mitt liv, så jag är inte insatt i hur filter funkar eller hur utbrett det är, men sminkar mig på vinterhalvåret för att jag blir så deppad/trött av att se mig i spegeln annars. Ljus hy, inga naturliga färgskillnader på bryn och fransar gentemot resten etc. Men det är ett smygbeteende, jag sminkar mig när jag kommit till jobbet, vill för allt i världen inte föra vidare denna usla "tradition" till döttrarna. Men om det står mellan att hinna i tid till ett möte eller att hinna sminka så går jag ju osminkad på mötet, så det är liksom inte dödsviktigt. Präglad är jag ju dock av omgivningen, även om det är ganska nedtonad objektifiering i min mansdominerade ingenjörsvärld. I alla fall i mina ögon, men jag är nog förbi det stadiet i livet, eller inte så mottaglig. Hade en hetsig diskussion med en kollega igår, trebarnspappa som pratade om tjejgrejer och tjejers intressen på ett oerhört stereotypt sätt.

Såg min ex syster med en sån filter och jag viste inte vem det var först. Hon var till och med grövre retusherad än du på de bilder du visar. Att använda en sån filter, ja det visar hur mycket man ogillar sig själv, sitt utseende. Vilket blir till ett ond cirkel som skapar fler och fler osäkra människor som gillar inte sig själva. För precis som du skriver, filter skapar idealer och krav omöjliga att uppfylla och fler och fler påverkas när såna bilder publiceras.

Förstår inte de som likställer smink = filter. Filter skapar något ej naturligt, det retuscherar och filtrerar. Smink kan visserligen dölja saker men kan lika gärna handla om att framhäva, vilket retuschering/filter aldrig kan göra.

Photoshop är det som skapar dessa skeva ideal för där retuscheras det ju fram en kropp/bild som inte är på riktigt. Smink kan som sagt dölja men aldrig skapa något som inte är på riktigt.

Jag är nästan avundsjuk på att det finns appar som fixar detta idag. Det fanns inte förr när jag började lägga upp bilder utan satt i timmar i Photoshop och fixade. Har haft dålig hy sedan tonåren vilket har utvecklats i perioral dermatit så ser förjävlig ut i ansiktet. Brukar använda de här apparna för att se hur jag skulle kunna se ut i ansiktet utan all röd skit och knottror överallt (jobbar på det men det vill aldrig försvinna). Men herregud, tittar på bilder jag brukade lägga upp för sisådär 12 år sedan och fyfan vad jag shoppade dem.

. Vi har alltid haft skönhets- ideal, men frågan är varför det är en så big deal och varför just tjejer verkar må dåligt av det. Sen när blev det viktigt att vara snygg? Varför ska det vara en länk till hur man mår? Jag har inte svaren, men upplever att för många ifrågasätter att det finns ideal snarare än varför går folk runt och mår dåligt över det.
Om nu idealet är att vara en seriefigur, varför mår ni dåligt över att ni inte ser ut som en seriefigur lixom? Tror folk livet blir bättre om de ser ut som seriefigurer? Önskar att någon dom känner sig träffad kan kanske förklara varför de såkallade skönhetsidealen ger dem ångest.
Vad är det värsta som kan hända om man skulle råka vara ful????

Jag måste erkänna att jag använder mig av dessa filter varje gång som jag tar kort på mig själv.. Köpte en ny mobil och i kameran finns det något som heter 'perfekt selfie, gör vackrare', kan bara inte sluta ha på den när jag fotar mig själv. Dock tar jag " "bara" bort skavanker i ansiktet, alltså fixar till hyn samt ändrar ljuset i bilden, har bockat av för andra ändringar. Men mår ändå lite dåligt varje gång jag använder det, samtidigt som jag intalar mig själv att det inte gör något osv. Vad tycker ni om filter som ändrar själva ljuset i bilden då? Alltså ingenting i utseendet?

En tanke att bidra med: jag började undervisa på högskolan för sex år sen, och efter ett/två år märkte jag att det blev betydligt svårare att minnas tjejernas namn i klassen. Nu jobbar jag med typ fem sex grupper på ungefär 40, 50 studenter var, så först tänkte jag att det var mitt minne som blev dåligt/saturated. Men då slog jag av tanken att jag minns alla killars namn nästan direkt: de såg/ser så olika ut. Men tjejerna? De ser ut alla samma lika: slät hår, 'naturligt' hy, samma kläder etc etc. Visst finns det några undantag, men jag tror att vi börjar se effekten av dessa filter redan nu, i generation 1997-8 som börjar plugga nu. Det gör mig så otroligt ledsen... hur botar vi detta liksom?

Jag gillar att sminka mig för att framhäva min feminina sida mer. Samtidigt gillar jag också att inte sminka mig för att framhäva min naturlighet.

När jag gör "om" mina bilder med filter (oftast svart/vit) så gör jag det endast för att jag tycker det är roligt. Inte pga att ändra mitt utseende.

Jag tror vi inte får tänka alltför svart/vitt här. Det finns oskyldiga människor som använder filter av en helt oskyldig anledning, som jag "Hej, hej!".

Jag ser bilder tonåringarna lägger upp på sig själva och andra med filter de ite lägger ut på nätet. Ärligt talat påminner de om mina barn, men det är inte dom...

Du ger mig styrka att fortsätta våga vara mig själv, tack för det.

Ibland får jag känslan att tjejer är svaga osäkra individer och kan inte göra någonting alls utan att det är kopplat till patriarkat eller självhat. Det stör mig, blir ju som att vi hjärntvättar tjejer att vi ska och att vi mår så dåligt att man känner att man måste må dåligt.
Jag skriver bara politik på sociala medier. Har inte en enda bild på mig själv, använder aldrig filter eller redigerar mina bilder privat. Har aldrig använt smink. Hårspray, fixat håret destomer osv osv. Alltid gått med annorlunda kläder. Jag mår inte dåligt. Alla mina kompisar sminkar sig och fixar sig, men dom verkar tycka det är kul som dom säger , dom går ju ofta helt osminkade och verkar inte skämmas över nått. Ibland blir det för mycket tjejer fattar inget, bara följer ideal, i din blogg även om jag ser att du hjälper många och det är ju bra. Ville ge dig en annan syn bara.

Jag sminkar mig ej och har aldrig gjort. Nar jag kanner mig extra ful brukar jag tanka att det drabbar ju iaf inte mig utan alla andra som maste se pa mig. Jag mar ej daligt pga har arkiverat bort alla mina kanslor i en kartong markt 'barndomsminnen'.

Love you LD gott nytt ar <3 Tack for allt!

Håller helt med. Blir ledsen av alla retuscherade bilder, ledsen på riktigt för att så många inte tycker sig duga som de är.
Använder själv inget smink (utom lite puder möjligen) och känner mig fin utan, men så har det verkligen inte alltid varit.

Vad hemskt! Men nyttigt att se "verkligheten" att människor är så fåfänga!

filter eller inte - blir mer såhär - varför måste folk (99% är det ju tjejer) lägga ut bilder på sig själva i syfte att få bekräftelse. inte många erkänner att det är därför, men det är ju dötydligt. varför annars lägga ut en bild liksom? om man ska göra något åt saken får man vara konsekvent. sedan jag började problematisera det där som du gör, så har jag inte lagt ut en enda bild på mig själv på sociala medier. jag har knappt tagit en selfie i livet. o vad har det lett till? jo att jag är såå sjukt obrydd, helt ärligt! sminkar mig mindre o mindre för det känns inte nödvändigt o jag känner mig jättefin ändå. att känna sig fin handlar mer om en grundkänsla som inte rubbas beroende på hur mkt smink man har eller inte o hur mkt komplimanger från utomstående man får eller inte. det är den grundkänslan jag önskar alla kunde finna! <3

Jag tycker bilderna med filter är lite otäcka. Mina associationer går till Fruarna i Stepford. https://sv.wikipedia.org/wiki/Fruarna_i_Stepford

Sedan 15 år tillbaka (är nu i 50-årsåldern) är det enda jag äger i sminkväg en maskara. "Filtrar" vet jag inte hur man gör.

Känns oerhört skönt att ha kommit hit-att våga visa sitt ansikte som det är (om än vissa dagar med maskerade fransar).

Minns att jag tyckte att det var extremt frustrerande när jag var lite yngre och massor med tjejer på sociala medier laddade upp sönderretuscherade bilder där de var i stort sett oidentifierbara och sen fick miljarder komplimanger och raggningsförsök från killar, medan jag, som stod på mig och laddade upp bilder med minimal retusch där det faktiskt gick att se hur jag såg ut, knappt fick någon uppmärksamhet alls. Till viss del irriterade jag mig på inkompetensen hos de tjejer som retuscherade dåligt (retuschteknik har alltid intresserat mig), men framför allt irriterade jag mig på alla dessa killar som var så orimligt dragna till tjejer som uppenbarligen bara existerade på bild. Jag har vid flera tillfällen försökt fråga killar vad som egentligen var grejen med att ragga på hudfärgade retuschfläckar med ögon och mun istället för att skriva till tjejer som faktiskt visade upp ett ansikte de skulle kunna känna igen i verkligheten, men jag har aldrig fått något riktigt svar.

(Manuell retusch är faktiskt riktigt roligt att hålla på med. Resultaten låter jag dock stanna på min privata hårddisk.)

När min telefon var ny råkade jag en gång ha något slags utslätande filter igång när jag fotade mig själv. När jag upptäckte det hela och jämförde med den neutrala varianten av fotot så blev min reaktion "Men - hur fan ser jag ut egentligen?!" Kände mig genast gammal, ovårdad, förfallen och ful. Lovade mig själv att aldrig använda den sortens filter igen, och det har jag heller inte gjort.

Jag håller helt med dig. Förut har det inte stört mig så mycket men nu ju enklare det blir att få bilderna på sig själv att se ut som någon helt annan och när dessutom mobilerna uppmuntrar det tycker jag att det känns ganska jobbigt. På min nya telefon finns det - lika som på många andra - en funktion som heter perfekt selfie. Den är inte ens tillval, utan standard. Klart man ska ha porslinshy liksom. Ville man inte ha det så fick man lov att dra ner på filtret på varje bild man ville ta (den hade som standard 5 på skalan 0-10 när man öppnade kameran). Jag hittade inställningen för att stänga av det, men även om jag klickade "av" så ville den inte försvinna, så jag gick kämpa med det en stund. Nu ser jag tack och lov ut som mig själv igen på de selfies jag tar.

Ja, käre tid vilken värld vi lever i. Det filtret som skrivs om nu, det har jag
aldrig hört talas om ... Jag lever nog kvar i stenåldern
(kryper in i min grotta och kommer fram SHTF inträffar)

Är för lat för smink, använder inget. Har dock inga problem med att vara utan något alls, för jag är ju alltid det. Jag tittar på mig själv och ser ju mig själv. Inte en fixad bild av mig själv och hoppas att andra jag möter gör det samma.

Äger ingen våg eller större spegel heller. Detta mest för att mina ungar inte behöver se vad de väger eller bry sig hur de ser ut. Och för att det på riktigt är totalt oviktigt!

Min mamma var likadan. Man pratade liksom aldrig utseende direkt hos oss. Eller jo, piercingar och tatueringar gick ju inte direkt hem men det var aldrig snack om att man skulle snygga till sig eller var finast så eller så.

Jag använder inte filter på mig själv heller, fotograferar inte mig själv ofta heller för den delen. Jag känner inget för mitt yttre, det bara är och finns och så är det liksom bra med det.

Och varför det är så vet jag såklart inte fullt ut men det är ju gött att ej behöva oroa sig för saker som ändå är så svåra att ändra på.

Jag har inga sociala medier pga detta. Har testat insta och fb. Raderat mina konton. Bland annat på grund av hetsen kring ouppnåeliga ideal. Bilderna är så tramsiga enligt min åsikt. Bara grejjen att ta bilder på sig själv och lägga upp det och förmedla en viss bild av sig själv, ofta förskönad, är en grej jagaldrig förstått. Sen få likes och kommentarer på en tillkonstlad bild av sitt utseende. Det kan säkert vara mig det är fel på som inte fattar det fantastiska i det, då får det va så. Jag vill inte fokusera så mycket på ytan. Haräven nyligen slutat färga håret och slutat med smink. Jag vill börja se ut som mig själv. Så som Jag är alldeles naturligt. Sade till min man att "nu slutar jag med smink och sånt". Blev då förvånad och glad över hans reaktion och svar. Han såg paff ut och svarade"men älskling, jag har aldrig sagt att du behöver använda smink. Du ska göra det som du vill göra. För mig behöver du aldrig använda smink". Det är ju sant att han aldrig bett mig använda något sådant. Jag funderade på varför jag använde det. Det var ju inte för Min skull. Och inte för min man. Det var en press som kom någonannanstans ifrån.

Jag har en ny telefon, Samsung S7, och kollade om det fanns några såna här funktioner i kameraappen. "Smalt ansikte", "stora ögon", "huvudform" och "spotlight" kan jag göra inställningar för väldigt enkelt. Helt sjukt ju. Jag har slutat sminka mig sedan tre år tillbaka ungefär, ser ut precis som den trötta tvåbarnsmamma jag är och känner mig som. Jag vill inte att det ska finnas bilder tagna på mig som visar någon som inte finns i verkligheten.

Självklart bör det problematiseras. Men trösterikt är ändå att det är främst de yngre som använder sig av sånt - mot ålderns höst brukar de flesta föredra naturligt. Fåfängan har alltid hört ungdomsåren till.

Håller med och det är skönt bli äldre. Jag vill inte vara ung igen- det var tufft.

Jag tycker att dom fixade bilderna är läskiga. Visst, det kan vara "vackert" med. Samtidigt är det nåt själlöst med dom. Jag tänker på en porslinsdocka! Och jag har inte sett Anna-Belle- skräckfilmen jag vågar inte. Jag läste att den finns på riktigt på ett museum i Frankrike dit en präst besöker den med jämna mellanrum och ger den besvärjelser. Jag hade en porslinsdocka men gjorde mig av med den. Kunde inte sova plötsligt. Blev rädd.

Jag önskar att smink inte fanns, att det inte var uppfunnet. Jag tycker smink förstör mer än vad det ger i det stora perspektivet. Photoshop och filter likaså. Jag önskar att kvinnor var lika fria att visa sina nakna nyllen som män är. Jäkla dockvärld!

håll i hatten för jag har en hel del tankar men inte mycket struktur på dem tyvärr:
har läst något om att man ofta har en tendens att föredra ansikten som man känner igen mer, tex därför som många som inte regelbundet tar bilder kan tycka att de ser normala ut i spegeln men ser ut som förvridna främlingar på bild, för man är van att se sig själv spegelvänd. Jag kan uppleva samma sak om jag sminkar mig på nåt visst sätt varje dag under en längre tid, blir van att se mig med det sminket och sen när jag tar av det så känner jag mig ful och som att jag inte är mig själv. Egentligen är det ju absurt, att inte mitt naturliga jag skulle vara "jag". Tänker också att jag inte vill låta min identitet ligga i utseendet, huden är bara en del av alla celler som utgör kroppen så varför skulle de vara de enda som spelade roll? Visst jag kan uttrycka mig genom att förändra mitt utseende, men då ligger fortfarande min personlighet i min smak och min filosofi kring det, inte i vad som råkar ligga på min hud.

en sak som jag tror är väldigt viktigt när det gäller att förändra sitt utseende genom filter, smink, ingrepp och behandlingar eller vad det nu må vara, är hur vi pratar om det. Att hud som ser ut som en babyrumpa är perfekt och felfri? Är du rynkig, prickig eller nåt så är du fel liksom. Huden är ju bara ett organ, en del av helheten som utgör kroppen. Den lever och påverkas som allt annat. Ofta så pratas det som att det ultimata vore att huden kunde vara helt artificiell, du ska ha krämer som hindrar åldrandet, döljer tecken på att du sovit dåligt, ingen av de naturliga processer som påverkar utseendet ska få hända liksom. Lyckas du inte hindra finnar och rynkor från att hända har du misslyckats, istället för att du bara har levt och ditt yttre råkade befinna sig i livet med dig och inte i nån tidskapsel.
En av anledningarna till att kvinnor och flickor ofta verkar drabbas hårdare av utseendehetsen tror jag är (förutom att man lägger större vikt vid det) att ramen för vad som anses acceptabelt är så mycket snävare. Killar har också ideal, men det finns så många fler mallar att välja på och därför blir hela systemet för värderingen av deras utseende lite mer flexibelt. Tex om man kollar i tecknade filmer, vissa varianter brukar värderas lite högre men hjälten kan ändå vara muskelknutten, den beniga nörden, den roliga knubbiga snubben etc. Du får leta mycket längre för att hitta en kvinnlig hjälte som inte har liten uppnäsa, stora ögon, runt ansikte och smal och hårfager och framförallt alltid nätt, vet inte hur jag annars jag ska beskriva det men jag kan inte på rak arm komma på en kvinnlig karaktär som är ordentligt bastant och mäktig utan att det ska vara något negativt.

det är nog det som är grejen. Kvinnor ska alltid vara så nätta som möjligt, på alla sätt, iallafall som jag asocierar till det ordet. Filtrena ska få oss att se yngre ut, så att vi är mer oskyldiga och harmlösa. Smalare, så att vi tar mindre plats. Huden ska inte visa några tecken på att vi levt och blivit erfarna och visa. Och om man tar in ett rasperspektiv så ska vi se så "vita" ut som möjligt för att vita kvinnor är ömtåliga och lätta och rasifierade är arga och vilda och hotfulla.
Nu tror jag jag har spårat en del men det kanske tillför någon vinkel hoppas jag.

Jag håller med dig. Dock har jag blivit bättre på att fota mig själv ur "fula" vinklar och att bry mig mindre sen sådana sociala medier som gör att innehållet inte ska vara så himla länge kom.

[…] så kom jag in på Elaines Eksväd blogg och även Lady Dahmer inlägg om selfie och hur det eskalerat till att någon tagit sitt liv och att apparna om att retuschera […]

Tycker du är fin utan sk filter! Det är människor med "fult" inre som borde ha sk filter!