Men NÄR är man tjock egentligen? Jag har storlek L i kläder, är jag tjock? Ingen aning om hur mycket jag väger eftersom jag vägrar vågen.

Fast det finns ingen exakt gräns. Samma person kan ses både som tjock och normalviktig beroende på betraktaren. Jag ser det snarare som att alla som har lite extra hull råkar ut för ett visst förakt från personer i omgivningen. Ju mer fett desto mer förakt...

Jag anser att jag är en tjockis, och jag har fått höra det i olika varianter i stora delar av mitt liv. Jag har, till skillnad från dig LD aldrig varit smal, och har inte heller genetiska förutsättningar att bli det, däremot skulle jag kunna loosa åtminstone 30 kg utan att det gjorde något. Men jag orkar faktiskt inte bry mig. Jag har kommit till den punkten i mitt liv då jag känner att om jag bryr mig om vad alla andra tänker och tycker så går jag nog fasen under. Det är inte per automatik så att alla andra har rätt.
Något som varit ganska provocerande för många är det faktum att jag ridit sedan jag var liten. Många tycker att "ööh, varför rider HON den där lilla hästen, den lär ju gå av på mitten snart.." trots att hästen är 1,70 hög och mycket väl klarar av mig. Det är provocerande för många att jag skiter i att jag "inte borde rida" när jag är så tjock. Men sanningen är ju den att det är tack vare ridningen och allt kringarbete som jag räddat mig undan från att vara direkt sjukligt fet.
Men för att inte skriva en hel roman kan jag hänvisa ev intresserade att kolla mitt inlägg (som jag kopierade över från min gamla hästblogg och uppdaterade lite) på bloggen. Där ser man vad lite det krävs för att provocera folk. Jag+häst=jättevidrigt. Eller nåt.

Den här diskussionen är bara ett jävla derailande av normviktiga människor. Nej, jag tror inte de gör det med flit, men jag tror inte det ligger särskilt mycket eftertanke bakom det heller. "Om man känner sig tjock så är man tjock så det så!" Men då tycker jag vi vänder på det, bara för att visa det absurda. Om jag, som väger 120 kg till mina 160 cm, känner mig smal så är jag det. Jag tror inte det finns någon på hela jordklotet som håller med om det. För smal är nämligen inte en känsla och skulle det mot all förmodan vara någon som resonerar så, så är smal något positivt och att vara fet är inte positivt och därför har jag ingen rätt att tycka att jag är smal pga "känner mig smal". Eller hur?

Och detta att folk låtsas att de inte har en aaaning om vem som anses tjock och vem som anses normviktig. Det är trams och inget annat. Nej, jag tror inte folk låtsas med flit. Däremot tror jag de försvarar sig och rationaliserar för sig själva att de har ett fettförakt och gör om det till att de inte har den blekaste om vilka normer som gäller. Det är därför de lägger fokus på att få tjocka att sätta en exakt gräns,vilket såklart är helt omöjligt, och sen när tjocka inte kan det kan de triumferande säga: Där ser du, det GÅR inte att avgöra vem som är tjock och vem som är smal!

Anledningen till att det inte går att sätta en exakt gräns är för att det finns en gråzon, precis som med alla normer, och de som befinner sig i den zonen innehar privilegier ibland och ibland inte. Men vad det inte innebär, i motsats till vad somliga försöker få det till, är att det inte skulle gå att avgöra på någon endaste människa om den är tjock eller ej och att det pga det inte finns någon norm eller några privilegier och något förtryck mot någon. Det alltid väldigt viktigt för de som tillhör normen att få det till att alla har det likadant, somliga har det liiite värre bara. Ibland. Kanske. Fast egentligen inte ändå.För om det är så innebär det ju att jag inte kan delta i något förtryck mot en specifik grupp och så slapp jag undan. Pjuh.

När jag vägde 65 kilo till mina 160 cm fick jag nästan dagligen kommentarer från arbetskamrater, butiksbiträden osv ang min vikt. "Tips" om hur jag skulle dölja mina höfter, kommentarer om hur "rund" jag var, bantnings"tips". Folk omkring mig fick mig definitivt att se mig själv som tjock, trots att jag var smal. Så länge folk inte kan hålla käften om andras kroppar så är det inte konstigt om folk får en självbild som inte överensstämmer med verkligheten.

Asbra skrivet! Att det ska vara så svårt att förstå.

Så problemet som jag ser det är ordvalet. Jag förstår er poäng och vart ni vill komma, men faktum är att vad som är tjockt är subjektivt när och hur man använder ordet.

För att ni ska nå fram så bör ni byta ord om hur ni beskriver er. Den här vägen är dömd att misslyckas.

Det är superkosntigt att smala totalt tappar uppskattningsförmågan när en pratar om vem som är tjock och vem som är smal. Att faktumet att tjock >< smal inte går att kvantifiera med en exakt siffra är inte ett armugent MOT att det inte går att säga vem som är tjock och vem som är smal. Det är samma med längd: det finns ingen exakt angivelse i cm som avgör vem som är en lång person och vem som är en kort person, ändå är alla rörade överrens om att både korta personer och långa personer existerar. Oftast är vi ockås rörade överrrens om vem som är en lång person och vem som är en kort person.

Dessutom är det ju ganska så nedlåtande att tro att ingen fet nånsin sett samma saker som du och försökt lösa problemet som du föreslår och att du därför gör tjocka en tjänst genom att dela med dig av din unika visdom, nämligen denna: "Det är synd tycker jag och eftersom att jag vill att ni ska lyckas så ger jag er min sida av synen till varför ni har svårt att nå fram." Jag kan nästan inte hitta ett bättre exempel på när egot övertygar en om att man är lite smartare och lite bättre än alla andra.

Själv är jag ganska fyrkantig i mitt användande av orden tjock och fet. Tjock är man när man är kliniskt överviktig, fet när man lider av fetma. I dagligt tal kan tjock sträcka sig över hela spekrat. För att göra det hela så fyrkantigt som möjligt.