Jag har ju lyckats föröka mig två gånger. Eller ja egentligen fem gånger om vi ska vara nogräknade men jag behöll ju bara två.
När det gäller föräldraskap så vet jag mest hur man gör fel. Inte så att jag själv ägnar mig åt att medvetet göra en massa fel även om jag gör en hel jävla del. Som nu när jag skriver detta inlägg fast Tamlin vill hålla handen. Ja jag blev lite less på att stå i sysslolös i cirka tio minuter medan han satt i ett dike och vägrade komma med hem. Så nu får han vänta helt enkelt.
Men tillbaka till föräldraskapet.
Jag vet hur man fuckar upp. Jag vet hur man skapar otrygga barn. Det har jag sett och upplevt själv som barn. Jag vet vad jag aldrig själv vill göra och vilken slags förälder jag till varje pris vill undvika att bli men jag har inte den blekaste aning om hur man gör rätt. Jag har aldrig haft några förebilder och min barndom var full av svek och utsatthet.
Jag vet knappt vad min poäng är men jag vet att föräldrar eller iallafall mammor har orimlig krav på sig. Som förälder kan man aldrig göra rätt nämligen och vi bemöts fördömande och oförstående av omgivningen. Så jag försöker förlåta mig själv.
Och jo klart som fan det finns olämpliga föräldrar. Klart det finns usla jävla val man kan göra som förälder och ibland kan man önska att vissa avstått från att föröka sig. Men generellt så gör vi så gott vi kan. Och i de flesta fall så blir folk av barnen.
För min egen del så försöker jag tänka att så länge barnen vet att de är älskade och sedda så tror jag resten ordnar sig. Då gör det inget att jag gjorde en massa andra fel.
Vill ni att jag skriver om nåt speciellt gällande föräldraskap? Är det nåt ni undrar över? Något ni tycker är jobbigt? Perspektiv ni söker?
MENY
Vill ni att jag skriver om nåt speciellt gällande föräldraskap? Är det nåt ni undrar över? Något ni tycker är jobbigt? Perspektiv ni söker?
28