Har gjort samma sak för ett tag sedan. Känns väldigt bra :-)

Jag erkänner att jag är rätt intresserad av vad jag väger och väger mig gärna när jag träffar på en våg. Däremot känner jag att det egentligen inte är så intressant och att jag skulle känna mig lite som ett offer om jag köpte en våg. Därför har jag aldrig haft en våg i mitt vuxna liv och det är ändå 16 år senare nu. Saker man dels vill men dels verkligen inte vill heller!

Och som du säger man slipper sprida vikthets till barnen.

Har aldrig haft en våg faktiskt (förutom sambon då, men jag tror inte på astrologi ^_~), och det är inte klokt vad mycket bättre jag mår till skollnad från mina kompisar som har en! Jag har försökt poängtera detta för dem, men jag talar för döva öron -.-;;;

Dessutom visar olika vågar olika så det är liksom ingen idé. För några år sen hade jag problem med att gå upp i vikt. Vägde mig hemma, kom till dietisten fem timmar senare och vägde mig där - plus 5 kilo. Vägde mig sen på jobbet (vi har en stora-paket-våg där) - fortfarande tyngre än hemma. Ungefär där kände jag att de där siffrorna bara är bluff! Passar mina kläder fortfarande eller behöver jag köpa nya liksom... det är frågan. Och siffror är bara siffror, bättre då att kasta vågen och bara njuta av att vara sig själv. :)

Jag hade inte vägt mig på 3-4 år och det har varit så jävla befriande.

Dock är jag nu gravid och blev inskriven på MVC i förra veckan. Var tvungen att väga mig. Det plus alla matrestriktioner och "rekommendationer" har gjort att jag nu känner mig ätstördare än på länge.

Vägrar träffa någon dietist-idiot som kommer dumförklara och fettskamma mig och prata om kalorier in och ut och tallriksmodellen, som om detta vore år 1972.

Typ hjälp?!

jag har också bett vårdpersonal om att inte upplysa om min vikt när de insisterat på att väga mig. Även im vikten skulle visa sig vara ett problem vill jag inte behöva förhålla mig till en siffra. En siffra är alldeles för lätt att hänga upp sig på..

Äger inte heller någon våg...bästa icke-inköpet för min gamla ätstörda själ!
Vad ska en göra med info om hur många kg en väger liksom?

Hur ställer du dig till att barnen vägs på exempelvis BVC?

Precis så mina föräldrar har gjort!
Vilket har resulterat i att alla vi barn har normala sunda vältränade kroppar samt sunda förhållande till våra kroppar och mat!
Har väl vägt mig ett tiotal gånger i hela mitt liv!

Har gjort samma val! Har en mamma som ofta vägt sig, kommenterat andras kroppar och har en tjockförakt. Inte ens när min syrra fick anorexi som 11-åring åkte den ut, den bara hamnade i garderoben en stund.

Jag köpte aldrig en våg när jag flyttade hemifrån, vilket jag är rätt glad för. Däremot har jag saknat den varje gång jag ska ut och flyga, mitt bagage behöver faktiskt hålla vilken ;)

Ett till tips är att inte ha en helkroppsspegel! Jag oroar mig aldrig för hur kläder sitter längre och mitt ätstörda jag finns knappt längre:)

Jag har börjat gå och simma, stör mig på att det finns flera vågar på ställena :/ Jag försöker se dem som inredning men bara uppsynen retar mig och ger mig småångest.

Jag slängde ut vågen när jag bestämde mig för att bli frisk från mina ätstörningar för snart 4 år sedan, bästa.beslutet.ever.

Amen! Den största befrielsen i att flytta hemifrån var att flytta ifrån den stora grå vikthetsaren i klädkammaren. Min mamma och min syster är slavar under vågen, väger sig flera gånger om dagen. Jag skiter i, mitt värde mäts inte i kilogram, men när jag umgås med dem är det svårt att slå undan viktångesten. De klagar och jämför, och jag är ju uppenbart tjockast. Frustrerande.

Önskar jag hade haft en våg när jag flyttade hemifrån. Jag blev blind å vips gick jag upp 40kg och fick ångest pga det. Det gav mig flera förstörda år och bulimi innan jag lyckas få rätsida. Nu väger jag mig en gång i månaden å håller mig på den vikt jag är. Bmi 26 istället. Såååååå skönt

Så det finns flera sidor av ett mynt. För mig är detta bra. Men väger mig aldrig inför barnet.

Jag har försökt hålla mig borta från vågen så mycket som möjligt de senaste åren pga ätstörningar i alldeles för många år. Men nu är jag gravid och fick väga in mig hos bm men sen dess har jag inte vägt mig för att jag skulle bli helt kokko i huvet av att göra det. Så varför utmana? Dock har min bm frågat mig om jag vet vad jag väger och jag säger bara nej. MEN nu sist ville hon väga mig och nästintill tvingade upp mig på vågen men jag vägrade. Och jag förstår inte alls varför jag måste vägas? "Du kan titta bort!" Men jag blir gråtfärdig av bara tanken och VILL INTE väga mig. Det gör bara kaos i huvet på mig och det behöver jag absolut inte som gravid då jag självklart gått upp i vikt men på vilka siffror som vågen står på vill jag inte veta.

Kan de vara SÅ viktigt att väga mig att jag bara måååååhåste?!

En av alla fördelar med "mitt" gym- där finns inte en enda jävla våg. Några gånger i veckan har de seniorpass (alltså inriktar de sig inte på enbart unga, snygga och vältränade utan deras mål är att det ska vara ett gym för alla).

Jag har faktiskt inte brytt mig om att skaffa nån våg överhuvudtaget nu när jag flyttade hemifrån i somras, samma sak med speglar. Den enda spegeln jag äger är en sån där toaspegel som en bara ser huvudet i och som redan fanns i lägenheten när jag flyttade in. Och herregud vad skönt att inte bry sig egentligen!

100 procent rätt
aldrig äta annan mat än kidsen
aldrig väga sig
aldrig kommentera sin vikt
alltid ha på sig vilka kläder man än vill
bikini, superkort klänning whatever
men det konstigaste som folk gör är att hålla på och joxa med maten in front of the kids. snacka om budskap. eller springa fast de hatar det eller ja allt sånt skit.
ja fine om man väger 390 kg och dör om man inte går ner i vikt. men håll bara käften då och ät din broccoli eller vad man nu ska äta

Absolut bästa tipset!
Slutade göra det för 7 år sedan. Våg är bara något som skapar ångest!