MENY
Asså denna fixering vid leksaker som vi har är ju rätt så osund. Leksaker är ju en lyx, något som barnen lätt kan hitta ersättare för i de miljöer där en viss typ av leksaker inte finns tillgängliga. Jag är övertygad om att barn berövas en stor del kreativitet genom att tillgodoses en massa materiella ting.
Barn behöver leka. Lek är nämligen livsviktigt. Men många leksaker snarare begränsar leken än utvecklar den och jag skulle nästan kunna gå så långt att det gäller de flesta leksakerna, inte bara de stereotypa. Leksaker som bara har ett användningsområde stimulerar inte barnens kreativitet på samma sätt som naturen gör.
Och jag kan förbjuda alla sorters leksaker men jag kan ju aldrig förbjuda lek eller fantasi. Vill mitt barn leka med bilar så kommer hen hitta en metod. Precis som jag och miljoner barn gjort i årtusenden. Jag lekte med kottar, skedar, pinnar, köksredskap och de blev allt från dockor till rymdraketer och drakar och allt mellan.
K'Nex! Man kan göra vilka fantasibyggen som helst! :)
Jag tänker att barns lek ofta är på ganska stort allvar. De prövar, tränar, utforskar. Lek på skoj, för förströelse och tidsfördriv, så som många vuxna verkar betrakta barn, är det väl egentligen bara vuxna som sysslar med?
Alla de roligaste lekarna jag lekte som barn innehöll inga leksaker alls utan bestod bara av mig, mina kompisar och vår fantasi. Bästa var att vara ensamma hemma så man kunde leka husleken. Eller leka i husvagnen!
Jag lekte också med kottar (ute i min farmor och farfars sommarstuga), min syster och jag satte hopprep på våra cyklar och lekte att cyklarna var hästar. Vi var ändå väldigt kreativa trots att vi hade en hel del leksaker också. Vi varierade oss i leken.
Jag håller med men tycker det är så svårt att leva upp till i praktiken. Tyvärr har vi för tok för mycket leksaker som egentligen bara ligger där... :/
Ett av mina barn är ett sådant som leker så fort det finns tillfälle. Vid matbordet börjar skeden och gaffeln föra en dialog till exempel och att leka själv är aldrig några problem eftersom hon kan fantisera kring allt.
Storasyskonet kan inte det. Klarar inte av leksaker som kräver hitte-på från grunden, utan färdiga regler så att säga. Och det går ju inte att pusha inser jag fastän man blir irriterad av att bli svansad efter och att ungen inte likt sin syster kan underhålla sig självt på sitt rum.
Så nu försöker jag istället tänka i termer av input och output. Hur stor del av ett barns vardag är intryck och hur mycket är utlevelsen av dem? Hur mycket är abstrakt och hur mycket får ske rent konkret?
Han är hellre med mig i köket än leker med de bilar han tjatat sig till vid jul (borde ju vara tacksam)och då får det väl vara hans sätt att vara konkret på då - att göra vuxensysslorna med mig.
Undrar hur du väljer hur mycket leksaker du vill ge dina barn. Leksaker har dom ju så hur gallrar du? Inget våld, bilar och utseendefixerat men sen då? Köper du mest pyssel och typ lego etc eller köper du även dockor, gosedjur och annat sånt som är "färdigt"?
Att mannen är norm är något som en ständigt blir påmind om...suck:
http://www.aftonbladet.se/bil/article18274399.ab
Minns att jag hade ganska många leksaker - vi hade till och med ett stort lekrum, jag och mina syskon. Detta gav främst upphov till en jävla massa bråk (om vem som skulle vara där med sina kompisar, och självklart om vem som skulle städa det). Jag minns att jag och syrran lekte med barbiedockor, men det enda det gick ut på var att vi med hjälp av våra barnmöbler, filtar och andra prylar byggde hus åt dockorna. NÄr husen sedan var klara visste vi inte riktigt vad vi skulle göra.
JAg satt helst med penna och papper och ritade hela dagarna. Inte speciellt socialt, kanske, men det var min favoritsysselsättning. JAg hittade på en massa historier och karaktärer och "simultanillustrerade" medan jag berättade - antingen för mig själv i huvudet, eller för mina småsyskon. Detta upphörde dock när jag blev medveten om vad jag pysslade med...
Jag tror att barn i längden trivs bäst med saker som triggar deras fantasi och vad som gör det är nog individuellt, då alla lever i olika sammanhang.
Precis! jag arbetar på en Reggio Emilia inspirerad förskola. Där pratar vi mycket om "intelligent material" - material som inte talar om för barnen vad de ska leka. Vi har material där barnens fantasi styr lekarna. Typiska leksaker begränsar ofta barnens fantasi..
Till stor del håller jag med. Men en del barn har stort behov av att få hjälp av konkreta föremål för att, genom leken, kunna göra vardagen med begriplig. Nu menar jag alltså barn med sk speciella behov. Då fyller leksaker en väldigt viktig funktion, de gör verkligheten mer greppbar.
Jag förvånas över hur kreativ min tvååring kan vara med de leksaker som finns här hemma.
Kassaapparaten med pengar lär ut att räkna, och scannern som piper går att använda till att göra melodier.
De små djuren som ingick i bowlingsetet är utmärkta gäster när det inbjuds till kafferep.
Dockan ställer alltid upp utan protester när det är dags att smörja med salvor, och dockan gör gärna sällskap i badet samt hjälper till att förbereda inför läkarbesök. Vilka danssteg den dockan kan ta också!
Duplot räknas, sorteras efter färger och fraktas i vagn utöver att byggas med.
Bilarna är roliga att skruva isär och undersöka.
De leksaker som finns används sällan till vad de är avsedda för och det är helt otroligt vilken fantasi barn har.
Hockey och innebandy- klubbor är utmärkta hästar och trollspön.
Bilarna och klubborna är nog det som skulle kunna anses vara stereotypa leksaker av de flesta, men jag har väldigt svårt att hålla med om det.
Jag köper inte att bilar skulle vara hjärndöda fortfarande alltså. Man vet ju själv hur mkt fantasi som var inblandat, helt sanslöst konstig sak att inte köpa till sina barn när de finns så mkt annan skit.
Men att barn svämmar över av leksaker och krafs är ju sjukt, det håller jag med om, men det bidrar ju alla föräldrar gladeligen till utan eftertanke.
Kan inte få nog av smarta 7-åringar:
http://imgur.com/gallery/kcNuowM
Nu när du säger det så minns jag så himla väl när jag gick på lågstadiet, och vi varje onsdag åkte ut i skogen hela klassen. Vi byggde nästan alltid kojor av tjocka grenar, inredde med stenar, pinnar och löv. Pinnarna var bestick och löven var pannkakor. Typ alltid. Det var kul! Tack för att jag fick tillbaka det minnet, det här har jag inte tänkt på på nästan tjugo år.
Jag lekte nästan undantagslöst med dockor (Barbie och andra av samma typ) när jag var liten. Fördelen med det var ju att variationen var enorm. Barbie kunde göra precis vad som helst. Tyvärr är hon ju som hon är när det kommer till utseende, och på den tiden var det antagligen än mer extremt. Kan inte minnas att jag ens haft en mörkhyad Barbie som inte skulle likna Pocahontas.
Jag tror att de mest skadliga "leksakerna" som man kan erbjuda barnen är surfplattor och smartphones. De kan bara användas till ett ändamål och ger inget utrymme för kreativitet. Jag tror att den typen av "lek" är ganska förlamande för barnen.
Somliga datorspel tror jag däremot kan vara fantastiska! Exempelvis The Sims, hhe.
Fast begränsar leksaker verkligen? Är inte barn kreativa ändå?
Jag tänker på mig själv som liten när jag fick en leksaksspis. Denna gjorde jag och min bror om till en kaninbur genom att lägga den på sidan. Vi hade även en gunghäst som vi vände upp och ner på och lekte att det var en helikopter...
17