MENY
På en internetgrupp diskuteras just nu mitt syfte med att skriva om att jag äter skräpmat. Herregud, jag kan ju inte uppmuntra folk att äta skit (samtidigt som jag förhärligar min tjocka kropp) för då har vi ett folkhälsoproblem på halsen och detta är ju mitt fel i såfall.
Så varför postar jag bilder när jag äter skräpmat? Jag gillar ju såklart att retas med alla stolpskott därute men jag vet också att tjocka människor kvinnor som äter skräpmat väcker mycket ilska hos folk. Detta vill jag synliggöra, för det är ett problem. Att dessutom berätta att jag äter skräpmat med glädje och utan att ursäkta mig, skämmas eller säga att jag ”syndar” eller på andra sätt kompensera (som jag ser majoriteten av alla kvinnor göra i sociala medier) ser jag bara som positivt. Jag lovar, vi kommer inte få en epidemi av diabetes, tandröta och hjärtproblem för att en fet kvinna på internet uppmanar folk att prova den senaste friterade rätten på Fridays.
Det som är lite intressant är att jag inte sett samma slags kommentarer inne hos Fredrik Backman, eller trådar på facebook där hans eventuella förebildsansvar diskuteras eller problematiseras och han skriver inlägg som detta. Eller det här om feta ostiga kolhydratstinna piroger. Eller det här inlägget om hemlagade flottiga burgare med bea. (herregud vad hungrig jag blir nu) Hos Fredrik jublas det. Härinne rynkas det på ögonbryn och hyttas med fingrar.
Eller how about Edward Blom? Hur ofta tror ni han får bannor för att han ''uppmuntrar till övervikt''? Jag gissar typ aldrig. Han fick nyligen ett pris för ''Årets Överdådare''. (Nej jag skojar inte.) Hans matglada blogg hittar ni här och hans instagram här, men pass opp, man blir riktigt sugen! (inga pekpinnar så långt ögat nåt heller)
HUR VÅGAR HAN?!
Intressant ur ett genusperspektiv, inte sant?
Nä, nu är jag inspirerad att införa ett ''veckans mål'' där jag tipsar om friterade snickers och glasstårtor och annat gott. Med recept såklart. Vilka är era favoriträtter?
82