MENY
Så vi bor i Segersäng och allt är bra och snart så ska ungarna börja förskolan, den NYA förskolan och jag har så jävla mycket ångest. Jag vet det är skitlöjligt men förskolan ungarna gick på var typ världens bästa, hands down. (Jag är inte easy to please så att säga) Så nya förskolan kommer vara sämre. På alla sätt och vis. Det kommer vara sämre pedagoger. Sämre miljö. Sämre lokaler. Sämre förhållningssätt. Sämre ALLT.
På råga av allt så sitter lilla plutt-Tamlin och pratar om ''sina kompisar'' och så räknar han upp alla namn från förskolan och hans bästa ''fröknar'' Nettanåtanonin (Nettan och Karolin) och jag vill typ bara böla. Han fattar inte att han aldrig kommer att träffa dem. Det är stort. Det är förjävligt.
Fan.
Det är ett hel*ete att byta dagis. Vi bytte både stad och dagis för snart ett år sedan.
Ungen gråter fortfarande stundtals. Saknar vänner, pedagoger och miljö.
Jag likaså.
MEN - Nu är det garanterat inte så för alla. Det tror jag verkligen inte!
Så försök tänk positivt - Det Kommer bli bra! Jättebra!!
Lycka till nu!
Det är ju det negativa med att flytta. Man får trösta och försöka förklara. Han kommer väl tycka att vuxna är orättvisa och elaka ett tag sen går det över. Synd dock att den nya förskolan inte är bra, det är ju permanent så där kanske man får fundera över en annan lösning?
Det där är sjukt svårt. Dock just när det gäller barn brukar det ändå kunna gå ganska fort innan man har nya favoritfröknar och kompisar osv.
Åh, jag sympatigråter.
Åh :-( Jag förstår exakt vad du pratar om. Vår unge ska också byta förskola nu till en som ligger två minuter från vårt hem istället för 25 minuter som tidigare. Han har visserligen bara gått på den andra i ett halvår och den är på många sött inte super, men han rabblar upp alla kompisars och pedagogers namn minst en gång om dagen och det känns grymt fel att byta. Sämst på den nya är att de har skitkonstiga mattider och inget mellanmål på eftermiddagen. Bra är att den kulturella mångfalden är betydligt större och att han nu kommer få nya kompisar som bor NÄRA. Men puh, lipar gör man ju... Lycka till!!
Även kvinnoförtryckare kan vara söta. Förtrycker han dig eller kvinnor i allmänhet?
Vilken härlig inställning du har ;) Närå jag förstår att det känns jobbigt, men tänk, du kanske blir positivt överraskad! Jag håller tummarna för er!
Fördelen med att bo i byhåla - oavsett vilken stadsdel jag flyttar till kan jag ändå skjutsa ongen till förskolan och hon behöver inte byta såvida jag inte flyttar till annan ort. Fast hon har ju inte ens börjat förskolan än och det kanske är världens sämsta förskolan vi valt. Ett helt annat debattämne...
Det är det svåra med flytt..Inte för att jag flyttat,men kan tänka mig..
Åh, så deppigt. Har du varit på den nya förskolan än?
Japp, håller med. Det värsta med flytt är att byta förskola. Att rycka upp ungen ur allt de är vana vid och sätta ner dem någon annanstans och meddela att så, nu skall du vara här istället.
Vår gamla förskola var också bäst och både jag och mannen storgrät när vi hämtade sista gången.
Men det blev lika bra på nya förskolan. Och ytterligare en bonus med att ha bytt förskola är att pedagogerna på den gamla, när vi lämnade, meddelade att nu när de inte längre är ungens pedagoger får de passa henne på fritiden om vi skulle vara intresserade av det. Gissa om vi var det!
Åh. Det är skitsvårt med nytt dagis. Men tänk på (som du säkert så klart vet) att inte visa för barnen hur jobbigt det är, hur dåligt det nya stället är eller hur mycket du saknar det gamla. De känner av och kommer må sämre, sakna mer och inte vilja gå till nya. Gå in med en löjligt positiv inställning (som barnen ser) så kanske den smittar av sig på dem!
Lycka till! Kram
Håller alla möjliga tummar för att det ska bli så bra som möjligt med den nya också.
Som blivande förskollärare som både har praktiserat och jobbat på olika förskolor runt om så håller jag med om att förskolan är SUPER viktig för barnen. pedagogernas förhållningssätt till barnen speglar av sig till barnen. Och på de förskolor pedagogerna har ett bra förhållningssätt där de jobbar med jämställdhet och normbrytande så MÄRKS det på barnen hur de är, flickorna och pojkarna får mer lika möjligheter och skyldigheter. Och tyvärr speglas pedagogernas syn på barnen där pedagogerna uppmuntrar eller inte ifrågasätter könsroller. Barnen på sådana förskolor leker mer könstraditionella lekar och flickor leker för sig osv. Därför är förskolan SÅ viktig för barnen.
Det kommer säkert att bli bra med den nya. Jag tror att man måste försöka skilja på skola 1 och skola 2; Skola 1 hade alla de HÄR grejorna som gjorde den awesome, så hitta andra saker som göra Skola 2 värd. Eftersom det är på skola 2 de kommer att gå nu så gäller det ju att vara så positiv man kan. Men det vet jag ju att du vet, och du har all rätt att oroa dig, jag försöker inte vara dryg här :) Men jag tror att det kommer att bli jättebra för dina barn där - de verkar var väldigt vettiga (små) människor och de kommer snabbt att ha hittat mängder med nya vänner :)
Förstår att det känns jobbigt att inte känna sig nöjd över förskolan men kom ihåg att pedagogerna och miljön bara är 50% av förskolan, du som förälder och dina barn utgör också förskolan. Försök skapa god kontakt med pedagogerna och det andra föräldrarna så kan ni påverka tillsammans, bestäm dig för en hjärtefråga och driv den starkt på föräldrar möten osv. Du är ju fantastiskt på att tala för det du tror på så det lär inte bli några problem.
Vet exakt hur det känns. Har haft barnen på världens bästa förskola - med osedvanligt bra genustänk och allt sånt, men bestämde oss för att ta tag i saken och flytta till hus i annan kommun (som vi funderat på länge, men inte velat byta förskola) när äldste sonen ändå skulle börja förskoleklass. Har aldrig haft sån ångest i hela mitt liv. Och kan verkligen hålla med om tanken att den nya förskolan och skolan inte kommer vara lika bra. De är säkert jättebra, men inte lika bra som den gamla. Eftersom det är omöjligt.
Jag har samma tankar nu när den äldste ska börja förskoleklass, kommer de att se och bemöta barnen på samma sätt som på förskolan? Han får med några kompisar från förskolan till klassen och det är barn som sonen är trygg med.
Men den stora frågan är ju hur kommer pedagogerna att vara och hur kommer de nya kompisarna att vara.
Trösten just nu är att den yngste går kvar i förskolan och vi får ha kvar kontakten med de underbara pedagogerna där.
Många säger att det inte är något problem för barn att flytta och att de snabbt får nya kompisar, men jag tror att man underskattar storleken på uppbrottet för barn. Även 2- och 3-åringar tycker det är jobbigt med uppbrott från kompisar och invanda miljöer även om de inte ger samma uttryck för det som större barn. För vissa är det svårare än andra. Jag är övertygad om att för min äldste så hade det varit jättejobbigt att byta förskola i 3-4 årsåldern just för att han inte gillar förändring.
Nu vet jag inte hur långt från den gamla förskolan ni bor, men om den är bra, barnen trivs och vill gå där p.g.a. att de tycker om de andra barnen/pedagogerna/miljön osv - varför kan de då inte fortsätta gå där? Jag menar; Du skulle ju inte velat flytta ifrån allt du kände till och tyckte om bara sådär, för att någon annan bestämt det? Varför vore då er åsikt viktigare än era barns? Fast det är ju klart; barn är ju andra klassens medborgare. Mindre värda. Vet sämre.
Om det nu inte finns någon möjlighet i världen att de kan gå kvar (typ fem timmars resväg dit), kan ni ju åtminstone försöka se till så att barnen kan träffa vännerna de hade där. Ha t.ex. inflyttningskalas och bjud in dem. I och med att de antagligen är väldigt viktiga för era barn så skulle jag tycka det vore bra för barnen att ändå ha kvar någon fast punkt i tillvaron de känner tillit till, förutom er föräldrar. Bara för att barn lätt anpassar sig till den nya miljön/omständigheterna betyder det knappast att det är någonting som är bra för dem. Det är bara överlevnadsinstinkten som får dem acceptera förändringen.
Eller har barnen sagt att de är nöjda med att börja på en annan förskola? I såna fall är det ju inte samma problem.
Fast du vet ju inte om det blir sämre. Barn anpassar sig, det vet du så mitt råd är att ha en positivare attityd till det hela och helt enkelt ta det som det kommer. Som barn bytte jag klass och skola 5 ggr varav en gång flyttade vi till ett nytt land. Det går snabbt att anpassa sig.
Jag inspireras väldigt mycket av din blogg och den har givit mig en hel del tankeställare. Jag jobbar på en förskola där jag kan tycka att ett mer könsneutralt arbete/tänk kan behövas. Hur ser den perfekta förskolan ut för dig när det kommer till miljö, kön, lekar, pedagogernas förhållningssätt m.m. Hade varit kul och lärorikt att ta del av.
Hej alla rara , jag har en fråga ang en situation jag var med om här om dagen , jag blev så ställd och kom inte med något vettigt !
Jag var ute och åt med min kille , och vi gick till baren efter maten för att ta ett glas till och sen betala , jag ville bjuda honom och när jag drar fram kortet säger killen bakom baren men halo de är männen som skall betala *haha
Då min kille blir lite osäker och drar lite i Sitt kort och jag säger va ? Nej kanske på stenåldern jag slänger fram kortet och killen bakom baren ler lite nervöst och vräker ur sig till min kille du har en riktigt bra tjej , ta vara på henne de finns få såna , så snällt av henne att betala .
Alltså jag spyr , seriöst !! Är det ett skämt ? Vad skulle jag gjort ? Vad skulle jag sagt för att ha sänkt han?
Kram / F
Restaurangbranschen är bra fast i könsrollerna ibland alltså!
Jag förstår precis. Mitt barn byter också förskola i höst och även om den gamla inte direkt var perfekt (bland annat kunde vi ibland få höra att pojkar är pojkar när de slogs och det märktes skillnad i hur personalen behandlade flickor) så innebär förskolebytet en förändring för barnet som det inte har valt själv. Jag hoppas det kommer att gå bra både för dina och mitt, det gör det ju alldeles säkert! (Men tänk själv om man trivdes fint på sitt jobb, älskade sina kollegor och älskade maten cafeterian serverade - och så bestämde någon annan att man ska byta bort allt bara för att). Detta mammaliv alltså! Så många ups and downs man hela tiden är med om för sina barns och också för sitt eget bästa!
Jag hade för mig du ogillade den förskolan barnen gick på också en gång i tiden eller minns jag fel?
Det är aldrig lätt att börja om för någon i någon ålder egentligen men oftast går det ändå ganska bra när de är små.
Jag bytte själv förskola när jag var liten, pga en flytt. Visserligen inom samma stad, men vi hade ingen bil och att cykla nästan en mil från ena sidan stan till andra var liksom inte ett alternativ då. Jag var 5 och hade bara ett år kvar, och det var inte alls optimalt. Trots att jag var social så märkte man en skillnad på förskolorna och på den nya ville barnen leka tjejer för sig och killar för sig, något jag aldrig upplevt innan och tyckte var ytterst fånigt (men senare såklart lärde mig anpassa mig efter).
Däremot tror jag Tamlin kommer klara sig bättre, just eftersom han har några år på sig på den nya förskolan, och inte bara runt ett år som jag hade. Förhoppningsvis är den nya lika bra som den gamla, om än kanske lite annorlunda och ny!
Hej!Ungefär hur lång kommer er föreställning att vara?Kommer det att vara paus?Är gravid och har lite svårt att sitta still längre stunder,ryggen och sådant du vet ;)
Du får försöka påminna dig om alla de bra sakerna flytten inneburit - härlig tomt att springa barfota på, nära till grannar och lekkamrater som de själva kan gå till, möjligheter att påta i rabatter och land osv osv, kanske känns det liiite bättre då. Och den nya förskolan kommer definitivt leda till nya kamrater och hur viktigt är inte det att ha kamrater i ens närområde? :-)
Hej!
Jag flyttade från Stockholm till nästan högst upp i Lappland när jag var fyra år. Jag gick då aldrig i förskolan i sthlm men jag hade många vänner samt släkt. Men som jag minns det gick allting väldigt bra och jag kände mig väldigt snabbt hemma. Tror att så länge men har sin fasta grund, alltså mamma,pappa syskon osv så ordnar nog allt sig automatiskt typ. Familjen och tryggheten är det som spelar roll, störst roll.
Jag förstår din oro men barn är väldigt flexibla och det det kommer säkert gå hur bra som helst! Mvh Emelie
Vet du att alla pedagoger är sämre? Verkligen? Jag tänker att det är sådant man inte vet förrän man varit ett tag på den nya förskolan.
Min dotter böt från en förskola i världsklass till en förskola jag redan innan inte kände för, jag var vääääldigt nego i början men det visade sig faktiskt vara okej. Man får själv försöka styra sin inställning och tankar, annars finns ju risken att man ser något dåligt i typ allt. Nu visade det sig att hennes förskola faktiskt blev nästan lika bra som den första, så pass bra att vi satte vår son där också. Och nu när han går där är vi faktiskt riktigt nöjda. :)
Men det blir värre, som när man ska välja skola. DET är en riktigt pärs och utmaning.
Jag förstår att det känns jätteläskigt. Men skulle du inte kunna försöka med att behålla kontakten med barnens vänner på gamla stället också på fritiden. Så att de får behålla en del av sina vänner.
Det är klart de kommer få nya kompisar och att det säkert går jättebra.
Tycker du inte det känns taskigt att dissa förskolan redan innan du satt din fot där. Hur tror du det känns för personalen? Skärpning!! Ge dom en chans iaf.
Skrämmande att man blir påhoppad när man undrar något som du skrivit om här på bloggen. Tycker du borde ta ditt ansvar och inte släppa igenom förtal och olagligheter. Tänker inte dra det vidare till någon annan instans men det är tråkigt
Vi flyttade för en dryg månad sedan, och Eddie fick byta förskola. Jag kände likadant, den gamla var jättebra, den nya kändes lite sjabbig, och pedagogerna inte lika "varma". En månad in och jag kan inte förstå vad vi oroade oss för! Eddie vill inte komma hem på eftermiddagen! Vad gör det att färgen flagnar lite här och där- de är ju ute större delen av dagen?! Han har blivit så swtor sen han började där- och älskar alla pedagogerna, har dem lindade runt sitt lilla finger!
Det går bra. Lovar.
34