Ibland får jag sådana där kommentarer från chockade människor som tycker att jag varit osnäll eller att jag är dålig på att ta kritik, vad det nu egentligen innebär. Liksom som att de förväntat sig att jag är en sån där godhjärtad mjuk liten mamma som bloggar om rosa och lull och alltid är sådär fin och snäll och tålmodig och jag ba undrar vilken blogg de förväxlat min med för nej jag är ju inte ett dugg så! Shit jag har ju tagit mitt namn av en seriemördare liksom! Jag vill inte vara snäll!

Och får jag kritik så ropar jag ju knappast hurra för vem fan tycker om kritik egentligen? Inte en käft vill jag lova och säger de att de gör det så ljuger de för vem fan tycker om att höra att man är dålig på nåt? Eller att man är dum? Och hur är man egentligen bra på att ta kritik? Är det när man håller med om det som sägs? Oavsett på vilket sätt det sägs eller vad det är som sägs?

Jag blir grinig av idioti. Och ännu grinigare av idioter som har ett behov av att sprida sin idioti. Då blir jag stor i käften. Och dryg. Och elak. BLÄ liksom. BLÄ på alla. BLÄ på korkade människor.