Helt rätt, annars lär de sig att de är dom som bestämmer över föräldrarna. Man måste visa vem det är som bestämmer. Men det betyder inte att man ska skita i barnet helt :P

Jag brukar tycka att bloggar blir roligare när blogginnehavaren fått barn. Katrins har blivit tråkig istället. Hennes inställning är också jävligt trist och har varit från första inlägget hon skrev om sin graviditet. Alltså inställning till andra föräldrar/blivande föräldrar. "Människor som jag får inte missfall, för jag skulle aldrig oroa mig över sånt." osv. Ska bli kul att läsa om Ringo i skvallerpressen om några år. Men hon kommer nog att vara en sådan förälder som försvarar allt dumt barnet gör.

Nej, aldrig att jag skulle lämna mina barn hemma själva när de sover. Inte för att nåt skulle kunna hända mig, men för att de kanske vaknar och blir skräckslagna av att ingen är hemma :-(



Jag ska berätta vad som händer om man daltar med bebisen. De lär sig att mamma alltid finns där. Har man tur så får man en liten rymmare sen. Min kille springer rätt iväg i köpcentra och överallt, för han vet att mamma eller pappa alltid kommer efter. Att vi aldrig överger. Men så hotar jag heller aldrig med att "jag går nu". Det är ju det värsta som nånsin kan hända ett barn, att föräldrarna bara går...

Jag har också fått höra något likande. När sonen hade kolik och jag stoppade ner honom i sjalen och bar runt på honom hela dagarna för att han skulle få vila så fick jag höra både från höger och vänster att "herreguuuuud vad du skämmer bort honom!"



Då måste jag faktiskt bli lite smickrad. Att dom anser att jag, som ensamstående mamma har tid att ta hand bom mig själv, två hundar, ett helt hushåll och dessutom ge min bebis närhet för minst tre personer (eftersom han tydligen verkar få för mycket). Fan alltså, man måste ju klona sig själv ett par gånger i alla fall för att lyckas med den biten...



Och jag kan inte låta bli att undra, hur fan kan en fem veckors bebis bli bortskämd? För att han får mat när han är hungrig? För att jag bär honom när han har ont i magen? För att han får somna framstupa på mitt bröst när jag sitter och slöar i soffan?

Näe, en del människor förstår jag mig verkligen inte på.

Jag blir lite mörkrädd av att läsa kommentarerna på hennes blogg.. :bigeyes:

men det är ju bara de som har lätta ungar som aldrig kräver nåt & som kan somna själva från början som kan säga så där. om Katrin fått en kolikbebis hade hon nog inte varit så stöddig.

Helt fruktansvärt ! Och det som skrevs om att man inte ska ligga och busa med barnet i babygymmet eller vad det var ! Vad har man barnen till egentligen ? Är det för att man vill ha barnen och för att man vill umgås med dem och lära känna dem eller för att det är en "fin accessoar" ??? Och det är snack hit och dit om hur duktigt barnet är som sover, sover borta osv, skulle aldrig ha en tanke på att lämna bort mitt lilla barn sådär liten !

Min dotter är snart elva månader och jag tyckte jag märkte rätt tydligt när hon slutade att bara behöva saker till att även vilja saker. I början behövde hon rapa, prutta, äta, sova, få närhet osv. Någonstans vid sex månader började hon få en vilja och vid den punkten tycker jag nog att man så smått kan börja sätta lite gränser. Självklart ska hon få sin vilja fram, men inte alltid. Innan denna punkt håller jag dock med om att barn inte kan bli bortskämda, och att lämna sin unge ensam känns så himla onödigt. Förmodligen händer ingenting, men jag har ingen lust att utsätta mitt barn för att hon ska bli skiträdd och undra vad fan det är som händer om hon vaknar och jag inte är där. En gång har jag dock hämtat posten när hon sov, men det tog mindre än en minut.

Men eller hur?! Min ömma moder är av den bestämda uppfattningen att jag skämmer bort min lilla kulting när jag inte låter henne gråta och skrika ensam. Att det är stört omöjligt att skämma bort ett spädbarn och att det enda man "lär" en bebis genom att göra så är att känna hjälplöshet tror hon inte på. Hur ska man kunna "uppfostra" en 5-månadersbebis? För att inte tala om att mitt hjärta går i tusen bitar när min lilla kulting gråter.

Goosh jag läste det där och jag orkar knapopt bry mig, vad tänker människan med, är hon riktig? Mer än så orkar jag inte med att tänak när det gäller den kvinnan.



Ha en skitbra vecka.

Tycker det är bra att du tog upp det här. Jag har också hört de där råden och tänkt att, nej, det klarar jag nog inte av, att låta barnet ligga och skrika tills det somnar. Nu ser man ju att det finns andra sätt som barnen blir trygga och självständiga av. Ska följa min egen instinkt och känsla när jag får barn i framtiden... :)

Ling-Ling, jag kan inte läsa att det någonstans står att man ska låta barnet skrika tills det somnar så var har du fått det ifrån?

För att vara lite elak får jag nog säga att Katrin Zytomierska är ett lysande exempel på en lite "äldre" mamma där mognaden inte riktigt hängt med.



Det är bara lata föräldrar som kallar vanlig omsorg för daltande.

Jag blev också sjukt irriterad över att hon skrivit: "Det finns mammor som går och bär sin barn till söms och leker med dom i babygymet. Sjukt ju" Min son vägrade att ligga själv de första 4-5 månaderna. Han ville bäras, sova ovanpå oss och äta. Dygnet runt! Jag undrar vad som hade varit sjukast i det. Om jag uppfyllde hans behov eller om jag blank struntat i det och låtit om ligga och vara helt förtvivlad istället?? Det är skillnad på att beskydda sina barn från trauman och att överbeskydda.

Undrar om Katrin verkligen har det så där underbart och enkelt som hon låter påskina...Hon mår ju inte speciellt bra i omgångar. Det skriver hon ju själv, men kan inte för sitt liv förstå varför...

Hon bevisar om och om igen vilken idiot hon är. Och skriver hon bara för att provocera så är hon en ännu större idiot. Hennes syn på föräldraskap är vad vi normalt funtade mammor och pappor drömmer mardrömmar om. Som att lämna bebisen ensam hemma. Får panik bara av tanken...

Ord och inga visor. Bra rutet!

Jag har alltid plockat upp min son då han grinat, vaggat han i famnen till sömns och även gått omkring med han i famnen när han skrikit på natten..



Och hör och häpna!

han är nu ett år och världens tryggaste, leker för det mesta självständigt och somnar själv när jag lägger ner han i sängen, natt som dag..



Så mitt barn måste vara ett underbarn då, eftersom jag 'daltat' med han och han ändå blivit ett tryggt barn. :P

Ojdå, mina äldsta döttrar måste ju vara skadade, så som jag har skämt bort och daltat med dem... Eller nä, tvärtom - de är trygga och coola tjejer. Jag tänker minsann "dalta" med vår yngsta dotter (6 veckor) också. Hon får somna i min famn (och där sitter jag och myser i nån timme eller två) och jag ligger gärna på golvet och gurglar i kör med henne :-)

Med föräldraskap kommer sunt förnuft! Kan man inte använda sitt sunda förnuft då det kommer till det viktigaste i sitt liv, nämligen barnen, ja då kanske man ska ta sig en funderare.

Trygghet är för bödeln är ett primärt behov hos bebisar. Aja, alla vaknar väl upp ur dimman någon gång!;-)

Din design är gaaaaaaalen, har du gjort den själV? isåfall fett grym! :):-)

det där sista du skrev om att man inte ska lyfta upp barnen när de gråter, så funkade det på ett dagis jag praktiserade på. "Strunta i henne när hon gråter, lyfter du upp henne så lär hon sig aldrig"



så himla töntigt.

Hemsk inställning hon har. I hennes ögon daltar jag med min bebis, men han är ändå en glad kis som sover bra om nätterna. Men det är väl som det alltid varit med henne. Hon skriver för att provocera för att det är genom provokation som man får läsare.

Hallåj! Jag ville bara tipsa om min blogg, då du verkar vara en person som ev. kan vara intresserad av det jag bloggar om. Jag är en utbildad fotograf med inriktning på livebilder. I min blogg hittar du en massa fototips, backstagebilder, lite kändissnack, lite stil och mode, och en hel den hårdrock! Dessutom är jag en av de få brudar som kör sporthoj, så tycker du det låter ballt så klicka in o kika :) Kram!

Ja alltså, det är inte riktigt det jag anser daltning vara..



Jag skämde också bort mitt barn tydligen, han gillade att bli buren och eftersom jag gjorde just det så var det att skämma bort honom. Fast när jag pressade fram att bebisar inte kan bli bortskämda (jag är en megafegis) så fick jag höra "Men det är ju inte SÅÅ man meeenaaar".. ?

Vad fan menar man då och varför säger man inte det istället?



Nej nog vill jag att mina barn ska veta att vad som än händer kan de alltid komma till oss, jag tror inte att de kommer bli särskilt fjantiga bara för att vi vill ge dem en trygg uppväxt och försöka få dem starka i sig själva.

Förhoppningsvis lyckas vi med just det också.

usch vad glad jag blir att jag inte har barn än när jag läser sånt här =P

hela nöjet med bebisar är ju att få hålla om dem! vare sig de skriker eller inte, klart som fan man tar upp barnet om det skriker. varför skulle man låta barnet bli ledset och stressat när man som förälder/moster kan erbjuda tröst och kärlek och samtidigt få njuta av barnets närhet? det är väl det mest självklara och naturliga man kan göra??



om det är fel så är jag självisk! jag vill ha så mycket bebisgos jag kan få, skitsamma om vissa får för sig att barnet blir "daltat med".

Jag tycker nog inte att det är svart eller vitt. Riktigt små barn typ upp till 3-4 månader tror jag inte att man kan skämma bort med för mkt närhet men någongång lär dom sig dock hur man får uppmärksamhet från mamma och pappa i tid och otid. Jag tror man klänner sitt eget barn bäst. Jasg menar INTE att barn ska ligga och gallskrika själva i flera timmar eller så utan man får avvakta och se. Jag tror man gör sig en gentjänst om barnen inte får lära sig att ligga själva och ha tråkigt någon gång också.



Jag har aldrig uppskattat att knata runt och bära på min unge hela tiden men lägger mig inte i om andra måste. Dock tycker jag synd om dom

rebecka - ett litet barn har bara skriket som kommunikation.



Jag ser inte problemet med att barn lär sig HUR man får uppmärksamhet. Är inte det bra? Att barnet lär sig att "om jag ropar så kommer mamma"?



Vad lär barnet sig av att man ignorerar skriket? Jo - just att man inte bryr sig. De kan inte tänka mer komplext än så. Och små barn är inte manipulativa.



Så nej, jag håller inte med om att det skulle vara bra att låta bebisar ligga och "ha tråkigt".

Problemet i detta är att hon bara har ett barn...hon har inget att jämföra med.



"Tyvärr" var jag en av de mammorna som själv tog credit för hur mitt barn var. Jag trodde det var vår "uppfostran" som gjorde att han sov hela nätter från 3 månader, skrek aldrig, oblyg, åt och var alltid glad och alla har formligen ÄLSKAT honom och blivit charmade av honom från dag 1.



Sedan kom barn nr 2....vi gjorde PRECIS likadant med honom men vad hände? Jo han sover fortfarande inte hela nätter och är 2 år, han skriker mycket, är inte direkt nån charmpelle, han är allmänt tjurig, blyg och vill inte nåt.



Jag blir helt enkelt förbannad på folk som tror sig ha svaret på varför deras barn är så himla "bra". Tyvärr är det inte alltid så enkelt och man vet aldrig bakgrunden till saker och ting.

Åh, vad jag är glad att jag slutat läsa Katrins blogg. Hoppade in nu och skummade några inlägg. Maken till blandning av genialitet och galenskap får man fan leta efter!

"de små manipulativa jävlarna"



Hahahahaha, i love you, men det verkar fan vara en del som tror att det är så det är...

Glöm för fan inte att gilla inlägget på bloglovin' och facebook! Min visdom behöver spridas!

Ja, jag har då aldrig förstått hur man kan skämma bort barn med kärlek!!! Och inte förstår jag heller hur en bäbis på 1-2 månader kan vara så beräknande att den vet att "utnyttja" sina föräldrar! Men det är ju helt tydligt att det är så, för en hel generation (40-talister och äldre) kan ju inte ha fel, eller hur? ;-D

(Har halkat in här av en slump, och du skriver otroligt bra, och underhållande, fortsätt så)

/M

Hatar sånna kommentarer! Sambons mormor är väldigt duktig på att påpeka sånt. Jag skämde bort Hugo hela tiden eftersom jag åter igen tog upp honom när han skrek och vägrade lyssna på hennes >goda råd< om att det är väldigt bra för ungen att lära sig vänta. Suck Man kan inte skämma bort ett barn med kärlek! Barnet ska veta hur mycket mamman bryr sig. min åsikt