Jag har alltid älskat att läsa men tyvärr så minskar tiden man har över till det i takt med vuxenlivet och "ska läsa" listan bli bara längre och längre. Men idag så kan jag pricka av en grej från listan och det är att läsa ALLA dina inlägg.



Haha, om du undrat över varför det kommit in konstiga kommentarer på gamla inlägg så är det med stor sannolikhet jag som glömt bort mig lite.



Löv ya!

:love: aeriel

Känner samma sak, dock har jag en pojk, och hoppas att nästa är en.



Anledningen tror jag är:

ALLA i min kompiskrets och familj tar för givet att jag vill ha en flicka, alla kvinnor måste vilja ha en dotter som de kan fläta håret på..

Skulle jag få en dotter så skulle jag nog köra på din linje, inte för tjejigt liksom, jag kan ju inte ens fläta mitt eget hår, jag skiter väl i om mitt barn är rufsigt i håret..



Sen kan det ju bero på att min son blev ett praktexemplar och jag tänkte producera ett par såna, så kanske det blir slut på manshatet;)

I den här frågan förstår jag dej inte alls. Hur kan du, som redan HAR ett barn och vet hur mkt du älskar det barnet och vilken konstigt kravlös kärlek det är, önska ett specifikt kön på ditt barn. Det förstår inte jag. Hur kan kön ha nånting med saken att göra? Det är ditt framtida barn vi pratar om.

Och du som tror att övervägande del av vilken personlighet man får beror på miljö och inte genetik....? nej jag får inte ihop det.

Ok samhällets förväntningar på pojken, de suger, men din man är ju klok, å min. Och en hel massa till.

Nej jag fattar inte hur du kan önska ett kön framför ett annat på ditt barn.

nina - jag vet att jag kommer älska en pojke lika kravlöst. men det är bara så jag känner helt enkelt.

Jag känner likadant! Jag har en dotter och vill bara ha döttrar, självklart är en pojke välkommen om det blir en sån men önskan är bara flickor och min sambo delar den önskan.



Jag har ingen aning om varför men det är definitivt inte för att klä dom i spets och sätta upp håret i pippilotter. Det gör jag inte med dottern jag har och kommer definitivt inte göra det om jag får en till.

Jag vill också gärna ha en flicka när jag får barn. Självklart så kommer vilket barn som helst vara välkommet men jag hoppas ändå på en flicka när den dagen kommer.



För mig tror jag att det handlar mycket om igenkänning, och om möjligheten att ge en flicka en så bra och medveten uppfostran som möjligt. Inte för att min uppfostran var dålig men för att jag i mig själv så tydligt ser att oavsett mina föräldrars intentioner så har jag fostrats i en ganska klar mall. En tjejmall.

Självklart är det nån kärring som ska hoppa på din åsikt, bara för att du inte önskar dig en gulligullflicka som du kan fläta håret på och klä i ROSA...

(som verkar va det största skälet till att kvinnor vill ha flickor)



Jag vill helst ha en pojke. Först.

Av den enkla anledningen att jag vill va tvärtemot alla rosa fluffiga mammor överallt... (Alla jag vet är gravida just nu väntar/har fått flickor)

Sen vill jag att mina andra barn ska ha en storebror :) Sen spelar det absolut ingen roll vad jag får, men just första önskar jag mig en pojke.

Önska får man! :)

Men tänk så mycket mer du kan påverka samhället genom att uppfostra pojken till en bra man. Vill du inte påverka så mycket som möjligt? Och du tycker väl att det finns mer "fel" på mansrollen än kvinnorollen?



Jag tycker att det är lite läskigt att jag ska få en dotter nu. Jag är rädd för att falla för frestelsen att klä henne i rosa-gull-gull och det känns som att det är så mycket mer jag måste skydda henne emot...



Medans med Zack så ser jag så mycket möjligheter Det är så mycket jag kan förändra och det känns som att han som kille kan påverka sin omgivning mer när han står upp för sina känslor och vågar bära icke-tuffa kläder osv...



Eh... jag vet inte om jag svamlar nu. Men jag ser i allafall mer möjligheter att påverka när man får en son. Men jag kommer kanske ändra mig när jag har en dotter... vi får se!

min önskan är också att få en flicka. varför vet jag egentligen inte, det är nog nåt instinktivt(?)

det där med söta rosa saker och dockor och grejer bryr jag mig inte om, för det kan min son lika gärna få ta del av som en tjej. Han fick en docka härom dagen som han älskar och idag fick han sig en rosa liten väska som han glatt gick omkring och plockade i och ur diverse småsaker i...

När jag väntade första barnet önskade jag mig en pojke, eftersom alla andra barn i våra familjer då var flickor. jag ville vara "först" med en kille, och tyckte det verkade roligt med en liten grabb, helt enkelt. När flickan kom istället blev jag glad och jag glömde bort min önskan om en kille. Under kommande två år fantiserade jag om att mitt andra barn oxå skulle vara en tjej, och jag vet inte varför. tanken på att få bara tjejer lockade bara mig, helt enkelt! Jag har själv ofta saknat en syster jag aldrig haft, kanske ville jag ge min dotter det? när vi tog reda på könet även denna gång visade det sig vara en pojke, och det tog mig några månader att förlika mig med detta faktum. Jag hade sett alldeles för många vilda, störiga, högljudda och skitjobbiga killar på öppna förskolan, dagis, hos kompisar, i affären osv, så jag hade helt enkelt blivit avskräckt. men nu är min lilla kille en varm, lugn, gosig 14-månaders charmknutte, och jag skulle inte byta honom mot nån tjej i hela världen. :-) jag tror och hoppas han inte tillhör den stora skaran vilda grabbar jag sett! :-)

Jag ville ha en pojke när Oskar föddes, får jag en till så kvittar det vad det bli faktiskt.



Jag har också märkt det där på fl (utanför fl med, tyvärr) att många tjejer önskar sig en flicka för att kunna skapa sig en liten rosafluffig mini me, eller för att det är roligt att klä dem. Kanske dags att överväga att skaffa en docka istället om man resonerar på det sättet.



Många verkar på allvar tro att man får en flicka, man gör tjejiga saker tillsammans och blir bästisar för livet sen, för är man av samma kön så har man givetvis en massa saker gemensamt :rolleyes:

Alltså ett förtydligande, det jag menar är att om du inte tycker om mansrollen så är det väl en bra möjlighet att ändra på den om du får en son?



Jag tycker också att detta med att önska sig en dotter bottnar mycket i att man vill ha en mini-version av sig själv... känns lite ego faktiskt...

BAMBI - *nej, urk och fy - jag vill INTE ha en miniversion av mig själv. ...och, varför skulle ett barn av kvinnligt kön bli lik mig alls? Bara för att vi har samma sorts kromosomer?



Jag kan dock tänka mig att det är så för många dock. De vill ha en mini-me liksom.

och handlar inte önskan om barn alltid om egoism? Jag vill ju inte ha barn för att jag vill befolka sverige liksom. ;-)

lady dahmer En flicka har ju mer fysiska attribut som är och kommer bli mer likt dig än en pojke...



Jag vet inte om önskan om barn alltid måste handla om egoism. Jag kände i hela kroppen att nu måste jag skaffa barn, kändes nästan som om det var min kropp som ville det mest... haha... som om det biologiska i mig ville befolka världen. Som sen påverkade mina tankar och känslor...

Bambi - Jag föstår vad du menar med möjligheter. Lite så tänker jag med. Men bara lite. Mest tänker jag att det spelar ingen roll.

Jag var tvungen att skriva ett eget inlägg om saken jag

Jag önskade mig en pojke och fick en pojke. Nu när jag väntar andra önskar jag mig också en pojke, jag får nästan ångest av bara tanken på det här med mamma-dotter-relationer. Innerst inne vet jag ju att jag kommer älska barnet oavsett, men precis som du säger har nog de allra flesta en önskan åt någotdera hållet.

bambi - att se sig själv i sitt barn är väl något alla föräldrar vill, oavsett? Eller har jag helt fel? Och detta kan ju ses oavsett kön. Alla påpekar ju hela tiden hur lika Ninja är oskar liksom.

Så kände jag också förr, jag ville definitivt inte ha några pojkar inte! Och vad fick jag? Två underbara killar! Jag är lite orolig för hur jag ska lyckas fostra dessa till två vettiga individer, men vi får väl se hur det går. Jag är ju "medveten" i alla fall. Bättre än inget. Och du, man vänjer sig av med snoppfobin :-d

Bambi - men är det verkligen så hemskt att klä sin flicka i gulligull? Att bekämpa könsrollerna handlar om så mycket mer än kläder. Man måste kunna få klä sin flicka i rosa gulligull, MEN det ska vara lika okej att klä sin pojke i rosa gulligull...

När det gäller tonåringar, har jag hört att pojkar är lättare att ha hand om. Speciellt för mödrarna lär det vara stor skillnad till det bättre. Vi får väl se, än är min son underbar.

Ja, det är hemskt. De längtar inte efter personen, utan efter pippilotterna. Vidrigt.

Jag skulle vilja ha en flicka om jag får fler barn än sonen. Det är nog mest bara för att det skulle vara kul att ha en av varje och sen skulle det vara kul med en liten Elsa. Ja jag vet jag är skitfånig, tösen har redan ett namn om jag skulle få en... Jag är dock inte ute efter att ha henne som en docka. Det verkar ju bara läskigt. Jag vill nog ha en flicka mest för att det skulle vara kul med att ha en av varje. Skulle det bli en pojke till så får det väl vara så då kan jag känna. :) Det är ju ett barn i alla fall.

Jag säger som i The Storyteller. Skulle bli glad om det så var en igelkott, bara jag blev gravid :).



Går jag utanför det tänkandet, så skulle jag hellre välja en pojke, om man kunde välja. Kanske beror på att mannen redan har en flicka, men nog mest på att jag tyvärr tror att jag (pga egna erfarenheter i livet) skulle känna mig tryggare med att uppfostra en pojke. Men hela det resonemanget är bara sorgset egentligen.

Jag hoppas att det blir en tjej.

Mitt absoluta favoritnamn är ett tjejnamn. Jag tänker inte ge en pojke ett gammalt typiskt flicknamn så jag hoppas att det blir en flicka som passar i mitt namn.

Jag har en av varje och ska jag vara ärlig så är det min son som är den som är den lugna av de två..:-) Han har alltid lekt med dockor framför bilar och med tjejen är det tvärtom.. :-)

Jag vill också bara ha flickor! :blush: Men jag inser ju att det beror på någon eller flera av de anledningar du precis ställt upp, (det beror definitivt INTE på att jag vill klä dem i rosa spets i alla fall), så nu försöker jag analysera och jobba lite med det. Jag räknar nämligen kallt med att få en hel drös med pojkar bara för att jag hellre skulle vilja ha flickor... :-d

När man som jag har förlorat ett barn inser man vilket privilegium det är att faktiskt få ett FRISKT barn. Att det här ämnet ens kan komma upp till diskussion gör mig ledsen i själen - skaffar man inte barn för att man vill ha ett BARN oavsett kön, eller :question:

Nu är jag inte gravid, och det lär dröja ett tag till, men när den dagen väl kommer hoppas jag nog också på en flicka. Men mest för att jag vill slippa trilla över halvmeterlånga dojor när jag kommer hem under barnets tonår.

Jag är en hemsk människa, jag vet, men stora killfötter = stora skor. Jag vill inte behöva hoppa in i hallen.

Jag kan förstå önskan om antingen en pojke eller flicka trots jag själv aldrig haft några såna önskningar..tror de flesta älskar barnet som kommer oavsett och att de flesta ändå har ett friskt levande barn som högsta prio!

Däremot får jag lite ont i magen när det så ofta är just tjejer som önskas..speciellt av mödrarna..även om såklart många pappor också önskar sig en dotter..

När jag fick min andra son fick jag t om frågan om jag inte var besviken för att det inte var en flicka:mad:

Likaså kommentarer om att "nu skaffar ni väl en till"..va fan liksom! Visst hade det varit jättekul att få en flicka också, men lika kul få en pojke till! Å jag tänker då inte skaffa massa barn bara för att få den där dottern som så många vill ha.

Nåväl, önskar lycka till med kommande babyn oavsett vad det blir för kön på den och tror säkert ni klarar utmaningen och kan uppfostra än schysst grabb också!:-)

Det är nog väldigt vanligt att känna och önska. Själv önskar jag mig en pojke.

Aldrig i helsike att jag ville ha flickor!!! Förutom den här sista gången, då jag faktiskt skulle kunna tänka mig en, men nu när besvikelsen har lagt sig så är jag nöjd över att det är kille nr 4 på gång...



Jag har aldrig, aldrig velat ha flickor, det gick tom så långt att jag var på könsultraljud bara för att kolla vad det var. Jag kände att jag behövde 12-13 veckor på mig att förbereda mig på att acceptera ifall det var en flicka...



Min minste är så otroligt lik mig både till utseende och personlighet och sedan skiter jag i vilket kön han har, har är min lilla MiniMe :cool:

Åh, vad jag önskar att du får en kille.



Så att du inser det för fan inte spelar någon roll.

Barn som barn,den uppfostran som du har på Ninja kommer du att ha oavsett om det är en kille eller tjej.

Ninja kommer att gå igenom en prinsess-fas och en ev pojke kommer att gå i genom en superman-fas. Eller tvärtom.

Orka bry sig.

Min gudson väljer alla gånger Hello Kitty framför t ex Byggar Bob. Han går alltid i typiska killkläder, men älskar Dora och älskar glitter, smink, nagellack och pyssel.

Jag tror att dagens förädrar hänger upp sig alltför mycket på genusfrågor.

Låt barn vara barn, låt de välja i största möjliga mån.

annapanna - vad är det för jävla trams? tror du inte att jag fattar att det inte spelar nån roll? :thumbdown: Sånt där är så jävla småaktigt, att önska nåt för nån annan bara för att "lära en läxa" eller vad fan det må vara. Nåt du kanske ska tänka på är att ett barn inte ska ha som uppgift att födas för att bevisa en poäng eller fostra sin förälder. nej TRAMS!

Moa - jo jag skaffar barn för att jag vill ha ett barn. Men man får ändå önska sig kön, hälsa, intelligens. Det innebär inte att motsatsen inte skulle vara välkommen.

Jag undrar varför så många kvinnor önskar sig flickor. Själv är jag helinne på en son. :) Men att önskar sig ett visst kön är inte konstigt alls, så länge man inte gör som hon morsan i Eskilstuna och gjorde abort varje gång hon höll på att få en flicka, för hon hade redan flickor och ville nu ha en pojk. :thumbdown:

Det ska bli spännande att få se vad det blir sedan...

GLAD PÅSK!

Jag är som du, jag önskade mig bara flickor - innerst inne. Det spelar ingen roll, nej, men jag ÖNSKAR mig det. När jag var på förlossningen med mitt andra barn (flicka äldst) körde de "My girl" på radion och jag hoppades innerligt att det var en tecken. Ut kom en stor fin frisk bebis, men med snopp! Det ska erkännas, jag blev besviken, men han var här nu. Han var frisk, fin och helt underbar! Nu är han min ögonsten som klackar runt i syrrans finskor, vill ha pippilotter i håret samt bygger lego och kör med bilar för fullt. Visst det spelar ingen roll, men nog önskar jag mig en flicka till. Tur att man inte får välja, och nej, vi ska inte ha fler barn...tror jag ;-)

Efter att jag fick min första son så började folk genast fråga om jag inte ville ha en lite tjej nu, så hela famlijen blir "komplett" och bla bla. Men jag vet inte var det är, men jag vill inte ha en dotter, som jag känner nu. När jag vart gravid andra gången så började allt igen, folk runtom kring hoppades att vi skulle få en flicka(!?) Medans jag va bombsäker på att det var en liten kille till, och var överlycklig för det.



När jag va på första UL;et så visade det sig att det var en pojke, jag vart jätteglad. Allt såg bra ut & han va en fullt frisk liten bebis. Men, när jag ringde tjejen som var barnvakt åt vår första son och berättade hur det gick, och att det var en pojke till säger hon "Men gud va tråkigt, ni skulle ju fått en tjej" ?!?! Alltså på riktigt, vart helt stum, vem säger så liksom? Ist för att säga, "vad skönt att allt såg bra ut" så säger hon så? Hon har själv 3 barn, en tjej och två pojkar så enligt henne "ska" man ha en av varje - minst..



Nu vill jag inte ha fler barn, skulle jag ändra mig om sisådär 5-10år så har jag fortfarande chansen, och jag hoppas faktiskt det blir en kille till då, jag är en "pojk-mamma" så är det bara ;)

LD - det förstår jag - att det är välkommet oavsett.. men det är fortfarande ett resonemang som gör mig ledsen. Väldigt typiskt för människor som inte vet hur det känns att förlora det man väntat på så länge!

Jag joinar dig i din magvärk och lägger till huvudvärk. Är så trött på mammor som säger att deras barn har "prinsessperioder" när det i grund och botten är mamman som tycker det är kul. Så ska det absolut inte bli här iaf om det blir en tjej.

Haha! På allvar? En till person som tar upp prinsessperioder? (Letade efter en smilegubbe som spyr, men det finns inte) Jag tror inte att barn har prinsessperioder, däremot så tror jag att en del mammor har det...

Svar Anna: Exakt vad jag tror. "Prinsessperioder" är mammans grej. Barnet märker ju att mamman blir glad och att barnet får positiv uppmärksamhet om det "klär upp sig till prinsessa".:rolleyes:

Jessica - PCT:

"Jag är en hemsk människa, jag vet, men stora killfötter = stora skor. Jag vill inte behöva hoppa in i hallen."



Fast det kommer man inte undan - killar har stora skor, men tjejer har mååånga... (Att döma av mina två tonåriga småsystrar. Varenda gång jag kommer hem till mamma så måste jag hoppa in i hallen.);-)

Jag har också i smyg önskat mig en flicka. Men jag har trott att varit ensam om sådana önskningar, eftersom det är inte något man talar högt om. Folk har så mycket fördomar och bara för att man önskar en flicka, tror de att man inte skulle älska barnet om det blev en pojke. Märkligt.



Vet inte varför jag vill ha en flicka. Kanske för att jag växt upp med 3 bröder. När lillebror kom (jag var 8 år) hade jag SÅ önskat mig en lillasyster istället och jag grät floder på väg till BB för att hälsa på mamma och nyfödda lillebror. Men när jag såg honom lilla där och när jag fick HÅLLA honom. Då försvann verkligen mina önskningar.

Ps. Varför kan jag inte skriva svenska ordentligt? irriterad på mig själv

Det här med prinsessperioder. Jag jobbar på en förskola o en väldigt politisk korrekt sådan. Där predikar föräldrarna genus. Men deras barn är ändå små prinsessor, dvs glitter o Hello Kitty (inte i nån jätteutsträcknig, det finns värre fall av prinsessfeber...). Grejen där är att även pojkarna har rosa glitternagelack osv.

Jag vet inte, jag är ingen expert, men det verkar ju som om att de trots allt HAR en sådan period. Jag blev lite förvånad att barnen trots allt är sådär även när föräldrarna är PK...

Sophie Jag är typ beredd att satsa min högra arm på att det inte finns några som helst vetenskapliga belägg för att flickor skulle ha en prinsessperiod ovh att det är en fas i utvecklingen, det är snarare omgivningens påverkan. Min son ville så väldigt gärna ha en spindelmannen mössa för ett par år sedan, han fick den och älskade den hur mycket som helst, när jag frågade varför han älskade spindelmannen mössan så varade han "killarna i lekparken har spindelmannen".

Ja några vetenskapliga belägg existerar säkert inte, jag bara tycker att det är underligt att barnen i den politiskt korrekta miljön ÄNDÅ är rosa o glittriga. Där om nånstans borde de vara fria från sånt. Kan man tycka. :-s Men då blir de alltså påverkade trots att man försöker undvika sådant..

Det är inte så lätt att skilja barn från allt de ser i lekparker, på dagis och i skyltfönster. "Perioderna" är väl bara en tidpunkt då man som barn absorberar vad man ser - och vill ha det. Spelar ingen roll om man är hippie som förälder, är det inte törnrosa så är det shrek. ALLA barn har välen sån period om du inte stänger in dem i ett mörkt rum så att de inte ser någonting? Kalla det prinsessperiod, själv ville jag ha basketdojjor som min storebror. Inte vetenskapligt bevisat, men kanske socialt..

moa men varför ska jag behöva ta till mig andra människors förluster när jag tänker ur mitt eget perspektiv? jag tycker det är ett jättemärkligt resonemang.



Det är ju som att jag skulle tänka på alla som svälter i afrika när jag inte vill köka upp maten eller tänka på de som har cancer när jag gnäller över en förkylning.

okej, det kanske är konstigt att jag frågar till det hära inlägget och det. Men hur har du gjort din design? jag hade inte velat ha med samma saker på headern . Men den var sjukt fin :-d

Efter att ha funderat en del fram och tillbaka på det här så har jag ändrat åsikt lite. Jag kan nu förstå lite bättre att man kan ha en önskan om vilket kön det ska bli på barnet men att det inte behöver ha någon betydelse för hur mkt man kommer älska sitt barn senare...

Bra att du tog upp det här. Nu har jag lärt mig nått igen

Bryr mej verkligen inte om vad du får för barn, dotter eller son.

Däremot kan jag tycka att det vore nyttigt för dej att få en son, tror det kan ge dej mycket bra erfarenhet och ändrande av tankar.

Jag har en dotter och väntar en son, båda har varit lika önskade, ett kön är ett kön, bara för att jag nu bär en son så kommer våran son uppfostras som våran dotter uppfostras och resten av kanske kommande barnaskara.



Inget ont menat, men, skäms du inte lite att du önskar dej en dotter?

Tänk om det är en son, då har du önskat någon annat av honom innan han ens var född?

:question:

KLOCKREN RUBRIK! :D

Jag har en pojke och vill ha en pojke till.. vet inte riktigt varför heller. Men har fått för mig att små flickor bara sitter och dricker låtsas te och pratar nasalt:-) Och då åt jag själv maskar som liten och ville vara fantomen. Tror jag är rädd att jag ska uppfostra en liten näsvis tårtbakelse.

Jag har alltid känt att jag vill ha flickor. Från början har det nog varit en motreaktion för jag växte upp med en pappa som var besviken för att han ville ha en son men fick 5 döttrar och då tänkte jag att jag minsann ska längta efter döttrar istället för vi är faktiskt minst lika bra att få! Sen har det nog mer börjat handla om att jag alltid varit lycklig över att jag är tjej så jag vill unna mitt barn att få vara det också. Ifall jag skulle få en son skulle han såklart vara välkommen, men man måste ju få drömma utan att folk blir skitnödiga!

Och där förstod jag att ni vet att det är en flicka. Annars skulle du aldrig vågat skriva så tror jag!

Västerländska föräldrar vill helst ha flickor. Flickor (vita, så klart) står högt i kurs när folk adopterar och de som betalar för att välja kön på sitt barn väljer också oftast att få en flicka. När jag (högst ovetenskapligt) frågar folk omkring mig om de funderat på huruvida de vill ha flickor eller pojkar finns två svar: "det spelar ingen roll" och "flicka". Aldrig att nån föredrar en pojke.



Verkar som om ganska många är kritiska till den manliga könsrollen (vare sig de är medvetna om det eller inte, liksom.)