Jag tänker inte hymla; jag har en önskan om att endast föda flickor och hoppas därför att detta barn är en.

Vad det beror på vet jag inte - kanske är det min motvilja för den manliga könsrollen, mitt manshat, min erfarenhet av skräniga och bråkiga pojkar, eller kanske en fobi mot pungar och fula snoppar eller.... jag vet inte. och jag bryr mig ärligt talat inte så jag tänker inte överanalysera det heller.

Självklart kommer en pojke vara lika välkommen och ibland så kan jag känna att fan vad spännande, vilket utmaning det vore att fostra en vettig karl. En fin pojke som tillåts vara bara barn och som tillåts växa upp fri från machoförväntningar.

Men man måste tillåta sig själv att känna och önska.

I en tråd på FL så diskuteras detta fenomen, kvinnor erkänner sina önskningar om just flickor och tråden är vänlig och positiv. Men en sak slår mig när jag läser inlägg efter inlägg.... vad handlar deras önskan om? Just dessa kvinnor?

Jag ser massvis med kommentarer om hur söta tjejer är och hur fint det är med rosa klänningar och spets. Det uttrycks önskningar om att få pyssla tillsammans, leka med dockor och det delas tankar om att sätta upp håret på flickorna och göra "tjejiga" grejer och jag får nån slags inre vision av dockor.

Och jag får faktiskt lite ont i magen.