Bra talat. Jag har heller ingen förståelse för det där med mitt och ditt, för oss är det en självklarhet att dela på allt. Däremot så har vi vissa saker som vi gemensamt anser att vi inte delar på, till exempel bilen. Vi har inga lån på den utan betalade den kontant med min sambos egna ihoptjänade pengar. Då kan inte jag komma och säga att bilen är MIN, även om jag nyttjar den. Är du med? Man måste ändå tänka att det kan komma situationer där man delar på sig, och då är det skönt att vara klar med hur man ska dela upp saker och ting. Vi har tänkt gifta oss för att göra det juridiska enklare, men än så länge har vi inte köpt hus, och har väl inte känt att vi behövt det. Behöver jag tillägga att ingen av oss är någon romantiker? Haha. Bara tanken på mig själv i klänning i en kyrka får mig att totalt balla ur av asgarv.


På tal om bröllop, hur länge har ni varit gifta du och Oskar? Ni är så fina ihop på era bröllopsbilder!

Jag håller helt med dig. Brukar också läsa på fl och undra varför man accepterar att leva så. Särskillt illa är det när man hör kvinnor som är mammalediga och mannen jobbar och på allvar tycker att var och en har sina egna pengar. Fine, då jobbar jag så kan du gå hemma din idiot. Fattar heller inte hur man kan leva så. Hur kan man unna sig själv saker och se på när den man älskar inte har råd. FATTAR INTE!!!


Bra att du tog upp det.





Ha en jättefin dag!

håller fullständigt med dig. När man flyttar ihop tycker jag att man har gemensam ekonomi, mellan mig och min sambo var det en självklarhet att vi hade en gemensam ekonomi redan innan vi flyttade ihop. Allt blir så mycket trevligare då

Innan vi fick barn så diskuterade vi det här med gemensam ekonomi. Vi flyttade inte ihop förrän jag blev gravid så det hade inte varit något vi diskuterat innan och hur vi skulle lösa det kändes lite svårt. Min sambo är väldigt generös men han hade lite svårt för känslan att han inte hade något som var HANS längre. Sen vi fick barn, eller egentligen sen vi flyttade ihop bara han och jag (vi bodde med vänner innan), så är det INGA problem. Det kom helt naturligt. Jag fattar inte hur man kan ha delad ekonomi? Hur går det till? Kan den ena köpa pizza medan den andra får äta krossade tomater med ris? Jag fattar inte.

Håller med helt och fullt! Bra skrivet...

jösses alltså, som jag håller med dig i frågan.





trillade in på en, för mig, ny blogg: ellamarie.blogg.se och tyckte att hon hade en så fin design. en månad tillbaka kunde jag läsa att hon berättade att det var ditt verk. du är verkligen jättebra på att göra fina, och olika för den delen, bloggdesigns. verkligen!

Vad bra att du inte har tagit illa vid dig av det. Fick ju panik när jag läste i ditt inlägg. Jag har blivit erbjuden designer men headern är oslagbar :) Den vill jag inte byta ut. Finns bara en sak jag är missnöjd med i min design och jag kan verkligen inte lösa problemet. (Eller jo, jag har typ klistrat in 500 mellanrum. xD)





Vet du hur man får avslut på menyn? Det ser rätt dumt ut eftersom jag har en linje mellan så att säga. Har försökt ta reda på det och även om jag gör som dom säger så går det inte. Suck..





Måste även säga, helt ärligt, att Ninjas garderob är jätte fin. Jag faller ibland lätt för dom där små rosa klänningarna. Men ärligt talat så tycker jag alla färglada kläder som du klär ditt barn är mycket finare :)

Vi har våra egna konton men snåla är vi definitivt inte... vi kollar alltid hur mycket vi har gemensamt och rättar oss efter det. Min pojkvän säger att han ska betala mer hyra eller mat eller nåt än mig när jag är klar med skolan för att jag ska betala MITT studielån, och det är för att han inte har något men han vill att det ska vara rättvist :) Det tycker jag är generöst iallafall :)





Så jag tycker inte man behöver gemensamma konton för att inte vara snåla mot varandra, utan att man däremot ställer upp för varandra om det behövs (vilket inte hände i ditt exempel).





Men jag fattar vad du menar, och som fler har kommenterat så sitter ju inte jag och äter pizza medans pojkvännen äter krossade tomater. Vi bjuder gärna varandra och turas om att betala vad vi än gör, sen om det går jämt ut eller inte det skiter vi i. Har inte den ena råd då betalar den andra:)

jag vet precis vad du menar. Min sambo är en sån där snål fuck som inte vill ha delad ekonomi pga att han tjänar bättre. han betalar räkningar och mat när jag är arbetslös, that's it. just nu är jag arbetslös och han har en jävla massa pengar som han mest lägger på sig själv, jag börjar tröttna, det förstör hela vårt förhållande, jag är som ett barn som måste tjata om pengar om jag vill ha något. Jag kommer att kasta ut honom när jag får ett jobb igen om han inte går med på att dela. han får ut ungefär 17-18 000 månaden, får jag ett jobb så kommer jag att få ut typ 11 000, och då ska jag betala hälften, helt jävla hopplöst orättvist och egoistiskt.

Jag håller med. Vi har gemensam ekonomi trots att vi inte har gemensamma barn. Vi står för allt lika mycket båda två. När någon har slut på pengar så för vi över till den andres konto så att vi har pengar att göra saker för. Nu lever vi på studielån och vi har inte mycket pengar. Jag vet inte hur det blir när sambon börjar jobba men jag antar att det blir likadant. Jag kommer ut om två år också och börjar jobba och då har vi det ännu bättre ställt.





Håller också med om att det känns lite osexigt, osympatiskt och jag skulle inte känna mig uppskattad om man gjorde på det viset. Dessutom, kul att få höra att det inte är ens egen lägenhet hela tiden... Elakt. Så kan man ju inte hålla på...





Skulle det vara som så att den ena av oss inte hade pengar så kan man ju inte hitta på något om man inte delar med sig. Så det gäller ju att vara lite smart. :)

Håller med dig..

Det där med delad ekonomi förstår inte jag heller. Skulle inte kännas som en riktig familj om vi inte hade gemensam ekonomi. Är man en familj så delar man på allt.

Hemma hos oss har vi gemensam ekonomi, men fortfarande varsitt konto. hahaha





Det är ju en liten säkerhetsåtgärd, att om en av oss blir länsade på ett konto så har vi iaf hälften kvar. =)

Varsit konto har vi också. men det betyder noll. Jag sköter räknar osv och det drar vi från makens konto. Sen så har vi även ett sparkonto, i makens namn dit jag för över allt extra vi har kvar. Men det är VÅRA pengar. Nu t.ex så är makens kort tomt och då får jag helt enkelt överföra så han klarar sig.

väldigt svårt det där. det är ju inte så enkelt som att vi bor ihop & har barn ihop så därför sätter vi in alla pengar på ett konto.





det handlar ju om hur nära varandra man känner sig, och det handlar ju inte bara om inkomster utan också skulder. och vana. en del vet inget annat än att ha varsin ekonomi.





jag anser att man bör dela på det mesta när man bor ihop, förutom utsvävningar som den andra tycker är onödiga. just nu kör vi på nåt slags mellanting; ett gemensamt konto som alla räkningar dras från & där vi pytsar in pengar, oftast lika mycket från vardera håll, men är det 0 på det kontot & jag min fattiglapp till morsaledig har tomt på mitt, så nog fan pröjsar min sambo maten då.

vänta nu





"Sen så har vi även ett sparkonto, i makens namn dit jag för över allt extra vi har kvar."





det borde ju faktiskt vara gemensamt! skulle något hända din make så har ju du ingen rätt alls till de pengarna! eller, är jag ute & cyklar? hm, ni är ju iofs gifta. ok, jag kanske var lite snabb nu. hehe =)

nu gjorde du mig orolig. jag tänkte liksom "va fan, är det så FAST vi är gifta??!" hahaha.





jo vi är ju gifta. Ja äh inte dum äh!





en anledning till att vi gifte oss var ju pga ekonomiska skäl. Trygghet. (det är väl jag som tjänar på det iofs) Jag stod inte ut med tanken att allt vi byggt upp bara kunde försvinna om nåt hände. Så jag deklarerade nyktert att "i sommar ska vi gifta oss" och maken ba: "jaha ja".





(ja och sen så älskar vi varandra och bla bla blaaa... men inte behöver man papper på det egentligen. Fast det är ju fint med TVÅ ringar. :P)

Avtändande och Osexigt.


Mer beskrivande ord för ett sånt beteende är svårt att hitta.


Framför allt när man har barn..


Undrar förresten hur man gör när barnen blir äldre...





- Ska du och pappa hitta på något roligt i helgen?


- Mamma? Nej hon får stanna hemma, hennes pengar är slut.

Håller med dig... fy fan vad avtändande. Vilken idiot som inte ville hjälpa till när sambon förlorade jobbet. Det är ju som att sparka på den som redan ligger ner, klart man vill ha hjälp av sina nära & kära i såna situatiner :-)

"


- Ska du och pappa hitta på något roligt i helgen?


- Mamma? Nej hon får stanna hemma, hennes pengar är slut.


"





HAHAHHA


Jag som tänker som du LD blir fan mörkrädd för att det finns dom som har det så ... "MITT OCH DITT"





Skratta eller gråta liksom??

Jag har oxå reagerat på fenomenet pga vissa trådar på fl.


Hur konstigt som helst och alltid som jag sett har det varit kvinnan som tjänat minst och fått tigga karln om lån eller liknande..





Jag undrar du är ju bra öppenhjärtlig i bloggen, läser dom i familjen som du skriver om här?

Håller med helt och hållet. När jag var tillsammans med min sons pappa hade vi det så. Jag gav alla mina pengar till honom, han betalade hyran och andra utgifter sedan köpte han vad han ville att "vi" skulle köpa med resten vilket bestod av möbler som jag nu i efterhand trots att jag i över ett år gett alla mina pengar till honom inte alls får ta del av. Jag har betalat en del på de möblerna men de möbler som endast jag betalat med egna pengar har jag endast fått ta. Jag fick inte handla kläder på nästan två år, jag var tvungen att fråga mina föräldrar om de kunde köpa hygienartiklar till mig eftersom att han minsann ville använda billigt skit. Riktigt jobbigt var det. För att toppa det hela tog han även vår lägenhet, fullt möblerad som min mors sambo står som borgenär på så jag fick flytta hem till min pappa igen. Han har inte betalat en minsta lilla till vår son, jag tar hand om honom 24/7. Och oj jävlar vad jag vräkte ur mig en massa klagomål men ja. Jag håller med dig, riktigt kasst är det. Snåla människor är det värsta jag vet, jag tjänar inte bra men jag ger fan bort en jävla massa till människor varje månad.

Jag och David har haft delad ekonomi sen vi flyttade ihop och det är så det ska vara... vi betalar räkningar för en del av hanns lön och lever livets goda dagar för min lön :-)





När jag pratar med min syster anna och hon berättar hur hennes sambo nekar henne pengar om hon vill köpa något till sig själv eller deras barn vill jag bara åka dit och ge honom en riktig pungspark! älskar man varandra så DELAR man!

jag länkar detta inlägg från min blogg :-) super bra!

Men herregud! Hur står din svägerska ut?! Vad är det för jävla stolpskott till man hon har? Jag är i precis samma sitts som henne, och hade min man propsat på separat ekonomi så hade jag varit tillbaka i Sverige MED vårt barn fortare än han kunde säga plasmateve. Nu skulle han aldrig ens tänka så (jag har berättat om dessa svenska "par" för honom och han förstår verkligen inte hur en man kan känna stolthet om han inte kan ta hand om sin familj!) Har man lämnat sitt hemland, sin trygghet, sin familj och vänner för en man så är väl det minsta man kan begära ekonomisk trygghet från honom!? Nej ärligt, hur står hon ut!?

Jag förstår inte heller det där med "mitt" och "ditt" om nu lever ihop med sin partner som sambo. Svägerskan och hennes karl är hysteriska när det gäller pengar. Hon ringer honom så fort det är något tex att hon vill köpa en klubba för 2 kr. Då ringer hon och frågan om LOV först om hon får använda 2 kr trots att hon har ett bra betalande jobb själv. Fattar lixom inte varför någon tjafsar om 2 kr.skakar på huvudet Sen så lånar hon pengar av sin sambo, det förstår jag inte heller. Lever man ihop så delar man väl på allt eller?





Så som du skriver det känns så avståndstagande, men kanske det är så att vissa människor känner långt där inne att de inte kommer att leva med sin partner resten av livet, även om de för stunden kväver den lilla innre rösten och därför agerar omedvetet med olika medel att skapa avstånd. Det vill säga "mitt och ditt"-tänkandet.

Shit Anna -- hur fan pallar du?

men hur svårt kan det vara att förstå att alla är olika och att olika lösningar passar olika familjer? Vi har också gemensam ekonomi och för oss är det självklart. Inte har jag rätt att säga att andras val är sniket och fel för det? Vi delar t.ex också på avbetalningen på mina csn-lån, men hade min sambo sagt att han inte ville vara med på det hade jag förstått honom till 100%. Jag har full förståelse för att man kan vilja ha delad ekonomi också. Antag att den ena personen har en väldigt dyr hobby som h*n alltid lagt mycket pengar på och vill fortsätta lägga väldigt mkt pengar på (och har råd), ska man då betala den gemensamt?

Vi har en liten speciell deal, jag och min sambo, jag ger honom det mesta av mina löner och annat tjafs som jag råkar tjäna ihop, men kan jag få 500-1000 kr till mig själv så använder jag dom som "mina" pengar.


Så tekniskt sätt har vi gemensam ekonomi, samtidigt som vi har den delad.


Men det är han som betalar det mesta, just för att han faktiskt har ett FAST jobb =)





jag skulle inte vilja ha HELT gemensam ekonomi, eftersom min kära sambo anser att vissa av mina klädköp är totalt onödig (som t.ex fluffiga benvärmare och minikjolar S)

anonym: håller med dig. min sambo har en hobby jag inte vill vara med & pröjsa, & jag tror inte han skulle vilja ha en diskussion varje gång han ska köpa eller sälja nåt av sin samling. inte heller vill ju jag eller han vara med & betala av något den andra köpte innan man flyttade ihop. ovanpå det så "tjänar" vi ganska nu, när jag är mammaledig (jag är höginkomsttagaren av oss 2), så det blir inte orättvis att vi sätter in lika mycket var på ett gemensamt konto & handlar mat, gemensamma saker & grejer till sonen från det.





men så är vi inte heller gifta, & har bara varit ihop i ca 1,5 år (lillen kom som en överraskning =)), så vi har fortfarande en bra bit att vandra tillsammans innan vi blir en enhet mer än 2 personer som nyss blev ihop & strax därefter föräldrar.





min förra sambo & jag hade helt gemensam ekonomi (drog alla räkningar från honom & så fick han be mig om fickpengar, hehe), & då kändes det självklart. så det kan vara väldigt olika, även om det handlar om samma person som är inblandad.

Jag pallar inte med det. Det blir som att det mest går ut på att jävlas fram och tillbaka. Om han tex ska gå ut så säger jag att jag ska ha pengar annars vägrar jag att vara hemma och om han inte betalar vissa saker så tvättar jag inte hans kläder för det är jag som har tvättbrickan, han kan alltså inte tvätta då.





Tröttsamt som fan och jag är absolut inte uppfostrad till att ta sådan skit, men när jag ledsnar så har jag inget val, jag har ju inga pengar, men jag jobbar på att skaffa mig ett jobb eller plugga och ta studielån. Jag vill kunna försörja mig själv så att jag inte behöver leva så igen.

Vi har både delad och gemensam ekonomi...mitt val eftersom jag vill ha MINA pengar som jag kan göra precis vad jag vill med utan att fråga. Vi har givetvis ett gemensamt konto för sparande och räkningar dit vi för över lika mkt pengar varje månad (ja vi tjänar lika mkt). Pengarna som blir över är "våra egna". För mig är helt gemensam ekonomi förlegat och något som i grunden kommer från att mannen bestämde över husets ekonomi då han kanske var den enda i huset som tjänade pengar. För mig är pengar frihet! Ps. Vi slipper även bråka om ekonomin