Britta Svensson skrev ju en helt makalöst vidrig krönika häromdagen. Om ni missat den så råder jag er att läsa den nu på en gång: ''Som feminist har hon inget att lära mig''. Varning för grov victimblaming och allmän antifeminism (samt självgodhet ''JAAAAG har minsann aldrig varit med en elak man'').  ''Jag är ingen feminist'' skriver Britta och menar att feminismen har blivit överspelad. Vi har tydligen nått vårt mål. Enligt Britta alltså. Dvs samma kvinna som i nästa andetag skuldbelägger och lägger ansvar på kvinnans utsatthet på... ta da.. KVINNAN! En välbeprövad patriarkal teknik. Männen slår och det är kvinnornas fel som låter dem. Män förtrycker och vi får skylla oss själva som låter dem. Typ så. Men tydligen är feminismen onödig och slagna och ojämställda kvinnor kan absolut inte lära nån nånting om feminism.

Personligen tycker jag att det låter som att Britta Svensson har jävligt mycket att lära sig om feminism men å andra sidan vad vet jag, jag levde ju 7 år med en man som misshandlade mig. Men skit i mig nu, jag har massvis att säga men inget som är lika välformulerat som min vapendragare Flickvänmaterialets inlägg: "Britta Svenssons känsla". Läs det nu.

''Det finns ingenting att lära av ett offer. Det finns ingenting att lära av kvinnors berättelser om förtryck, ingen information att inhämta i hur svårt det är till och med för en högt ansedd och respekterad feminist och akademiker att lämna en man som behandlar henne illa."