Följande dagar kommer ni se det som hänt mig och andra feminister förminskas och bortförklaras i olika forum. Det kommer låta rimligt t.o.m. Ni kommer få höra att de bara reagerade på MITT beteende och att det är jag som skrämmer dem tysta när jag hänger ut dem (anonyma dock). Ni kommer höra folk säga att om jag inte gjort si och så, så hade detta aldrig hänt.

Det finns ett ord för det: victim blaming. Det är ofta så mobbing upprätthålls och passerar så pass länge, omgivningen försöker hitta förklaringar där offret för orätten kanske förtjänade det som hände. 

Det är också vanligt att mobbing kan fortgå för att omgivningen ”inte ser” eller inte tycker det är så allvarligt. Påminner om TOLKNINGSFÖRETRÄDE här. Denna gång är det jag som har det.

Mobbing behöver ej handla om tydliga elakheter heller. Subtila gliringar och konstanta ifrågasättanden är ett verktyg som används för att mobba. Det är så man gör. Man pikar, viskar, sprider vidare saker med den GODA TONEN så alla runtomkring ba ”nä men vadå, ingen är ju elak här” när den utsatte protesterar. ”Du överdriver! Du ljuger! Ingen har mobbat!” Den bästa sortens karaktärsmord bedrivs med just god ton där man använder sig av olika medel för att ta isär en person. Förstår att utomstående missar problemet ibland, eftersom det ofta ser så oskyldigt ut om man inte har sammanhanget. MEN!

Kom ihåg hur mobbing funkar. Hur den tar sig uttryck, hur den ofta förminskas. Glöm ej bort det när ni ser andra avfärda detta som ”kritik”.

_____________________

Efter att jag släppt inlägget igår så reagerade folk givetvis. En del bad om ursäkt men många blev arg på att jag synliggjort det och fortsatte: