Jag har väldigt stora bröst. Min H-kupa är för liten och jag har inte pallat köpa en ny BH. Jag har ett komplicerat förhållande till mina bröst och har tagit beslutet att operera bort dem, förhoppningsvis nästa år. Först när den är borta så kommer jag kunna känna mig som en människa.

Min byst har nämligen genom hela livet varit en källa till otroligt mycket ångest och självhat. Redan som 8-åring hade jag B-kupa och konsekvensen var att pojkarna tog för sig. Ursäktade av vuxenvärlden som avfärdade övergreppen som nyfikenhet och som anklagade mig för att vara provocerande och vulgär även fast jag inte klädde mig annorlunda än de andra flickorna i klassen. Som 12-åring hade jag en F-kupa och då fick vuxna män upp ögonen för mig med allt vad det innebar. 

Och jag har tänkt lite på föreställningen att stora bröst är ett privilegium där kvinnor med stor byst går genom livet lite lättare än sina småtuttade medsystrar, men jag tror det handlar om ideal vs. privilegier och hur man gärna förväxlar de två. När det till exempel handlar om smalhetsprivilegier så vet vi ju att ett av privilegierna som smal är just att smalheten är ett ideal som hyllas och lyfts fram som bättre, men att något ses som eftersträvansvärt behöver inte betyda att det ger egentliga fördelar. Ibland kan det till och med vara tvärtom.

Att till exempel ha stora bröst är ett bra exempel på just det. Stora bröst är kanske inget direkt ideal (även om en för liten byst definitivt ses som lite sämre, lite mindre kvinna) men det är något som lyfts fram som önskvärt och framförallt åtråvärt. = nåt som många kvinnor vill ha och nåt som många män idealiserar. Detta kan, speciellt om man är småbystad, uppfattas som en fördel (och då också privilegierat) men i själva verket så är det en illusion. Lite som den s.k "sexuella makten" som kvinnor påstås ha och som för en viss grupp (män som ej får ligga när de vill) kan verka som ett privilegium men som egentligen bara existerar på männens villkor.

Det finns inget storbröstprivilegium där storbystade premieras i samhället och det är det som privilegier handlar om: fördelar som inte andra grupper har. Det är snarare tvärtom. Storbystade kvinnor tas på mindre allvar. De sexualiseras i större utsträckning. De ses som dumma, våpiga, vulgära, oseriösa, porriga, sexuella, lättfotade. Deras personer reduceras oftare ner till sin kroppar och tafsas oftare på av både män och kvinnor som "bara vill känna".

Eller är jag helt ute på fel spår?