Nu kanske jag verkar lite dum, men vad har bilden från barnboken med ämnet att göra? Skulle du kunna förklara?
Du skriver sjukt bra saker! ❤️

Min unges favoritbok, tror hon älskar den då den illustrerar vårt liv så bra 😬

Håller med och beteendet provocerar mig som fan!

Jag tror att det bästa sättet att veta hur en människa är - det är att se hur hen beter sig mot servicepersonal av olika slag under en riktigt dålig dag.

Bra, vettiga människor skriker aldrig på den som står i kassan i butiken eller på snabbmatstället.

Kassa människor skriker fula saker till dem.

Ungefär.

Antar att det syns på liknande sätt när en tittar på hur folk behandlar t.ex. vaktmästare och städare. Säger folk "Hej" och "Tack" eller låtsas de att folk inte finns? Typ samma möjlighet att avgöra karaktär.

En del av detta handlar också om rika fina människors totala överförbruk. De köper en big ass villa fast de inte ens har användning för hälften av ytan. Vips så är villan för stor för att kunna städa den själv och då behöver de "hjälp". Walk in closet helt fullproppad med dyra och delikata kläder som ska tvättas, kemtvättas, strykas. Båt som ska underhållas, enorm trädgård som ska hållas i ordning, 6 bilar i garaget osv.

Människor som inte bara köper en barnvakt vid nåt tillfälle eller som behöver hjälp för att inte gå under i vardagen utan de som tamejfan har folk till allt: tvätt, mat, nannys, städ.... lite som en betjänt eller hembiträde som till och med kammar deras hår och väljer deras kläder. Det. Ni vet vad jag menar.

Du beskriver Isabella Löwengrip spot on! Antar att det var medvetet? ;)

Jag har köpt flyttstäd en gång, vet inte om det räknas in här?
Hade bott hos pojkvännen i princip hela sista året innan vi flyttade ihop och orkade inte städa min lägenhet inför flytten med allt vad det innebar av skrubba ugnen, böka ut badkaret osv osv, blev lättast att betala bort problemet helt enkelt.

Är i Sydafrika och jobbar några månader och här är det precis som det samhälle du beskriver att vi inte vill tillbaka till. ”Alla” (vita medelklassmänniskor) har städerska, trädgårdsmästare, nanny. De tjänar typ 200 kr/dag. I parkeringshusen jobbar folk med att tvätta bilarna för typ 50 kr. Du behöver inte sopsortera för det gör killen som hämtar soporna. Du behöver inte tanka, det gör dom anställda på bensinmacken, När du parkerar står en kille och vaktar din bil för småpengar. Ett extremt segregerat klass-samhälle, och alla de med låglöneserviceyrken är givetvis svarta. Det är väldigt obehagligt, och också galet hur snabbt man vänjer sig vid all service. Vet inte vad jag vill säga med min kommentar mer än att jag verkligen håller med dig.

Jag är välutbildad, men HATAR den UTVECKLINGEN vi ser idag. ☹️ Jag VILL själv se en förändring, med mer jämlika villkor, som grundar sig i ALLAS LIKA värde. ALLA jobb är VIKTIGA och behövs. De FYLLER alla en funktion i samhället.

www.christinawalmstedt.com

Har själv anlitat städhjälp vid några tillfällen, men förstår vad du menar med tjänstefolkssamhälle, att någon annan ska ta hand om skiten. Sen tycker jag att städning är viktigt och ett arbete som har alltför låg status. Många tror att man inte behöver kunna något för att städa, men för att göra det bra och snabbt behövs faktiskt kunskap. Tror kanske att det har att göra med det samhälle vi lever i. Städning är inget man gör en gång. Man måste städa regelbundet och syftet är inte att producera något nytt, utan att återställa allt som det var tidigare. Det är repetitivt till skillnad från vår föreställning om att allt vi gör ska vara framåtriktat. Vi ska inte hålla på och dammsuga samma vardagsrum vecka efter vecka, utan istället outsourca den sysslan och genom tiden man sparar kan man göra något som ger högre avkastning.

Ahaaaa självklart 🤦

DET HÄR!!!
Jag växte upp i en familj där både föräldrar jobbade sig ur arbetarklass (och hade tur, förstås), och de få enstaka tillfällen där de hade hjälp hemma (typ rörmokare, städare, ...) lagade min mama alltid soppa och ställde fram kaffe och kakor för de. Jag har aldrig ifrågasatt detta: trodde det var precis som alla gjorde. Bara i vuxen ålder, när vi fick råd att ta in hjälp fattade jag av deras förvånade blickar att detta var inte common practice.
Jag gör så fortfarande (även om jag absolut fattar att inte alla har möjlighet att göra så) och kan bli så jävla upprört om jag hör hur dåligt min städerska (hon jobbar varje vecka hos oss i några timmar) blir bemöt ibland. Vad är det för fel på folk?!??

Fördelen med Uber, chauffören sätter ju ett betyg på dig som kund också... Får du katastrofala poäng så kommer ingen vilja köra dig 🤷‍♀️. Rättvist. Ger chauffören kunden en 1/5 i betyg så kommer appen se till att ni inte ses igen. Åkte med en igår som skämtade om en föregående kund som ville ta med en liten oanmäld soffa (?) i bilen och blev förbannad när chauffören sa nej till körningen. ”Men jag står ju här med soffan på gatan nu”. Som att chauffören hade sagt till honom att ta med den? Hahaha liksom.

Och jo, ibland har man ju råkat se in i rum som städas när man bor på hotell och förfasats. Rummen hade ju kostat mer om alla höll på sådär. Classy är det då inte att det ser ut som att en gräshoppssvärm dragit fram. Vedervärdig människosyn, oavsett. Städare är anställda för att städa visserligen, men alltså du får ju plocka ditt eget skräp. Alla som jobbat inom service har nog stött på den attityden? Stod i butik som yngre och alltså vissa kunder... Man garvade bara till slut (när de gått), tog det inte ens personligt.

Jag har stora problem med folk som skaffar sig en massa hjälp med motiveringen: alla gör det dom är bäst på. Dvs, den är bäst på att tvätta mina kläder, den på att springa ärenden åt mig osv. Det känns så väldigt nedvärderande men känns ju också som att någon som inte kan tvätta sina egna kläder kanske inte är så kompetent som den tror?
Jag tror även att det ökar utbrändheten och stressen i längden att outsourca alla praktiska sysslor, de ger ofta fina stunder för reflektion och eftertanke eller bara vila för huvudet.

Ungefär som att det liberala partiet här i Danmark vill "förbättra arbetsvillkoren för sexarbetare" eftersom de "inte kan se någon anledning till att man ska ha sämre villkor bara för att man har valt ett yrke några inte förstår sig på" och "att det inte är finare att vara kontorsassistent framför att vara sexarbetare". (Ja det är autentiska citat, om än översatta). Det är ju gött att liberalerna äntligen hittat en yrkesgrupp de vill förbättra arbetsvillkor för! Kanske alla liberala p0litiker ska byta bana och försörja sig som "sexarbetare" då?

Jag kan bli smått tokig på den här ruttna människosynen, och det värsta är ju att de som har den saknar total förmåga att inse det själva.

Tack för ett bra inlägg.
Jag tycker det är en konstig samhällsutveckling där så många nu köper in hushållsnära tjänster. Det gör verkligen var och varannan i min medelklassumgängeskrets. Som barn så visste jag ingen alls som gjorde det. Samtidigt så är jag själv en utav de som köper. Varannan vecka så köper vi in städtjänster som drar av kök, badrum och alla golv ordentligt. I mitt fall så är min kropp rätt trasig efter mina graviditeter och jag klarar inte av att sköta hälften av hushållet utan att förvärra mina smärtor. Tjänsten avlastar både min kropp och samtidigt mitt samvete då mannen slipper göra 80% av allt. Men jag tycker det känns sjukt pinsamt. Jag skäms verkligen över att någon annan får städa min skit och att jag inte ens är kapabel att hålla rent efter mig själv. Är inte nöjd med vad för signaler det ger till mina barn heller.
Men det är ju en otroligt priviligerad situation jag/vi har som har råd både att jobba deltid och köpa in tjänster, dessutom skattesubventionerade. Hade jag haft samma skador och haft en annan livssituation, hur hade jag löst det då? Hur löser man det om man har graviditets/förlossningsskador (där det är löjligt jobbigt och svårt att få något som helst gehör av vården) och själv är städare? Klyftorna ökar verkligen mellan de liv som medelklass och arbetarklass lever.

Det viktigaste är att ta bort bidragen som dessa rika går på. Alltså RUT och ROT. De bidragspengarna skulle ju annars kunna gå till att höja lokalvårdarnas löner.

Jag har jobbat i restaurangbranschen i tio år och som i alla servicebranscher så ingår det att uppehålla en fasad. Man bör inte säga till en kund att man ogillar sitt jobb osv.

Sådana här problem uppstår när folk har för mycket pengar att de måste hitta på saker att göra sig av med pengarna på.
Hittar på argument för att rättfärdiga det hela och att alla mår bra av det.

Tänker på instagramkontot aningslösa influencers, rika människor som spenderar pengar på flygresor för att de har pengar och kan.

Jag håller med. Och det som skaver i mig är att den som har städhjälp har det för att själv kunna göra något ”viktigare”. Alla hem måste städas på något sätt, men det går ju inte att ha ett eget företag och bara städa i sitt eget hem och jag tror knappast att de som jobbar med hemstäd har städhjälp hemma hos sig. Lite rörigt resonemang, men det jag vill säga är väl att det är svårt att komma ifrån känslan av herrskap och tjänstefolk. Fast samtidigt drömmer jag om städhjälp för egen del, eftersom att ekvationen 4 barn, 2 arbetande föräldrar + alla vardagssysslor inte vill gå ihop. Har fortfarande inte bestämt om jag ska låta principer (städa min egen skit) gå före ”behov” (”vi hinner/orkar inte städa”). Och det är lite skrämmande hur jag, i takt med att hushållsnära tjänster har ökat, själv har flyttat fram gränserna för vad jag tycker är okej.

Den barnboken har inget med städhjälp att göra. Den handlar om en familj som städar tillsammans. Men det kanske du visste och bara använder just den bilden för att illustrera principen?

Njaa, jag vet inte. Så länge man betalar för sig och inte själv ser ner på de man anlitar ser jag inte problemet, bara för att det är kopplat till hemmet. Hade själv kunnat ha städfirma utan problem.
Men visst, det finns ju folk som är snäsiga mot taxichaufförer eller mot personalen på McDonalds när de fått lite innanför västen, och det är värsta sortens hyckleri. Om det går bra att bli skjutsad eller äta nånstans så borde man själv kunna jobba med det om man inte själv haft ett annat val. Om inte, så borde man inte ens betala andra för det tycker jag.

Jag håller väl med det du skriver till en viss del men hur är det bättre att bara ha köpt städhjälp „nån enstaka gång” än att ha det regelbundet? Det spelar ingen roll för den som städar och låter bara som en ursäkt.

Det där är för mig något som utvecklats eftersom vi har haft en tid då enbart överklassen kunde skaffa sig hjälp. Överklassen är i regel arslen mot dem unde den. Vi får inte glömma att för bara femtiotalet år sedan var der vanligt att alla hade hjälp mot betalning på något sätt. I staden som på landet. Min mormor hjälpte änklingen, som var bilmekaniker och klippte gräset hos grannarna mot betalning, med hushållet och hans lille son som blev som en lillebror för min mamma och som nu är min gudfar. När mormor kom hem på eftermiddagen eller helgen fick hon som själv var änka hjälp, mot betalning, av olika damer och herrar i närheten, med allt från fönsterputsning till gräsklippning och trädsågning. Det var ingen som såg ner på den andra utan alla kände igen sina svagheter och sina styrkor och levde lite till mans på att utföra uppgifterna. När vi var små fick min mamma hjälp av vissa tjejer i byn för att städa toan och putsa fönsterna bara för att hon inte orkade. Det här var tjejer som, helt ärligt, troligen gjorde det svart, men ingen skämdes och det var ett sätt att dryga ut kassan. De hade barn i samma ålder som vi syskon men kanske inte lika många som mamma och hade därmed lite mer kraft. Tror ni morsan betedde sig snorkigt eller inte umgicks med de här tjejerna? - de var ju hennes väninnor. Men sedan hände något när jag var några år gammal. Det blev fult att skaffa hjälp. Det blev fult att hjälpa andra mot en peng och fult att betala för att någon gör något man inte orkar, och helt plötsligt har vi ett samhälle där den ensamstående, eller den med fibromyalgi, eller där båda i hemmet är slutkörda pga småbarn eller ålderdom, ska arbeta, skotta uppfarten själv, klippa gräset, ha ett skinande hem, relativt väluppfostrade barn (som aldrig sett någon annan människa hemma än deras föräldrars närmaste vänner, som alla är av samma skrot och korn som föräldrarna), och ve den som inte är en tusenkonstnär (förutom då i vissa mansyrken, rörmokare, målare, snickare och elektriker såklart) och den som bara inte orkar. Samhället ändrades. Nu är det ju till och med fult på flera orter (och så reglerat...) att tycka att man är bra med barn, ändå är hemma med sina egna och vara dagmamma. Min mamma anställer ingen längre. Hon fick städhjälp i julklapp två år i rad för några år sedan och visste inte alla hur hon skulle bete sig. Med två trasiga knän stapplade hon sig igenom huset och förstädade allt. Och hon förstod ju hur dumt det var. Men hon lärde sig där någon gång 70-, 80-, 90-tal att det värsta en kvinna kunde göra, var att inte orka sköta varenda lilla hörn i sitt egna hem. Min farmor var överklass, hon hade inget problem med att fortsätta med städhjälpen. Och hon var snorkig, i en lite större ort, där man inte kände en faster till en kusin till den som städade och därmed kunde distansera sig från dem helt och hållet. Jag har försökt, jag har tagit städhjälp (kommersiell från firma) och har också skämts, trots en deprimerad och tyvärr stundtals helt oförmögen man och ett heltidsjobb och extrajobb på helgerna och gravid samt en begynnande burn out. Och jag vet inte hur jag ska bete mig mot dem för jag är inte van, var ska jag lägga ribban för att låta dem göra sitt jobb, som kan verka lite snorkigt och bli jobbigt familjär, de har ju ändå städat min toa... kan jag ge dricks? Verkar det som att jag köper dem? Kan jag påpeka när någon använder samma trasa till toaletten som till handfatet? Och bebisen måste vi sätta på dagis (tyvärr inga förutsättningar för mig som enda förvärvsarbetande i familjen att vara mammaledigt mer än 4-5 månader) för dagmammor finns det inte längre. Trots att hela mitt väsen säger att min barndom hos bra men praktiskt taget helt outbildad dagmamma i hemmamiljö var bättre än stora dagisgrupper.

Jag jobbar halvtid i en butik och servar andra människor. Alla våra kunder är helt okej, ingen skriker, ytterst få är otrevliga, de flesta är väldigt trevliga.

Jag har även städhjälp två gånger i månaden.
Inte för att jag ska göra något viktigare, oftast sitter jag i mitt pysselrum och försöker att inte vara ivägen.
De som städar är min bästa kompis och hennes anstälda. Min kompis somnär en självklar moderat, som sa upp sig från sitt jobb för att öppna egen firma och som tjänar mer än jag gör i timmen. Det gör de båda två faktiskt.

Jag ser verkligen inget fel i att anlita hjälp på något sätt, oavsett det är städ, barnvakt, bygga något eller vad som helst.
Ser det som vilket arbete som helst, en del städar, en del hjälper människor i affären, en del gör datorprogrammen i våra bilar, en del lagar maten vi äter när vi inte lagar mat hemma.

Det enda som är fel är när någon tycker att någon annan är mindre värd, gör mindre viktiga saker och såklart när folk är otrevliga odyl.

Varför är det sämre att städa hemma hos någon än på en skola eller på Yasuragi?

Som jag ser det ligger problemet hos personerna med dålig människosyn och inte i jobben/tjänsterna. Många lagar inte sina bilar, bakar inte eget bröd eller syr inte sina kläder men där tar vi hjälp utan att blinka. På 50-60talet när min farmor var ung förväntades hon syn barnens kläder själv och fick en utskällning av svärfar för att hon hade "köpbröd" och inte gjorde eget. Jag tycker det är löjligt att godkänna vissa tjänster men inte andra. Sen om det ska vara avdragsgillt är en helt annan fråga men nu diskuterar vi huruvida man kan/bör köpa hushållsnäratjänster.

Ni MÅSTE läsa barnboken "Hemma hos Harald Henriksson"! <3