Det här med att lära hundar hitta bomber är en lite svår jämförelse - det går just eftersom man maxar deras medfödda potential, och långt ifrån alla hundraser går att skola till vadsomhelst, just iom att de biologiska förutsättningarna gör det så mycket svårare att träna/träna bort vissa egenskaper och intressen (ex. afghanhundar reagerar mycket snabbare & kraftigare på visuell stimuli än på ljud pga hundratals år av selektiv avel på individer som jagar med ögonen). Hundjämförelsen är snarare ett argument för att bejaka medfödd potential exvis flickors moderlighet osv. vilket jag personligen inte ser något större fel i per se men som få önskar vore det enda alternativet för alla flickor. Lika lite som de flesta av på kompensatorisk pedagogik som självändamål.
Just där är det viktigt anser jag att syna den bestraffning som faktiskt sker och som jag har levt med en stor del av mitt liv när man som flicka/kvinna vägrar skriva under på den moderna kvinnorollen som verkar vara framtagen ur kompensatoriska ambitioner mer än något annat. En flicka som brottas är cool och stark och heja heja guu va tuff hon är! Men hon som vill sitta & sy i ett hörn måste räddas, uppmuntras att ta för sig mm.
Om vi nu måste motarbeta bråkiga pojkar, varför kan vi inte motarbeta bråk punkt?
Helst ser jag ett erkännande av de medfödda, väl belagda och välreplikerade könsskillnaderna mellan män och kvinnor som utgångspunkt för en individanpassad uppfostran som strävar efter att maximera. varje individs potential och undvika fallgroparna. Att erkänna ex högre driv till fysisk konkurrens blsnd pojkar är första steget att omvandla det till något konstruktivt.

Folk blandar oftast ihop kvinnlighet/manlighet med femininitet/maskulinitet. Alla kvinnor är kvinnliga, alla män är manliga. Det är något vi bara är på samma sätt som att alla människor är mänskliga. Femininitet och maskulinitet däremot är något vi GÖR. En aktiv handling vi måste vara medvetna om att vi gör. Det har inget med kön att göra eftersom män kan göra femininitet också och ibland till och med göra den bättre än kvinnor. Kvinnor kan också göra maskulinitet. Dragqueens är mer feminina än biologiska kvinnor och butchflator är mer maskulina än biologiska män. Femininitet och maskulinitet är således något vi kan välja eller välja bort. Alltså är det konstgjort. Antingen genom att vi medvetet spelar dessa roller själva för att vi vill eller att omgivningen tvingar oss att göra det.

Detta får mig osökt att tänka på transsexuella. Om vi levde i ett samhälle där kön och framförallt könsattribut var helt irrelevanta. Dvs där ingen brydde sig om du såg ut, betedde dig och levde "maskulint" eller "feminint", hade lika många människor ens tänkt tanken på att ta hormoner och operera sig? Eller är många transsexuella en produkt av vårt könsfixerade samhälle där man måste vara antingen eller med diverse tillhörande attribut? De flesta transsexuella väljer ju faktiskt att inte operera sina könsorgan. Alltså är det viktigaste inte att ändra sitt KÖN utan att ändra de könsattribut som är synliga för omgivningen så att man blir bemött som det kön man byter till. Hade ingen bemött oss utifrån kön utan bara utifrån oss som individer, hade lika många bytt sitt kön då?

Liz-behovet av att motarbeta bråkiga pojkar ör ju eftersom pojkar är överrepresenterade av att bråka! Flickor bråkar ju också men inte alls i samma grad, pojkar som bråkar är ju ”normalt” medan flickor som bråkar ses som extra bråkiga. Min 4åriga flicka vill inte längre gå till förskolan pga två bråkiga pojkar. Har svårt att se hur det motsatta skulle tas emot.

Liz: Jag vet inte exakt vad du menar med den moderna kvinnorollen, men min upplevelse är inte att jag har premierats för att jag har bråkat, protesterat, diskuterats och varit högljud. Jag har aldrig setts som tuff och blivit beundrad. Om jag får spekulera så tror jag inte att jag är snygg nog alternativt gör mig snygg nog (alltså med hjälp av smink och kläder ser till att jag är så attraktiv som möjligt utifrån normen). Jag kan tänka mig att en tjej/kvinna som jobbar med det och samtidigt är lagom bråkig och tar plats beundras. Mitt bråkande , framförallt om det handlar om mina eller andra kvinnors rättigheter (när jag var ett barn handlade det mycket om att inte flytta på sig när killarna skulle vara först och ta min eller andras plats), sågs bara som ett problem.

Jag vill inte säga att du inte har fått problem med ditt naturliga sätt att vara. Jag vill bara mena att mitt sätt att vara inte har varit okej heller. Så det känns i vanlig ordning som att mallen är snäv. Att som jag uppfattar det att du förelår, förutsätta att pojkar/män har högre driv och konkurrens får det att vända sig i magen på mig. Det skulle innebära att sådana flickor/kvinnor som mig skulle få det ändå svårare att vara sig själva.

Idag är jag fortfarande en person som blir arg och säger ifrån och ibland bråka för min och andras rätt men samtidigt ger det mig ganska mycket ångest och skam. Jag är övertygad om att det beror på att jag som barn fick lära mig att detta beteendet var fel eftersom jag var flicka. Alltså inte, "det är inte okej att slåss, man ska vara snäll" (jag är väldigt snäll!) utan "sådär får inte DU göra". Jag förstod ju att det var för att jag var flicka eftersom jag såg själv att pojkarna inte fick tillrättavisningar för BETYDLIGT värre beteenden. Jag fick alltså lära mig att det är inte okej att stå upp för sig själv (eller andra), samt att mina åsikter inte var lika betydelsefulla (eftersom jag blev tystad i högre utsträckning när jag ifrågasatta).

Alltid alltid alltid ett relevant och viktigt ämne att skriva om!

Klockrent Lady Dahmer som alltid

Älskar illustrationen! Är det du som har gjort den? Skulle vilja dela den så vill ange upphov rätt :-)