Min sambo säger att jag är fin, söt, rolig och smart. Men jag tror aldrig han har sagt att jag är sexig. Skillnaden mot alla tidigare män jag råkat ut för är att jag känner att han menar min person och inte min kropp och då känns komplimangerna mycket mer på riktigt och mer värda. Det finaste han nånsin har sagt till mig är att jag är som livet självt. Då grät jag en skvätt.

Vet precis vad du menar! Också sagt till min man att sluta ge mig ytliga komplimanger om min kropp, för jag kände mig som ett köttstycke. Ungefär som du beskriver det som, typ att det är kuken som pratar.. Nej tack.
Tar hellre emot komplimanger om att jag är rolig, mysig, snäll, ärlig osv än att jag är "snygg/het/sexig" osv. Ej intresserad av att höra det.

Håller helt med. Ogillar att få komplimanger om utseende, de gör mig illa till mods. Bästa för hjärnan är när maken säger att jag är intelligent, bästa för hjärtat att jag är en bra förälder till våra barn.

Vill väl mest känna mig sedd och lyssnad på.. Att han kanske lägger märke till och uppskattar om jag gjort något extra. (och då menar jag inte utseendemässigt) Samt kanske tar upp och frågar om jag tex haft nåt problem på jobbet och frågar hur det går med det osv..
Svårt det är för en vill ju gärna bli bekräftad för sitt utseende men tycker att jag bryr mig mindre om det för varje år som går

Din man kanske är sinnlig, har känslor som är kopplade till sinnesintryck och agerar på det han känner. Det är bara fint och positivt att han berättar för dig att han tycker att du är sexig. Resten får du bekräftelse på varje dag genom hans handlingar, han lever med dig, delar sitt hem och sitt liv med dig, väljer dig varje dag faktiskt och vilken tydligare uppskattning kan man få? Ej i ord, men handling är mer värt än ord.

min kille brukar säga till mig (både på glada och pedagogiska dagar och på de sura gå-till-ditt-rum-dagarna) att jag är en bra mamma och det värmer mitt hjärta. nu har han inte sagt det på ett tag, säkerligen inte för att han tycker jag blivit dålig men jag märker på mig själv att jag saknar höra det, speciellt när jag har varit en "dum" mamma känns det skönt med en som backar mig och tycker jag gör ett bra jobb.

Jag vill att han ska bli attraherad och kåt av mig, så jag uppskattar även den typen av komplimanger.

Jag tycker om att få höra att min man tycker jag är snygg. Skulle vara obekvämt om han jämt och ständigt skulle ge komplimanger om utseende dock, men gärna någon gång ibland. Annars ger vi mer ofta bekräftande kommentarer som typ "tack för att du diskade ikväll", vilket jag uppskattar att vi fortsätter göra då jag tänker det är lätt att bara ta för givet allt jobb man gör hemma för varandra annars.

Min kille säger att jag är världens bästa, snyggaste, smartaste, sexigaste och roligaste. Jag VET att han uppskattar mig främst för den jag är som person, men jag älskar att han tänder så mycket på mig att han knappt kan sitta brevid mig utan att tafsa och vilja ha mer... för det är helt ömsesidigt🔥
Och nej, det får mig inte att känna mig som ett köttstycke. Att han tänder som fan mig o min kropp och jag på hans är ju liksom en del i vår relation och EN av många anledningar till att vi har det så sjukt bra tillsammans!;)

Min f d make var duktig på att tala om för mig att jag var snygg. Sexig. Söt. Vacker. Att han blev kåt på mig.

Han var även duktig på att tala om för mig hur korkad jag är. Hur dålig humor jag har (eller rättare sagt, att jag inte HAR någon humor). Ofta kom dessa kommentarer i kombination med någon av de översta grejerna jag skrev.
Typ ”älskling, du är verkligen SÅ korkad, och totalt humorbefriad. Det är tur att du är så söt”.

Behöver jag säga att jag aldrig nånsin mer vill höra, eller ens klarar att ta emot, en enda ”komplimang” om mitt utseende...?

Men.....ger du din man (Oskar) komplimanger om att han ar snygg/manlig/sexig osv nangang? For du tycker val att han ar det? Eller? Ni maste ju ha varit dragna till varandra den dagen ni träffades pa nat satt, man ser ju det ytliga först.
Jag tycker det ar helt OK att ge varandra uppskattning i olika former när man ar tillsammans. Jag ar inte intresserad av nan random snubbes åsikt om mig men har inget emot att min partner uppskattar mig pa olika satt och jag ger uppskattning tillbaka. Det handlar fortsås inte endast om komplimanger om utseende utan annat också.

Att jag är älskad, utan speciell orsak. Bara att han tycker om mig och vill vara med mig - finns ingen orsak att stapla upp punkter om varför, ffa inte utseendemässiga punkter. Utseendet förändras....
Att jag gör honom glad. Att jag är en bra mamma till hans barn. Att han uppskattar det jag gör för oss alla i vår vardag. Jag ser hellre att han spontant kramas och tar på mig (behöver ej vara sexuellt men också sexuellt) än resencerar mitt utseende i ord.

Min sambo säger ofta att jag är snygg på olika sätt. Oftast bryr jag mig inte, eller känner mig obekväm. Mest för att jag själv inte bryr mig.

Det jag blivit gladast för är då jag nyligen lämnade in en stor ansökan som jag lagt extremt mycket tid på, och han berättade hur stolt han var över mig och hur hårt jag jobbat.

Dock ger jag sambon mycket komplimanger för hans utseende, eftersom jag vet att det är något han blir glad av. Gissar att det kanske ger intrycket att jag vill ha samma tillbaka.

Tror det mest handlar om att förstå vad den andra värderar/blir glad över och försöka ge komplimanger om sånt.

Mitt ex ville inte ge kommentarer om utseende (med motiveringen: du vet redan att du är snygg). Han kände sig nog lite ädel och feministiskt medveten som istället bara gav komplimanger om att jag var smart och rolig. Min nuvarande säger att jag är smart och rolig, men också att jag är dösexig och snygg. Det känns jättebra att höra det, jag vill ju att han ska tända på mig. Jag tycker ju att han är den sexigaste på jorden med (och så klart snäll, klok, godhjärtad etc.).

Jag tycker om att höra att jag är en bra mamma och att han uppskattar det jag gör hemma. Att vi inte tar varandra för givet. Tycker också om att höra att jag är stark och att han gillar när jag är mysig. Mest tycker jag om att höra att jag är rolig!

Har inte en man som ger komplimanger om min kropp eller mitt utseende (och saknar det verkligen inte heller efter som den typen av komplimanger i längden får mig att må dåligt). Blir väl glad tex när han spontant säger något uppskattande om något jag gjort (håller på med hantverk), säger att jag är en bra förälder eller lägger märke till och uppskattar när jag ansträngt mig lite extra med något, tex städning. Men mycket mycket bättre än komplimanger är när han visar på andra sätt att han uppskattar saker hos mig - tex som igår när han bad mig om råd om en svår situation på jobbet, och då visar att jag är en person vars omdöme han litar på.

Jag blir glad när min man säger att jag är en bra mamma, annars vete sjutton om jag tycker det är så viktigt med komplimanger. Har inte heller något behov av att höra från honom att jag är fin, sexig eller vacker (det antar jag helt fräckt att han tycker ändå eftersom vi är gifta och har det bra ihop :-) ). Däremot uppskattar jag små gester som att han ofta har en kopp kaffe klar när jag kommer hem från jobbet, att han lägger upp mina innetofflor på elementet så de ska bli varma, eller att han gärna vill umgås, gå ut och äta eller göra saker ihop. Tänker att det är viktigare att VISA omsorg och kärlek, snarare än att säga det.

Jag tycker om alla sorters komplimanger min sambo ger mig. Han är väldigt generös med dem och de handlar om allt från personlighet och prestationer till utseende. Jag lägger mycket tid och ansträngning på mitt utseende och jag tycker om att han ser det och berättar att han är attraherad av mig. Precis som jag gärna berättar för honom hur sexig jag tycker han är när han kommer ut från badrummet nyduschad och nyrakad liksom.

Jag har inget emot att få utseendekommentarer, så länge de inte är de enda man får och de sägs på ett bra sätt. Tex om jag har klätt upp mig extra får han gärna säga att jag ser bra ut, fast då handlar det ju ändå mer om att jag gillar att få uppskattning för min prestation, alltså att jag satt ihop en bra outfit och sminkat mig bra. Visst kan jag känna att det är ganska torftigt att någon bara säger att jag är snygg typ, men (om det inte är nån creepy random snubbe typ) ofta tänker jag att det undermedvetet är så mycket som gör att någon gillar ens utseende, iallafall för mig är det så, så jag gissar att det är liknande för andra. Tex rörelsemönster tycker jag är en stor del av hur vacker någon är, och om det är någon man känner och gillar så gör ju det att man automatiskt tycker de ser bättre ut. Och hur man valt att klä sig osv säger ju något om en också. Så iallafall när det är någon som inte är en främling så tänker jag att deras komplimang om utseende antagligen beror på en mängd faktorer de gillar hos mig, men i det här samhället (och särskilt när det gäller kvinnor) verkar det ligga närmast till hands att ge komplimanger om utseendet, så det är på de sättet de visar sin uppskattning.
Men generellt så är ju de komplimanger jag uppskattar mest såklart angående personlighet / prestationer, tex att jag är rolig, smart, duktig, snäll, eller att jag har gjort något bra. I och med att det är så lätt att bara slänga ur sig "vad fin du är" känns det också lite högtidligare på nåt sätt när någon har satt ord på en lite "djupare" sak de uppskattar hos mig. Också när folk säger vad jag betyder för dem tycker jag är fint, tex "du är min favoritperson", "jag älskar dig", "du är mitt allt", "du är min bästa kompis", "jag är glad att jag har dig"

Vill ha samma som jag ger honom :). Undivided attention, uppmuntran i jobb och fritidsintressen, projektledare, inredare, kock, osv osv. Han ger samma tillbaka men inte i samma omfattning. Även om han inte förväntar sig medalj över vardagliga grejer så upplevs 70/30 som 50/50 av mig och DET är det största j***a problemet. Har funderat över 50/50-listor för att synliggöra men känns verkligen som ett halvkul förhållande. Behöver inte en recension av mitt utseende, det vet jag i teorin. Blir glad i stunden men tycker att det automatiskt också skapar tankar jag INTE vill ha. Jaha, om jag var fin i det här så kanske jag var ful i det andra igår? Och fin vill man ju vara, någonstans. Jag blir medveten om mitt utseende på ett sätt jag inte vill. Har inte bett honom sluta, förmodligen för att jag fortfarande tycker att komplimangerna har ett värde någonstans. Alla samtal+gester som kvinnor ger sin partner GRATIS är värt MEST. Ett skämt att man ska få en jävla komplimang tillbaka egentligen. Vad är det ens för trade?

Jag har inget emot att få höra att jag är snygg. Däremot så har jag problem med att få höra att jag är duktig. Duktig, vad säger det liksom. Känns så ytligt och något man bara säger. Duktiga flicka liksom. Kanske därför jag ogillar det så mycket. Jag har även sagt till mina kollegor på jobbet att jag inte vill höra att jag är duktig. Säg gärna samma sak med andra ord känner jag.

Det här är tudelat. Dels så inser jag att kommentarer om ens utseende är något man gärna vill ha av inlärt syfte. Skulle jag höra hela tiden att jag ör sexig så skulle jag nog undra. Jag är fet och enligt gemene mn så är jag verkligen inte sexig. Så för mig känns det lite som en lögn om jag får höra det.

Jag föredrar helt klart att få höra att någon är glad att se mig av anledningar som jag kan köpa. Det handlar då om något som har att göra med vem jag är och inte hur jag ser ut.

Sen är det klart att jag går igång på att höra att min sambo tänder på mig men det känns som något som inte riktigt hänger ihop. Jag är trygg, vi älskar varann och har varit tillsammans bra länge nu och vi vet vart vi har varandra. Det är sexigare än allt han kan säga att han tycker om mig.

Generellt är inte kommentarer om mitt utseende det viktiga. Jag föredrar att få veta att någon tycker om mig för den jag är hellre än mitt utseende. Det känns mer genuint och riktig. Kanske för att jag vet att jag är tjock och att många inte tycker det är fint. Då känns det som att folk ljuger.

Vill definitivt att min mans kuk ska stå :D Och han får faktiskt gärna ge komplimanger men jag tycker bäst om när han pratar om hur smart jag är och hur mycket bättre jag är än han :) :P

På det fysiska planet får jag höra att jag är vacker och fin, feminin och attraktiv. Vilket inte är fy skam efter några år. Mentalt får jag höra att jag är smart, rolig med humor och att vi är varandras bästa vänner. Förringar man den fysiska attraktionen blir det jättetrist men självklart är det också viktigt att ens personlighet är uppskattad och älskad. Och vice versa, som det alltid är.

Min man ger aldrig någon komplimanger egentligen.
Säger knappt att han älskar mig heller.
Det var tufft i början, tills jag lärde mig vad som är viktigt.
När han hämtar vatten, för att jag säger att jag är törstig, när han åker och handlar för att jag är sugen på något gott, när han tittar på mig och blir glad, när han ber mig prata om vissa saker med vårt barn eftersom jag är klart bättre på vissa saker.
När det är så där himla självklart att vi helt enkelt är ett team, hjälper varandra, tycker att den andra och vi själva är himla bra.
När vi helt enkelt älskar varandra, då behövs inga såna ord för min del.

Höra att jag är snygg/sexig av min sambo =helt okej höra det på krogen, av nån okänd man= inte okej!

Jag personligen gillar att få komplimanger om mitt utseende och min personlighet. Det ska vara en balans. Jag tycker komplimanger är viktigt. Jag vill höra ibland att jag är fin, sexig, snygg och jag märker när jag sällan får kommentarer om mitt utseende från min sambo så blir jag väldigt osäker i mig själv fast att jag inte vill bli det. Men måste jag välja mellan att få höra att jag är en bra människa, omtänksam, smart osv så föredrar jag det framför kommentarer om mitt utseende.

Tycker inte om när min man säger att jag är snygg eller sexig när jag inte känner mig det(vilket är oftast). Genom att kommentera det, för att göra mig glad, visar han att det är viktigt att vara snygg och sexig i ett förhållande och jag känner att jag inte kan leva upp till det och är en besvikelse för honom. Jag blir som gladast när han säger till vår bebis ”mamma kommer” med glad röst när jag tex kommer in i samma rum. Då känns det som han blir glad av att jag är där och att han tycker att vår son också blir glad av det.

Hej!
Har du läst boken Våldtäkt av Mithu Sanyal? Undrar över din syn på det.
Hälsningar Jenny

Jag tycker det är svinjobbigt med utseendekommentarer. Det känns som att jag blir granskad och bedömd utifrån hur jag ser ut, inte för hur jag är som person, och jag tycker det är jättejobbigt. Alltså, 90% av tiden gillar jag min kropp (stora framsteg sedan några år tillbaka!) men jag vill inte höra andras bedömningar av mitt utseende (även om det är 100% positiva kommentarer typ att jag är fin/klär mig fint/är snygg/vacker etc etc). När andra börjar kommentera hur jag ser ut börjar jag nämligen tänka på det annu mer själv, och det leder alltid till att jag blir överkritisk. JJag tycker verkligen det är jättejobbigt, för det känns som att personen bara ser mitt kroppsliga "fängelse" och inte MIG. Jag vill bara få leva och vara, inte behöva tänka på hur jag ser ut, det gör jag tillräckligt ändå UTAN att folk måste säga att de också bedömer mig. Brukar tänka på Christina Yang i Greys Anatomy "I'm not beautiful, I'm brilliant! If you want to appease me, compliment my brain!" och brukar även försöka säga något liknande (om jag vågar) när folk komplimenterar mitt utseende. Jag blir verkligen så himla mycket gladare för komplimanger om min personlighet, utseendekommentarer betyder inte så mycket, det sänker mig bara även om de är (menat) snälla.

Tack för ditt väldigt intressanta inlägg Natashja!
Jag hatar komplimanger från män. De spelar ofta på mitt utseende eller att jag är ”inte är som andra kvinnor”, senaste komplimangen som ej var från min partner var att jag är en ”tomboy”, detta gjorde mig tydligen intressant.
Jag ber ofta min partner att sluta kommentera mitt utseende, det betyder ingenting. Att jag ser snygg/vacker/sexig ut säger inget om mitt mänskliga värde, längre. Självklart var det något jag baserade hela min person på när jag var yngre, men idag vill jag hellre höra att jag är intelligent eller jobbar på bra med diverse grejer. Eller ett tack för det jag gör räcker fint. Resten visar denna man väldigt vackert med handlingar, han vet vad jag behöver innnan jag själv märker av det, sköter det mesta utan ett ord när jag är trött, och återkommer till grejer han vet att jag tycker är viktiga. Det är en mycket finare komplimang än om hur min kropp eller mitt ansikte och dess innehåll är placerat eller ser ut.

Har bett om att slippa få utseendekommentarer. Försöker att tränga bort all den hjärntvätt man varit med om kring utseende och fokusera på andra roligare saker än vad andra kan tycka om hur jag ser ut. Då är det skönt att slippa höra det hemma också <3