O' ja, sådant kan jag tänka på och bli livrädd!!! Hur ska man tänka där egentligen? Kan man "lämpa över " tre barn till en familj som redan har fullt upp??? Och orkar mina föräldrar, som jag ur ett perspektiv skulle vilja att barnen hamnar hos, med att börja om men en grupp barn? Nä, sådan ångest att tänka på sådant där!!

Vi hade bestämt vem som skulle ta hand om barnen om vi båda dog. Men inte en gång paratare vi om vad som skulle hända om EN av oss dog. Och det var precis vad som hände. Min sambo dog helt utan förvarning och här sitter jag själv med barnen...

Superbra att prata om det, och att vara gifta! Blev rent ut sagt ett helvete för mig bara för vi inte var gifta.

H.
Får mn fråga på vilket sätt det blev ett helvete? Jag och min sambo är inte gifta och känner att det inte är något vi vill. Vi har barn och vi vill köpa hus, enda anledningen till att vi kanske gifter oss ändå. Bara för att det är bra på papper. Så därför är jag nyfiken på vilka konsekvenser det kan bli om man inte är gift och en av oss dör.

Har full förståelse för om du kanske inte vill svara på frågan.

H. Beklagar det som hände.
Vill du berätta på vilket sätt det blev svårt för att ni inte var gifta?

Det är en av mina största rädslor.
Vår son har diabetes typ 1. Och ingen kan ens vara barnvakt åt honom i dagsläget (pga noll intresse från släkt). Vi är inte nära släkten och har inga nära vänner. Så finns ingen. Har tecknat livsförsäkringar på oss iaf om en av oss skulle gå bort. Men det får bara inte hända att båda vi skulle gå bort.

Sjukt. Exakt vad som slog mig i veckan för första gången... fick panik, finns ingen i min omgivning jag vill ska ta barnen.

Har inga barn men tänker så om mina katter. Behöver skriva testamente för dom med.

Jag var gravid när min sambo dog. Eftersom han inte kunde skriva under papper på att han var pappa till barnet hamnade ”faderskapet” i tingsrätten (tror jag det var). DNA-provet sa att sannolikheten att min sambo var far till barnet översteg 99.999 %. Ändå räckte inte det utan jag var tvungen att skriva ett intyg på att jag inte legat med nån annan... jag blev helt knäckt av det.

Barnen ärvde hälften av allt vi hade hus, pengar (vi hade gemensamma konton) mm. Var inga större summor men det hade ju varit hundra gånger bättre för oss alla om jag fått allt och kunnat lägga pengarna i nytt boende osv.

När jag skulle sälja huset var barnen tvungna att ha en god man utsedd som skulle godkänna allt + att allt även skulle godkännas av överförmyndaren i kommunen. Allt ordnade sig i slutändan men det var en enorm stress att sätta sig in i allt det här samtidigt som hjärnan var helt avstängd.

Att vara gravid, i sorg och hålla på med allt det här var bara för mycket. Hade vi varit gifta hade mycket av allt det praktiska varit mycket lättare vilket hade inneburit mindre stress och jag hade troligtvis fått mer tid till min egen sorg. Just stressen har verkligen satt sina spår...

(Eftersom att mitt svar hamnade i modd på BB så postar jag här också.)

Jag lade inte ord i din mun. Jag förklarade vad det anspelar på vare sig det var din avsikt eller inte.

Jag har inte missuppfattat. Jag förstod vad du menade. Så det fanns inget att ta till mig av efter både din och anonyms onödiga förklaring.

Vad du inte förstår eller tar till dig av är hur det uppfattas av andra vare sig det var din avsikt eller inte.

Så att du vill få det till att jag vill ge dig en känga istället för att få dig att höra hur ditt skämt lät säger allt om hur du vill se på mig.

Och det var just det, jag ”visste” att du inte skulle göra det och därför som jag inte trodde det var du utan en fejk.

Som sagt. Jag var varken först eller ensam om att uppfatta hur det lät.

Och om vi nu ändå ska ta upp vad som är under all kritik är att du uppträdde som en röv mot mig helt utan orsak och inte har en tanke på att be om ursäkt. Snarare tvärtom. Du forsätter att elda upp dig.

Jag är inte ohederlig. Den kännedomen om mig får du nog titta på dig själv om. Lex känna andra som man känner sig själv.

Jag varken är eller har någon lust att vara ”ute” efter dig. Tillhör inte min personlighet.

Vad jag har slutat att göra är att hålla tillbak VAR och på vilken plattform samt vilket språk min kritik kommer framföras vilket jag gjorde tidigare av någon form av tydligen oönskad omtanke om dig.

Men som sagt. Slut med det.

And that’s all on you.

Du får helt enklet inte längre någon särbehandling utan exakt samma som alla andra nu för tiden. Det är allt.

Säger du dumheter och använder en aggressiv ton kommer jag påpeka det utan att jag kommer reflektera över hur det kommer påverka dig och din vardag.

Du var ett undantag förut. Det enda jag hade för jag visste vilket ”hat” du får utså.

Men när du inte har en civilverad ton mot mig framförallt när du är på bortaplan, berätta då för mig varför du ska undslippa min kritik mot dig?

Jaja, förmodligen slösade jag nu fyra minuter av mitt liv, but so be it. 😊

Har cancer och detta ger mig enorm ångest...släkten långt borta o utspridd, inga nära vänner vi umgås med familjevis, om jag skulle dö...min man skulle ju bli själv, han är en superpappa, men tufft att va själv med allt, och tänk om de då skulle hända honom något...fy fasen...

Jag tycker att det är klokt att tänka framåt, vi har äktenskapsförord och testamente. Och om ni har barn - gift er snarast så att ni ärver varandra om något händer!

Är man bara sambos är det viktigt med testamente. Inte så vanligt att båda föräldrarna för samtidigt. Men det kan hända så att ha en plan för de omyndiga barnen är super. Se på H ovan. Fy sjutton. Inte nog med sorgen ,slla myndigheter och krångel efter.

Hej Natasha, du är så klok <3 Jag vill komma i kontakt med dig. Hur gör jag det?

Tacksam för svar,
Marie

Off topic, men vill bara säga att du är min stora idol och min mesta förebild. Jag är så tacksam för att du orkar kämpa och debattera för de viktiga frågor som du belyser, det ska man inte ta för givet. Tack!

Heja heja Hmm här ovan. Läs anonym. Jag kan försäkra dig att LD inte ändrat på något vad gäller bemötande av kritik eller vad som upplevs som påhopp eller trams. Att du nu ska "sätta hårt mot hårt" för att du nu upplever dig själv vara illa bemött är så ynkligt och visar vilken liten pajas du är. Väx opp.

Jag har framförallt pratat med mitt äldsta barn om det (det kom upp under julkalendern i år då Lussan och hennes bror skildes åt bör deras föräldrar dog. Jag försäkrade att de (syskonen) inte skulle skiljas åt och att min bror med familj skulle ta hand om dem. Vi umgås massor och är nära båda barnen. Kanske borde ta det med brorsan också!

Snälla du. Det var ju precis det jag gjorde. Påtalade att det lät illa och varför...

Det här skrev jag....

”Konstig skämt i så fall för det anspelar på allt som tex, kastar som en tjej, låter som en liten flicka, gnäller som en brud, ja allt som killar får slängt på sig som en förolämpning.

Att det värsta en kille kan vara är att vara en tjej.

Så jag skrattar inte. Tyckte det var sorligt patriarkalt.”

Så bull att jag skrev vad du menade. Jag skrev om vilka typer av skämt det liknar.

Men instämmer. Pallar inte. Den som har bestämt sig och är ohederlig är du. Inte jag.

Flera. Det var en. Och jag förklarade lika tålmodigt hur att man vet att ett skämt är ett skämt men fortfarande ett dåligt sådant oavsett avsikt och fick sedan ett spydigt ”tada” tillbak.... ”konstigt” nog tappade jag då lusten att fortsätta att försöka nå fram med min poäng. Eller inte så konstigt kanske?

Men vad snackar du om. Jag har ALDRIG sagt att det inte var vad du MENADE. Jag berättade om och om igen hur det LÅTER för andra. Vad du reproducera. VARE SIG DET VAR DIN AVSIKT ELLER INTE.

Och det var inte BARA JAG på EGEN HAND som fått något för mig. Vi var fler och jag var inte ens först.

Ditt skämt helt utan att du menade det eller inte vilket jag aldrig gick in på, såg illa it. Så pass illa att jag trodde det var en fejk och inte du som missat att det uppenbart såg så illa ut.

Jag upprepar. Jag HAR ALDRIG SAGT VAD DU MENADE. Jag berättade hur illa det såg ut.

Tyvärr så gäller inte testamente när det gäller vem som ska få ta hand om barnen om båda föräldrarna dör. Socialen startar en utredning och visst kollar de upp dom som du har valt men de kan anse att eftersom de redan har 3 barn så blir dom inte godkända och så planerar de barnen i olika familjehem.

Har vän som jobbar inom det och jag har fått höra riktiga skräckhistorier så jag själv har blivit livrädd för vad som skulle hända mina barn om vi dog.

Man kan skriva papper absolut men det är inte mycket värt egentligen. Dom kollar upp den familjen som vem som helst och uppfyller dom inte kraven, tex att dom ska ha egna rum, så blir dom inte godkända. Har de inte egen inkomst eller kronofogden så blir de oftast inte godkända heller.

Sjukt nog är det också en ekonomisk fråga. Har kommunen ett avtal med ett bolag som förmedlar familjehem till bra pris så går de ofta på det också. Det händer också väldigt ofta att de placerar om barn som bott länge hos en familj bara för att de fått ett bättre pris någon annanstans.