Jag ser din poäng och har tänkt i liknande banor. Det blir jävligt fel och känns otroligt smutsigt. Samtidigt går det inte att undgå att den nya underklassen i Sverige främst utgörs av invandrare och att en stor grupp av dessa har svårare förutsättningar att ta sig ut på arbetsmarknaden. Inte på grund av att de är invandrare, även om den typen av diskriminering tyvärr förekommer men den gruppen jag talar om, på grund av att de i vårat samhälle har en låg utbildningserfarenhet eller kanske ingen alls och främst saknar de språk-kunskaper som generellt efterfrågas. Det här i kombination med att Sverige ställer högre och högre utbildningskrav, även i tjänster där det inte är relevant gör att det blir ÄNNU svårare för dessa människor att få jobb. Det här är inte spekulationer från ingenstans som jag säger på något sätt för att rättfärdiga rasistiska strukturer, utan av erfarenhet av att arbeta med kvinnor som ska ta sig ut i arbetslivet och vilka motgångar de möter. Alla har inte möjligheten att helt skola om sig när de är i vuxen ålder.

Hur tänker du då, att det bara skulle jobba svenskar där och inga invandrare? Verkar som att de invandrare som behärskar språket och därmed inte besvära betalande gäster får de "finare" tjänsterna som hovmästare eller hur man nu ser det. Nu är ju du inte ute i arbetslivet så mycket längre, men jag själv arbetar på Karolinska, och där är människor av alla möjliga ursprung aktiva som sjuksköterskor och läkare. Vet inte om det inte anses fint nog men så är det. Städarna är förstås bara invandrare, men! Tex fick thailändskorna sparken när det blev ny chef och då anställdes bara turkar....

Förmodligen har ingen brun eller svart passat när de sökt folk till dessa ställen, de går förhoppningsvis på personlighet istället för hudfärg. Språket anser jag vara nummer ett i en sån situation, hur du ser ut är mindre viktigt, men en ren svenska är a och o. Många somalier i vården har nästintill vuxit upp i Sverige och de pratar rent som vem helst.

Förstår precis vad du menar. Det skaver i mig också när det blir uppenbart och jag känner mig ”vit och bortskämd”. Värsta uppkevelsen hade jag på ett förstaklass hotelll i europeisk huvudstad. Där arbetade de svarta hotellstäderskorna i rosa korta klänningar med vitt förkläde och de vita receptionisterna i dräkt... Men visst finns det även här - speciellt om man gläntar på dörrarna.

Den andra sidan av mig tänker att det är ett jobb. Det kan leda till ett annat jobb o s v. Och är andra (ofta vita...) mer utbildade kanske det inte är rasistiskt? Men jag vet inte hur jag ska förhålla mig. Bättre ett jobb än inget jobb. Även om jag önskar mig att man lättare får passa in i vårt samhälle oavsett.

Det här känns så kluvet. Reagerar likadant men samtidigt så kan ju språket vara en anledning och det är väl bra med anställning? Usch, jobbigt. Vad gör man? Och fy vad man skäms när man ser dom i ögonen tycker jag.

Jag misstänker, som andra, att språket är den springande punkten. Det fungerar inte att arbeta i receptionen om man inte behärskar svenska och engelska perfekt.

Jag har också tänkt på detta ibland när jag har varit på olika hotell i Sverige. I receptionen står det alltid någon vit, välklädd person medan de som städar eller hämtar disken ofta är "icke vita". Jag vet inte alls vad det beror på exakt, men som "J" nämner så upplever jag också att vi har sjukt höga utbildningskrav för minsta lilla grej. Du ska plugga så jävla länge för prick allting (för tydligen kan man inte lära folk rent praktiskt hur det funkar....) och har man inte redan en utbildning att stå på från grunden blir det svårt. Sen tycker jag väl att den svenska skolan inte är så jättebra. Den är så jävla trång och fyrkantig. Är du inte självgående från start eller har svårt för något så är det i princip kört. Då blir det ett jäkla sjå med att försöka få hjälp eller plugga upp ämnen osv. Om det nu är utbildningsnivån det beror på, kan lika gärna vara ren diskriminering. Jag vet inte. Men har också sett detta!

Jag tycker ditt tänk är taskigt. Du ser ner på vissa yrken som du inte tycker är fina. Jag har ett sånt jobb och jag skäms inte.
Tex städare behövs annars skulle inte sjukhus fungera.

@LD Jag har träffat många människor i olika befattningar med mörk hudton som har perfekt svenska och engelska i tal och skrift. De har också fått arbeten pga sina kunskaper, utbildning och meriter. Så jag är säker på att både språk och utbildning är en mycket viktig faktor.

Det känns som att det finns två typer av (andra generationens) invandrare. De som pluggat och jobbat sig från "slummen" och således har hög utbildning, välbetalda jobb och fina titlar (tänker spontant typ ingenjörer, läkare etc) och så den andra gruppen; de som skiter i skolan (eller egentligen aldrig får en rättvis chans) och som mer eller mindre tvingas in i svartjobb, kriminalitet eller bidragsberoende.
Tror absolut (tyvärr) att hudfärg spelar roll då det ska väljas personal där det räcker med gymnasiekompetens (typ servitör, receptionist(?), croupier ) nog kommer de flesta in på arbetsmarknaden förr eller senare men såklart spelar hudfärg in, och även hur man pratar svenska. Skulle inte själv anställa någon som pratar ghettosvenska (för att det låter outbildat och ja helt enkelt lite grovt och fördomsfullt nog tänker jag direkt "hmm kriminell?")

Jag vet inte riktigt vad som menas med "ghettosvenska" men tänker tvärtom. När man väl pratat med ungdomar från missgynnade områden minskar både rädslan och fördomarna kraftigt. Så låt dem få delta på samma villkor som andra även.

På många större arbetsplatser inom service är detta verkligen ett mönster!
Unga vita tjejer fram i reception och servis, äldre mörkhyade män längst bak i kök och disk. Så ser prioriteringsskalan ut (sedan är det väl inte alltid bäst att jobba i rampljuset, men det är en annan sak). Och detta ser jag både som kund och ströjobbare.
Det avgör liksom vart man antas söka sig till och var man blir placerad.
Självklart kan språket vara en faktor, men inte behöver man perfekt svenska alltid :)
Dessutom, har ni inte märkt hur många icke svensktalande baristor det jobbar på alla hippa caféer (iallafall i Stockholm)? Inga problem där tydligen!

Jag gissar yasuragi har fler bruna människor anställda än många andra företag...

Jag var drör ett par veckor innan du. Nät vi checkad in var det en mörk