MENY
Det skulle vara jättekul med ett blogginlägg om just det! Alltså vad är bra och näringsrik mat. Vad är dina bästa recepttips på snabbt, nyttigt och lättlagat? För just dom där konstiga och veganska och superhälsomsamma med ingredienser jag aldrig hört om orkar jag inte ta tag i..
Mat och kost är ett så himla intressant ämne som tyvärr kidnappats av bantare och bantning. Så fort en diskussion om mat sker handlar det om bantning eller "sken-bantning". Ett laddat ämne som eg. Borde vara helt naturligt. Min filosofi handlar om att lägga till det nyttiga istället för att ta bort det onyttiga. Så jävla många gånger jag dietat genom att ta bort all onyttig mat och sååå trist livet har vart då. Nu tänker jag tvärt om. Jag försöker lägga till att äta minst 500gram grönsaker om dagen och snålar inte med fettet längre. Smör, olja, avocado mmmmmm. Men sen tänker jag också att allt det nyttiga jag ätit inte försvinner för att jag fikar bulle eller kaka den dagen. Och för mig är det livskvalité.
Vi har kört Linas matkasse varannan vecka hela året, för att barnen åtminstone halva tiden ska få i sig ”riktig mat”, men nu orkar jag inte med. Har ställt in årets resterande kassar. Jag gör absolut ingenting annat innan barnen lägger sig än står vid spisen med hjärtklappning över hur jag ska hinna, de gråter och sliter i mig och skriker att de är så hungriga, medan jag försöker mäta upp tjugo olika ingredienser och inte bränna vid någonting. Min utmattning blir värre och värre och nej, JAG ORKAR INTE MER. Matlagning är så ångestfyllt för mig (främst på grund av stressen, men också en massa annat, som antagligen har med tio år av ätstörningar att göra). Och barnen petar ändå bara i maten. Hittar något de inte gillar (oftast lök, men skippar jag löken är det något annat som inte faller dem i smaken) och vill inte äta.
Allt som har med mat att göra är så förknippat med skam och skuld för mig. Vill ge mina barn de allra bästa förutsättningarna men jag misslyckas ständigt.
Men låt ungarna peta! Det gör alla barn. Det är en process att lära sig äta varierat. :-) Strunta i det. Det går ingen nöd på dem, och som du säger - de hittar alltid nåt att ogilla.
Älskar att läsa om barnfamiljers mat. Här äter vi mjölkproteinfritt och äggfritt och sojafritt och bönfritt pga dotters reflux så inspirationen är inte alltid på topp. Har inte dåligt samvete över att vi äter korv nån dag i veckan eller att kosten inte blir så varierad eller vegetarisk som jag skulle önska. Tycker mer om tips och inspiration än pekpinnar och dömande. Alla har sin egen verklighet och vardag. Jag lagar nästan bara mat som går fort eller sköter sig själv i ugnen.
Tycker förskola och skola har ett stort ansvar att servera god och nyttig mat också, så man åtminstone vet att ungarna får bra saker när de är i skolan.
Vill slå ett slag för meal prep eller storkok som det heter på svenska.
Kände att jag alltid var stressad av att planera, handla och laga mat vareviga dag. Som då så klart ska vara varierad, nyttig, vacker osv... Nu kör jag att varje söndag köper jag två varianter av någon form av köttbit, typ kyckling, en renstek eller vad som nu råkar vara prisvärt. Lagar 4 portioner av varje, nästan alltid långkok. Styckfryser i portionsförckningar. Sen gör jag en råkostsallad på vitkål och vilka grönsaker som har bra pris (rotselleri, rättika, palsterbacka, morot..), vilket är typ gratis, den håller sig bra i 3 dar så det behöver man bara göra det 2 gånger i veckan.
Sen är det rullande schema, som skrivs in i kalendern. Man flyttar en portion från frysen när man går till jobbet och ställer fram ris, pasta, bulgur om man vill ha det.
När man kommer hem kokar man sina kollisar, värmer sitt kött + ev frysta grönsaker, klart. På helgen kan man laga något utanför schemat om man känner för det.
Har fixade måltider för 2 veckor i frysen nu, så DJÄVLA skönt att inte behöva grubbla på vad man ska äta varje dag. Fattade inte hur mycket tid/energi det tog innan jag rationaliserade bort vardagsgrubblet.
Jag tror det är väldigt lätt sagt när man gått hemma i flera år. Jag håller med om att barn får dålig mat men enda lösningen på det vore mer tid hemma. Man orkar liksom inte leta upp, planera och handla för de där enkla recepten när man spenderar ca tio timmar (inklusive resetid) med att jobba, försöka hålla rent, läsa läxor, ha nån tid för sig själv och samtidigt inte gå under av stress och trötthet. Jag tycker som sagt att du har rätt i sak men att det kommer från en position som är enormt priviligerad i sammanhanget.
Men jag vet att jag kommer från en privvad position. Men det gör inte frågan desto mindre viktig?
FT
Maten varierar enormt på skolorna så jag tycker faktiskt föräldrar borde blanda sig i där om de är missnöjda och prata med cheferna (INTE lärarna som folk gör av outgrundlig anledning) och inte bara hoppas på det bästa. När jag jobbade på förskola var maten vidrig och det visste föräldrarna och var väl sådär nöjda med, men så vitt jag vet klagade inte en enda förälder.
FT
Maten varierar enormt på skolorna så jag tycker faktiskt föräldrar borde blanda sig i där om de är missnöjda och prata med cheferna (INTE lärarna som folk gör av outgrundlig anledning) och inte bara hoppas på det bästa. När jag jobbade på förskola var maten vidrig och det visste föräldrarna och var väl sådär nöjda med, men så vitt jag vet klagade inte en enda förälder.
Så viktigt att prata om! Min man har kört stenhårt på att barnen ska ha en grönsak till varje måltid och jag har läst att frysta grönsaker är lika bra som färska så det har blivit mycket broccoli, bönor, blomkål, ärtor och annat som finns i frysdisken. Värm på och servera. De viktigaste matprinciperna i vår familj:
- mat är mat, finns ingen "onyttig" mat (inget vi pratar om när vi äter i vilket fall)
- servera grönsaker till varje måltid (frysta och kokade går bra! Ex broccoli, bönor, blomkål, ärtor)
- vi äter havregrynsgröt till middag på måndagar när alla är trötta och ledsna. Billigt, snabbt och smidigt.
- Gör vi storkok kan vi äta köttfärssås i en vecka (har liten frys). Vi äter då något annat veckan efter, det måste väl vara varierat över tid som räknas?
- Soppa minst en gång i veckan.
- Halvfabrikat är ingen dödssynd.
Asså...det här med mat. Jag orkar inte ens. Äslkar mat o tycker om att laga mat men oftast är jag bara glad att vi blev mätta allihopa. Jag studerar heltid och min kille jobbar halvt ihjäl sig med ett projekt och med gnälliga ungar på det (varannan vecka bara tack o lov) finns ingen lust eller ork. Vi försöker att alltid ha nån form av grönsak på bordet. Vi köper hem frukt.
Vi är för lite fisk, för mkt kött och för lite vet. Oftast lagar vi allt själva men ibland blir det färdiga köttbullar , korv o fiskpinnar. Ibland lagar vi nytt pga grytor o ibland blir det stuvade makaroner o falukorv.
Vi äter det vi orkar, har råd med eller lust med. Mina barn är kloka, pigga och växer som dom ska. Dom äter allt kan jag tillägga. Petar aldrig i magen utom i undantagsfall.
Skolan serverar skitbra mat vilket känns skönt att veta.
Att äta nyttigt ÄR en klassfråga. Känsligt.
Word! Jag startade ett instagramkonto där jag lägger upp oredigerade mobilbilder på vad jag äter och en text om vad som är bra i den maten. Mest var det som en dagbok för mig själv att titta tillbaka på när inspirationen tryter men på två dagar rasslade det in 66 följare så det finns nog fler som känner ett behov. @mikrobiotiskmat heter kontot. Det ska vara gott, enkelt och nyttigt. Pallar inte krångliga recept.
Vill slå ett slag för grytor - det känns som en bortglömd konst. Lär man sig bara grunderna är det bara att slänga ner vad som helst i den och låta koka. Minus är att det kan ta lite tid (som tyvärr inte många har) plus är att det nästan alltid blir över och jag anser att sålänge det är bra mat kan man äta det i flera dagar (eller frysa in).
Hej! Halvt orelaterad fråga men jag är så himla nyfiken. Du skev ngn gång att du liksom kryddar på barnmaten rejält från början. Det låter i mina öron som det enda rätta och jag ser liksom på min bekantskapskrets ungar som mest vill äta kokt pasta och inget till vilket också försvårar att få i dem varierad kost. Men hittar inga rekommendationer här. När kan man börja krydda? Hur mycket? Är det dåligt för bebisars magar osv? Kort sagt, hur gjorde du? Du verkar liksom ha bankat in matglädje i dina barn så är nyfiken!
JA MEN DE VIL IKKE HA!! Blir så lei av alt maset om at foreldre må gi barna vegetar, ekologisk, hjemmelaga - jeg har gjort alt det der! Da spiser de ikke! De går sultne og sure til kveldsmat (for nei de får ikke noe annet). Det eneste de vil ha er: pølse pizza pom fri og spaghetti. Jeg kan lage hjemmelaga til jeg stuper - de vil faen ikke ha! Good for you at dine vil, men det betyr ikke at alle andre barn vil bare de får det servert.
I andra länder och kulturer där det är fattigt så äter ju barnen maten. På stenåldern fanns det inga pommes liksom. Så det är ett inlärt matbeteende. Men jag fattar ju att den vetskapen inte tröstar när man kämpar.
Haha!! Herregud, jag kan uppenbarligen inte stava! Ignorera allt märkligt i min text ovan 😂
Mat är en jobbig fråga. Jag är matlagningsintresserad och står gärna vid spisen och lagar allt från grunden. Jag odlar dessutom grönsaker i rätt rejält skala så det serveras ofta en stor variation av grönsaker till varje måltid. Tyvärr hjälper det inte alls utan mitt barn äter typ inget. Absolut inget nytt, inget "ihoprört", inget med någon som helst smak eller färg på. Så himla tråkigt! Och jag skäms, och jag skäms för att jag skäms, när vi är bland folk och han totalvägrar att ens smaka på mat vi bjuds på. Ju mer jag jobbar för att utöka hans smakpalett ju mer blir vår matsituation ladda hemma och det blir konflikter för att ens få honom att sätta sig vid bordet. Så nu har jag väl på sätt och vis kapitulerat. Vi äter bra mat och sen kompletterar jag med mat han gillar så det finns åtminstone någon han äter på bordet, vilket är typiskt dålig "barnmat" och halvfabrikat. Det känns ju bra...
Alla kommentarer och blickar och "välmenande" råd gör mig uppriktigt sagt ledsen. Det är ju uppenbart att jag misslyckats på något sätt men jag vet faktiskt inte hur.
Men sluta whina om veganer/vegansk kost nån gång? Alla veganer lever inte på hemmasådd sojaböna de gör egen tofu/sojadryck av med femhundraelva delmoment som kostar tid & pengar. Det om nåt får väl föräldrar att fortsätta trycka i ungarna Dennis-korv med gott samvete, om man nu vill "komma längre" i diskussionen.
För övrigt har jag varit veg större delen av mitt vuxna liv. Mina barn åt inte kött sina första fem och sju år av sina liv.
De flesta föräldrar vill ge sina barn ALLT, misslyckas man med detta handlar det om oförmåga. Att därmed tro att människor inte vet att mat är viktigt är nativt. Det vet väl alla? Samhället bombaderar oss med denna information på daglig basis.
Det är en klassfråga mer än någonting annat. Är man fattig har man inte råd med Coop.se och dessutom blir man fruktansvärt TRÖTT av att aldrig ha pengar. Att hitta bra mat att köpa för extremt lite pengar är skitsvårt och tar ofantlig tid, om det ens går. Bra mat är dyrast.
Att folk säger säger som i ditt exemepl är ju ett sätt att avväpna sig. För att de känner skam över att servera barnen fiskpinnar. Man vill ge sitt barn allt och när man inte kan så känner man skam.
Din mening med detta inlägg var inte att skamma utan att lyfta frågan, men oavsett avsikt så skammar du likväl. Bra mat är inget okänt faktum. Alla vet att barn behöver bra mat. Alla kan inte ge sina barn bra mat. Det är inte deras fel. Och det finns ingen Quick-fix för problemet är klass.
Gud vilket bra inlägg. Behövde läsa det för att få inspiration och spark i baken. Såg att du tipsade om coops kasse, ska verkligen kolla in det! Vill så gärna servera bra mat, men är som du skriver själv att vissa är: uppvuxen på blodpudding och lider av sockersug som heter duga!!
Tänker att nu när jag går på föräldraledighet igen med bebis inbillar jag mig att jag kommer att ha massa tid att laga bra mat (ha ha...).
Just nu har vi bara orkat servera det som går fort och framför allt, det ungen äter! Har svårt att slappna av när han inte äter :( men samtidigt dåligt samvete för att det ibte är så näringsrikt.
När jag väntade mitt första barn så fick jag höra "Vänta du bara, snart kommer maten bestå av köttbullar, korv och makaroner". Det gav mig ångest. Nu tre barn senare så har jag fortfarande aldrig köpt färdiglagade köttbullar. Korv äter vi max 2 gånger i månaden. Jag jobbar heltid, lagar och ansvarar för allt gällande barnen. Maten förbereds efter att barn somnat. Jag brukar lyssna på podd samtidigt som jag stökar i köket. Utemat äter vi 2-3 gånger i månaden. Rött kött och kyckling en gång i veckan. Resterade dagar blir det fisk, och mycket baljväxter. Det är så lätt att bara slänga ihop en gryta eller soppa på det som finns hemma. Det är ungefär också så min uppväxt såg ut. Vi var många syskon med ensamstående mamma. Att köpa flera paket falukorvar eller köttbullar för att mätta oss alla fanns verkligen inte på kartan.
Jag kan förstå vad du menar på ett sätt. Samtidigt känner jag att jakten på den näringsrika, hemlagade maten tog min mamma ifrån mig lite. Som du själv brukar säga, hälsa är ett helhetskoncept. Jag hade hellre velat att min mamma la de två timmarna på att va med mig än att laga hemmagjord sås. Helt ärligt. För jag tror jag får ett tillräckligt bra liv med knorrsås och köpeköttbullar, ocu en närvarande och ostressad förälder, än hemmagjord mat i stress. Ja, näringsrik mat är bra. Men.. till en viss gräns.
Food Pharmacy! Så jäkla pålästa, pedagogiska och roliga när de lär ut hur vi tar hand om våra tarmar på bästa sätt och därmed vår hälsa i det långa loppet! De har också barn så har en del bra knep i hur man får i dem nyttigheter :)
Du har tur som har barn som äter allt. Ni har säkert jobbat hårt med matglädjen hemma och lagat god och näringsrik mat till dina barn, men jag blir så ledsen av den här diskussionen. Jag har ett barn som vägrar äta nåt annat än hamburgare, korv med bröd och havregrynsgröt. Ibland får han ner en morot. Så han får äta det, annats spyr han av hunger. Han äter inte bättre på dagis och vägrar ens smaka på annan mat. Jag och min man älskar mat och lagar alltid eget från grunden men han har aldrig smakat frivilligt. I dag är han fem år och ska utredas för selektiv ätovilja. Under dessa fem år har jag fått ta emot skuldbeläggande kommentarer från hela min mans släkt (som består av matglada och kockar), vården och barnomsorgen. Alla tycker att det är en uppfostringsfråga och att han äter om han är hungrig, men hans matrepertoar bara krymper. Nu äter han till exempel inte pasta längre. Jag är livrädd för att han ska sluta äta helt. I teorin tycker han om mat och är gärna med vid spisen och lagar, men får panik så fort vi sätter oss vid bordet.
Jag fattar att du menar helt normala barn och det här klassas som en ätstörning, men den syns inte och mörkertalet av barn som lever med den här problematiken är stort. I min sons dagisgrupp finns en flicka som precis har blivit av med sin knapp på magen och en av lärarna har också en son med ätproblematik. Av dem har vi fått rådet att ge honom det han gillar för att han inte ska svälta helt enkelt. Näringsinnehåll får komma i andra hand.
Mat är ju en klassfråga! Det finns ju hur många sätt som helst att förenkla matlagningen på, men om där varken finns tid eller kapital så blir det svårt.
Och barn och mat sedan...det är ju ett projekt i sig. Alla pekpinnar/välmenande tips en får på sig för att få maaaaatglaaada barn som äter aaaaallt står mig upp i halsen. Det blir för fan skitdyrt och hur mycket svinn som helst om en ska kasta all mat som bara pillas på och spottas ut.
Därav tror jag att många säger "mackor är bra mat". För om en har barn som petar, pillar, spottar och vägrar då är en fan rätt nöjd om ungen sväljer skogaholmslimpa med smör. Och den där svarta ångesten som ligger och bubblar (att barnen inte äter tillräckligt varierat lr nyttigt) den pallar en inte ta i bara.
Den stressen börjar ju dessutom redan under graviditeten, när en spyr tarmarna ur sig och våndas över det faktum att friska barn ej byggs av riskakor och vatten (herregud all arseniiiiik).
Så jo, det är väl sunt att diskussionen kidnappas tillbaka från bantare och andra fixerade men FAN asså....mig ger det bara ångest.
Fast nu skrev du ändå en spaltmeter på detta och det gör så djävulskt ont att jag gråter när jag skriver det här.
Jag ska förklara.
Man är FATTIG. Man är SJUK. Man ORKAR INTE.
Liksom jag kan skriva inlägg om hur jävla farligt det är att skrika på barnen. Jag skriker själv på barnen och fattar att tålamodet tryter och att man misslyckas, men det gör ju inte skrikande desto mindre problematiskt?
Jag som är ensamstående och dessutom har lidit av trötthet och depression i många år har helt lagt bort kraven om att ”laga mat från grunden”, ”göra storkok och frysa in” osv åt sidan. Det betyder inte att vi äter korv och makaroner för det. Vi har alltid en burk färdigkokt quinoa eller ris i kylskåpet som räcker i några dagar, och till det äter vi massa råa grönsaker, färdigkokta bönor med någon olivoljedressing, och sen valfri annan proteinkälla (gärna flera, som ägg, tonfiskröra, lax, quorn, vegofärs). Mitt barn föredrar att ha maten separerad så han ser vad allt är, och för mig är det enklast eftersom matlagningen oftast endast består av att värma upp proteinkällan, resten är redan färdigkokt eller kommer i tetrapak. Vi har gjort en teckning tillsammans där han har fått rita källor till proteiner, fett och olika vitaminer, bara matvaror han gillar alltså, så det är enkelt att säga ”idag har du ätit pasta, tomatsås och mackor i skolan och det är nästan bara kolhydrater, ska vi fylla på med lite proteiner och fett? Vad är vi sugna på?” och så kollar vi i teckningen. Han gillar verkligen det och vi hittar ständigt nya matvaror att rita i.
Ingen mat är förbjuden här, och jag tvingar aldrig honom att smaka någon mat, men det är viktigt för mig att han får i sig varierad mat. För mormor var det svårt att komma på vad hon skulle ge honom tidigare, det blev ofta pasta med korv när han var med henne men nu när han själv har ritat upp matvaror han gillar är det enkelt.
Till alla er som tycker att bra mat är dyrt vill jag varmt tipsa om bloggen/instakontot "portionen under tian" om bra tips hur man kan tänka kring bra och billig mat! Och för övrigt tycker jag att vi har krånglat till det här med kost så jävla mkt att det känns som att man måste lägga ut 10 000 per månad för att ens komma i närheten av nyttig mat (ja jag tittar argt på er influencers med era chiafrön och gojibär samt livsmedelsproducenter som prånglar ut granola för 100 spänn förpackning). Havregrynsgröt är t. Ex. En utmärkt frukost som kostar väldigt, väldigt lite, behövs ingen svindyr smoothie bowl med ingredienser hitflugna från Sydamerika. Köp bara frysta grönsaker på vintern (lika nyttiga eller bättre än färska) eller sånt som är bra erbjudande på. Skit i svindyr avokado som aldrig hållet måttet, släng ner lite finrivna morötter eller kikärter eller något i pannkakorna så är de också helt ok. Och glöm allt vad tidningar och kostgurus skriver om "supernyttig" mat, det behövet inte bli så krångligt och dyrt.
Jag blir väldigt ledsen av det här inlägget för jag hade velat göra så mycket mer och bättre för mina barn, men kan, hinner och orkar inte. Jag gör så gott jag kan och har ordnat det så att barnen får bästa tänkbara mat på privat förskola med hemlagad, vegetarisk, ekologisk mat och väljer bort det hemma som är allra onyttigast enligt mig - E250, nitrat. Men i övrigt är jag arbetarklass, ensamstående, har psykisk ohälsa, en svår ätstörning och kämpar som fan på alla fronter. Försöker vara snäll mot mig själv och tänka att det är okej att barnen äter pizza på tortillabröd, (färdiga) köttbullar och makaroner, tacos, hamburgare och spaghetti och köttfärssås - vilket är de maträtter som går hem. Jag försöker komma ihåg att jag faktiskt ger dem mat. Själv är jag uppväxt med en förälder som var så psykiskt sjuk att jag i långa perioder inte fick någon mat alls, utan bara sporadiskt då och då. Försöker komma ihåg att det är en seger i sig att mina barn får mat när de är hungriga, på regelbundna tider, minst tre gånger om dagen. Och jag tycker att det borde vara minimigränsen som ska räcka för att få känna att man duger som förälder.
Svar till ladydahmer:
Min son är 6 år. Jag har tänkt att det blir ju säkert bättre med åldern bara jag fortsätter sätta fram bra mat. Det är säkert bara en fas. Men jag har börjat misströsta. Det blir istället bara värre. Fler och fler saker försvinner ur repertoaren och jag har fullt sjå att hålla ett rullande schema med allt han faktiskt äter. Går det för lång tid sen senast så försvinner det också ur listan på accepterade livsmedel.
Jag har för övrigt också serverat mat med mycket smak direkt från matintroduktion. Lök, vitlök, indiska och nordafrikanska grytor, asiatiska smaker med mera, som jag själv gillar. Mänger med färska örtkryddor från trädgården. Jag har varit överambitiös till max. Han har aldrig ätit en köpt barnmatsburk. Aldrig druckit välling eller ätit barngröter utan jag har lagat precis allt själv, inklusive socker och glutenfri blodpudding och leverpastej åt honom när han var spädbarn eftersom han inte fick de järnberikade barngröterna. Mycket plockmat inspirerad av BLW osv. Från början åt han allt men kring två års ålder så slutade han äta det mesta. Nu äter han inte ens ketchup längre, för det är ju sås. :-/
Han är gärna med och lagar maten. han har till och med eget trädgårdsland och odlar, skördar och tillagar själv ( med lite stöd), men inte att det gör honom sugen på att smaka.
C:
Jag känner igen mig i mycket som du skriver. <3
Jag gillar när du pratar om mat. Jag älskar när du skriver eller pratar på Instagram om vad ni äter till frukost eller middag, för min del är det väldigt inspirerande.
Jag har ett barn, en son på nio månader, som äter i stort sett allt som jag ger honom. Men redan nu har jag börjat bli lite "rädd" för att han ska matvägra för det känns som att det är det enda man hör folk prata om att barn gör? På samma sätt som jag tyckte när jag var gravid att de flesta skulle berätta för mig att jag snart aldrig mer skulle få sova tycker jag att jag nu blir matad med "ja, barn äter ju ingenting". I och med att mitt barn är såpass litet än har jag ju liten egen erfarenhet av det, men jag kommer i alla fall gå in med inställningen att mat är kul, gott, härligt och nödvändigt så får jag mest hålla tummarna för att få ett matälskande barn.
Vår familj är fattiga samt veganer, så det funkar. Likväl som att en fattig familj som väljer att äta djur kan välja bort dyra djurdelar eller häftig mjölk från andra djur än kossor. De veganerna som du säkert syftar på är de som följer sk trenden "plant-based-diet" och är ofta rika influencers som hörs o syns mest. Jaja, uttjatad grej men vill inte beblandas med dem helt enkelt..
Överlag håller jag med dig. Mina barn äter bra, nyttig och billig mat.
@A
Var har jag sagt emot att föräldrar ktne ska ställa krav på skolorna? Eller vad menar du/vill ha sagt? Sen tycker jag att politikerna ska ta ansvar över den frågan. Speciellt eftersom det är en klassfråga.
Hej! Detta blir en kommentar både till detta inlägg och ditt ovanstående med mer konkreta mattips. Jag tycker absolut att dina råd verkar super och har kört liknande strategier med mitt barn som är en riktigt matglad liten person. Men, att dina och mitt barn äter bra lär bero på genetiska faktorer till absolut största del och om ett barn är kräsen med maten beror till 80% på genetik ( https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4962164/ ) . Att generalisera endast utifrån sina egna barn är aldrig en bra idé, urvalet är alldeles för litet. Föräldrar med mindre matglada barn är ofta stressade nog över detta, jag tror de snarare behöver förstå att barnen klarar sig ändå, och framför kanske finna lite tröst i insikten att kräsenheten inte beror på föräldrarna gjort fel utan till allra största del beror på gener.
För övrigt... Tack för en bra blogg, underbart att du börjat skriva igen! :)
Hej, kränkt vegan här! NEJ, skämt åsido. Men jag undrar hur du tänker kring att vegansk mat är en priviligerad fråga för att en behöver tänka om?
Lika gärna som en kikar på recept som innehållet kött kan en ju välja ett recept som är veganskt? Det jag menar är att tillgången på recept och kunskap är stor och relativt enkel att nå, min uppfattning är mer att ”den generella” kosthållningen är en vanesak. Precis som du säger själv någonstans kring att vi inte käkade pommes på stenåldern (eller vad det nu var). Hehe :)
Att veganska storkok skulle ta timmar eller kräva att man är typ medelklass är en sådan konstig fördom. Vegansk mat är billigare än icke-vegansk. Recept kan alla googla. Veganska varor kan man köpa billigt varsomhelst.
Jag Ser gärna ett inlägg om kost och bra mat för barnfamiljer, där man gärna tar upp vad som är bra mat, varför osv. Skippar gärna inlägg som börjar med ”enligt tallriksmodellen...” ja du vet..
Heja!
Hej! Kul att du tar upp det här ämnet och tyvärr är hela debatten kapad av alla olika dieter och bantningskurer. Men om man ska tänka näringsmässigt, sjukdomsförebyggande och vad våra kroppar vill ha för mat ur ett evolutionsperspektiv så är ju grönsaker, frukt, nötter och lite kött det optimala. Mjölkprodukter, ägg, processerad mat, oljor är ju ett nytt påfynd och den maten är inte våra kroppar gjorda för att leva på. Så LCHF dödar en långsamt. Man ska även dra ner på Vetemjöl/gluten, GMO Majs (30% av Europas majs är genmodifierad och skadlig för hälsan, tyvärr) Därav sjukdomsframkallande eller inflammatorisk mat som vissa kallar det. Men om man ska ha olja i sin kost så är ju olivolja, kokosolja och avokadoolja bra val. Rapsolja är ju marknadsförd som en hälsosam olja men forskning visar på att rapsolja har frätande ämen som skadar tarmen samt orsakar infertilitet, det är ju ändå logiskt att en olja som man kan köra bil på borde man inte ha i kroppen (!)
Så jag äter väldigt billigt och min kost är baserad på potatis och andra mättande näringsrika rotfrukter. Potatis kan ju vara hur roligt som helst för barn, gör pommes i ugnen utan olja eller en egen pyttipanna i ugnen! Möjligheterna är ju oändliga. Sen är det ju efter säsong som man kan inkludera olika sorters grönsaker och frukt till bra priser. Sen finns det ju frysta grönsaker och frukt, en smoothie kan ju vara en perfekt måltid. Med massa nyttigheter! Man måste våga tänka om när det kommer till mat. Livsmedelsverket och tallriksmodellen är så inaktuell, tyvärr. Jag kan prata i evigheter om kost, men det är som sagt min egen forskning och jag äter såhär 90% av tiden för det mår jag och hela min familj bra av... (och miljön) men sen 10% av tiden kan jag äta ”onyttigt” och njuuuuuta av det!
Hej Nina, jag är en gammal kärring som har barn uppvuxna på skitmat, billigt från Willys etc. Det har gått utmärkt, de är varken undernärda, feta, sockerberoende eller sjuka. Sluta skämmas, som mamma har man bara en plikt: hålla barnen vid liv, skitsamma med vilken mat. Rätt fort är barnen stora. När man läser här är fokus helt sjukt. Citerar Hanna: potatis kan ju vara hur roligt som helst förbarn, gör pommes i ugnen utan olja, är hon galen? Maria, vilda barn: hon sitter och är pedagogisk och sonen får RITA källor t proteiner, vitaminer etc, väg till ätstörningar direkt. Nej, Nina, fattig är du men res på ryggen och låt dina barn äta makaroner och färdiga köttbullar var dag. Det spelar ingen som helst roll i långa loppet.
Både jag och mannen var hyfsat kräsna som barn och åt inte än det ena och än det andra men har båda blivit mer varierade och intresserade av mat som vuxna så vi valde att försöka att så mycket som möjligt försöka skapa en positiv matkultur och erbjuda många olika smaker och måltider till barnen. De är 6 och 2 år idag och än så länge ser det ljust ut. Vi serverar varierad mat och barnen behöver inte smaka men gör det gärna även om de inte nödvändigtvis äter mer än en tugga om de inte gillar någon del av maten. Det är OK! Man måste inte gilla allt. Däremot får man inte sitta och upprepa att maten är blä och att man inte vill äta osv vid bordet utan man får säga "jag tyckte inte om det" och sedan är det bra, det pratas inte mer om det för det blir så dålig stämning om någon ska sitta en hel måltid och prata om att maten är dålig. Om man verkligen inte gillar något vid måltiden kan man få en enkel macka när alla andra ätit upp men inte före. Ofta äter nämligen mina barn när de kommit över sin initiala skepticism och när de sett att andra äter maten men samtidigt så vill jag ju inte att de ska vara hungriga. Jag tror att mackan serverats kanske 5 gånger totalt på hela min föräldratid såhär långt.
Gud, att något så grundläggande som mat kan skapa såna här diskussioner! Alltså, jag fattar hur folk tänker med att laga mat och vara pedagogiska osv, men jag förstår också folk som inte klarar av allt det. Jag tror att det är liksom en tunn, otydligt gräns mellan att inspirera o ge tips, och att skamma o peka finger. Sen tror jag också att eftersom mat är en sån fixering vi har nuförtiden, med alla dieter/livsstilsförändringar, så är det ju inte så konstigt att alla blir hysteriska över sånt här.
Jag är själv en sån unge som växte upp på makaroner, köpta köttbullar, o mackor, och jag mår bra, har inga fysiska hälsoproblem, och är inte alls kräsen nu. Jag fattar ju att det var vad mamma kunde göra, som heltidsarbetande förälder med mestadels frånvarande pappa, o ekonomiska problem ovanpå det. Hon klarade inte av att göra fina sallader eller nyttiga wraps, så det fick bli snabbmakaroner eller falukorv. Tror absolut det är en klassfråga dessutom pga detta. En av mina kompisar, hennes familj har ju alltid varit lite matsnobbar (akademikerfamilj med bra högavlönade jobb) och nu som vuxen har hon alltid roliga och goda maträtter att bjuda på hos sig, vilket är kul, men samtidigt finns det slags förakt där mot folk som inte har det. Typ när hon en gång berättade hur gott det är med renskav och nyplockade bär och hemmagjord svampsås osv, och jag visste liksom inte, för min uppväxt var pasta och frysta fiskpinnar. Eller när hon kan säga saker som "usch, stackars barn som bara lever på halvfabrikat och inte får uppleva RIKTIG mat"och jag blir lite sur, för alla har faktiskt inte privilegiet att göra det. Mat är absolut en klassfråga, och egentligen finns det inget fel med att koka ihop lite spaghetti o färdigköpt sås, man överlever ändå.
Jag möts ofta av kommentarer kring att jag lagat nästan all mat till mitt barn istället för burkmat och pulvergröt och vägrat ge honom socker (hallå en bebis fattar ej om han äter glass eller broccoli så varför trycka socker i honom????). Precis som du säger upplever jag att det koketteras kring att ge barnen bajs att äta som något statement. Självklart är det en klassfråga men dessa kommentarer kommer ofta från privvade människor och vad det beror på är en annan diskussion.
Har ett barn som äter grönsaker, men jag får påminna pappan om att ta fram just grönsaker till måltiderna som han lagar :-/ Det känns ju sådär... "Oj, jag visste inte att vi hade gurka." Det går att kolla själv liksom!
43