Igenkänning i ett nötskal. Inte samma topic, inte samma sammanhang men ett jä*a drev där det snackas och skrivs skit. Det var det jag menade. En klunga följde tamigfasen allt jag gjorde och så fort de såg att jag hade kontakt med någon var de där och sabba. Det är helt sjukt beteende. Jag hade massor med ideer och hade jätteroligt med både kreativitet och vänner. Sen la jag ner mina sidor för många år sen då det blev för jobbigt.

"Ibland blir jag bitter också Jag ser hur människor idag (som ofta är snygga och smala eller på annat sätt acceptabla) skriva om samma saker jag tjatat om i tio år och få cred och tidningsomslag och artiklar och hyllningar."

Jamenvisst Credit stealers heter det. Trakassera någon tillräckligt så de drar sig tillbaka och sen ta credit för att kopiera och plagiera.. Satt i system för de som inte har egna ideer..typ. Nä som sagt..man får välja sitt sällskap på nätet precis som IRL, lite svårare, tar längre tid att uppmärksamma falskhet på nätet kanske.

Fan vad jag hatar credit stealers och trakasserare! Många som råkar ut för dem tyvärr.

Hej! Precis som du skrev, flyttat fram positionerna, så viktigt. Ju mer du provocerar eller flyttar fram gränserna, (som du skrev i ett gammalt inlägg som fastnade hos mig), desto lättare blir det för andra att krypa in i det nya rummet som du skapat och kanske mer nyanserat eller med andra ord (och ibland andra utseenden) förmedla de feministiska tankar som är så viktiga vilka de än må vara. Snubblar lite på orden men jag hoppas du förstår hur viktig du är.

Du vågar! <3

En del tycker nog fortfarande att det är skillnad att trakassera och förtala på det sättet på nätet än i IRL. Mer skyddad verkstad liksom. En del växer f*n inte upp..och det är som du säger rena skolgården på somliga. En del är så upptagna och uträknande i sina trakasserier och misskrediterande av andra så det är rent brottsligt och f*n psykopatiskt.

https://www.youtube.com/watch?v=_CPjBwJL-zY

Ja! Ja, ja, ja! Mer provokation, ilska, bitterhet och mod. Flytta fram gränserna där de hör hemma! Du behövs. Haters gonna hate oavsett. Vad man än gör är det någon som tycker att man gör fel. Det går inte att pleasa alla, men det ska man inte göra heller. Det viktiga är att man gör något man själv tror på, och vi är många som står bakom och tror på dig!

Brukar aldrig kommentera men nu MÅSTE jag.
1. Du har betytt så mycket för så många (inkl. mig) , men det vet du redan ju.
2. Tänker så mycket på feminismen och alla splittringar i den. Ju mer man är på internet, desto mer splittrad framstår den ju. Tänker mkt på det här att man ska vara så korrekt och alla till lags, och att det ju CLEARLY inte funkar. Se t.ex. veganexemplet. Och de må vara högljudda på internet, men de KAN inte vara så många ute i den verkliga världen? Det i kombination med vanlisar som aldrig kommenterar och härjar bara måste ge en skev bild för dig om vad folk tycker om dig osv. Det jag vill säga är typ; skit i alla gaphalsar. Vi behöver nån typ av ihopsamlande auktoritet. Ett forum där man får tycka annorlunda men där alla ändå delar grundvärderingar. Där man får nya inputs. Det här är liksom det enda stället på internet för det? KÄMPA DAHMER <3

Jaaaaa du har verkligen flyttat fram postionerna! Jag hade ingen jävla susning om genus eller feminism förr i tiden, så snubblade jag in på din blogg och ba: ja men det är ju såhär det ska VA! Det va inget snack om saken, det kändes som jag hittade mig själv där nånstans. Så ett innerligt tack till dig för att du vågar, vi kommer alltid stå bakom dig <3

Säger som Fanny, kommenterar aldrig men nu måste jag. För mig är du en trygg hamn, alltså håller verkligen inte med dig i allt. Men jag vet att jag får tycka annorlunda och du kommer aldrig backstabba, trycka ner, utesluta eller dra. Jag är en av dem som slutade blogga, skriva, dela och debattera på sociala medier för jag blev rädd efter arga påhopp när man tyckte eller sa fel. Så jag förstår 100% din känsla, men jag hoppas innerligt att du vågar!

Jag har följt dig lite sporadiskt i några år, håller med dig i mycket, i vissa aspekter inte alls.
Men jag är så imponerad att du tar fajten, du behövs! Och alla vi andra behöver nog ta oss i kragen och ta ett enormt kliv och visa att vi backar dig.

Hoppas du hittar kraft och mod igen, dina tankar och inlägg är viktiga. Trist att det finns de som drevar och hetsar, indirekt gör de stor skada på yttrandefriheten, om de driver dig till att inte vilja uttrycka dig som du vill. Appropå något annat - läste idag om en forskare vid namn Erik Hemmingsson som nyligen släppt en bok som heter Slutbantat. Det han skriver ger dig rätt i det du sagt tidigare om övervikt, ätande, bantning o d. Jag blev glad när jag läste artikeln, äntligen börjar det slå igenom i mainstream media att övervikt inte handlar om lata glupska personer. Och låt inte små människor tysta dig, då vinner de ju. Man kan aldrig bli omtyckt av alla hur man än vänder och vrider sig. Stå upp för din rätt att uttrycka dig som du vill, fokusera på de som accepterar din rätt att vara som du är, och skit i förkrympta själars skräpbeteende.

Lurviga armhålor eller ben kan aldrig vara mer än just det, vad man tycker är fräschast och vad man är mest bekväm i. Alltså ingenting att spilla ord eller energi på. Eller pojk- och flickkläder. Men så har vi feminismen och de allvarliga problemen. Vi har i vårt land flickor som tvingas utomlands för att genomgå barnäktenskap och könsstympning. "Fadime". Hur kan vi i vårt "feminstiska" land inte skrika, gå bärsärk eller manifestera? Det finns inte en politiker (??) som vågar ta i från fötterna och straffa förövarna hårt. Vad är de rädda för, att stöta sig med radikala och extremistiska grupperingar för att inte vara Politiskt inKompetenta? Dessa medeltida och barbariska sedvänjor måste utrotas av starka politiker och myndigheter. Så upp på barrikaderna! Om någon har invändningar mot min kommentar så är det i så fall en person som tycker att barnäktenskap är OK. Så småtroll gör er icke besväret.

Du är underbar, på så många sätt. Jag älskar ju verkligen dig. Du var först och vågade. Du är en inspiratör som gör så att andra vågar. Du har fått mig att våga. Att du lider kval och så innerligt delar med dig om din oro kring att bli hatad, kring att göra rätt/fel, kring att vara rabiat och samtidigt inte trycka ner någon som har det svårt, allt det gör dig så mycket större än de andra. Du ser allt från så många perspektiv. Du är så jävla intelligent och det är så jävla underbart att du dagligen tar på dig att vara i framkant för dina barns skull och allas våra skull. Det kan inte vara lätt. Herregud människa. Du är ju fantastisk!
Hälsningar från En ensamstående mamma som tog sina ungar och drog efter en evighet av ett liv med en fysiskt och psykiskt misshandlande man (Du är en inspiration för mig ur så många aspekter, och då håller jag inte ens med dig om allt, men i allt som är Du har du gett mig lite mera styrka. Sedan finns det några direkta saker du sagt som etsat sig fast lite mer. Som när du skrev att fysisk misshandel också är psykisk misshandel. Tack för de orden och tack för allt. Sluta aldrig att vara du, även om det så klart är helt förståeligt att du inte alltid orkar. Vi älskar dig ändå.)

Men alltså! Jag skriver aldrig nånstans längre i nåt jävla forum och jag har tagit bort både Facebook och insta pga mår fan dåligt av skiten, MEN ibland kikar jag in på sin blogg. Och NU tänker jag skriva till dig.
Det som hänt sig är det som jag tänker händer alla skapande, kreativa människor som gör saker de brinner för när de SLUTAR GÖRA SAKER INIFRÅN och istället börjar tänka på vad ANDRA VILL HA. Vad andra vill se, läsa osv.
Att läsa din blogg har i alla år varit så fantastiskt roligt (och ibland irriterande) tack vare att du delar med dig av dig, utan att bry dig nämnvärt om vad folk ska tänka. Utan att vara pk.
Jag är innerligt trött på allt jävla rövslickeri i sociala media, och allt har för den delen. Vem som helst kan gå vilse i jakten på likes/rätt typ av uppmärksamhet osv.
Och nej, du skulle aldrig bli som Katrin Z oavsett hur dryg du är pga:1. Du är inte en elak jävel i botten och 2. Du är inge en efterbliven idiot
Kram!

Men alltså! Jag skriver aldrig nånstans längre i nåt jävla forum och jag har tagit bort både Facebook och insta pga mår fan dåligt av skiten, MEN ibland kikar jag in på sin blogg. Och NU tänker jag skriva till dig.
Det som hänt sig är det som jag tänker händer alla skapande, kreativa människor som gör saker de brinner för när de SLUTAR GÖRA SAKER INIFRÅN och istället börjar tänka på vad ANDRA VILL HA. Vad andra vill se, läsa osv.
Att läsa din blogg har i alla år varit så fantastiskt roligt (och ibland irriterande) tack vare att du delar med dig av dig, utan att bry dig nämnvärt om vad folk ska tänka. Utan att vara pk.
Jag är innerligt trött på allt jävla rövslickeri i sociala media, och allt har för den delen. Vem som helst kan gå vilse i jakten på likes/rätt typ av uppmärksamhet osv.
Och nej, du skulle aldrig bli som Katrin Z oavsett hur dryg du är pga:1. Du är inte en elak jävel i botten och 2. Du är inge en efterbliven idiot
Kram!

Våga! Provocera mera. Du gör det ju på ett medvetet och genomtänkt sätt och om några idioter inte håller med dig, eller om det är tabu att gilla dig i vissa feministiska kretsar så säger det ju himla mycket mer om dem än om dig. Det kommer alltid finnas konformitetstryck och elitistiska jävlar som inte kan reflektera själva inom feminismen men det är djärva och provoderande kvinnor som du som driver rörelsen framåt!!!

Våga! Provocera mera. Du gör det ju på ett medvetet och genomtänkt sätt och om några idioter inte håller med dig, eller om det är tabu att gilla dig i vissa feministiska kretsar så säger det ju himla mycket mer om dem än om dig. Det kommer alltid finnas konformitetstryck och elitistiska jävlar som inte kan reflektera själva inom feminismen men det är djärva och provoderande kvinnor som du som driver rörelsen framåt!!!

Våga! Provocera mera. Du gör det ju på ett medvetet och genomtänkt sätt och om några idioter inte håller med dig, eller om det är tabu att gilla dig i vissa feministiska kretsar så säger det ju himla mycket mer om dem än om dig. Det kommer alltid finnas konformitetstryck och elitistiska jävlar som inte kan reflektera själva inom feminismen men det är djärva och provoderande kvinnor som du som driver rörelsen framåt!!!

Ps. Ignorera stavfel och felskrivningar som tex "sin" istället för din/dig osv

VI har bråkat LD. Men jag återkommer ständigt till dig och tycker du är den vettigaste, den smartaste. Heja dig! <3

Ja du behövs. Så in i helvete ❤️

Det där är också så himla intressant- beröringsskräcken. Att en inte får synas, ens länka till en person som av ngn anledning anses inte ok. Det där tar ju även dina diametralt motsatta personer åsiktsmässigt upp. Jag tycker det är intressant att skriva om. Är det rimligt att kräva avstånd? Och är det vettigt? Ska man inte kunna läsa, lyssna och ta del av även åsikter som är lååångt ifrån de egna? Tänker på podden ”hur kan vi” där allehanda personer deltar. Så mkt jag lärt mig! Även om jag inte tycker likadant så kan jag ta del av hur en annan resonerar, tänker, varför. Hur skulle jag annars kunna utveckla mitt tänkande- eller mina debattsvar för den delen? Det vore så ibtressant att höra dina tankar om det.

Du har gjort så stor skillnad för mig och så många andra och jag tror verkligen att du behövs! Heja dig!

Ja, det är DU. Jag hade inte varit där jag är i mitt tänk om det inte vore för dig. Och jag med mitt tänk har smittat flera tiotal också, som i sin tur smittar vidare. Du är grym. Jag kommenterar aldrig. Men vill bara säga att jag älskar dig.

Du vågar! Kör hårt!❤️

Du har provocerar mig så många gånger men du har också burit mig genom så mycket. Framför allt gav du mig ett sånt självförtroende i mitt föräldraskap då jag hittade din blogg nån gång under 2012. Jag väntade mitt första barn och läste ALLT jag kunde komma över om förädraskap och amning. Du gjorde att jag som förstagångsförälder (idag har jag tre) hade modet att amma hur jag (bebisen) ville när det behövdes! Du har öppnat mina ögon på så många plan. I mitt mödraskap, i mitt systerskap, i min kropp. I mig. Jag hänvisar ALLTID till dig då jag pratar om min själsliga resa för DU har hjälpt mig att växa så.
Om bara ett par veckor kommer du hit till Uppsala och bara tanken av att jag ska få säga hej och tack gör att jag skälver för du har på riktigt varit (och är!) en så viktig människa i mitt liv. Som en storasyster jag aldrig hade. Som håller om mig när jag behöver det, som retar skiten ur mig ibland men som likt förbannat ALLTID står där.
Åh Natashja jag är så förbannat jävla glad för att du finns.

Icke att förglömma hur du var en av dem som banade väg för menskoppen. Minns tydligt hur jag som tonåring ramlade in på din blogg och blev både äcklad (mens var fortfarande "äckligt"
enligt mig på den tiden) och fascinerad över menskoppen. Tji fick jag liksom, 10 år senare verkar det vara ett betydligt mer accepterat alternativt. T.o.m. köpte en själv.

Icke att förglömma hur du var en av dem som banade väg för menskoppen. Minns tydligt hur jag som tonåring ramlade in på din blogg och blev både äcklad (mens var fortfarande "äckligt"
enligt mig på den tiden) och fascinerad över menskoppen. Tji fick jag liksom, 10 år senare verkar det vara ett betydligt mer accepterat alternativt. T.o.m. köpte en själv.

JAG HAR BANNE MIG RICINOLJA I SKÅPET! Vilken blast from the past att få läsa detta. Jag hängde på familjeliv när jag fick barn för 10 år sedan. Följde flera av dina trådar och senare sporadiskt följt din blogg, twitter, insta och lyssnat på poddar. Blivit provocerad, läst klart, FATTAT och rekommenderar mina vänner att följa dig också. Underbart att få följa dina tankar och åsikter. Jag har också väldigt fina åsikter, älskar att diskutera, men har aldrig vågat. Just av de anledningar som du beskriver din rädsla om. Jag älskar att du vågar och har vågat. Stör våra inmatade tankebanor och visar på strukturen. Alltid retar det nån 😁 Snälla fortsätt ❤️

Störst? Slå upp Hybris i ett vanligt lexikon

Bara sluuuuuuta!
Jag fattar att du kanske känner dig rädd, att du har mycket att förlora men du kommer inte förlora ett skit.
Vi är så jävla många brudar härute som backar dig ALLTID!
PÅ DE BARA DE JÄVLARNA!
Vi älskar dig!

DU är orsaken till att jag kallar mig feminist. DU är orsaken till att jag tjatar om genus på min sons förskola (bor utomlands i ett, jämfört med Sverige, konservativt land). DU är orsaken till att jag har tagit ställning emot porr. DU är orsaken till att jag tar fighten mot dem som anser att ’att göra prostitution lagligt gynnar alla inblandade’. DU är orsaken till att jag har förstått att överviktiga människor inte måste ’skylla sig själva’. DU är fantastisk och jag är dig evigt tacksam. Hoppas jättemkt på att du orkar och vill fortsätta - om inte så tackar jag för alla insikter och lovar att kämpa vidare och sprida lady dahmers lärdomar på egen hand.

Gör din grej!

@Linnea Hate ain't done nothin' but bad and evil

Ja det är du som tagit täten och alltid varit främst i ledet med briljanta och så kloka tänk.
Det är du Sveriges feministmamma om jag får uttrycka mig så. En stark kvinna som lärt oss allt vi kan.
(Och ja ibland när jag ser en hårig armhåla i tidningen så tänker jag på dig - hallå det där gjorde LD för hundra år sedan.. )
Du har banat vägen för så många och mycket.
Vi är många som ser din glans och ditt hårda arbete. Och vi backar dig alltid.


Ps. Hybris är i ditt fall helt befogat. Utan dig hade Sverige varit så jäkla mycket sämre och jag är så stolt över allt du gör. Att nu mina syskonbarn finner inspiration hos dig så som jag gjorde. Tack. Tack för allt!

Du behövs! Kom tillbaka ❤️

Jag är så glad att du är tillbaka men fattar att du tvekar. Du har varit min inkörsport och mitt lexikon i många feministiska frågor och har följt dig länge. Men jag har även sett hatet och det allt hårdare klimatet i feministiska kretsar. Jag är en sån som aldrig vågar sticka ut näsan och kommentera då jag fåe nog av ilskna påhopp i mitt jobb och just nu är det som att set sitter folk och bara väntar på att få slå till andra feminister så hårt de kan i huvudet vid minsta snedsteg. För mig är det inte systerskap. Men just eftersom jag själv är så feg så är jag så tacksam och glad att du orkar och vågar. Vi som följer dig borde kanske vara bättre på att säga dey ibland så du inte känner dig lika ensam när det stormar och så att du förstår att de som hatar är ett fåtal högljudda jävlar men att vi andra är många fler.

Jaa, kör! Liksom många andra här har jag fått så många insikter på så många områden tack vare sättet du bloggat på genom åren! Ditt jävlaranamma hjälper mig att plocka fram mitt eget, att stå för sådant jag själv tycker är rätt och gå min egen väg - för min egen och mina barns skull! Vi finns ju här, en stor skara som tycker om dig som du är, provokativ och icke-perfekt. The haters gonna hate... men de är inte de enda som finns att bygga gemenskap med här i världen!

Jag har följt dig med intresse och beundran sedan starten och säger som föregående talare: snälla fortsätt utveckla dina plattformar och ditt skapande och din aktivism - du är briljant! Som flera andra skriver en sådan person som har förmågan att folkbilda, inspirera, provocera, engagera och på så sätt flytta fram gränser. Min åsikt är att du är väldigt begåvad på att uttrycka dig i text och bild och att det är något som är unikt med din blogg och Insta - det är som din "värld". Plus att jag gillar att du ibland uttrycker dig predikande, som en feminismens abbedissa typ. Du är unik, fortsätt bara som du är!

Du kanske ägnar dig åt självsabotage? Googla "upper limit problem"...alltså om du inte redan känner till det.

En sista grej: Jag minns när det var som jag verkligen hajade till och började följa dig på riktigt: det var när du skrev om dina tillkortakommanden och svagheter, både som feminist och som människa. Du var en av dom första som vågade göra det i sociala medier (numera är det ju mer vanligt). Men minns du, feminister skulle vara så jävla starka och perfekta?

Snälla älskade Lady Dahmer, våga! <3 Det är klart man får ett "jag orkar inte med Lady Dahmer hon är ju så extreeeem!" nån gång när man hyllar dig, podden eller lyfter något briljant du gjort eller sagt - men det får vi som följer dig snällt tåla, om vi vill att du ska fortsätta! Och det vill vi! Önskar dig all styrka och mod, och detsamma till dina följare - nu skapar vi lite jävla trygghet åt Natasja, visst då?!

Jag började läsa din blogg för minst sju år sen, men minns inte om jag tidigare kommenterat... Jag har inte varit en konstant läsare under åren (ibland har jag behövt sålla vad jag lägger min energi på, ibland har inte din blogg varit relevant för mig just i den tiden av mitt liv osv), men jag har alltid återkommit. På din blogg har jag nämligen fått så mycket tänkvärt till livs, så mycket att reflektera över och få nya insikter kring. Jag håller inte alltid med dig, men du ska veta att du har varit med och öppnat mina ögon för mycket när det kommer både till feminism och föräldraskap. Så, stort tack!