Har inga barn att utgå ifrån, bara mig själv. Jag är 19 och tycker ärligt talat inte om att ha "avslöjande" kläder. Jag vill inte ha de blickar på mig som det leder till. När jag var 13-14 tänkte jag annorlunda, då var man väl stolt över att kroppen utvecklades. Men nu vill jag inte klä mig för att dra till mig uppmärksamhet från killar. Och även om det inte skulle vara målet så är det ju det som blir konsekvensen. Jag önskar att det inte var så men tyvärr. Killar lär sig att objektifiera tjejer, inte minst genom porren. Då blir täckande kläder ett sätt att skydda sig själv.

Usch jag har 3 döttrar de största är 7 och 8.. sjuåringen bryr sig inte så mycket men har gett efter på åttaåringen som länge önskat att få ha topp (sån underkläders du vet) men annars håller jag stenhårt på att kläderna ska vara osexualiserade. Typ deras bikinis, det ska vara trosor med bred sida, ingen j-a trekantsöverdel. Inga korta tajta kjolar med strumpbyxor under (Hur i h-e tänker folk att barn ska kunna leka i den skiten?) Och inget smink, nagelĺack tillåtet i glada pastellfärger.. tycker det är hemskt när de ser ut som små vuxna

Min dotter fick inte ha magtröjor och kläder som uppenbart skulle anses sexiga när hon var barn. Jag tycker inte barn ska det och, (skäns lite när jag skriver), ville inte att mitt barn skulle se ut som en slampa.

Däremot tajta jeans och tröjor som hon tyckte var fina, kjol & klänning gillade hon mycket. Nu snart 19, och inte längre barn, ibland sexiga kläder, särskilt på fest och liknande men hellre och oftare annat och absolut till vardags.

Jag tycker fortfarande att kjolen kan vara lite längre och lite sådär, men hon är klok och son sagt, typ vuxen nu!

Svårt, men innan 15, nej är min känsla, därefter har intresset nog svalnat, iaf för att ha det i skolan.

Å ena sidan vill man ju att de ska kunna se ut PRECIS hur de vill. Å andra sidan måste man skydda dem från män.

Fruktansvärt svårt.

Min dotter går bara i ettan men jag ser att hennes kompisar redan har börjat med magtröjor och det lätt opraktiska kläderna. Hon är ett lite barnsligare barn så hon har inte riktigt fått upp ögonen för det själv. Men jag har börjat fundera på hur det ska bemötas den dag frågan kommer upp. Tänker att det antagligen funkar lite som med övriga utseende grejer. De kollar på hur mamma gör. Iallafall blir man lite trovärdigare om man klär sig enligt en standard man tycker är ok för sin dotter. Sedan kommer väl nån fas där man är hopplöst töntig ändå...

Under en period när det var viktigt för henne så sa jag till sist ”Fine, ha du magtröja - men då har jag också det”.

Jag är ju inte smal och normativ direkt, utan ”för mycket” av allt; längd, vikt, röstläge, åsikter, feminism... Det fick slut på tjatet😱😂

Sen tajta strumpbyxor tyckte och tycker jag är toppen att leka i, fastnar inte, kasar inte utan är på plats. Menar rejäla i bomull för barn då alltså, inte nylon och sånt skit!

Jag tycker att det hör till att föräldrar har åsikter om barnens kläder och smink. Barn vet inte alltid vad som är bäst för dem. Såklart ska man låta barnen hitta sin egen stil och man får välja sina strider, men precis som alla andra områden i livet behöver barn vägledning av vuxna.

Jättejobbigt. Jag vill inte att mina barn ska bli retade eller utanför för att de inte har eller ser ut som "alla andra", men samtidigt vill jag inte uppmuntra vissa typer av kläder eller saker. Som mobil, vilket jag tycker att min dotter är alldeles för ung för att kunna hantera. Samtidigt har ju alla andra egen mobiltelefon. Så då blir hon automatiskt exkluderad. Och jag känner mig som världens sämsta morsa typ.

Tänker med både kläder och prylar att föräldrar bör få ha ett visst inflytande, mestadels för att de allra flesta barn inte är mogna att förstå innebörd eller konsekvenser. Kör på att förbjuda det jag tycker hon är för ung för, men inte utan förklaring. Vi pratar om det, så att hon vet varför jag inte tycker hon ska ha på sig ett visst plagg osv. Vet inte om det är rätt väg att gå, men känns som att det blir fel hur man än gör.

Ja så kommer det..förr då..för över 20 år sen..var det inte så mycket om kläder upp till mellanstadiet och i högstadiet blev det nog en mer påverkan. Det var som sagt länge sen och marknaden ser helt annorlunda ut nu. Då var jag däremot väldigt noga med regler och hur undvika farliga situationer som att inte gå fram till en bil som stannar och vevar ner rutan och ser ut som om att fråga efter vägen eller nåt i den stilen. Alltid tala om el ringa var man är någonstans e.t.c. Reagerar också på klädesbutiker och annat också till småbarn hur exploaterat och sjukt det är. Ansvarslöst och smått sjukt tycker jag det är. Man undrar ju om det verkligen är meningen att utsätta barn för destruktiva trender, det verkar faktiskt så. Såg en barnfilms trailer om lego och duplo som var en krigsfilm med vapen och attacker och rymdskepp och rymdkrig och några som skulle "räddas". Och den vänder sig till SMÅ barn! Asså jag blir så jä*a upprörd!

Däremot så kom dottern hem med en helflaska renat och blond hårfärgning som jag kom på henne med. Då var hon i 15-16 års åldern. Å herre jisses säger jag bara. HUR tacklar men det? JASSÅ du ska bli en full blondin! Kom det spontant. Den flaska beslagtogs och slängdes. Åh jag är glad att den tonårstiden tiden är över.

Jag brukade säga till min tonårsdotter att ingen kan hindra dig att gå i linne och shorts en varm sommardag på stan. Det är tillåtet i det här landet. Och ja, jag funderade ibland över hennes klädsel när det var fest. Men det blev inte så många konfrontationer genom åren. Idag 26 år gammal så tycker jag hon har en bra stil och djupa urringningar och kort kjol använder hon inte. Det blir mest byxor. Men fortfarande linne och shorts på sommaren.

Jag håller med Sara ovan, de flesta föräldrar kommer nog ha åsikter om barnens stil och utifrån rimlighet gäller det att välja sina strider, tror jag.
Min äldsta är 7 och fortfarande rätt barnslig, "coola kläder" är tydligen jeans och svart, vilket känns helt okej. Hon har ögnat åt magtröjor och sånt i affärer men jag säger att det "inte passar" och hon accepterar.
Däremot fick hon faktiskt en bikini i somras vilket jag vet kan vara kontroversiellt. Där kände jag att mina argument inte var tillräckligt starka utan vi valde en "barnslig" topp/shorts-kombo ihop och hon fick känna sig som "alla andra".

Detta är så knepigt. Om vi levde i den feministka utopi som vi strävar efter vore detta inte ett problem, vilket många runtomkring som inte är på det genusmedvetna och feministiska tåget verkar fatta "vaddå, får inte alla se ut som dom vill??". Men vad ÄR det egentligen man vill själv? Jag är född - 91 och när jag ser på mina lågstadiet och högstadiebilder så är det så långt ifrån i dagens läge. Det som i mitt högstadie (Finland) var 'ett måste' var Dakine ryggsäck (för att sen typ åk 8 bytas ut till oergonomiska, opraktiska fucking handväskor) och trumpetjeans i något kännt märke jag inte kommer ihåg för jag ägde aldrig dessa prylar. För att vi inte hade råd men också för att jag aldrig har velat se ut som alla andra men ändå velat för att passa in, helt knäppt. Jag har 2 söner så kommer att få pränta in i deras skallar att man inte får objektifiera flickor och allt det där... Jag hatar den här världen ibland (mer än ofta)

Inga egna barn, men när jag tänker tillbaka på min högstadieklass så var det rätt få individer som testade gränserna mer än andra, till synes med föräldrarnas goda minne. Hängde ihop med fest, inte så mycket fokus på skolan och häng med äldre, generellt. Är väl supersoft att kunna ha utrymme att vara ett barn? Präktigt ja, men mer stabilt liksom. Det är män att hantera resten av livet ändå. Hade gärna kommit ihåg någon som lyckades kombinera skola och "utmanande" utseende mellan årskurs 6-9 men det finns ju ingen. Det var häng med äldre, fest, jobbiga situationer och relationer för dem att hantera. Minns det tydligt.
Präktiga människor som umgicks med andra i samma ålder i hemmiljö och inte gjorde lika coola saker på helgerna (typ fikade, lagade mat, läste läxor, kollade film) slapp ju allt det där. Även om vi var avundsjuka på deras mycket coolare upptåg så var det i efterhand nice att slippa. De jag har sprungit in i och pratat med i efterhand ångrar det ju sen, att betygen inte hängde med, den "traditionen" fortsatte gymnasiet ut och det fanns mycket att ta igen om/när man ville läsa vidare. Tror alla tweenies och unga egentligen innerst inne vill ha en grekisk morsa som sätter ner foten åt dem och åberopar nunneklädsel och sträng läxläsning. Så länge man pratar med dem, inte åt dem.

Så glad att jag var tonåring under grunge-eran. Innekläder för oss vår dubbla t-shirts, fula jeans o stora stickade fula tröjor. Tacksamt!!!

Har fem döttrar i åldrarna 4-24 och denna period har alltid varit svår... jag undvek vissa affärskedjor splänge jag kunde styra och sen poff händer det och där står man framför sin dotter som valt sätta pp sig något hon fått låna av någon kompis eller köpt själv för egna pengar! Det suger till hårt i magen och väcker något inom mig jag inte vet hur jag ska hantera och vintern har den fördelen vissa kläder funkar inte att ha till skolan (iaf innan de börjar högstadiet) Men här har jag insett att vännerna påverkar nog mer än vad jag gjort när jag tittar på mina äldre döttrar (visst personlighet på dem påverkar ju oxå) men jag har ju inte hellre velat hålla dem för hårt så det är en enorm balansgång man vandrar. Jag har mycket kört med var sak har sin tid!
Sen har mina barn pojkarna oxå tidigt fått ansvara för sina klädköp själva
Första tiden halva bidraget så andra halvan finns för oförutsedda utgifter som trasiga skor eller jeans
Med egna pengar har de alla gjort misstaget att traska runt i assnygga skor i en månad innan de haft pengar att köpa mer bekväma samma sak med kläder
Ja den där assnygga tröjan var ju grym men hade nog behövt köpa något annat.

Hur som helst
Bit ihop
hitta er balansgång
och märker du vännerna skenar ta ett snack med deras föräldrar eftersom ens barn har en förmåga att säga ”men alla får klä sig såhär eller vara ute till två” oftast finns det fler föräldrar som biter ihop å balanserar för fullt.

Lycka till 7barns mamman som blev vithårig när barnen blev tonåringar

Förlåt men jag håller verkligen inte med dig här. Är du inte rädd att du lär din dotter att det är hennes eget fel om hon råkar ut för övergrepp? Att du lär henne att tjejer bara blir utsatta för att dom klär sig på ett sätt som killar inte kan motstå?

Jag fick klä mig hur jag ville under uppväxten, det blev mycket kortkort men även rent knäppa saker som att gå till skolan i min snobbenpyamas, det var ett sätt för mig att experimentera med min identitet, och jag tänkte aldrig på att killar skulle ha rätt till min kropp på grund av att jag hade små kläder på mig.

Som vuxen blev jag utsatt för ett ofredande, jag ringde en vän efteråt och berättade vad som hänt. Hon fick mig att känna som att de var mitt fel, eftersom jag hade åkt fram i taxin.det bidrog till att jag aldrig vågade anmäla händelsen.

Prata istället med din dotter om att om hon någonsin blir utsatt för något så kommer du inte bli arg, utan älska henne lika mycket som innan. Be henne berätta vilka hon chattar med på nätet, fråga vad hon tycker om sina lärare!

Det har ju funnits fruktansvärda fall med barn som har kännt sån skam över att ha utsatts att dom skadat sig själva istället för att berätta om vad som hänt för sina föräldrar.

Jag är ledsen om jag är lite hård i tonen men jag tror verkligen att det är viktigt att lära barn & unga tjejer att övergrepp aldrig är deras fel. Att pedofiler begår övergrepp på nakna tjejer och tjejer som bär heltäckande klädsel. Tycker det allra mesta du skriver är helt bäst!

Förstår att detta måste vara svårt som förälder och jag vet inte hur jag själv kommer handskas med liknande situation. Inlägget får mig dock att tänka på en situation när jag själv var ca 13 år. Jag var väldigt blyg och osäker kring min kropp och ville inte ha några kläder som gjorde att folk tittade på mig mer än nödvändigt. Jag hade knappt börjat tänka på min egen sexualitet eller sex vid det här laget så tanken på att försöka se sexig ut var väldigt främmande. Samtidigt var jag självklart påverkad av de trender som fanns runt omkring mig. En ”trend” som började komma då var att man skulle ha stringtrosor för att det var ju ”jättepinsamt” och "fult" om troskanten syntes genom byxorna. Jag fick ett par stringtrosor av min äldre syster som jag skulle ta på mig när jag skulle göra mig fin inför julavslutningen i skolan. Min mamma lyckades märka detta och blev väldigt upprörd och frågade om jag ville att folk skulle tycka att jag såg ut som en hora. Jag som inte hade några tankar på att se ”sexig” ut eller sticka ut alls blev väldigt ledsen och blev ännu mer osäker i min kropp. Nu tror jag inte att du skulle använda ett sådant språk till din dotter men det jag vill säga är att även om man som förälder menar väl så är det så himla lätt att trycka ner och trots sin välmening i stället gör barnet medvetet om att de egentligen bara är ett sexobjekt som är där för andra att värdera och döma. Detta är inte menat som ett fördömande av din oro utan bara en reflektion från ett barns perspektiv. Hoppas du hittar ett sätt som du och din dotter kan prata om detta på ett konstruktivt sätt. Lycka till!

Jag har en dotter, lång för sin ålder, som snart fyller 9. Jag kör hårt på ”så du inte fryser”, ”det blir lätt hål på såna där”, och på sommaren ”nej men då bränner man sig så lätt”-argumentet om bikini. Väntar med de jobbiga samtalen med andra ord. Hon köper mina argument..än så länge.

Förlåt med vad fan? Herregud man kan väl inte välja kläder åt sitt barn utifrån vad man själv tycker är slampigt?! Sen när gör ens kläder en till en slampa? Sen när avgör kläderna om man säljer sex eller inte? Nej vet du vad jag förstår om hon inte får gå ut i kortkort kjol och magtröja i hennes ålder men jag tror iallfall våra barn mår bäst av att få hitta sig själva, SJÄLVA. Jag har fått klätt mig i princip hur jag velat och det kommer mina barn också få göra. Aldrig att jag skulle lära dom att vissa kläder är slampiga.

Min mamma var väldigt noga med att jag inte skulle klä mig sexualiserat under min uppväxt och det var typ traumatiskt för mig att aldrig själv få styra hur jag såg ut. Jag kunde inte köpa kläder jag tyckte var snygga och roliga att experimentera med, för då var de för tajta, korta, urringade, smala axelband, osv osv. Mitt femtonåriga jag under utveckling ville inte behöva tänka på att man absolut inte fick framstå som slampig, för det var det budskapet som sändes ut. Om du inte vill att din dotter ska ha linnen tror jag att det åtminstone är bra att på ett sätt hon förstår markera att det är för att hon inte ska sexualiseras, och inte för att det är viktigast i världen att inte vara slampig. Det är ju skillnad på tio år och femton, men som tonåring med begynnande sexualitet är det inte så kul att slutshame:as av sin mamma. (Menar inte att du som medveten feminist skulle göra detta dock, men det blir så för många föräldrar av misstag.)

Min dotters skola sade till tjejerna i tvåan att de ej fick ha magtröja i skolan. Då blev jag svinirriterad och tänkte att det var då helvete vad alla ska styra och ställa över tjejers kroppar och klädsel. Jag säger att hon självklart får ha på sig vad hon vill (men måste ha ytterkläder som är varma på vintern etc). Ibland har hon 70-talsstil, ibland adidasstil, mjukisstil, cool stil, lite galen stil osv. Jag försöker uppmuntra hennes lekfullhet och val. Säga att hon bestämmer. Men. Ja. Svårt. Såklart att de är påverkade av normer.

Jag tycker verkligen det är skitsvårt. För jag har hela tiden uppfostrat min dotter till att Äga, älska sig själv, stå upp för sig o för rättvisa o aldrig vara tyst om det känns fel och att ärligt talat så har inte alltod alla vuxna rätt. Vi har fel jäkligt ofta. Att i allt det här också tänka på hur man säger ifrån är en självklarhet, men att vara tyst o veta sin plats? Nej. Så nu när min dotter är 13 år och näst intill ogillar män, ja för hon har redan blivit förfölj av vuxna män påväg hem fr teatern, blivit ifrågasatt om varför hon inte vill säga vart hon bor av en vuxen man, blivit slagen och tagen på snippan, i matkön i skolan av en kille i klassen & fick höra av läraren att hon skulle undvika honom ist, skitbra sagt idiotlärare!, hon ska inte behöva undvika han. Sedan juckad mot av Flera killar i klassen o ena sa att det borde varit okej för hon gillade honom lite innan det hända ’så det borde inte va en så bigdeal’ enligt han när jag brann av och ringde lärare som fick ringa hem t alla killars föräldrar som gjort detta. Läraren sa ’det kändes lite larvigt iomed att det bara var lite juck liksom’. Ursäkta?! Lite juck? Jag däremot jag var tydligen hotfull när jag frågade den kvinliga läraren om hon skulle tycka det var en liten sak om hennes manliga kollegor ’juckade lite’ mot henne i fikarummet. Så när jag nu börjat påpeka min dotters kläder, sagt nej 50% av allt hon vill klä sig i så grät hon tillslut o sa -det här är så jääävla orättvist, förlåt att jag svär men jag bärjar tröttna på att jag inte ens kan klä mig i vad jag vill pågrund av killar!! Jag vill kanske ha det här utan att tänka på killar! Kan vi inte ha skolor med enbart tjejer i, det skulle vara så skönt!
Förstår henne... men nej jag har så svårt o släppa på att inte låta henne gå iväg till skolan elle annat ställe i ’vuxna kläder’..

Jag tänker att när barnen (läs tjejerna) är så gamla att de måste få bestämma själv vad de ska ha på sig tror jag man får ta diskussionen med dem. Min dotter fyller snart 13. Hon behöver få insyn i patriarkala strukturer och jag behöver höra hennes sunna argument ”men ska vi ta på oss kläder utanpå bikinin bara för att vi ska fota? Det är ju bara en kropp!” Låta dem tänka och ha makt över egna beslut. Vi måste ju ändå jobba för en bättring steg för steg, så att kanske våra barnbarn-tjejer kan leva lite friare. :)

Men det h. Vad förvånad jag blir av kommentarerna här. Är vi alltså så måna om att våra döttrar inte ska se ut som slampor? Och vad är detta för kläder? Jag har aldrig sett ett enda barn på barnens skola där jag tänkt att det barnet ser ut som en slampa eller att den ska sälja sex. Magtröjor, strumpbyxor eller glitter till trots. Är det ngn typ av slutshaming? Fattar ej.

Jag tycker inte man behöver prata om "slampiga kläder" eller att det "ser ut som att du ska sälja sex". Det räcker med att man kan faktiskt inte trava runt i vilka kläder som helst, och det är vuxnas ansvar att hjälpa barn att se ut som folk.

För mig är magtröja och kortkort inte ok i mellanstadiet. Det finns massa snygga och coola kläder som inte är utmanande och sexiga. Det är precis som att man inte går i nattlinne eller baddräkt i skolan, det passar sig helt enkelt inte.

Å, så känsligt! Tänkte på det när jag vikarierat i årskurser 2-3, och flera av flickorna har på sig jättekorta vippiga cheerleaderkjolar, magtröjor och chokerhalsband i en och samma outfit, dessutom mitt i vintern. Barnen är alltså 8-9 år, när jag gick i 3:an hade jag typ röda mjuka "tightsbyxor" med omatchande rosa tröja och orange sockar xD Tar också illa vid mig när jag ser småflickor, en del så unga som 3-4 år, i slöja. Slöjan är där för "modesty", men vilken sexualitet utstrålar ett litet barn genom sitt hår?
Kan inte bara barn få vara barn, och så kan vi enas om att vissa saker får vuxna och tonåringar göra som inte är lämpliga för barn? Typ smink i skolan, eller enbart dekorativa kläder som är sexualiserande. Korta shorts på sommaren fyller ju en helt annan funktion än korta shorts på vintern på en flicka (eller pojke) med nätstrumpor under (yes, I've seen it).

Svåra frågor. När min dotter gick på lågstadiet och vissa flickor (som inte alls var tidigt utvecklade el så) hade bh och min flicka ville ha en svart sådan, sa jag bara nej och att det är för äldre. Precis som jag sa om kaffe (jag intalade mig att det var samma sak). Nu är hon 14 och jag tycker inte jag har rätt att bestämma hur hon klär sig o ser ut. Men hav är rätt öppen med att jag tycker att vissa kläder ser alldeles för sexualiserade ut för att jag ska betala för dem (som lårhöga, tighta, högklackade, svarta fuskmockastövlar). Sånt får hon i så fall köpa för månadspengen. Jag säger att hon inte behöver dölja sin kropp men pratar också om vilken kultur vissa typer av modegrejer kommer från. Jättesvåra frågor tycker jag!

Det handlar kanske också om att när man klär sig sexigt, så bemöts man av av vuxna män (och jämnåriga killar) som om man är sexig, och man lär sig att svara på dessa signaler innan man ens förstår vad de betyder. Och med att svara på dessa signaler så menar jag att man uppfattar deras blickar som positiva, man lär sig att framhäva kroppen på ett visst sätt, man ler tillbaka. Det är ju nämligen inte alltid som sådan signaler upplevs hotfulla eller äckliga. Ofta kommer de från män som aldrig skulle göra ett närmande. Som aldrig skulle tänka tanken. Man socialiseras in ett beteende innan man är mogen nog att förstå beteendet.

Detta betyder ju förstås fortfarande inte att det är ens eget fel om något händer. Jag tror dock att det ger en slags falsk känsla av självkänsla, att man är värd något på grund av det bemötande och den uppmärksamhet man får från män (och killar i ens egen ålder). Om man som flicka lär sig att det är positivt at vara söt och lite senare sexig, så bygger man sin självkänsla, men också sina idéer om hur man påverkar världen och hur man kommer dit man man vill/uppnår det man vill/får det man vill, på falska eller osunda premisser. Något jag tror leder till sämre självkänsla senare i livet.

Det handlar kanske också om att när man klär sig sexigt, så bemöts man av av vuxna män (och jämnåriga killar) som om man är sexig, och man lär sig att svara på dessa signaler innan man ens förstår vad de betyder. Och med att svara på dessa signaler så menar jag att man uppfattar deras blickar som positiva, man lär sig att framhäva kroppen på ett visst sätt, man ler tillbaka. Det är ju nämligen inte alltid som sådan signaler upplevs hotfulla eller äckliga. Ofta kommer de från män som aldrig skulle göra ett närmande. Som aldrig skulle tänka tanken. Man socialiseras in ett beteende innan man är mogen nog att förstå beteendet.

Detta betyder ju förstås fortfarande inte att det är ens eget fel om något händer. Jag tror dock att det ger en slags falsk känsla av självkänsla, att man är värd något på grund av det bemötande och den uppmärksamhet man får från män (och killar i ens egen ålder). Om man som flicka lär sig att det är positivt at vara söt och lite senare sexig, så bygger man sin självkänsla, men också sina idéer om hur man påverkar världen och hur man kommer dit man man vill/uppnår det man vill/får det man vill, på falska eller osunda premisser. Något jag tror leder till sämre självkänsla senare i livet.

Är du tvungen att dra horparallellen? Jag är tjej och säljer sex och klär mig mest som alla andra. Att "klä sig som en hora" känns som en väldigt förlegad grej att upprätthålla.

Sjukt svårt. Sjuåriga dottern siktar efter såväl bikini som magtröja men jag säger nej. MEN egentligen borde hon kunna ha på sig precis vad som helst och det stör mig till viss del att jag väljer att begränsa hennes valmöjligheter men någonstans har man ju som förälder en grundsyn som också är viktig. Jag känner ett ansvar att bromsa när det gäller smink (i syfte att vara ”fin” och ”söt”) och när det gäller plagg som trots allt skapas för att vara sexualiserande. Men inte fan är det lätt

Orelaterat till inlägget. Men skulle älska om du kunde kommentera lite på tankesättet "inte alla män". Som diskuteras till exempel här https://www.youtube.com/watch?v=g8GSlP2yCD8 (Jordan peterson som ni pratade om i senaste poddavsnittet!) Jag har så svårt att få ihop mina egna argument då någon slänger "inte alla män" i ansiktet på mig. Visserligen inte alla män, men ändamålet helgar medlen eller hur tänker du?
Så tacksam för svar.

Sjukt svårt. Sjuåriga dottern siktar efter såväl bikini som magtröja men jag säger nej. MEN egentligen borde hon kunna ha på sig precis vad som helst och det stör mig till viss del att jag väljer att begränsa hennes valmöjligheter men någonstans har man ju som förälder en grundsyn som också är viktig. Jag känner ett ansvar att bromsa när det gäller smink (i syfte att vara ”fin” och ”söt”) och när det gäller plagg som trots allt skapas för att vara sexualiserande. Men inte fan är det lätt

Tack fina du! Uppskattar omformuleringen jättemycket och även ändringen på din instastory. Att du lyssnar är fantastiskt och så viktigt. Tack <3

Fattar problematiken, man vill nånstans inte säga till eftersom man tycker att alla ska få se ut hur fan dom vill. Samtidigt så är det ju ett barn.

Jag tänker att man ändå måste dra en gräns där, för vad är syftet liksom? Med kläderna alltså. Om en vuxen kvinna vill klä sig utmanande så ska hon ha all rätt att göra det, men då är det ju oftast det som också är syftet. Man VILL se sexig ut, man VILL att andra män/kvinnor ska titta (titta, inte röra), å vad är då grejen med att barn ska se ut så? Barn å sex hör inte ihop.

Nu fattar jag ju självklart att din dotter inte bar kläderna av den anledningen, men det är så folk (män) kommer tänka.

Jobbar på som lärare på mellanstadiet. Möter ofta elever i tidiga tonåren. Lika mycket som jag får försvara dessa tjejers rätt att uttrycka sig med smink och kläder för jag SKA inte morslisera eller låta andra göra det över dom. Så äcklas och provoceras av äldre manliga kollegor (ej lärare men andra män som jobbar på en skola) som uppmärksammar, retar sig på eller stör sig på hur ”utmanade” de klär sig. Till viss del tar det tid för unga tjejer att hitta en balans med sig själva hur de är och trivs att se ut. Som vuxen ser jag ju hur de utifrån kan sexualiseras och de är de som jag helst vill skydda dom ifrån samtidigt som jag vill att dom ska får vara som dom är och vara en del av att inte förändra sig ”för männen” . Som förälder kan man ha ett snnat mandat men som lärare ska jag vara ickedömmande.

Förstår dilemmat till fullo, meeen:
Minns själv hur min mamma ständigt skulle uppmana mig till att klä på mig mer, ”inte så utmanande” eller ”mer anständigt”. Kommer ihåg hur jävla arg och provocerad jag blev varenda gång. Även när hon förklarade att det var för att hon var rädd om mig och att min klädsel skulle behaga äckliga gubbar. Jag klädde ju inte mig för dem? Och hade inte ens det i åtanke som barn. I senare dar när jag blev lite mer medveten har det provocerat mig ännu mer. Har på något sätt känt att mamma upprätthöll min kropp som ett sexobjekt när hon uppmanade mig att anpassa min klädsel utefter gubbar. Som sagt, det är ett jäkla dilemma. Dock kommer äckliga gubbar och män titta på tjejer och flickor i vilket fall mer eller mindre.

Jag fattar inte ens vad folk tycker är svårt med detta ämne. Skulle aldrig låta mina barn klä sig utmanande. Buhu om de blir "traumatiserade." I-landsproblem.
Barn är barn och de får gärna vara med och välja men som förälder kan man faktiskt avgöra var anständighetens gräns går, det ingår i jobbet.

gillaknappen krånglar, tickar ner när en försöker skicka som löv, skickar ett ❤ och en 👍🏽 här ist då

Jag har satt begränsningar på hur mina barn får klä sig, och främst då min dotter naturligtvis eftersom det är just tjejer som av nån konstig anledning råkar ut för det sjukaste utseendetrenderna.
Vi måste skydda våra barn från sexualiserande för de förstår inte vad det är för något, de är så fria i sina kroppar. Och fria i sina kroppar kan de vara med andra kläder än kläder som vuxna suttit och designat på ett sexuellt kodat sätt. Vi har ett stort ansvar här och det ska inte viftas bort i nån falsk föreställning om vad frihet är.

Min 11-åring och hennes kompis ville prova lösnaglar, vilket de fick.
De hade dom på sig under eftermiddagen och ville sen behålla dom på i skolan dagen efter.
Jag försökte förklara att det är helt värdelöst med lösnaglar när man ska leka, skriva eller bara dra upp brallorna.
Och att jag tyckte att hon var som finast i sina egna naglar.
Hon hade på sig dom i skolan men sen på kvällen tog hon bort dom och jag fick en känsla av att hon gjort det för min skull.
Kändes inte så bra faktiskt. I efterhand skulle jag bara varit tyst om vad jag tycker är fint eller inte. Vill inte att hon redan ska börja anpassa sig efter vad andra tycker om hennes utseende eller val.

Jag har inga egna barn men jobbar med barn på olika sätt och blir absolut galen på föräldrar som klär sina döttrar som mini-vuxna redan i förskolan. Det blir ju ett superkonkret jämställdhetsproblem när killarna har mjuka sköna kläder och kan vara med i verksamheten utan problem medans tjejerna är kalla och orörliga. Jag märker också av det i bemötandet av barn, ett barn som är barnsligt klädd benöter man som ett barn men när det är ett barn med vuxna kläderna märker jag att jag också pratar med det barnet son att det var betydligt äldre. Det är väl klart att vi fått för oss att tjejer mognar tidigare när vi klär ut dem till vuxna från att de är små små barn medans killarna fortfarande får leka runt som de vill. Fruktansvärt sorgligt.

Om en ung flicka ser sin kvinnliga förebild flasha halva behagen i urringade linnen så är det klart att hon vill göra likadant. Att säga att en kvinna skall få klä sig som hon vill och samtidigt säga att jag vill inte att dottern är klädd så att hon får uppmärksamhet av män är väldigt dubbelmoraliskt. Har jag missat någonting?

@LD Jag syftar inte på någon speciell person. När man läser om våldtäkter så rasar främst feminister om flickan/kvinnan blir tillfrågad om sin klädsel, man tycker att det inte spelar någon roll. Man kan säga att alla kan klä sig som de vill utan att råka ut för övergrepp medan jag samtidigt har en liten, liten tanke om att vårt utseende sänder ut signaler, nu får jag kanske trollen på mig. Ett exempel är om en tjej/kvinna kommer till mig på anställningsintervju iförd trasiga jeans, urringad topp, mössa och piercingar så får jag inget seriöst intryck av henne. Det beror också på att den stilen inte funkar alls på arbetsplatsen. Jag kan förstå gränsdragningen mellan vuxen och barn, men t ex mellan 14 och 17 är det en svår gräns att dra. Vi har alla våra referensramar, det händer att en kvinna anses omoralisk om hon är barhuvad, vilket gör allting än mer komplicerat.

Jag säger inget. Jag bara köper linnen med bred band, köper sport bh istället för bh-ar. Köper längre shorts på sommaren, köper till strumpbyxor till kjolar & klänningar, köper bekväm och mjuka kläder. Hon får så klart välja vad hon vill klä på sig. Men jag köper inte hem sådant som är avslöjande. Hon förstår inte det. Men jag vet hur män tänker. Och vad dom vill se små flickor i. Iförsig går män igång på allt med två ben. Men för hennes skull eftersom hon är liten och inte förstår patriarkatet som det är, väljer jag att göra så här nu. Istället för att påpeka något. För då kommer hon tro att det är henne det är fel på. På badhuset är det baddräkt som gäller.

Jag säger inget. Jag bara köper linnen med bred band, köper sport bh istället för bh-ar. Köper längre shorts på sommaren, köper till strumpbyxor till kjolar & klänningar, köper bekväm och mjuka kläder. Hon får så klart välja vad hon vill klä på sig. Men jag köper inte hem sådant som är avslöjande. Hon förstår inte det. Men jag vet hur män tänker. Och vad dom vill se små flickor i. Iförsig går män igång på allt med två ben. Men för hennes skull eftersom hon är liten och inte förstår patriarkatet som det är, väljer jag att göra så här nu. Istället för att påpeka något. För då kommer hon tro att det är henne det är fel på. På badhuset är det baddräkt som gäller.

Har inget att tillägga egentligen, men fasen vad kämpigt det måste vara att vara förälder! Så mycket man måste ta ställning till och oroa sig över. Världen är ju inte direkt varm och välkomnande, speciellt inte som flicka/kvinna. Kämpa på helt enkelt!

Min dotter är elva och har hittills inte velat ha den typ av kläder vi vuxna skulle kategorisera som "sexiga" eller "utmanande" - som tur är. Hon och hennes kompisar har jeans, eller typ byxor i mjukistyg som ser ut som "riktiga" byxor, och tröja. Däremot ska det gärna vara märkeströjor från Peak, Calvin Klein, Gant etc. Märkeskläder är ju en annan diskussion, men hemma hos oss är det vad kläddiskussionerna oftast handlar om.

Skulle min dotter vilja ha bh/sporttopp skulle jag säga blankt nej med det enkla argumentet att hon inte har några bröst än. När hon får det kan vi köpa det, om hon vill. Själv började jag inte använda bh förrän jag gick i gymnasiet. Detta var i slutet av 80-talet och vad jag kan minnas var det då de flesta började använda det. Bikini började dottern använda i somras, innan tyckte hon det var för kallt om magen :) De två bikinis hon har är sportiga modeller med breda trosor och sportinspirerad överdel.

Jag tänker att man får hitta kompromisser när de här situationerna uppstår. Vill barnet ha magtröja kan det ha ett linne under så att man inte visar bar mage, vill det ha linne med tunna axelband kan det ha en kofta över, vill det till varje pris ha bh välj en sporttopp istället, vill det sminka sig kom överens om t.ex. ofärgat läppglans och lite mascara eller vad det nu kan vara. Insisterar barnet tror jag det är bättre att diskutera, förklara varför man tycker som man gör, och hitta en kompromiss istället för att förbjuda.

Avskyr sexualiseringen av samhället och av barn i synnerhet, men vi lever i det och måste förhålla oss till det. Då tror jag att vi måste prata med barnen och förklara utifrån deras ålder och mognad varför de inte får ha på sig/göra det ena eller det andra, samt försöka hitta kompromisser som känns ok för både barn och förälder.

Alltså. Prata gärna om detta i ett avnitt av Postpatriarkatet. Jag blir helt förvirrad av dessa argument och även kommentarerna. Som att det skulle kunna vara en förlängning av diverse domstolar som tittat på klädsel när det kommit fram till huruvida en våldtäkt faktiskt har skett eller ej, ex domen på Irland som är aktuell i dagarna. Menar folk på fullt allvar att ett linne med smala axelband är slampigt och inte ngt som tjejer bör bära? Tänker folk den typen av tankar när de ser ett BARN med korta shorts? Tänk denna långa varma sommar. Ska man ens ha i tanken att be sina barn välja längre shorts och en t-shirt istället för linne för att ens ha med i beräkningen att dottern kan se slampig ut. Skall det ens behövas kalkyleras in? Jag tänker inte för tajta i snippan för den behöver luft och plats. Och varma kläder som går att leka i på vintern. Men..ja.. vänd och vrid gärna lite på det här i podden. Och förtydliga även vad ni menar med sexualiserade kläder. För detta är intressant och uppenbarligen något som människor tänker på. (Och vad gäller pedofiler så brukar de väl vara väldigt duktiga på att hitta de mest sårbara barnen som tyr sig till honom snarare än att de riktar in sig på barnet med "slampigast klädsel". Det har väl aldrig påvisats ett samband, statistiskt,mellan klädsel och övergrepp?

Jag tror inte att äckliga män bryr sig jättemycket om klädsel på barnen egentligen. Men det hjälper ändå inte att jag blir illa berörd när jag ser tjejer på lågstadiet som har små jeansshorts där skinkorna syns och linnen som lämnar hela ryggen bar. Det känns som att de är utslängda som byten åt vargarna, som att ingen bryr sig. Det är bara så beklämmande ut med barn i sexiga kläder.
Samtidigt kan jag köpa "alla andra har"-argumentet. Men ALLA har inte de kortaste shortsen och linnet med minst tyg. Det finns grader i helvetet.

Jag tänker att det svåra med att förbjuda är att behöva förklara varför. För barn i 10 årsåldern vet ännu inte vad sexualisering är. Kanske vet ungefär vad sex är via typ nätet/kompisar men inte ”spelet kring”. Att behöva medvetandegöra dem på att en kort kjol kan göra så att män tittar på fel sätt leder ju bara till att de förlorar sin barndom tidigare. De blir medvetna om kroppen, signaler och blir ett ”objekt”. Med det inte sagt att de ska få ha på sig varsomhelst. Jag motiverar med ”därför”. Eller ” det passar sig inte”. Punkt. Om några år får diskussionerna komma och förklaringarna. Men just nu är det totalitär auktoritet som gäller. Sen får man gå balansgång i klädväg med vad som är acceptabelt och vad som är sexualiserande. Men vem vet om man gör rätt.... 😣

Är det bara jag som tycker att det är inte de plagg som omnämns här i kommentarerna som är problemet utan mer designen, utformningen, detaljerna, trycken osv på vissa av dem som framkallar den här motviljan att konsumera dem till sin dotter? Min 8-åriga dotter har t.ex enfärgad utställd stretchig kort kjol m HÖG midja till löst sittande magtröja i sportigt stuk, trycket är en stor siffra. Strumpbyxor i bomull till detta. Självklart ihopplockat till att vara lika lekvänligt som vilken outfit som helst. Jag känner inte den här motviljan där. Däremot skulle jag inte glatt gå m på tight kort stel kjol m nån prasslig volangkant till tight glittrig magtröja m "Cute girl"-tryck, jag vill liksom inte att kläderna ska skrika "Observera att detta är precis som det ska vara - en tjejig tjej & inget annat, (MED ALLT VAD DET INNEBÄR)". Vissa plagg/outfits signalerar att man liksom skriver under på något?? Jag vet inte hur jag ska få fram det jag menar. Bikini säger flera är ett problem, men samma där att jag skulle inte köpa trekants-bikini till min 8-åring t.ex för jag vill inte att bikinin ska låtsas att det finns ett par bröst där som den behöver framhäva formen på, & en liten trosa m smala band som skär in men vad gör man inte för att maximera solbrännan ungefär. Däremot gärna en delad baddräkt helt enkelt, top & trosa, eftersom det är så mycket smidigare att få på än att krångla m en tvinnad baddräkt, som dessutom blir utsträckt & obekväm när barnet växer ett par cm. Den måste tas ur bruk efter kortare tid än bikini. Det går inte alls så långt att jag tänker "slampigt" eller liknande när jag väljer bort de korta rosa jeansshortsen & köper mjukisbermudas istället. Det är inte heller visandet av hud som är problematiskt för hon skulle ju få gå m helt bar överkropp till de där mjukisbermudasarna en het sommardag om hon så ville. Jag vill bara inte tacka & ta emot det som patriarkatet serverar tror jag. Inte göra det lätt för dem (vem?) som bestämt vad en tjej ska ha på sig. Det är det, hos mig, som framkallar den där känslan av att vilja bromsa. Men knäppt egentligen att ett klädesplagg till ett barn kan vara så laddat, att det slår an strängar i oss på ett ganska läskigt sätt. Då måste det också vara väldigt viktigt.

Sen att ja men man vill att barnen ska få välja själva & bejaka sin identitet, absolut, & det kanske skulle vara svårt att motivera varför jag inte vill köpa lilla topen m "Young happy sweet princess"-tryck & kliande paljetter om nu min dotter ville ha den för då skulle jag ju vilja säga "ja älskling du vill ha den säger du, men det är bara såsom du är fostrad av samhället du växt upp i - klart att du vill ha den, men det är inte du som väljer utan det är GUBBARNA förstår du. Vissa klädesplagg bejakar en identitet som inte är din, utan din könsrolls, & de gör gör det på ett alldeles övertydligt maximerat sätt. Det kan jag, i egenskap av din mor, inte vara med & cementera. Ska vi shoppa vidare?" 😀

Vilken underbart rolig bild förresten! Där står hon iskall i segrarpose med foten på förloraren & käkar helt lugnt en macka 😄😄

Mina är stora nu. Min erfarenhet är att det inte hjälper att bråka om kläder. De klär sig som de vill ändå. Köper de kläder de vill ha, inte vad de behöver. De lär sig av kompisar, stämningen i klassen, Youtube, instagram etc. hur de ska sminka sig, klä sig, vara.
Någonstans i tonåren slutar ens egen uppfattning om ytan att spela roll för barnen.