MENY
Jag hatar att få mitt yttre granskat. Har fått det sen jag var liten. Granskande med dömande kritiska ögon. Ofta letandes efter fel och defekter. Även jag själv har ju ägnat mig åt det.
Så jag känner djupt obehag när folk, de jag känner men också fullt främmande människor (?!), ska påpeka eller fråga varför jag har plåster eller om andra kroppsliga saker. Ja jag har eksem? Kan jag slippa berätta och prata om det? Vill du se? Ska jag maila närbilder? Ja jag har födelsemärken. Nej jag har inte kollat upp dem none of ya business. Ja jag har en valk på halsen eller vad fasiken det ät för "defekt" som dagen till ära har lagts märke till. Osv.
Tack för att du riktar mina tankar dit och tack för att du uppmärksammar mig på att DU och resten av omgivningen också uppmärksammar detta. Tack för att jag nu kan vila tryggt i vetskapen om att min kropp är ständigt under luppen! (Obs sarkasm)
Lägg av med detta beteende tack.
Håller verkligen med om detta! Jag har dock inte blivit 'kritiskt' granskad som barn, tvärtom! Översköljd av komplimanger av min välmenande mamma som tyckte att jag var så fantastisk, fin, vacker och underbar. MEN. Det har gett mig omöjliga krav på mig själv och jag kände alltid att jag var tvungen att vara mitt bästa jag i alla lägen. Fick mig att må dåligt och som vuxen är jag helt allergisk mot utseendekommentarer vare sig de är positiva eller negativa. Jag vill bara inte att någon ska anmärka på min uppenbarelse för det gör mig medveten om att de ser mig, granskar mig. Ger mig kallsvett över hela kroppen! Kläder, evt. hår men låt bli att kommentera på utseendet snälla människor!
När du har en funktionsvariation som gör att jag haltar lite. SÅ. MÅNGA. SOM. FRÅGAR. Jag har skämts så jäkla mycket för detta men nowadays blir jag rasande istället. Gött!
Hade en tjej i klassen i grundskolan som alltid alltid påpekade sånt. "Fy har en finne på näsan, du är röd där, du har ettfödelsemärke där" osv. En dag sa hon till min bästis "du har mustach". Detta blev ett så enormt komplex för henne att hon i vuxen ålder betalade massvis med pengar för att med laser ta bort dessa fjun som knappt ens syntes. Så jävla onödig kommentar jag hoppas hon lärde sig att hålla tyst när hon blev äldre.
Det är intressant att människor känner ett behov av att påpeka hur man ser ut.
"Oj, vad blek du är!" hör jag ofta. Jag vet, jag har ögon att se med?
Vad svarar man? Förlåt? Tack? Ja?
Jag har ett par fräknar (ca.13 st) som råkat hamna på fel ställe, d.v.s. på min överarm.
Varje sommar när jag har t-T-shirt så är det samma sak:
-Vad har du på armen?
-Har du gjort illa dig?
-Oj, du har fått något smuts på armen?
-Vad är det där?
Jag hade inte ens lagt så stor vikt vid denna "defekt" förrän alla började kommentera den,
så tack för att ni får mig att inte vilja ha T-shirt trots + 30 grader.....verkligen, jättesnällt....TACK!!!
@Hanna.
Skit i folk! Hela jag är täckt av fräknar. Verkligen överallt, till och med läppar och tår. Älskar det! Du kan vara med i min klubb :)
Oj.
Jag får verkligen ALDRIG kommentarer. Jag kommenterar aldrig andra heller. Men jag har förstått (till exempel när man på jobbet har teambuilding och ska ge feedback på andras personlighet etc) att jag inte inbjuder till djupare kontakt, och kanske är det därför folk inte vågar ge mig personliga kommentarer.
Oerhört fräckt hursomhelst, att fråga och kommentera angående andras fräknar/födelsemärken/valkar/whatever.
Guuuud det är det västa jag vet. Varför känns det som att alla gör så hela tiden????? ”oj du har något på kinden jag tar bort det, oj nähäe det var ett fördelsemärke sorry” eller ”oj vad har du gjort i pannan?” HAR KLÄMT EN FINNE SOM BLIVIT ETT SÅR VADÅ DÅ. Blir oproportionerligt arg. Dagen förstörd typ, okänslig är man inte.
Tror det är av omtanke, att de känner med dig ifall du gjort illa dig.
@Blekis
Pröva att säga "Vad vill du att jag ska göra med den informationen?"
Har funkat för mig i många situationer. Folk blir perplexa eller tysta. Om de tänker efter vet jag inte :)
Det finns inga "defekter". Alla ser bara olika ut. Som tur är.
Kära Lady D, hjälp mig...
Min dotter är jämngammal med Ninja. Det har ännu inte blivit aktuellt, men jag misstänker att det snart blir det - hur gör man när ens dotter vill börja raka benen? Jag har själv inte rakat mig på ca 5 år, så finns inga hyvlar eller så hemma. Men lär ju ändå komma på tal så snart klasskamraterna börjar, oavsett om man är en bra förebild här hemma. Vet att flera började med deo redan i 2an men jag tillåter inte det förrän puberteten.
Hoppas du har tid att svara för jag känner mig helt villrådig.
Linnea, jag haltar också och det är mig tamigfan helt otroligt vad det gör människor nyfikna. Finns folk som frågar min man eller vänner efter jag gått ”varför går hon så?”. Har alltid varit väldigt osäker pga hur jag ser ut när jag går. Men ”glömmer” av det och tänker inte på det TILLS dessa jävla främligar, kollegor o folk ska fråga o peka. Har iofs blivit avvisad pga hur jag ser ut när jag går (wtf?!) så nu förtiden kör jag upp det i ansiktet på folk så jag slipper höra en enda fråga till varför jag haltar.
Min bror som jag sällan träffar säger alltid ngt som ”har du ett utslag där?!” ”Vad är det för prickar?!”
Vi är närmare fyrtio med barn. Fattar inte varför man ens påpekar det. Har inte så stort problem med det egentligen men tycker beteendet är konstigt.
Minns en händelse på gymnasiet.
Gick i en klass med enbart tjejer. En hade ALLTID en tydlig kant vid halsen av brunkräm, villet många sa bakom hennes rygg dagligen.
En dag när vi satt ute på rasten fyra tjejer inkl henne så sa jag i all välmening: Du, du har en rand av brunkräm där på halsen, bara så du vet. Och så log jag lite ursäktande.
Hon blev skitarg!! Och du har missfärgat hår, sa hon och gick arg därifrån.
Det roliga var att jag inte hade färgat håret men blev förvånad av ilskan.
Ja ja, alltid lär man sig nåt.;)
Jag antar att det är väldigt många som vill veta varför du har plåster eller om du har eksem eftersom du måste skriva ett inlägg som osar tjaa, osar nåt jag vet inte vad men det är inte trevligt.
Tänk om någon skrev bara för att tipsa om nån kräm eller va fasen, inte vet jag. Och. Tänk tanken att det INTE var för att på något sätt misskreditera dig. Du vill att många ska lyssna på dig och det är bra, men utgå då inte från att ALLA som inte tänker som du vill ont.
Det är verkligen ofint att påpeka hur människor ser ut eller fråga varför de har plåster eller fräknar eller finnar eller vad som helst! Det gör man bara inte!
Alltså, jag hatar verkligen sånt här, och det är så otroligt hur sjukt många som gör det! Typ något inlärt beteende antar jag? Speciellt eftersom frågan/påpekandet alltid kommer med sån nedlåtande, oförskämd ton. Folk vet liksom om att dem påpekar något negativt, och att man kommer skämmas över det. Hade rejäl akne under typ hela tonåren, och det var alltid någon som skulle påpeka hur rödflammig, knottrig, o allmänt underlig man såg ut i ansiktet (både andra ungdomar och även vuxna människor), och det är ju sjukt jobbig när folk ska påpeka. Ja, jag vet liksom, vad får du ut av att påpeka något så självklart, förutom en chans att indirekt trycka ner mig? Sjukt beteende egentligen.
Det här är min pappa expert på. Är det något man kan räkna med när det gäller honom så är det att inte ett hekto man gått upp sen sist eller en pigmentfläck från graviditeterna (som jag inte själv märkt!) får gå obemärkt förbi. Det är inte förrän nu som 35+ som jag börjat inse hur förödande det här ständiga kommenterandet av mitt, och andras, utseende var för min självbild som yngre, speciellt i tonåren. Jag kände mig ständigt granskad och kritiserad. Undra på att jag utvecklade ätstörningar...
Det har i alla fall lett till att jag själv blivit väldigt försiktig med att kommentera andras utseende, även i positiva ordalag. Man vet aldrig vilka sår man petar på.
Taktik när någon frågar dumt/oförskämt: Varför frågar du det?
Taktik när någon tror sig upplysa om något med ett dumt/oförskämt påstående: Låtsas som att du inte hörde eller fråga ”var det en fråga?” Om nej, byt ämne om ja, se ovan.
Sånt kommenterar ingen någonsin till mig, men däremot så finns det de som måste berätta att man blir röd i ansiktet. Jag blir röd när jag skrattar mycket, är varm, dricker alkohol, är trött, varit i solen, varit ute på vintern och ja... Jag är mer eller mindre röd.
Ändå så ska det kommenteras.
Jag veeet! Och framförallt, jag bryr mig inte!
Ursäkta men om någon säger något dumt om mitt utseende ber jag dom dra åt helvete. Vill inte tala med sådana idioter. Nej tack.
Å jag har sedan jag var 16 år lidit av psoriasis över större delar av kroppen.. Jag föredrar att folk frågar vad det är för jag pratar gärna om det för att göra det som en naturlig grej att psoriasis inte är nåt farligt osv.. Barn är fantastiska de frågar vad det är jag förklarar ok säger dom å går vidare.. medans vuxna ofta stirrar å funderar å stirrar lite till... fråga hellre jag pratar gärna å förklarar 😊
Du är så stark och fin❤️
https://nouw.com/pillaan
❄️ saker jag vill göra innan jag dör
❄️ hade ni nyårslöften? Jag hade bara några mål
23