När jag funderar på om det är något jag skulle vilja ändra på ”för min egen skull” eller om de längst in ändå är för någon annans skull (mest troligt den manliga blicken/den avundsjuka blicken hos andra kvinnor osv) så brukar jag tänka ”om jag hade varit den sista människan på jorden, och ingen någonsin skulle se mig - hade jag velat ändra det då?”. Det räcker liksom inte med att ”jag vill ändra ditt och datt för att JAG vill känna mig snyggare” - för hade jag verkligen brytt mig så mycket om att jag ska känna mig snygg om ingen annan någonsin skulle se?

Hur kommer det sig annars att så många kvinnor inte orkar sminka sig eller fixa sig när de ändå vet att de ska vara hemma själv hela dagen? Hade det varit för ”sin egen skull” är de väl framförallt då man skulle ha tagit sig tiden att fixa sig - och sedan gå runt i hemmet och spegla sig hela dagen och njuta av sig själv? (obs de kan man väl göra ibland de säger jag inget om, men de känns inte som det hör till det vanliga att t ex sminka sig när man är ensam men sedan inte när man ska träffa folk).

Jag tror nämligen inte på att någon gör ett ingrepp, medveten om de risker som finns både under och efter, enbart ”för sin egen skull” och det hyckleriet (om än omedvetet sådant) provocerar mig nästan mer än hela debatten i stort om de är ok eller ej att operera/fixa sig.

Helt enig. Blir frustrerad av vissa personers bristfälliga samhällsanalys. Samtidigt som jag vet att mycket spelar in i det där, som man inte kan lasta de enskilda för. Eller?🤔

Nuförtiden sminkar jag mig när jag lämnar hemmet för att se piggare ut och slippa kommentarer som ”oj, är du trött idag?” (Ja, jag är skittrött och inte blir jag piggare av att du påpekar att jag ser trött ut).

Älskar att du är tillbaka på bloggen!! Hurra!! :D

Jag är rädd för att fillers, syrabehandlingar botox osv börjar bli så normaliserat att man tillslut kommer bli ifrågasatt om man INTE gör sådana behandlingar. Typ som att man i dagsläget måste försvara sig om man inte rakar benen fastän håriga ben är "default", det naturliga. Typ; "måste du vara så extrem att du har kråksparkar och bekymmersrynka?"

ÄNTLIGEN säger nån som det är!!!!

Tänker osökt 🙄 på Alexandra Nilsson, f d ”Kissie” som lyckats prångla ut en bok på temat som denna sorts s k feminism. Hon känns som ett exempel på någon som publikt för fram detta budskap och lever ett typiskt bloggarliv där inläggen fylls med innehåll kring behandlingar m m. Själv ser jag mer mina begränsningar vad gäller behovet av att passa in kontra att ställa mig utanför den kvinnliga norm vi fostrats till.
Svårt att bli fri...

Håller med vartenda ord!! Och intressant kommentar högst upp, ja det är ju exakt så det är, när man bara är hemma eller inte ska träffa folk då skiter man plötsligt i att fixa sig osv....och ja det är hyckleriet som provocerar något oerhört!

aggeoa, bästa argumentet att få folk att förstå vad ”för egen skull” innebär! Den norpar jag och börjar använda, tack <3

Spanade också in de där supermodellerna back in da days och ville se ut så.
Ja, blev avis på vilken vacker tjej som helst som kom i min väg. För jag trodde på fullt allvar att hade man ett härligt, vackert yttre så var lyckan gjord!
Att yttre skönhet leder automatiskt till ett guldkantat liv på alla sätt.

Så skönt att bli äldre!

Med ålder kommer rynkor men även erfarenheter.
...och åh vad visdom väger upp de där kråksparkarna!

För inte sjutton har de snyggaste människorna de mest åtråvärda liven.

Möter så många estetiskt tilltalande själar som jag inte skulle vilja byta en dag med!
De som har ett trist jobb med usel lön som de ensamma ska försörja 2 barn på.

Singlar i 30 årsåldern utan barn som frenetiskt letar efter den rätte som tydligen inte finns där trots ett fantastiskt yttre.

Själar som trillat in i drogträsket och fastnat. Vad hjälper väl en snygg utsida mot knarkdjävulen?

Människor gör rätt i att odla sin insida!

Med ett vänligt sätt och sund nyfikenhet på livet kommer man långt.
Vilken feeling efterlämnar jag vid ett möte med en annan människa?

Det är spännande att jobba med sig själv! Utveckla inre egenskaper!
...och ett varmt leende lyser alltid upp vare sig tänderna är sneda eller Hollywoodvita.

Så skönt att ha kommit dit hän i mitt liv. Att notera skönhet hos andra men inse att alldaglighet funkar toppenbra!

Håller med Sofie, är skit skraj för att det här ska bli vårt nya normala.

Det här har jag tänkt så jäkla mycket på. Jag såg ett avsnitt av Trinny och Susannah(som jag ej vet vad jag tycker om) där en känd norsk tjej(bloggare) opererat sina bröst och fick frågor om varför hon varit så öppen med det osv.. Då svarade hon att hon vill att de som läser hennes blogg, framför allt unga tjejer, inte ska tro att hon ser ut som hon gör för att hon föddes så. Att allas bröst kan se likadana ut, om man är beredd att betala en större summa pengar för det. Jag ser en youtuber som opererat brösten men håller det hemligt, samma tjej har fyllt läpparna vilket var svårare att dölja och hon blev "tvungen" att komma ut med det. Hon vill inte uppmana andra till att göra ingrepp, men har samtidigt inga problem att unga sitter och kommenterar hennes bilder med att hon är perfekt och att de önskar att de såg ut som henne. Jag tycker det känns skevt. Eller så är jag bara hemsk. Men det blir så att de eftersträvar ett ideal som inte ens existerar, det är skapat med hjälp av pengar.

Jag har blivit mindre utseendefixerad sen jag blev mamma. Beror väl framförallt på att orken och tiden inte finns där men känns också viktigt att visa för min dotter att det är okej att vara ofixad. Gick till jobbet och hälsade på osminkad för första gången häromdagen, kändes bra på nåt vis. Samtidigt känner jag att många säkert tänker att jag sunkat ner mig sen jag blev morsa och det stör mig att det stör mig om ni förstår hur jag menar. Jävla utseendefixerade skitvärld..

Tack för detta inlägget!

”..och patriarkatet high fivear sig själv” Älsk på denna! 😂

Som Amy Schumer sa. Numera måste en visst se det ansikte som en fötts med som en ”light suggestion”...

Jag tror att det är dags att mynta ett nytt begrepp: femisplaining. Något som Lady Dahmer och många andra feminister är experter på.

"Åh, gumman, det
är ju precis det du gör." Snyggt jobbat, Lady Dahmer. Du fick både in femisplaining (femnister är verkligen experter på att använda patriarkatet som ursäkt för att mästra andra kvinnor) och den gamla klassiska härskartekniken med att köra gumman lilla. Precis som att kvinnor med andra åsikter är Lady Dahmer är som små barn som inte kan tänka själva eller dra egna slutsatser. Men i Lady Dahmers världsbild finns det bara plats för EN SANNING. Så det är väl tur för oss med "avvikande" åsikter att hon snabbt kommer till vår "undsättning" och femisplainar oss.

Jag kan faktiskt inte komma på en enda person - varken man eller kvinna - som har ett så sjukligt behov av att ständigt döma andra kvinnor och kritisera våra val. Säger någon emot och förklarar varför hen inte håller med, så är Lady Dahmer ständigt där med sina pekpinnar och femisplainar personen.

Der finns en universal sanning om kvinnor som snackar skit om andra kvinnors utseende: avundsjuka. Jajemen. Ni som dömer och snackar skit om andra kvinnors utseenden och dömer oss för vilka val vi gör eller inte gör för att känna oss fina, kan inte känna er speciellt nöjda med er själva. Något skaver när en person har ett behov av att tala nedsättande om andra kvinnor. Ni gömmer er bakom patriarkatet som paraply för att analysera sönder andra kvinnors kroppar och utseenden, men uppför er precis som männen ni kritiserar.

För den rättrogna feministen så upprätthålls också ideal kring hur en kvinna ska vara och se ut. Det är den naturliga qvinnan. Urmodern.

Samtdigt så sitter ni hånfullt och talar om DEN DÅLIGA KVINNAN. Och "vi" vet ju alla hur hon ser ut och är. "Porrig" är det utimata skällsordet. Bimbo. Barbiedocka. Plastig. Billig. Hon klär sig för utmanande och är en skam för kvinnosläktet.

Hon är ett "offer".

Tänka sig att jag kan vara en tänkande, smart, trygg, självständig kvinna, som faktiskt klarar av att kombinera "hjärna" med rött läppstift och kort kjol med stay-ups under, helt utan dåligt samvete. Jag slösar inte tid på att ha dåligt samvete över mina hudkrämer för att det inte går ihop med somliga feministers ideal över hur en RIKTIG kvinna ska vara.

Vi människor lever bara en gång. Låt oss som vill putsa fjädrarna göra det, utan att behöva utstå era pickande näbbar som hackar på.oss..

Jag jar tappat det nääästan helt!
Är född 81 och levde med samma man 76:a i 20 år!
Vi gick upp o ner o upp i vikt och han sa aldrig ngt om jag sminkade med eller inte.
Har väl alltid känt mig snygg o knullbsr.
Dumpade mannen.

Träffade en yngre man född 89.
Vältränad o galet snygg och då kom jag till insikt om hur påverkad och svag mentalt jag var/är.

Blev gravid direkt o nu har vi två barn med 12 månaders mellanrum, yngsta dottern är tre månader.
Väger 69 till 1.67 med celluliter på röv o lår.

Han säger alltid hur snygg jag är men jag tror honom inte. Blir sur fast vill höra det men ändå inye för vill inte höra eller tycka det är viktigt.

Han har kastat ut vågen och säger stt vikt inte är viktigt men önskar sig att jag blir stark o kan göra pullups när jag är fyrtio. Så att jag håller mig frisk..
Hsr aldrig ens kunnat göra en armhävning trots att jag alltid tränat regeelbundet.
Det är hans största önskan typ o jag blir provocerad och känner mig värdelös.

Han tränar crossfit och jag går på mammaträning. Där är jag tjockast och klenast och maskar..
De på crossfiten är så klart supertränade o de unga tjejerna på gummet sminkar sig innan träningen och sist såg jag att de hade träningsbyxor med rumpinlägg fast att deras rövar var perfekta.

Skäms i duschen!
Min man säger att han skiter i hur andra tjejer ser ut och älskar mig och attraheras av mig men hur kan han inte stirra på tjejerna som är vrålsnygga med lösfransar, naglar o löshår??
Tror honom inte när han säger att kvinnor är snyggare utan smink och att han tycker lösfransar ser ut som tunga koögon.
För ”alla” vill väl egentligen se så snygga ut så hur kan han tycka det är fult?

Jag tänker att han säger så för att vara schysst men ibland tror jag honom.
Han påstår sig avsky tjejer med fakeläppar men han har ofta noll koll på vilka som har det så hur ska han veta vad som är äkta o inte äkta?

Han påstår att alla är disneyprogrammerade och han sett igenom skiten. Att det är pedofilvarning och vidrigt att med alm prinsessifiering.

Tror honom ändå inte.

Var på badhuset i helgen hela familjen.
Bara ungdomar där nästan.. alla med stringbikini.
Är inte svartsjuk men avskyr att JAG jämför mig med 16-åringar.
Kunde inte slappna av.
Känner mig så ful!

Min kille blir tokig när jag säger att jag vill färga håret efter amningsperioden o jämna ut rynkorna men är rädd att bli ett ras.
Han som är så mkt yngre än mig kan ju lika gärna ha en som är tjugo liksom.

Vill inte se gammal ut.
Vill gå ner i vikt, ha fransar o naglar o rund röv.
Ångest.

Hatar hetsen! Hatar att jag bryr mig.
Önskar celluliter blev mode.

Tycker du är grym men just detta håller jag inte med om. Blir lite som att shamea den enskilda invididen och de som genomgått eller vill genomgå ett ingrepp istället för att shamea de som har makten, kulturen och pressen på alla unga tjejer idag. Det är företagen, media och alla klädmärken vi bör sätta press på i vad dom representerar, jag har svårt att tro att den är förändringen skulle kunna komma underifrån. Pressen är närapå omöjlig att stå emot för våra unga tjejer.

Jag själv gjorde ett ingrepp som ung, något jag förmodligen inte skulle gjort idag men som samtidigt gjort alla år så mycket lättare att leva utan det enorma komplex jag hade. För det var verkligen enormt, jag hade inte orkat leva i väntan på att samhället skulle förändras.

På något sätt är det ett privilegium att kunna säga att skönhetsingrepp är fel och att folk som gör det går patriarkatets vägar. Förmodligen har man själv inget drag som skiljer sig från mängden, som tex en helt platt byst eller en stor krokig näsa som alla kommenterar. Man glömmer att det inte är lätt att som kvinna leva i dagens samhälle med ett drag som kanske avviker. Det tycker jag är viktigt att lägga till. Jag åkte utomlands för att jobba ihjäl mig och sparade varenda krona till ingreppet. Att läsa detta ger mig mer ångest över ingreppet jag genomgick, mer än jag redan har över att jag var tvungen. Det var inte den enskilda individen eller mina vänner som fick mig att vilja göra det. Det var media, film, tidningar - allt som någonsin har representerats som norm av människor med makt.

Det är helt sjukt egentligen, o jag blir så frustrerad av att det är så många som kör på det där med "jamen det känns bra för mig så därför gör jag det!!" o då ska alla feminister backa och stötta. Man måste absolut tänk varför detta får en att må bra. Typ varför mår man bättre av att gå ut med smink eller raka hela kroppen? Allt har med den manliga blicken och känslan av att vara accepterad i samhället. Sen fattar jag inte varför folk hoppar på LD och säger att hon skammar kvinnor?? Herregud, får man inte lov att kommentera samhällsproblem utan att det är attack mot folk? Hon pekar inte ut individuella kvinnor specifikt, utan en samhällsstruktur som skadar kvinnor. Om någon är på väg att hoppa framför en lastbil, då får jag väl säga "nä gör inte så" utan att bli anklagad för att skamma deras val? Ohälsosamma och skadliga val får man väl lov att kritisera, det är ju för att hjälpa kvinnor.

Sen blir jag så ledsen när jag jag läser kommentarer från kvinnor som lider och tycker de är fula/tjocka/värdelösa och är rädd att männen ska lämna dem. Vill bara krama alla som känner så och berätta hur fina de är egentligen, o att säga till dem att äckelmän som inte fattar deras värde är inte värt att ösa energi på. Systerskap kommer alltid före relationer med män.

Många verkar oerhört fokuserade på hela övriga världen och vad den tycker, och inte alls fokuserade på sig själva.
Jag bryr mig om mig själv, mina barn, min man och min mamma. Efter det, mina vänner och mitt jobb. Ingen av dessa relationer påverkas av hur jag ser ut. Om min man däremot lämnar mig för att jag börjat åldras, ja då är det så, shit happens men ingen dör av kärlekssorg, livet är fullt av otrevliga överraskningar men så länge jag och min familj får vara friska och må bra kan jag ta resten av motgångarna.

Jag önskar att fler kunde se vad som är viktigt på riktigt. Jag börjar se riktigt gammal ut men vad gör det? Vad ska jag göra med ett ungt utseende, vad skulle det tillföra? Komplimanger? Det är bara ord, det är inget jag behöver. Skulle män börja stöta på mig? Ewwww, det skulle vara såååå stelt! Det är inget jag tror skulle förbättra mitt liv.

AMEN! Så härligt att ha dig tillbaka på bloggen!

On point. "Utseende-inflation" tänker jag på det som. Idealet blir svårare och svårare att uppnå, ändå fortsätter folk att sträva efter det, och så höjs ribban ytterligare. Livsfarligt.

Håller med Ida A om utseendeinflation. Kraven på utseende blir bara högre. Mer pengar och tid går åt som skulle kunna ägnas åt viktigare eller roligare ting.

Jag önskar att idealen handlade mer om att vara en bra människa och förbättra världen, än om hur man ser ut. Greta Thunberg, som klimatstrejar, är en bättre förebild för ungdomar än någon influenser som mest bryr sig om ytan.