MENY
De värsta sortens komplimanger måste väl ändå vara välgörenhetskomplimangerna? Ni vet när nån tycker liksom lite synd om en för att en är tjock eller ''ful'' och vill muntra upp och hjälpa självkänslan lite på traven. Typ som när man säger till barnen att de ritar fint fast det är skitfult.
Jag minns när jag skulle fotas av en stor tidning och sminkades samt kläddes för detta. (För övrigt skitfult. Sminkning och kläder, jag såg ut som en medelålders tant) och alla kvinnor i rummet inklusive chefsredaktören och fotografen ba "åh du blev jättefin nu!" Samtidigt som de liksom tittade medlidsamt på mig och nickade ivrigt som för att övertyga mig. ''Du blev jättefin!'' ''Ja verkligen'' ''mmmm!''
Lite stackars fula tjockis vi måste säga nåt snällt så hon blir glad! Jag bara skrattade såklart men tänkte att damn, vad håller ni på med? Jag behöver inte er jävla välgörenhet!
Älskar <3
Favoriten är ju ändå kommentarer man ofta får ifrån sina vänner och bekanta.. "inte är du tjock", "varför säger du så, jag tycker att du är jättefin", "ja du kanske väger lite mer än alla andra men du ÄR LIKA FIN".....
Man ba, du finner mig på gardinavdelningen där jag provar kläder, ses på buffèn! Älskar att säga sånt högt för folk blir så fruktansvärt illa till mods.
Hur kan någon inte själv höra hir det låter? ”Du BLEV jättefin NU.” Med andra ord: Du var inte fin innan.
Eller som när jag varit jättesjuk under en längre tid, låg på sjukhus och gick ner väldigt mycket i vikt.
"Vad snygg du har blivit" 😳
Flera bekanta uttryckte sig precis så.
Ja vad "kul att höra" för jag var tydligen ful innan då?
Jävla folk.
Du är fin som du är..Okej?
-LD som mig då....skitsöt ibland och ibland ingen vacker syn om omständigheterna är så..
6