Tycker att det visar på att en intersektionell analys inte fungerar eftersom att det bara blir en tävling om vem som är mest förtryckt.

Känns som att i många smalas ögon är ens vikt inte något konstant. Det är liksom skamligt att ens tala om det "tillfälliga" olyckliga tillstånd man befinner sig i. Tjockhet finns inte på riktigt och kan därför inte vara ett förtryck. Det är få grupper som blir förtryckta så lättvindigt i media men hur kan man förtrycka en grupp som inte finns? Vadå, är ju bara att gå till gymmet och sluta käka chips! Är ju i slutändan bara ett verktyg i att kontrollera och manipulera kvinnor till att hata sina kroppar och varje tillstymmelse till övervikt. Hålla dem på plats. Har i perioder inte velat äta bland folk. Typ suttit och frossat hemma istället för att följa med vännerna på restaurang för att jag inte pallar att alla lägger sig i. Man tycker att det är okej att gå på en tjock för att det är "en god gärning". Kör upp din jävla beklädda kritik så långt upp i röven du kan! Vi behöver liksom sluta vara utseendefixerade på ett så dumt sätt. Varför kan man inte bara gå efter regeln : "kan de inte göra något åt det på mindre än fem minuter? Håll käften!"

V: Den intersektionella analysen är ett akademiskt användbart verktyg men jag håller med om att som politiskt verktyg verkar det alltid urarta till en tävling i att samla poäng i vem som är mest förtryckt och där olika förtryckta grupper ställs emot varandra. Eftersom man välment vill lyfta upp de förtrycktas röster i det feministiska samtalet har olika förtryck man upplever blivit hårdvaluta som man kan använda sig av för att göra sig hörd och tysta andra. Det är en tragisk utveckling som infekterar det feministiska samtalet och jag har avföljt en hel del feministiska konton på sociala medier pga den utvecklingen eftersom det har blivit tröttsamt att följa.

tycker intersektionella analysen är helt perfekt verktyg för att få förståelse för att varje individ har sina förutsättningar. Alla grupp- och samhällsanalyser gör att den enskilda individen kommer i skymundan. och dessa individer med de allra sämsta förutsättningarna finns i alla grupper.

Visst kan man analysera strukturer i samhället och grupper, men man ska inte endast snöa in sig på det, för i varje samhälle, varje grupp finns det individer som inte har de bästa förutsättningarna för ett bra liv i gemenskap med andra, som inte räknas med. Så att "tävla" vilken grupp som är mest utsatt funkar inte. det blir så onyanserat då.

De mobbade, de utfrusna, de sjuka, den traumatiserade, de som ej har någon som älskar dem, de som anses fula enligt normen: Dessa människor finns överallt i alla grupper. Och det är dessa individer vi måste kämpa för.. Det är så LÄTT idag att ta kampen och kämpa för den utsatta gruppen i samhället genom att skrika högt och sedan tycker man att man har gjort sitt. Ord är ett första steg, men vart är handlingarna där de verkligen behövs?
Hur många väljer att bli vän med den som inga vänner har? hur många bjuder till för den enskilda individen. hjälper sin granne, sin mobbade klasskompis som man tycker är knepig? är det någonstans man kan förändra samhället så är det att SE och MÖTA och LÄRA KÄNNA och inkludera dessa mest utsatta människor på RIKTIGT. Det är så man skapar ett gott samhälle.

Likaså tycker jag många (nästan alla?) feminister saknar perspektivet om urban norm och landsbygdsförakt. Lantisar porträtteras ju också enbart som korkade, lågutbildade, rasistiska eller som ren underhållning med grov dialekt etc.

furyosa: Ser inte hur det är användbart överhuvudtaget, åtminstone inte i en svensk kontext, eftersom att så många olika faktorer spelar in, såväl synliga som inte. Det blir svårt om inte omöjligt att avgränsa det hela.
Har också avföljt en del feminister på grund av detta även om jag samtidigt uppskattar olika röster i frågor. Men tycker att samtal ofta hamnar på låga nivåer på grund av det här.

Det känns som ett exempel på vad som verkar vara ett försök att tillföra intersektionalitet - att dra upp yttterligare en aspekter ens identitet - istället i praktiken får helt motsatt effekt.
Med en verklig internationell blick så vet vi ju att alla vita inte socialiseras på samma sätt, utan att det beror på just vilken intersektion man faller inom. Att det inom gruppen vita finns massor av människor som värderas helt olika och som läses med olika typer av fördomar. Och för enskilda individer är det nog en klen tröst att veta att även om man är illa sedd, så är man inte riktigt lika illa sedd som en annan person som bär på ytterligare en faktor att bli illa omtyckt för.

Hatet mot tjocka drabbar ju alla tjocka. Att vissa dessutom drabbas av rasistiskt hat, gör inte tjockhatet mindre för dem som inte drabbas av detta.

Ärligt talat, intersektionalitet är för viktigt för att reduceras till något slags nollsummespel där förtryck och privilegier skulle ta ut varandra som plus och minus. Känns som att vi alla måste ta oss i kragen och fundera på hur vi använder det på ett konstruktivt sätt som för dialogen framåt. Och absolut inte trycker ner eller förminskar dem vi talar med.

Inte för att man inte kan vara "förtryckt" på en massa sätt, själva livet förtrycker oss, men det känns som att det här offernarrativet vi helt slukats av bara står ivägen för riktig frigörelse.
Vissa hävdar väl att man måste ha kunskap om hur man förtrycks för att kunna resa sig, men jag tycker mer att fler och fler bara lägger sig.
Det spär på hat mellan ständigt nya grupper av människor istället för att bygga på det vi har gemensamt.

Inte minst, den personliga agensen står inte högt i kurs. Att som individ tillskrivas ansvaret för sitt liv.

Väldigt bra inlägg! Detta är något jag funderat på ibland själv.

Men det är väl generellt detta som jag har propagerat för genom åren på din blogg. Att man ska sluta ta upp sina egna "förtryck" på bekostnad av någon annan. Att när en prata om sina upplevelser eller problem så ska resten hålla tyst och den som pratar ska då inte utnyttja situationen genom att jämföra sina problem men FRAMFÖRALLT inte förringa de andras.

Så grattis till din insikt. :) 🌸

Jaha. Ser att mitt grattis kom för fort och att du hade taggarna utåt.

Uuuuhm men nu är det så serru att också du har tagit upp överviktigas förtyck på bekostnad av andras problem och även förringat deras. Tex smalas. Eller så har det gjorts av dina läsarens. Och så blev du förvånad när tråden ”kapades”.

Jag trodde i min enfald att mitt malande här på din blogg äntligen gett frukt när jag läste ditt inlägg, men det var så klart dumt av mig. 🙄

För att vara övertydlig. Jag tyckte alltså INTE att du i detta inlägg förringade någon annans förtyryck. Min kommentar gäller din historia och andra inlägg.

Hmm
Är du medveten om att det är ganska självgott att gratulera andra till nya insikter?
Du vet att jag brukar förundras över din självsäkerhet.

Fast jag tycker det känns väldigt sorgligt om vi inte tror att det går att göra någonting åt fetma. Att bara tjock behöver ju faktiskt inte vara ett konstant tillstånd. Dock har vissa betydligt lättare för att gå upp i vikt, jag själv för att nämna ett exempel. Ska jag hålla en för mig hälsosam vikt krävs hårt arbete och inte minst disciplin. Skittufft att inse och förhålla sig till när andra kan äta vad som helst utan att gå upp i vikt. MEN, visst går det, OM jag pallar leva så disciplinerat vad beträffar mat och motion. Men det är en livsstil som är svår att hålla, men trots det nödvändig. Blir för framtung och får ont i ryggen när jag går upp för mycket.

Hanna, för vissa tjocka är det så "enkelt" som du beskriver, att bara ha disciplin å kämpa, men det fungerar inte för alla pga olika anledningar t ex sjukdomar. För vissa är det ett hån när du kommer med din kommentar.

Lina, absolut! Där är jag med dig helt. Jag hade kunnat uttrycka mig mer tydligt och skrivit ” för de allra flesta”, då jag också är medveten om att bl.a. sjukdom kan göra det omöjligt att gå ner i vikt. Däremot för de flesta finns ju möjligheten att påverka sin vikt, om än inte en lätt uppgift. Dieter är ju som bekant inget vinnande koncept och gör ju snarare att man går upp i vikt. En livsstilsförändring däremot är en annan sak. Att varje jäkla dag året om tänka på vad man stoppar i sig och att man rör på sig osv. Inte minst när man börjar bli lite äldre så ämnesomsättningen saktar ner..suck.. Om man önskar, pga hälsoskäl gå ner i vikt (Utseende oviktigt så länge kropp o själ mår bra) och inte lyckas trots ansträngningar är det bäst att höra med läkare och ta reda vad det kan bero på. Själv har jag hittat en vikt som funkar, några kilon för mkt om min rygg skulle få bestämma men en ok livsstil att leva efter. Vill påpeka att ingen ska känns sig tvingad att gå ner i vikt pga samhällets normer kring smalhet. Vikt är bara intressant när det kommer till rena hälsoskäl.

Låter som vi är på väg mot ett samhälle liknande USA då, med en befolkning som blir fetare och fetare... och som inte kan påverka det...

Men du menar alltså att om man en gång blivit tjock, säg pga fel kosthållning, så är det liksom kört. Det gäller alltså att inte bli tjock från början. Viktigt att påpeka här att jag ff pratar om fetma som skadar kroppen såsom min och där jag borde gå ner i vikt för att avlasta rygg, axlar osv. Jag vill inte bli smal men har i 10 år (och ämnar fortsätta) klarat av att hålla min vikt på en nivå som är något mindre skadlig för mig iallafall.

Tack för ditt svar. Jag tror du har rätt där. Dock är jag aldrig hungrig då jag lärt mig äta rätt, dvs mkt av livsmedel m lite kalorier i, men instämmer i att det är en kamp. Men i mitt fall inget alternativ att fortsätta vara tjock. Risken är ju att jag lägger på mig ännu mer om jag äter ”fel” och rör på mig för lite. Jag är 39 år, himmel min kropp ska hålla väldigt länge till. 5 kg till skulle förstöra mycket för min livskvalité. (Mina bröst exploderar i storlek när jag går upp i vikt vilket utlöser smärta och minskad livskvalité). Så, jag får acceptera att leva såhär. De fettceller jag har, har jag. Men jag vidhåller ändå att jag kan hålla min vikt i chack, med hjälp av motion (rolig sådan) och en bra kosthållning. Ingen vansinnesgrejer som bantning, och inget extremt leverne. Lever bra-men medvetet. Ibland är det surt såklart men anser inte att jag har något val. Måste ha en stark kropp om inte så annat så för mina barns skull. Vill tacka för en bra blogg & instagram. Du gör en skillnad för människor. Alla former måste få finnas och synas! Ha en fin lördag!

Det låter hemskt att hela tiden behöva tänka och planera kost och motion för att hålla ”en hälsosam vikt”. Vem har tid för det?