Centraldammsugare? Välter garanterat inte. :) Skickar dessutom ut den använda luften utomhus så man slipper dammsugarlukt och återanvändning av damm för att man inte orkade byta påse i tid...

SÅÅ mycket igenkänning på det där med dammsugaren. När den välter vill jag bara ta fanskapet och kasta ut den genom fönstret. Känslornas styrka i proportion med hur många sekunder det tar att resa dammsugaren är orimliga 😅 men oftast är jag inte glad när jag städar ändå så 🤷‍♀️

Också känslan när man trampar på en legobit... 🤦‍♀️

Jag lider med dig... inte pga dammsugare utan för att jag ser att du också slaktade dina ögonbryn på 90-talet. Mina växer inte heller ut ordentligt.
Och folk som säger att vi förstör våra kroppar för att vi tatuerar oss. Det enda som förstört min kropp är alla försök att bli vacker.

Jag säger bara: robotdammsugare! It has changed my life.

MIELE! Saknar min röda Miele som höll i så många år och var så tyst och stark. 😢 Behövde en ny för att min puckade exman tog med den till sitt café-jobb och pajade den genom att dammsuga blött mjöl och deg utan påse i! Nu har jag en billig jag hatar.

Jag håller med Binki: MIELE! Jäklar vilken kvalitet och de håller i evigheter till skillnad från andra billigare märken. Ja, jag har erfarenhet och tål inte kassa dammsugare! När jag väl kommer till skott ska det också bli bra.. Och kom inte på tanken att skaffa en påslös dammsugare a la Dyson, värsta skiten som lovprisas av outgrundlig anledning?

Kan för övrigt relatera så sjukt mkt till ilskan över dammsugaren. Jag sliter den över trösklar så det rungar i huset och tar ingen hänsyn om den fastnar runt ett hörn, den får ett våldsamt ryck i slangen och kuvas till medgörlighet. Har en gång bitit så hårt i en dammsugarslang (för att jag var arg och frustrerad) så jag fick ont i tänderna läänge... ¯\_(ツ)_/¯

Har en tystgående electrolux. Mycket nöjd. Vill kunna dammsuga utan öronproppar. Har inte vält än, men det dammsugs inte med någon fart här heller. Dock hyfsat klumpigt munstycke, men dammsugaren har runt 7 år på nacken, borde finnas smidigare modeller nu.

På tal om ögonbryn. Förbannade 90-tal. Går inte att få dom att växa ut igen. :(

Å herregud, så hög igenkänning på det här med döda ting som jävlas med en. Det där med lökbiten, får bita mig i knogen när jag tänker på det. Eller när man ska slänga kaffefiltret och lite kaffe ramlar utanför sopbehållaren. Om något ramlar mer än en gång. Typ man ställer upp nått gängligt i ett fullpackat skåp och det har mage att trilla ut. Händer det att jag måste böja mig ner för samma sak mer en gång vill jag bränna upp köket.

Känner igen. Speciellt vid pms och motgång då. Har skrikit åt kylskåpsdörrar, hotat jävla kuk-hårsnoddar som fastnat, klippt sönder strumpbyxor som korvat säg (så de vet var skåpet ska stå), hotat tavlor att slå sönder dem om de inte skärper sig.

Det blir ju så när en har 900000 saker samtidigt och kroppen vrålar vila medan verkligheten vrålar skynda skynda.

Elektrolux ergo miljö-nåt. Svart/grön. Påsarna finns hos flera tillverkar och kostar 80/frp om 5 hos ÖoB tex, sladden räcker runt hela vår trea, munstyckena finns i maskinen, teleskophandtag plus olika sugkrafter.

Elextrolux UltraSilencer! Så var det.

Relaterar hårt till dammsugarfrustrationen. Det märkliga är att jag fram tills för typ 5 år sen sportade en Volta från 1979, och den fastnade inte hälften så ofta på grejer som min nya. Den nya fastnar på ALLT. Mattkanter, dammråttor, om den råkar komma åt EN PLAN VÄGG. Det som gör mig mest oresonligt skitförbannad med dammsugande är dock att ta fram den. Det blir fan KRIG varje gång!!! Slangen lever ett eget liv och jag vet inte hur många gånger jag lyckats örfila mig själv med röret pga slangjäveln är helt jävla OBERÄKNELIG. Spelar ingen roll hur jag gör, det blir alltid kaos och anarki när eländet ska fram.

De där ögonbrynen av modell skabbig skägglarv är jag också välbekant med. Den bieffekten av plockning var det minsann ingen som skrev nåt om i Frida eller Veckorevyn när en var ung och lättpåverkad och ville "experimentera med sitt utseende". Antagligen för att tanken är att en aldrig ska sluta plocka dem när en väl slagit in på vägen till Välansad Kvinna.

Känner igen mig i de starka men övergående känslorna av att vilja mörda andra alt. ta livet av mig själv vid banala motgångar utan att egentligen vara suicidal. Brukar kanalisera det genom att lyssna på dödsmetall på riktigt hög volym tills öronen nästan blöder. En stark favorit är Let the Knife do the Talking av Hypocrisy. Sen är jag renad och känner mig lugn och harmonisk igen haha.

Köp en dammsugare bara. Man måste inte göra perfekta genomtänkta val med precis allting hela tiden, det är utmattande. Den nya kommer ändå va bättre än den du har nu. @Fillifjonkan: Hahaha! Jag är (nästan) aldrig så arg som när jag dammsuger. Jag liksom känner hämndkänslor (mot dammsugaren) när dammsugaren rungar in i ett hörn eller bord o jag måste göra ett ryck för att få loss den. Nu har vi centraldammsugare och nu är det en fet jävla slang man ska släpa runt o som också blir till en stor klump o trasslar ihop sig vid hörn. Gaaaah!

Japp! Hatar allt och alla och bryter och svär för minsta skitsak.. tålamodet försvann förmodligen nånstans mellan barn nr 3 och 4.. angående dammsugare, välj en med extra lång slang och lång sladd.. det gör dammsugning liite mindre irriterande. Och doftkulor, inte i påsen utan öppna utblåsfiltret och lägg dem där i så går det inte åt så många.. för ibland byter man f-n påse varje vecka och kulorna doftar ju betydåligt längre än så

En sån där hatgrej jag har är att cykla när det blåser. Och då ska vi inte ens tala om motvind... jag får en så otroligt arg känsla av att vilja skrika, gråta, kasta cykeln åt helvete och bara lägga mig ner och aldrig ställa mig upp igen.

Men JAAA! Hur kan ingen ha uppfunnit en dammsugare som fucking går att dra med sig utan att den välter/fastnar vid minsta pyttehinder?? Känner också igen mig i den explosiva ilskan för småsaker, trots ingen adhd.

Jag är väldigt lugn av mig. Få människor har sett mig arg (annat än när jag är sarkastiskt bitter och sur) men när tekniken inte gör som jag vill, då blir jag galet arg.
Kan spela tv-spel och skicka iväg handkontrollen om det inte går som jag vill. Om datorn krånglar sitter jag liksom och slår på tantentbordet och jag vill mest slå sönder nåt. Men jag har å andra sidan ADD så kanske kan förklara saken, haha. Noll tålamod. Men samtidigt är jag envis som få och ger inte upp i första taget.

Så jag känner igen mig i den explosiva ilskan!

Min man har en annan take på det dock. En dag när vi tog mat råkade han tappa en tomat på golvet (på tal om att
tappa mat på golvet) och då började han liksom "röra sig" på stället. Han stod och trampade bara.
"Vad gör du?" frågade jag.
"Jag dansar upprört!" svarade han.
"Danskar du upprört?"
"Ja! Får man inte det i det här hushållet eller!?".
Haha, skrattade gott åt det.

Binki och Filifjonkan slog huvudet på spiken!
Miele (en röd) har jag också. Vet inte vilken modell men köpte den 2009 när jag flyttade till eget. Den är fortfarande asbra! Inga jävla vält och suger som en kung!
Köpte den för mamma och pappa har en exakt likadan som jag vuxit upp med. Som de btw fortfarande har kvar och den funkar lika bra än (jag kan inte minnas att vi någonsin haft ngn annan och jag är 33 nu)

Det här är roligaste kommentarerna jag läst!
Relaterar hårt till dammsugare, har nyligt köpt en ny då vår gamla gick sönder. Jag hatar den nya så intensivt! Det är som att dammsuga med ett järnspett som låter. Helvete vad det låter och vilket stresspåslag jag får! Tung är den också! Samma intensiva oresonliga ilska upplever jag av att få blöta strumpor, trampa på kokta makaroner/ris/potatis. Då är jag beredd att lämna familjen för att slippa uppleva det igen. Elda upp köket hjälper ju inte då de kan följa efter mig med sina makaroner.

För att inte tala om tomma petflaskor. Det mest instabila jävla skitmateria som finns. Har man ett par stående på diskbänken och man försöker göra något i närheten av dem. Fy fan.

Jag skriker inombords när jag skriver det här.

ÄLSKAR det här inlägget och alla kommentarer!! Trodde fan jag var ensam om att känna detta explosiva raseri vid dylika motgångar! Har visserligen varken ADHD eller fler än ett barn, men ändå trösterikt. PETFLASKORNA TRILLAR FÖR ATT SJÄLVA LIVET JÄVLAS MED JUST MIG!!

För att inte snacka om sladden! Kommer i dammsugare tagen i en fart och slog en knut med sladden runt en tå och bröt den åt hel*ete. Slå det ...ni..

Robotdammsugare såklart! Livet är 100% bättre sedan jag slapp dammsuga. Tyst är den också.

Jag känner igen mig fullt ut. Ingen diagnos dock. 32 år, småbarnsmamma, lärare. Allt tålamod går åt till att vara proffesionellt och lågaffektiv på jobbet och hemma en konstant låg irritation, vill bara vara ifred, försöker styra familjen för att undvika explosioner men sen händer det ändå. Jag och min man har ofta konflikter kring detta. Han vill att jag ska ”bli snäll” ...själv försöker jag hålla mig över ytan och undvika explosionerna. Vet inte hur jag ska komma vidare. Förstår ju vad han menar men känner liksom att jag inte har nån lösning. Tips?

Köp skaftdammsugare BOSCH. Den här förändrat mitt liv. Helt jävla fantastisk. Till och med lite kul att dammsuga nu. Lätt smidig helt underbar att dammsuga mattor. Och tar lite plats! Låter mindre. Och man slipper damsugarpåsar!

-Anna.. Det är nog något sådant jag kommer köpa in i framtiden. Det ser väldigt behändigt ut och jag vet fler som har såna. Nu har jag en Philips Milano City Line som har hållit i evigheter. Riktig gedigna grejor. Tyst, liten och nätt, turkos flejkad och en riktig trogen följeslagare. Välter inte lätt men stegrar sig ibland.