The left is eating it's own...

Det är CA... såvida vi inte tar blodprover och det visar sig att en av dem eller bägge har tillräckligt mycket av "rätt" dna! Ett så oerhört bakåtsträvande och tragikomiskt koncept. Och nej jag erkänner inte begreppet överhuvudtaget, jag bara raljerar över dess absurditet.

Vill rekommendera alla, vare sig du gillar eller ogillar begreppet CA, att se "The Rachel divide" på Netflix, den fick mig verkligen att grubbla över identitet och tillhörighet i många dagar efteråt.

Sorry för OT. Håller med dig om att det går inte att göra fel, och sen be om ursäkt och göra om och göra rätt. Ett litet misstag och du är bojkottad för alltid. Jag bojkottar aldrig en person eller ett varumärke när jag känner att intentionen är god men det slank iväg en krönika eller produkt som inte var så lyckad osv, om de bara tar tillbaka sen och säger förlåt liksom. Ibland misstänker jag att vi har de politiker vi har för att vi skrämt iväg många bra ämnen som gjort något misstag och sen inte känt att drevet varit värt det så de hoppade av helt.

Den känslan/stämningen tycker jag genomsyrar allt just nu. ”Tribe”-tänket, ”vi vs dem”, ”se över säkerheten”, ”bli vegan”, ”ta tag i Sverige”.

Inget av det där kommer att hjälpa det underliggande problemet som är stora samhällsklyftor. Om man tittar historiskt så är klyftor = konflikt. Varför lär vi oss liksom aldrig? Går ju bara runt, runt, runt. En vacker dag träffar skiten fläkten, allt ligger i spillror. Sen bygger vi upp det likadant, exakt som det var igen.

Folk verkar ju inte förstå riktigt vad CA är. CA är i sig inget ett neutralt begrepp, det innebär inte att man tar från en grupp utan att ge något tillbaka utan är vilket kulturellt utbyta (eller tjuvande) som helst. Sedan kan man ju tala om positiv och negativ CA men önskar att folk kunde sluta vakta varandra. Världen går inte under av en tipi på en tröja som refererar till amerikanske sommarläger.

Ja det var osmakligt. Men man tycker de har gjort jättebra för att rätta till det. Nog är det ett drev, det märker du väl själv av ibland? Tycker folk som är upptagna drev borde ta sig en närmare titt på vad som händer i vårt egna land och världen istället! Det händer då verkligen mycket viktigt att engagera sig i. Livsviktigt faktiskt. Det verkar så inskränkt i somligas Internetvärld, till gränsen på psykos faktiskt.

Till er som försvarar den där tröjan eller inte "tror" på CA, tycker ni inte det rimmar lite dåligt att ha texten "my favorite murder" och så en tipi som är rätt synonymt med first nations? För mej far tankarna till de mass-slakter som skedde.

Med det sagt så tycker jag också att en måste kunna göra fel, be om ursäkt, lära sej något och så går folk vidare. Detta synsätt att en måste vara perfekt och fläckfri för att få existera i den sociala världen/feminismen är rätt skrämmande och ärligt talat tror jag det hindrar många från att våga fråga, vara med i diskussioner och råka säga fel.

Jag upplever att det finns en omogenhet inom feminismen (eller kanske överallt egentligen) i att inte kunna ta emot en ursäkt. Det är en sak om det är en jävla pissig ursäkt som bara används för att man blev påkommen och inte för att man inser sitt misstag (klassikern ”jag ber om ursäkt OM nån tog illa upp” typ). Men ber man om ursäkt för att man har begått ett misstag och rättar till nämnda misstag, så måste mottagaren av ursäkten nånstans acceptera den ursäkten också. Då ligger bollen på mottagarens planhalva istället, man kan inte vrida ut och in på sig själv i oändlighet tills den man upprört bestämmer sig för att sluta vara arg. Att kunna be om ursäkt är stort, att kunna ta emot en ursäkt är nästan större.

Kaffepanna: Man kan ju vara kritisk till hur CA används som begrepp och ändå vara kritisk till tröjan.

Jag tycker det är fullkomligt absurt att proklamera att det är CA att rita en tipi (aka gammeldags tält) och ett par pilar. Även om man nu "tagit det från en förtryckt grupp och tjänar pengar på det".

Däremot tyckte jag att tröjan var osmaklig av samma skäl som du: Jag associerade till massmordet på Amerikas ursprungsbefolkning.

Li: absolut absolut. Formulerade mej lite väl enkelt där. Jag personligen tycker inte att det där var CA och tycker att begreppet används väldigt lättvindigt idag.

Jag börjar bli mer och mer gammaldags och om man vill gubbig vänster. Intersektionell analys och allta dess sidoföreteelser och begrepp har sin plats för en del av de fenomen som vänstern och feminism jobbar för att förändra men de är oerhört splittrande och kommer inte åt den övergripande ekonomiska orättvisan som i stort är orsaken till det mesta av den skit som sker och som jag som vänstermänniska i första hand, i andra hand och feminist i tredje hand vill åstadkomma. Utplånas de ekonomiska skillnader som finns mellan män och kvinnor, den rika och den fattiga världen (globalt och inom landet) och mellan folk med olika hudfärg har vi läst förbannat mycket av det vi vill göra. Jag vägrar delta i uttalat separatistiska sammanhang av princip och jag jobbar för en bred kamp. Det betyder inte att jag vill tysta dessa perspektiv men när de orsakar sekterism och dessa typer av situationer som beskrivs där inget är gott nog och inga ursäkter kan göra något bättre så måste man ha någon som går in och säger åt dem att ta ett steg tillbaka, tänk efter och tänk på ett perspektiv bortom det som står allra närmaste dig själv. Det finns otäcka element som verkar MOT solidaritet i dessa grupper ibland där kraven på allierade är på en sådan nivå att de inte är rimliga. Jag vill inte ha det så. Det är inte alltid så att min fiendes fiende är min vän men ibland så funkar det faktiskt, det är fingertoppskänslan som avgör om det är läge för det eller ej.

Jag har upplevt feministiska kretsar såhär since för alltid. Man KAN inte säga fel eller ens tänka lite fel för en sekund utan att bli totalt massmördad i kommentarsfält, eller jagad om man är ”känd”. Ett enormt ovälkomnande klimat är det. Feminister är mer upptagna av vem som är bäst feminist än själva kampen, är spontan känsla.

Ja det är möjligt. Jag har mest befunnit mig i feministiska kretsar. Allt är så svart eller vitt liksom... Jag blir så frustrerad pga allt stampande på samma plats. Tänk om all den energin placerades på nåt annat.

Känns som att en aldrig kan be om ursäkt "rätt". Hur ska en våga prata om det aldrig är okej att säga förlåt om de blir fel..