Pratar väldigt mycket politik både med min sambo och på jobbet (jobbar på kvinnojour och är även ideellt engagerad i en tjejjour). Tycker vi har en balans där vi kan utmana varandra i diskussion och analys även om vi mestadels håller med varandra i grunderna liksom. Har inga egna barn men brorsans 9-åring tycker att det är lite spännande nu i samband med debatter på tv etc, så snackar endel med honom. Försöker förmedla att det är viktigt att alla vuxna röstar och att man förbereder sig innan det är dags så man vet vad ens röst går till. Så pratar vi endel om skillnaden mellan att prata om sina egna lösningar vs klanka ner på andras, så att vi kan skilja på det när vi ser en debatt eller liknande.

Vill bara säga tack för att du bloggar mer kontinuerligt igen. Så tacksam att det finns mågon som sätter ord på mina egna tankar och funderingar.

Har en ung vuxen dotter som funderar på vad hon ska rösta på. Det är väl kanske inte så mycket diskussioner vi har utan mer vad för samhälle vill du ha frågor från mej. Politiska diskussioner eller diskussioner över huvudtaget har aldrig varit aktuellt under min uppväxt. Nu är jag 55+ och är tacksam att jag har möjlighet att följa andra som har förmågan att formulera sej. Även om jag kan bli illa beörd av kommentarer ibland. Och det är ok för så länge det sker respektfullt så ska det finnas möjlighet att tycka annorlunda. Annars blir det en monolog.

Ja. Vi pratar så mycket politik både vuxna och barn eftersom allt är politik. Jag tycker som du och tror därför att du skulle gilla Erik Sandbergs böcker Lönesänkarna och Jakten på den försvunna skatten. Kolla upp dem. Just nu läser jag Chavs; demoniseringen av arbetarklassen av en engelsk författare jag inte minns namnet på. Verkligen insiktsfull och förklarat hur tories lyckas sälja idén om att arbetarklassen måste skärpa sig och får skylla sig själva. Rekommenderas!

Vi pratar mycket politik hemma och med vänner. De flesta partier har ju samma mål i stort men helt olika uppfattningar om hur vi bäst når dit så jag tycker att det är jätteintressant vilka metoder alla har som favorit. Själv röstar jag borgerligt pga skattetrycket. En arbetsgivares kostnad för en arbetare idag är 1,4 x arbetarens bruttolön. Det betyder att arbetaren måste dra in ungefär dubbelt så mycket, som hen själv får ut, bara för att täcka sin egen kostnad. Jag tycker att det är orimligt höga krav, då måste man i princip alltid prestera på topp och det är ett hårt arbetsklimat. Bruttomarginalen har dessutom sjunkit på så många produkter och tjänster i så många branscher, och ibland undrar jag om vi verkligen tjänar in så himla mycket pengar till statskassan på att folk stressar ihjäl sig, när vi sen måste ta pengar ur statskassan för att rehabilitera och försörja alla som går in i väggen, blir deprimerade osv. För mig står lägre skattetryck för mindre stress på samhällsnivå.

Jag pratar politik på det sättet att vi diskuterar de olika partierna, vad de står för och så vidare. Om mina barn uttrycker en åsikt så försöker jag belysa att även den motsatta åsikten kan ha fördelar. Jag ser inte allt i svart eller vitt och vill inte påverka mina barn i någon riktning, för mig är det ok att ha olika åsikter inom en och samma familj. Jag blev själv uppfostrad på samma ganska neutrala sätt och jag tycker det är bra.
Skulle barnen uttrycka till exempel homofoba eller rasistiska åsikter så skulle jag såklart försöka motverka det, men så länge det handlar om partipolitik får de tänka och tycka utan att jag pushar i någon riktning. Samma när vi pratar om ”hemlandet” där politiken är mer extrem än här, jag försöker ändå få dem att förstå olika inriktningar.
Samma med religion, vi är en blandfamilj med olika religioner i vår bakgrund men barnen får välja själva.

Well, jag är spec. utbildad undersköterska och arbetar inom hemtjänst men betalar gärna mer i skatt! Var det inte under just allianstiden som flera äldreboenden lades ner, eller minns jag helt fel? Sedan såg jag precis en reklamfilm med Ebba Busch Thor där hon säger att hon vill bygga fler äldreboenden... Det är en stor del alliansens fel att så många människor tvinga att bo kvar hemma fast de inte vill. Minns när jag var yngre och just alliansen prat om "individen" och "individens ansvar". Det skapade inte en "vi känsla" som jag tror just saknas i Sverige.

Sedan måste det finnas någon slags begränsning för vinster inom välfärden. Valfriheten ska finnas kvar (den är viktig) men inom rimliga gränser. I dagsläget kan t ex vem som helst i princip starta ett hemtjänstföretag. När jag bodde i Sollentuna fanns 100 olika hemtjänstföretag att välja på. Det kan inte vara ok. Hur ska man som äldre eller anhörig kunna välja då? Det finns så många oseriösa aktörer inom hemtjänst, där deras enda syfte med verksamheten är att tjäna pengar och gå med vinst.

Jag pratar ofta politik hemma, är uppvuxen i en duskussionsglad familj. Med barnen, som är tonåringar, pratar jag mindre partipolitik och mer samhällsfrågor och värderingar och demokrati. Men försöker hyfsat opartiskt beskriva vad de olika partierna vill. Försöker förmedla respekt och förståelse. Många partier vill nå ungefär samma mål men tror på olika vägar dit.

Tyvärr gör inte dagens polariserade samhällsdebatt och politikernas tendens att hellre lyfta motståndarens brister än prata om sin egen politik det särskilt lätt att lära barnen respekt.

Yes, vi pratar politik med vår femåring. Han vet att kungen bor i ett slott på bekostnad av fattiga barn o gamla. Han vet även att många har det fattigt, att alla rika borde dela med sig mer samt att den värsta skurken som finns är en riskkapitalist. Och att det finns många flyktingar som inte får komma hit för att vi inte vill dela med oss i Sverige vilket såklart är jätteelakt (och man får inte vara elak). Om jag röstade efter plånboken skulle jag röstat på M men eftersom jag har bättre värderingar än så och tror på solidaritet är det ICKE aktuellt.

Jag tänker att fördelningspolitik som vi har en lång tradition av är bra, eftersom det utjämnar klyftor och ger likare förutsättningar. Men det bygger på ett samhällskontrakt av "ge och ta" alltså att alla försöker bidra med skatteintäkter. Just nu befinner vi oss i en utveckling där färre betalar för allt fler (med det högsta skattetrycket i världen) och det blir såklart problematiskt i längden. Pengarna måste tas någonstans ifrån, och då behöver människor starta företag, gå med vinst, växa och producera. Man kan inte skapa det ur tomma intet eller genom att skapa jobb i offentliga sektorn. Så i mitt tycke behövs politik som gynnar alla i längden, rika som fattiga - så länge den nedre gränsen för fattigdom hela tiden höjs är jag mindre intresserad av att vissa blir rikare.

Jag har inga barn än, men växte upp i en familj där vi alltid pratade mycket om politik och samhället. Mamma till och med mutade mig med 30 min senare läggtid ifall jag tillbringade de 30 min med att titta på nyheterna med henne när jag var typ 12. Både jag och mina syskon, även de yngre som är runt 12, har någon form av samhällsintresse, så det verkar ju ha haft en bra effekt. blir dessutom färdig SO-lärare i sommar, så mina framtida barn kommer absolut inte komma undan politiksnack de heller.

En fundering. Jag läser en hel del genus utifrån olika perspektiv, kriminologi bland annat. Nu såg jag att KDS Ebba använde ordet genusflum i frågan om förskolan. Alltså mer tid för barnen eller mer genusflum..
vilka fler politiker undrar jag är så dåligt insatta vad fenomenet innebär?

Mina föräldrar har pratat mycket politik med mig och min bror, med utgångspunkt i olika ideologier då mamma är vänster och pappa borgerlig. Jag landade närmast pappa på höger-vänsterskalan men är mer liberal.

I diskussionen ovan håller jag helt med i det Katarina Ek och Jd skriver. Dessutom går det inte att komma ifrån att en generös välfärd oundvikligen ställs mot ett mer generös migrationspolitik (något jag som liberal prioriterar väldigt högt) eftersom gränsen för hur många som kan tas emot blir lägre om inte kostnaderna minskar.

Öppnare gränser skulle kunna möjliggöras genom att bland annat göra om etableringsersättningen till ett etableringslån, sänka trösklarna på arbetsmarknaden (något lägre, men reglerade, löner ser jag som bättre än att inte få stanna alls), införa snabbspår för de som har kapaciteten, införa mer företagarvänlig politik som gör det enklare och billigare att anställa, slopa utgifter så som statligt subventionerade sommarbusskort (som Morgan Johansson menade var möjligt tack vare en stramare migrationspolitik) och göra det enklare att komma som arbetskraftsinvandrare till Sverige.

Och för att förekomma argument som lönedumpning så visar forskning att invandring av både låg- och högkvalificerad arbetskraft tvärt om har en positiv effekt för lönerna i landet som de invandrar till - se rapporten "The Wage Effects of Immigration and Emigration" för källa. Vi behöver mer arbetskraft i Sverige och jag blir så frustrerad när människor som vill bo och jobba här inte får det på grund av våra stelbenta system.

Håller inte alls med dig i den bilden som du målar upp av moderaterna. Beskatta de rika ännu mer så att de fattiga får mer bidrag att leva på - jo visst, men vad ska motivera en människa att vidareutbilda sig, jobba 70 timmars veckor, ha enorma ansvar för tex personal eller pengar? Varför ska en person kämpa med allt bara för att betala ännu mer skatt, idag betalar jag 60% av min inkomst i skatt, ska jag betala ännu mer? Jag får ut mindre efter skatt än min partner som tjänar ansenligt mycket mindre än mig och som har noll ansvar i sitt arbete. Jag håller med dig om att alla ska ha det bra, men vi betalar redan idag högsta skatten i världen(!). Se till att politikerna inte slösar våra hårt intjänade skattepengar istället. Det betalas mångmiljonbelopp av skattepengar i förseningsavgifter tex för förbifart stockholm och felaktiga upphandlingar leder bland annat till att pengarna rinner iväg, utan kontroll. Fram med tjänstemannaansvar och en mer transparent redovisning av vart våra skattepengar försvinner varje år.

Vill egentligen bara skriva att jag älskade det där klippen! Snygga tillrättavisningar. :-)

Men ja, vi pratar också mycket politik hemma hos oss, med våra barn, dotter på 12, son på 10. Vi pratar om ideologier, om solidaritet med människor som inte har det så bra som vi har det, om rasism och sexism. Om frihet och ansvar. Vi röstar inte efter egna ekonomiska intressen, vi är inte borgerliga, även fast vi har pengarna att vara det.

LD
Vad lever du i för värld? Att vi som vidareutbildat oss sitter på kontor med feta löner?
Vi som vidareutbildat oss sitter inte bara på kontor. Vi är specialistsjuksköterskor, lärare och sfi-lärare, socionomer och socialarbetare och många många fler yrken som har pluggat länge och jobbar med människor men inte får mycket över i slutet av månaden. Alla har inte överbetalda låtsasjobb och gör dataspel.

Ja jag växte också upp i enkla förhållanden, så där utgår vi från samma, men inte jämför vi då med nu, vi jämför olika situationer nu med nu! Jag tjänade 40-50 kr/h när jag var ung så jag vet jäkligt väl vad du pratar om för dåtid. Inte betyder det att dagens sfi-lärare och sjuksköterskor har det lyxigt bara för att jag tjänade ännu mindre för 30 år sedan? Snälla skaffa lite verklighetskoll!