Jo men så är det ju - misshandlaren börjar inte med att klå upp partnern. Och grooming är väl inte ett okänt begrepp.

Det är som när man kokar grodor - man stoppar grodan i kallt vatten och höjer sedan successivt värmen (vet inte om det faktiskt är så men har läst det någonstans.)

Människor är komplexa varelser. Och alla barn har inte förmånen att växa upp med föräldrar som tidigt lärt ut det där med självkänsla.

BIG LIKE! Känns så skönt att få växa upp med feministiska förebilder så lättillgängliga som på internet som ständigt skickar ut budskap om att ens värde inte ligger i knullbarhet. Pga personer som dig går jag inte på fester för att bli tafsad på och lägger inte mitt egna värde i det heller. Så tack för allt önskar jag och mina (icke manliga)-kompisar på 15 år för att du räddade oss från detta samhälle och den giftiga principen.

Du har så rätt och i och med din klassresa till en trygg medelklass så kommer risken att din dotter utsätts på samma sätt att vara betydligt lägre.

Jag blir så ledsen för dig som litet barn samtidigt som du känns så jävla mäktig som har lyckats få en så bredd perspektiv på de erfarenheterna och bli en såpass reflekterande, stark och underbar person och mamma till dina barn! Du är så jävla inspirerande! Kram ❤️

Fina fina du Natashja!

Tack! TACK!

Så fint skrivet - och talande. Din mamma hade nog gått igenom en del med en missbrukande pappa. Hon hade som du säger nog fullt upp som ensamstående och överlevnad. Sen är det omvärlden med sjuka vuxna som tränger sig på. Kruxet är ju att den sjukheten finns överallt och inte syns utanpå, förrens det händer. Det finns väl signaler man kan vara uppmärksam på. Ibland tydliga såna och en hel del som inte syns. Kanske har vi lite andra förutsättningar idag där vi lär barnen tidigt att ingen får ta på dem på könsorgan och tafsa - ingen. En viktig bit att ta upp med sina barn redan i tidig ålder tycker jag då.

Det där började redan i skolan egentligen..tafsandet.."På min tid för länge sen" var det också normaliserat. Bland båda könen. Inte alla uppskattade det och anmälde sin ilska. Sen fortsatte det utanför skolan. En hel del grupptryck tror jag spelade in. Man går dit kompisarna går och har man inga kompisar kan söker man sig kanske helt fel. Tror det är många som kan relatera och känna igen sig i det du skriver. Som sagt att lära sina barn redan i tidig ålder att ingen får ta på dom på det sättet och att de ska tala om om någon gör det kan förebygga att de råkar illa ut. Tror också att många kvinnor och feminismen har gjort något bra för kommande generationer. En pågående process som för något bra med sig..

Spot on! Detta är ju samma process som när man”ville” bli tafsad på i skolan, för då var man ”någon att ha”. När det sen hände mig så kändes det inte helt rätt i magen, man blev liksom än mer förvirrad; var det inte detta jag ville? Detta var ju dock barn mot barn, det adderas en helt ny nivå av fucked up när vuxna gör detta men grunden läggs tidigt.

Helt rätt, och så viktigt att du säger det! Såg om filmen Hip Hip Hora för några dagar sen (finns på netflix!) o den är så jävla bra på att peka ut det sexualiserade våld som kvinnor utsätts för vid så ung ålder (som typ 12-13 år) o hur samhället redan vänder sig mot dem då o skyller på tjejerna själva. Att man t.ex. ska vara glad att bli tafsad på, för det är en komplimang ju, man är ju då attraktiv. Eller att man får skylla sig själv om man går ut i kort kjol och linne, TROTS att man vid 13 år knappt har bröst och är till stor del bara ett barn fortfarande. Sen även mäns roll i det hela, t.ex. när pappan i filmen skäller ut dottern för att ha varit ute hela natten på fest, och skriker "du ser ju ut som en jävla hora" till flickan, och hur absurt det är att en förälder talar så till sitt barn, men det är ju trots så män ser kvinnor, som typ horor. Rekommenderar filmen så starkt!

Du ger mig så mycket förståelse och nya perspektiv! Är uppvuxen i övre medelklass i en kärnfamilj med föräldrar som alltid fanns där och såg mig och såg till att jag inte hamnade i miljöer som inte passar för barn. Så när jag läser inlägg som det förra, om hur du som ung var med på fester med vuxna osv är det lätt för mig att döma. Kanske inte jättemycket och inte med flit men jag gör det. Men inlägg som detta gör verkligen att jag tänker om och tänker ett varv till. Och det behövs.

Blir så jävla förbannad att ens höra en antydan till att du som tolvåring borde sagt nej eller gått därifrån! Du var ett barn!!! Att typ skuldbelägga DIG för att du inte stoppade lvergreppen mot dig? Fy fan, rent ut sagt.

Blir också matt över den förundran som finns i vissa kommentarer, förundran över att det kan vara så som du skriver. Jag hade turen att växa upp under andra förhållanden och fick lov att vara barn när jag var tolv, men nog f-n vet jag att andra haft det annorlunda! Hur kan man missa allt som berättas om barn i utsatta miljöer? Det är just sång som du beskriver som kan hända barn som lever i utsatta miljöer. Där skyddsnätet inte riktigt räcker till. Det gör ont att läsa om vad du gått igenom, men uppenbarligen finns ett behov av sådana berättelser om verkligheten.